Har många gånger börjat skriva, men jag har så svårt att få ner ord på det jag funderar på, så ifall detta blir svårt att förstå får ni ha överseende 8) .Sonen (snart 2) har börjat trotsa ibland. Vi har varit noga med att inte förbjuda saker och ting för honom, han har fritt fått smaka och uppleva världen. Men nu?? Skall vi förbjuda saker då han trotsar? Det känns ju som om han frågar var gränser går och vad man får och inte får göra, så skall man säga nej eller inte Ex. Jag är men honom i sandlådan och vi bygger ett slott. Jag är med honom en stund och sen tar jag tidningen och sitter på kanten av sandlådan och läser. Jag ser i ögonvrån hur han sätter hela spaden full med sand in i munnen och sen sneglar han på mej för att se hur jag reagerar. Eftersom han trodde att jag inte såg, mummlar han nåt i stil med Mmmm, gott! Ojdå säger jag, sanden bygger man med, sen fortsätter jag med min läsning. Det tar inte många sekunder innan han gör samma sak, nu ser jag på honom och blir lite irriterad och säger att sanden bygger man med inte äter! osv.. Hur hantera?? Räcker det med Oj då? Det är ju inte farligt att äta sand, men ifall det är trots - känns det att jag borde sätta en gräns för vad som är rätt. Så jag tänker "Sand äter man ju inte i vårt samhälle", därför "förbjuda"?? - rätt eller fel?
Situation 2. Social delaktighet. Jag vet att tanken är att det skall vara roligt och utmanande. Sonen älskar att vara med i allt som skall göras. Han diskar med oss, dukar, lagar mat, hjälper pappa att bygga, tvätta kläder med mej, hänger tvätt, bäddar sängarna, damsuger, torkar damm, bakar, hämtar saker, hjälper mej att borsta tänder, håret, sminka mej... ja allt som händer här hemma är han med och hjälper med. Förr kunde han gott och väl hjälpa till en stund och sen göra sina egna projekt (ta semester) men nu! Han tar aldrig ledigt och då blir det inte heller alltid så kul att vara med. Ex. Dagens arbete börjar ofta med att vi röjer upp och plockar upp från gårdagen. Vi gör det tillsammans och detta ser jag som dagens 20-minutare! Han hjälper till och då vi är klara tackar jag för hjälpen och allt e bra så långt. Sen ställer jag mej i köket och börjar diska, han kommer gåendes och sträcker upp armarna mot diskbänken och säger att han vill hjälpa. Va bra säger jag och tar med honom. Hans uppgift har varit att skölja. Så jag diskar och han börjar med att skölja. Han orkar en stund och sen börjar han leka med vattnet. Det skvättar och far, fötterna far i sen kan det sluta med att hela han sitter i vattnet och leker. Nu går det ju inte att skölja längre. Så skall jag då se det som om han är färdig, tacka för hjälpen och låta honom leka(medan jag sköljer klart) - eller skall jag se det som om arbetet skall göras klart tillsammans, handen om handen om det behövs??? Andra gånger kan det handlar om att jag behöver jobba lite framför datorn. Han vill gärna hjälpa och brukar få göra det ibland. Han trycker där jag ber honom och jag tackar för hjälpen, efter en kort stund "råkar" fötterna komma på tangentbordet och jag säger att man trycker med fingrarna. Sen slår han hela handen på tangenbordet osv.. Då han fortsätter att på ett sätt leka, med det som är arbete, brukar jag förvisa honom bort från mej och datorn, varpå leder till totalt sammanbrott. Han är den känsliga typen och jag vet inte hur jag skall göra! Jag behöver få lite tid att jobba ifred, men då han hela tiden vill vara med så är det svårt att få till det. Det går så länge han hjälper, dvs trycker där jag ber honom, men det går inte att jobba då hans fot dimper ner på flera knappar samtidigt. Situation 3. Mat - han älskar mat, ingen skillnad vad det bjuds på så älskar han att äta! Han äter själv - med händerna! Ofta äter han snyggt (men fortsättningsvis med händerna) i början av måltiden. Han plockar i sig allt möjligt som finns på tallriken utan att en smula går fel. Men sen då han börjar vara lite mätt, kan han gott och väl börja kladda med maten. Han leker att smörgåsen är en häst och mosen är gräset han äter, så smörgåsen blir intryckt i mosen och soppan kan gott och väl bli ett hav som far på bordet osv, han leker några sekunder och sen äter han vidare och så leker han igen osv... (Då han verkligen är mätt, tackar han för maten och vill få händerna tvättade.) Ibland blir jag bara irriterad över allt kladd som uppkommer då han börjar leka med maten. Några gånger har jag gjort så att jag frågat är du klar och varit i färd med att ta bort tallriken, då börjar han gråta och säger mat - alltså han vill äta mera. Detta kan hända flera gånger under måltiden. Så han vill äta mera, men kommer alltså av sig ibland av leken?? Hur göra här. Mera social delaktighet: Nu handlar det om matlagning. Som jag redan skrev så älskar han att vara med i matlagningen. Och han älskar också att smaka av allt. Problemet här blir när han lägger i sig rå kyckling, rå köttfärs osv. Jag försöker på bästa möjliga sätt se till att han inte hinner ta råa varor som kan vara skadliga genom att han har en uppgifit medan jag skär kycklingen. Men ibland är det omöjligt, han säger smaka och tar i en kyclingbit. Jag brukar säga jo, vi skall först steka den sen smakar vi, varpå han blir ledsen. Smaka, smaka gråter han och försöker febrilt få sig en bit rå kyckling. Här hamnar jag ibland att lägga ner honom på golvet så att jag hinner skära och lägga i stekpannan, men det känns fel, för jag förvisar honom på ett sätt! Så Hur göra?? Samma sak händer ibland om vi har korv eller dyl. Nu är det ju inte farligt att äta rå korv, men får han som han vill har han ätit upp all korv innan jag hunnit få in dom i grytan! Så hur skall jag tänka här - jag vill ha med honom i matlagningen men jag kan inte se lösningen på att han är med utan att 1. äta rått kött 2. han äter upp ex. korven, tomaten osv. Han är rätt blyg och rädd ibland och har ibland svårt att våga prova nya saker. Ex, han älskar motorcyklar. Igår kom en kompis på besök med motorcykeln. Medan kompisen pratade en stund med mannen, passade jag och sonen på att gå ut och titta på motorcykeln. Han visade att han ville upp och sitta på den och jag började lyfta honom upp att sitta. Då brast han i gråt och ropa mamma och ner. Jag lyfte ner honom och han sa mamma och pekade på mc:n. Alltså han ville att jag skulle sitta på mc:n, ok jag satt mej på den och då började han gråta och sa AA - vilket betyder Adam (han själv). Kom i famnen sa jag och sträckte ut mina armar. och han kom några steg och sen då jag höll på och lyfta upp honom började han gråta igen och sa ner. Sen kom jag ner och han lugna sig och sa igen att han ville sitta, då sa jag att han kan klättra upp själv varpå också resuterade i gråt. (han gick några steg men vågade inte längre) Så han ville sitta på mc:n men han vågade inte och det slutade med att han grät för att han ville sitta på den och grät för att han inte vågade - så hur göra i sådana situationer. Jag försökte ju också ta honom i famnen och på det sättet underlätta för honom men det funkade ju inte alls utan det blev nästan värre av det. Så jag är ett stort ? Hur göra?Nu blev detta långt, men jag hoppas på svar som kan hjälpa mej att hantera situationer rätt!
