Ett litet skräp är på väg...

[Father A]

Jag är i sista veckan före semestern 8)

[Jannika]

OK. Men nu var det ju inte DU som var gravid tyckte jag att du kom fram till, eller? Och den där sortens subjektiv tideräkning tror jag inte de köper på MVC. Eller FVC heller för den delen... Det blir så svårt att beräkna tillblivelsen av faderskapet då.

[SusanD]

Får nog ta och styra upp det här lite då Father A drabbats av värsta semesteryrerierna .

Enligt alla beräkningar, inklusive UL, så är jag (läs: vi) i v 25 nu. I morgon ska vi till MVC och det ska bli spännande. Emil ska följa med och lyssna på bebisen. Sen vill jag veta om jag gått upp lika mycket som när jag väntade Emil och hur stor magen är jämfört med då. Visst vet jag att varje graviditet är unik men denna gången känner jag mig mycket tyngre men tycker att magen är mindre.

Idag när Emil och jag hämtade Father A vid tåget gick det förbi en mor med barnvagn och däri låg en liten, liten bebis. Emil pekade och utstötte ett högt pipljud och sen tittade han på mig för att få svar på vad som fanns i vagnen. Jag sa att där ligger en liten bebis och då klappar Emil mig på magen och säger "ebis". Gissa om jag fick kämpa för att hålla lyckotårarna i schack. Han är för gå lilla storebror.

Mår prima, ja om man bortser från foglossningarna som gör mig handikappad. Jag går sakta som en 90-åring, nej föresten min morfar går fortare än mig och han är ju 90. I förrigår gick Emil och jag en riktig långpromenad, han frågade mig en ynka gång om jag kunde bära honom medans jag tjatade mest hela tiden på honom om inte han kunde bära mig. Pust, han är bra på att peppa en halt och lytt mor så vi kom hem så småningom. Kan påpeka att rundan är en normal kort-kort hundtur, inte lång alls alltså, egentligen.

Kram Susan

[Jannika]

Hej familjen!

[/quote]Får nog ta och styra upp det här lite då Father A drabbats av värsta semesteryrerierna

Känns skönt att någon av er har koll på gravidveckorna också, haha!

Ska bli spännande att höra rapport om magens och viktens samband. Håll oss underrättad!

Och puss till världens sötaste Emil!

Kram Jannika

[Jannika]

Jaha. En gång till. Jag fattar tydligen inte det här med citerandet. Sorry. Ja, ni förstår väl ungefär, hoppas jag....

[Elle]

Det är så härligt att följa er tråd Är ju en ynka vecka före er i graviditeten och håller med dig om det här att känna sig tyngre denna gång men mindre mage

Emil du kommer bli världens bästa storebror! Vilken tur att du finns så mamma kommer runt på era promenader

Kram från ett mulet Stockholm

[SusanD]

Härliga vänner här kommer en rapport från vårt besök på MVC. Emil tyckte att det var ett väldigt trevligt ställe för där fanns det leksaker, en gåvagn som han packade med böcker och drog runt på och lite folk att konversera artigt med.

Inne hos barnmorskan uppförde han sig riktigt bra, lekte med en leksak, gullade med en jättenalle, kollade in alla små och väldigt spännande prylar. Han satt bredvid mig när BM mätte blodtrycket och han var mäkta imponerad av klockan på blodtrycksmanchetten. När sen BM satte den däringa lyssnargrejen mot magen fick han höra lillebrors (grundar detta på Fathers A teori ) hjärta slå. Spännande värre. 140 slag per minut slog lilla hjärtat på skräpet. Härligt, underbart ljud för ömma föräldrars öron och även för små storebröder.

Jag var faktiskt tyngre än förra gången, 4 hekto och magen var lika stor som förra gången. Där ser man hur man kan känna en sak och hur verkligheten kan vara helt annorlunda.

För övrigt mådde jag bra. Det är ju så skönt att någon kan tala om hur man mår så man inte behöver oroa sig.

Om fyra veckor är det dags för ett nytt besök hos BM och då ingår även glukosbelastning vilket de gör på alla gravida kvinnor här. Sen blir det ett besök till när jag är i v. 34 och det kanske, kanske blir det sista om bebisen tänker födas v 36 som Emil gjorde. Kanske blir det så att jag går över tiden i stället, vem vet?

Nu sover Emil, Father A har åkt ett ärende på stan, hundarna är rastade i regnet och sover nu ihoptryckta alla tre i en fåtölj, själv tänker jag nog lägga mig i soffan med en god bok och kanske, kanske något litet gott. Jag var ju inte så tung som jag trodde så en liten godbit kan ju aldrig skada eller? Fast min barnmorska säger alltid att det inte är lördag varje dag. Undrar vad hon menar med det

Kram Susan

[Jannika]

För övrigt mådde jag bra. Det är ju så skönt att någon kan tala om hur man mår så man inte behöver oroa sig

Du är rolig du!

Klart du ska ta en kaka. Skulle 4 hekto vara nåt att bråka om?

Kram Jannika

[SusanD]

Var på glukosbelastning i morse och man kan ju bara säga att gott är det inte att häva i sig nästan tre dl sockerlösning. Blä! Men ner gick det i alla fall. Vi var tre blivande mödrar som utsattes för denna söt-attack och vi skulle tillbringa två timmar tillsammans i ett stort rum med tre soffor. Jag som är väldigt slö av mig la mig på ena soffan med min bok och jag tror att jag hann läsa sju sidor innan jag sov som en gris . Det gäller att utnyttja tiden effektivt. När jag slog upp mina ögon efter någon timme låg även de två andra mammorna och sov på varsin soffa. Snacka om att påverka folk i positiv riktning eller kanske ska jag säga en vägrät riktning.

Blodsockervärdet var det inget fel på när sköterskan stack mig i fingret efter två timmars god sömn. Däremot låg HB:t på 107 och det var ju lite lågt. Men jag kommer nog får ordning på det så jag oroar mig inte, än.

Vikten går stadigt uppåt, 10 kg visade vågen på och barnmorskan tjöt av förtjusning när hon såg min stora mage. Kul att man kan glädja någon. Blodtrycket var lågt som vanligt men i det här fallet är det ju bara bra och bebisens hjärtljud pickade på som sjutton.

Hann förbi sjukgymnaste för att kvittera ut ett par kryckor också, kan vara bra som extra stöd när foglossningarna är som värst. Bäst är nog ändå att se sig själv som en sjöjungfru, hålla ihop benen och ta sig fram med små, små steg.

Nu ska jag inte tillbaka till barnmorskan på flera veckor vilket bara känns bra.

Kram Susan

[Fjällfolket]

hu glukosbelastning smakar urrrk =;

Jag får göra det varje gång, då söstra mi har diabetes.. Konstig anledning kan jag tycka då jag aldrig haft dåliga sockervärden och nu varit gravid några gånger menmen, vad vet jag..?

Kryckor vännen är ett stöd så gott som något.
Har du mycket ont...?

Stooor längtanskram!
/Fjällmor

[SusanD]

Här får alla blivande mammor gå igenom glukosbelastning så de inte missar någon. Jag vet att det är lite olika beroende på var man bor, på vissa ställen ska man tillhöra någon riskgrupp för att utsättas för söt-chocken.

Tja, ont och ont. Ja visst gör det ont men jag är ju envis som en liten gris så det går, men det går sakta kan man väl säga. Nu har Pappan varit hemma i fyra veckor så jag har ju inte behövt gå så mycket med hundarna och Emil är ju så stor så han hjälper ju till med en hel del besvärliga saker som att proppa tvättmaskinen full med tvätt och lyfta upp dumma saker som trillat på golvet. Utan mina killar hade det varit svårt att klara sig.

Nu börjar Pappan jobba men då far hela familjen upp till farmor i Stockholm, sen far ju jag vidare med tåg (hemska tanke ) till Gastsjön och sen blir det några till dagar i huvudstaden innan vardagen tar vid här hemma igen.

Magen växer så det knakar, men jag trivs. Emil gillar också magen, nu klappar han den och säger stolt "ebis". Han är för go den killen.

Längtar till Gastsjön, det ska bli så kul att träffa alla gamla och nya vänner, ogravida och gravida.

Kram Susan

[Elle]

Usch, det låter tufft! Kan inte föreställa mig hur det känns att ha ont i fogarna, jag har aldrig haft besvär med det. Vilken tur att du har dina killar hemma

Om ni har tid och lust så ses vi gärna i Stockholm när vi kommit hem från Gastsjön.

Kram och ta hand om dig
Elle

[SusanD]

Pust och stånk och stön. Så slog vardagen till med alla sina krav igen, så där plötsligt och oförutsägbart. Fast egentligen har jag ju vetat länge att Father A skulle åka till Stockholm för att jobba idag och inte komma hem förräns sent på onsdag kväll. Men hualigen vad jag är bra på att förtränga saker och ting, speciellt då obehagliga saker.

Vi skrider (läs: haltar, linkar) in i vecka 32, tänk så fort tiden har gått sen vi såg det där härliga lilla plusset på stickan. Magen växer och växer, Emil är mest orolig för naveln där han inte längre kan sticka in sitt lilla klåfingriga finger eftersom den numera putar utåt :-s . Han gillar fortfarande magen skarpt, pussar och lyssnar på "ebisen". Sen hjälper han mig väldigt mycket med att plocka upp från golvet och lagar mat som värsta chefs-kocken.

Fogarna är fullkomligt ur led, trots Torsmammas (tack gulliga du) underbara behandling uppe i Gastsjön, jag linkar fram sakta och väldigt korta sträcker. Att sitta en längre stund är omöjligt och stå likaså. Tyvärr är det lika eländigt att ligga i vågrätt läge så det gäller att variera sig för att stå ut. För övrigt mår jag prima och sover som en gris när jag väl kommer till sömns.

Våra stackars hundar får gå väldigt korta promenader när husse inte är hemma. Jag kan inte gå så enkelt är det och samtidigt så svårt och enververande. Hundarna finner sig dock i situationen, jag är flockledare och de anpassar sig efter mig. När husse är hemma får de följa med ut och springa så visst får de motion även om det inte blir några långa rundor varje dag.

Njuter av magen gör jag mest hela tiden. Den här lilla ungen är precis som Emil, nöjd när jag vaggar runt hela dagarna men så fort jag sätter mig på kvällen så lever han rövare så det står härliga till. Magen hoppar åt alla håll och kanter på en och samma gång.

Tydligen hade familjen haft familjeråd medans jag var i Gastsjön. Närvarande var Father A, Emil och vår ena hund Danka (frånvarande: jag, hundarna Ajax och Filippa samt katten Mollan-Bollan) och alla hade rösträtt. Ämnet på dagordningen var namn på skräpet i magen. Familjerådet röstade enhälligt på Sigge så nu går de runt och kallar skräpet för Sigge . Jag hade nog tänkt mig något helt annat namn men nu kallar jag också skräpet för Sigge. Får nog skylla på gravidhormonerna som grumlar mitt omdöme något. Ja jösses, vi får väl se när han (eller hon) kommer ut om det är en Sigge eller en ..........

Kram Susan

[/LO]

Du är bara för skön!!!
Man kan inte annat än att skratta sig igenom din eländeshistoria - som ju i mångt inte är eländlig, men ont verkar det ju göra.

Har du något riktigt bälte - inte det där gummibandet - utan ett som man har för diskbrock? Sådant fick jag, det funkade, även om jag nu inte hade så hemskt ont (vad jag kommer ihåg ).
Om inte, se till att få det, tycker jag.
Det är helt styvt och kanske 15-20 cm brett över ryggen och fast runt hela höften. Det regleras med kardborreband.

Kram!
/LO

PS. Vera hälsar till Emil. Hon vill nog gärna träffa honom också

[TorsMamma]

ojoj... Stackars dig

Fogarna är fullkomligt ur led, trots Torsmammas (tack gulliga du) underbara behandling uppe i Gastsjön, jag linkar fram sakta och väldigt korta sträcker. Att sitta en längre stund är omöjligt och stå likaså. Tyvärr är det lika eländigt att ligga i vågrätt läge så det gäller att variera sig för att stå ut. För övrigt mår jag prima och sover som en gris när jag väl kommer till sömns.

Tyvärr så funkar ju tryckeriet mest för "dagen" eller på sin höjd dagen efter... (jag vill tro i alla fall att du var bättre i Gastsjön va?) Har du inte instruerat Father A hur han skall trycka? PMa mig din postadress så får du massage papprena också!

Sen glömde jag ett av mina supertips som jag gjorde också. När livet var svårt att gå främst i uppförsbackar (och då även små, små sluttningar osv..) gick jag BAKLÄNGES! Det är nämligen så att böja benen i knävecket är ju lättare än lyfta benen framåt. Så gå baklänges i sluttningar och backar är mitt senaste tips.

Kram från en med ryggskott och önskar sig bli tiiltryckt rejält!