Hej alla!
Jag tackar för allt klokt jag hittills läst här och för det hopp det ger mig. Det verkar som om många här är insatta i mycket, men jag är helt novis. Vår son är två år och tre månader, så vi har haft gott om tid att trassla till det för honom, och jag är själv utomordentligt trött.
Jag och min familj behöver verkligen goda råd nu (nyss, för länge sedan, för drygt två år sedan, egentligen!).
Jag håller på att läsa "sova hela natten", men känner att den mycket vänder sig till mindre barn. Här på nätet har jag inte heller hittat så mycket om så pass gamla barn, som i vårt fall.
Jag skulle så gärna vilja veta mer och höra från alla som har erfarenhet. Det är ju inte alla barn som har turen att ha föräldrar som känner till SHN redan när barnen kommer till världen. Och: det är ju inte barnens fel!
Vår son har aldrig sovit ordentligt. Sedan hans första dygn har vi försökt att hjälpa honom. Vi har gjort som så många andra. Burit honom, vaggat, vyssjat, talat lugnande, låtit honom sova hos oss, för att inte tala om hur mycket jag har ammat. Han kunde inte somna det förutan, och inte heller sova någon längre stund utan att vakna och vilja ha igen. Under hans första år sov varken han eller jag tre timmar i sträck fler än ca fem gånger. Jag var helt slut, och rimligtvis (givetvis) han också.
Ja, i vår goda avsikt har vi alltså ställt till det rejält. Fast en sak finner jag ändå tröst i, och det är att vi aldrig låtit honom vara ensam och skrika (á la femminuters-metoden). Med detta vill jag inte säga något ont om någon förälder som, i desperation, tar till denna metod. Har man inte sovit på ett år, så är man knappt människa längre och blir redo att gripa till vad som helst. Vår pojke har ju varit lugn i vår famn, även om vi inte befriat honom från hans våndor på ett varaktigt sätt.
Och nu är den ohållbara situationen (och med detta så blottlägger jag vårt klanteri och vår okunskap, och ber om hjälp och stöd):
Vi sover i samma sovrum.
Han har en barnsäng. I den somnar han vid enstaka tillfällen.
Annars: i vår säng. Efter att ha klättrat på mig i mellan 1,5-3 timmar.
Han har aldrig sovit i spjälsängen, förutom precis i början. Han vaknade ideligen, och jag orkade snart inget annat än att ha honom bredvid mig, ammandes.
INGENTING som vi tidigare gjort för att lugna honom hjälper längre.
Han är trött men godmodig (han är ju barn)...
Jag är trött, så att jag ibland börjar grina för att inte jag får sova på kvällen när han klättrar på mig. (Jag skäms för detta, för jag vet hur det skadar pojken, men jag pallar inte mer just nu. Jag är slut liksom).
Vår stackars lilla ängel har bara enstaka dygn fått de timmar sömn som han behöver.
Han behöver hjälp nu.
Och vi saknar förmåga. Sorgligt nog.
Men vi hoppas att någon som läser detta kanske kan hjälpa oss att hjälpa honom.
Många hälsningar Linnea
Finns hjälp för 2-åring?
Hej Linnea och välkommen hit 
Blir lite
då jag hade skrivit ett långt inlägg, som bara försvann...
Försöker igen:
För det första vill jag säga, att igår är förbi, inget du kan göra något åt, men just nu och framtiden kan du förändra!
Det du gjort har du gjort för att du trott att det va rätt, och du har gjort det av kärlek till din son, inte för att du ville vara elak!
Tänk inte på de nätter som varit, utan fokusera på de goda nätter som finns runt hörnet, inom räckhåll, och var glad över att du hittat hit!
Vi är många som vill försöka hjälpa till, så gott vi bara kan!
Jag har inte själv kurat någon tvååring, mina barn har "standardmodellats" från späd ålder, men jag vet att det viktigaste av allt när man kurar stora barn, är att ha attityden av att allt är i sin ordning, läs mer på Kurbarnens hjälpforum för barn upp till ett år, under den klistrade tråden "förhållningssättet..." - den är jättebra!
Finns det möjlighet att ge gossen eget rum, och plocka in spjälsängen igen?
Ni kan hjälpas åt att göra iordning under dagen, bädda ochprovligga under glada tillrop - SÅ härligt med egen säng
Annars är principen densamma om barnet är 7 månader eller två år - han ska somna i sin egen säng, med hjälp av dig på ett betryggande och lugnande sätt, och där ska det sovas heeela långa natten!
Jag är heltsäker på att du fixar detta själv, det gäller att du är påläst och har chansen att få vila dagtid de första dagarna!
Vad är 4 vaknätter mot 400...
Vi finns en hel högmed utbildade kurare:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7921
om du känner att detta absolut inte går, men jag tror att med hjälp av oss här på forumet fixar du kurningen själv!
Så snälla du, tänk nu inte på alla vaknätter som varit, tänk på alla goda nätter som kommer, och vilken kärleksgåva detta är till din son
! Den goda sömnen!
Skäms inte =; var glad och stolt över att du valt att ta tag i detta nu
Kram Mia
Blir lite
då jag hade skrivit ett långt inlägg, som bara försvann... Försöker igen:
För det första vill jag säga, att igår är förbi, inget du kan göra något åt, men just nu och framtiden kan du förändra!
Det du gjort har du gjort för att du trott att det va rätt, och du har gjort det av kärlek till din son, inte för att du ville vara elak!
Tänk inte på de nätter som varit, utan fokusera på de goda nätter som finns runt hörnet, inom räckhåll, och var glad över att du hittat hit!
Vi är många som vill försöka hjälpa till, så gott vi bara kan!
Jag har inte själv kurat någon tvååring, mina barn har "standardmodellats" från späd ålder, men jag vet att det viktigaste av allt när man kurar stora barn, är att ha attityden av att allt är i sin ordning, läs mer på Kurbarnens hjälpforum för barn upp till ett år, under den klistrade tråden "förhållningssättet..." - den är jättebra!
Finns det möjlighet att ge gossen eget rum, och plocka in spjälsängen igen?
Ni kan hjälpas åt att göra iordning under dagen, bädda ochprovligga under glada tillrop - SÅ härligt med egen säng
Annars är principen densamma om barnet är 7 månader eller två år - han ska somna i sin egen säng, med hjälp av dig på ett betryggande och lugnande sätt, och där ska det sovas heeela långa natten!
Jag är heltsäker på att du fixar detta själv, det gäller att du är påläst och har chansen att få vila dagtid de första dagarna!
Vad är 4 vaknätter mot 400...
Vi finns en hel högmed utbildade kurare:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7921
om du känner att detta absolut inte går, men jag tror att med hjälp av oss här på forumet fixar du kurningen själv!
Så snälla du, tänk nu inte på alla vaknätter som varit, tänk på alla goda nätter som kommer, och vilken kärleksgåva detta är till din son
! Den goda sömnen!Skäms inte =; var glad och stolt över att du valt att ta tag i detta nu
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, miar 70 
Välkommen är du, LinnéaG Misströsta inte. Det här kommer att gå så bra. Du är insiktsfull och påläst och innerligt medveten om att lilla älsklingen behöver hjälp och att det sannerligen inte vore synd om honom om han fick sova, äntligen och till slut!
Det är den bästa utgångspunkten man kan ha.
Det är synd att du och så många med dig får för er att Sova hela natten-kuren (och boken med samma namn) skulle "gälla" för barn upp till ett år bara, och sedan är det för sent.
Så är det inte. Man kan tillämpa SHN på folk upp till 35.
Eller varför inte 60
I SHN-boken står på sid 58:
"Kan man använda kuren på större barn? Ja. Slopa buffningen (om lilla älsklingen inte är van, annars får hon eller han förmodligen slag) och lägg tillrätta, antingen enligt Lathunden eller som du vet brukar fungera. Tryck på plats i tio sekunder och gå ut med ramsan. I övrigt, följ kuren. Ramsan ska ta över från och med andra natten."Och det låter ju väldigt enkelt. Det löjliga är att det ÄR enkelt... Det handlar fortfarande om att lugna barnet där det ligger, och ligger det inte - dvs råkar hinna upp ur sängen - ska det lägga sig igen, tillrättaläggas på plats igen, kort-solfjädras igen och ramsas igen. Det är det hela
Och det fungerar därför att små - och även inte så små - och även stora - barn vill sova så gott på natten, i likhet med alla andra människor som är gjorda av kött och blod.
Men vi vi alla sova FREDADE.
"Barnet vill FÖRVISSAS om att vargen inte kommer. Barnet vill sova lika lugnt som du, när du släckt de levande ljusen och låst din ytterdörr. Du vill inte frukta för att huset ska börja brinna medan du sover eller att någon ska komma insmygande i nattens mörker och hota dig till livet. Du vill kunna sova lugnt. Det vill barnet också. Men barnet kan inte vidta några som helst skyddsåtgärder. Barnet kan inte stänga vargen ute. Det kan bara du, som är vuxen, kapabel och överlevnadskomepetent, och du måste göra det åt barnet. Liksom du vill ditt lilla barn befrias från sin överlevnadsångest, inte fjättras vid den." (Sid 17.)
Nu tar det fyra nätter att bryta det gamla mönstret och introducera ett nytt, det som heter "på natten sover alla människor som grisar" eller "på natten händer ingenting". Och de första två av dessa nätter får man verkligen jobba för att överbringa detta budskap: "du kan sova alldeles lugnt. Du är FREDAD." Men det tar inte längre tid för att lilla ungen är två år eller tre eller fem. Och det är det man ju kanske gärna tror - eftersom nu barnet har dragit på sig ett (icke)sömnmönster som verkar hugget i sten, så ska det ta hundra år att ändra på den saken, eller åtminstone hundra nätter
Men det gör det alltså inte. Och anledningen till att det inte tar hundra år, ens med 35-åringar, är att alla människor VILL kunna sova gott om natten.Återkom när du fattat Beslutet
Och då, om ni bestämmer er för att genomföra kuren, får ni vidta vissa förberedande åtgärder - som framför allt eget rum åt lilla älsklingen eller åtminstone egen hörna (helst INTE i ert sovrum eftersom er närvaro under kuren stör honom).
Jag skulle återinföra spjälsängen. Så små barn ska inte ligga i ökensängar som bara inbjuder till flykt
därför att man så lätt KAN gå ur dem. De verkar gjorda för det Sängarna, alltså Ska han absolut ha en "stor" säng (mellanstor) så ska den ha höga kanter. De ger i alla fall ett initalt motstånd och också en trygghetskänsla - man känner sig mer fredad i ett avgränsat "rum" än i en öppen balsal
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Tack Mia och Anna!
Jag håller på och förbereder mig bättre. Jag tar till mig era goda råd.
Nu till mina vargar, som inte handlar om min nattsömn, utan om SHN-kuren. Säg att jag har lyckats hitta den prima attityd ni talar om, eget rum, spjälsäng, mörker, bra ramsa, lärt mig solfjädra, och TÄNK OM det inte funkar ändå . Kan man försöka igen senare eller är ni så bombis på att det funkar, att vår trötta pojke tar det till sig, att jag kan ta det det som ett betryggande svar , koppla av och göra det jag ska? Jag känner mig inte helt lugnad av att "han är trött, klart att han vill sova" 
Vilka är de vanligaste misstagen som föräldrar brukar göra när de kör SHN-kuren?
Jag log stort när du, Anna, skrev om barnsängar. Att de verkar som gjorda för att gå ur! Det är nästan fascinerande hur snabbt det kan ske. Från liggande, upp, ur sängen och så hopp och le och spring 
! Jo, den erfarenheten har vi här hemma, så spjälsängen lär komma fram igen, annars kan jag nog glömma familjens sömnlycka. När vi tänkte att han skulle sluta att sova hos oss, tyckte vi att spjälsängen var liten, så vi har en utdragbar säng till honom. Men jag kollade igår, madrassen till spjälsängen är längre än gossen, så han får lov att få plats i den.
På återhörande hoppas jag,
Många hälsningar från Linnea
Jag håller på och förbereder mig bättre. Jag tar till mig era goda råd.
Nu till mina vargar
, som inte handlar om min nattsömn, utan om SHN-kuren. Säg att jag har lyckats hitta den prima attityd ni talar om, eget rum, spjälsäng, mörker, bra ramsa, lärt mig solfjädra, och TÄNK OM det inte funkar ändå . Kan man försöka igen senare eller är ni så bombis på att det funkar, att vår trötta pojke tar det till sig, att jag kan ta det det som ett betryggande svar , koppla av och göra det jag ska? Jag känner mig inte helt lugnad av att "han är trött, klart att han vill sova" Vilka är de vanligaste misstagen som föräldrar brukar göra när de kör SHN-kuren?Jag log stort
när du, Anna, skrev om barnsängar. Att de verkar som gjorda för att gå ur! Det är nästan fascinerande hur snabbt det kan ske. Från liggande, upp, ur sängen och så hopp och le och spring ! Jo, den erfarenheten har vi här hemma, så spjälsängen lär komma fram igen, annars kan jag nog glömma familjens sömnlycka. När vi tänkte att han skulle sluta att sova hos oss, tyckte vi att spjälsängen var liten, så vi har en utdragbar säng till honom. Men jag kollade igår, madrassen till spjälsängen är längre än gossen, så han får lov att få plats i den.På återhörande hoppas jag,
Många hälsningar från Linnea
Tack Mia och Anna!
Jag håller på och förbereder mig bättre. Jag tar till mig era goda råd.
Nu till mina vargar, som inte handlar om min nattsömn, utan om SHN-kuren. Säg att jag har lyckats hitta den prima attityd ni talar om, eget rum, spjälsäng, mörker, bra ramsa, lärt mig solfjädra, och TÄNK OM det inte funkar ändå . Kan man försöka igen senare eller är ni så bombis på att det funkar, att vår trötta pojke tar det till sig, att jag kan ta det det som ett betryggande svar , koppla av och göra det jag ska? Jag känner mig inte helt lugnad av att "han är trött, klart att han vill sova" Vilka är de vanligaste misstagen som föräldrar brukar göra när de kör SHN-kuren?
Jag log stort när du, Anna, skrev om barnsängar. Att de verkar som gjorda för att gå ur! Det är nästan fascinerande hur snabbt det kan ske. Från liggande, upp, ur sängen och så hopp och le och spring ! Jo, den erfarenheten har vi här hemma, så spjälsängen lär komma fram igen, annars kan jag nog glömma familjens sömnlycka. När vi tänkte att han skulle sluta att sova hos oss, tyckte vi att spjälsängen var liten, så vi har en utdragbar säng till honom. Men jag kollade igår, madrassen till spjälsängen är längre än gossen, så han får lov att få plats i den.
På återhörande hoppas jag,
Många hälsningar från Linnea
Jag håller på och förbereder mig bättre. Jag tar till mig era goda råd.
Nu till mina vargar
, som inte handlar om min nattsömn, utan om SHN-kuren. Säg att jag har lyckats hitta den prima attityd ni talar om, eget rum, spjälsäng, mörker, bra ramsa, lärt mig solfjädra, och TÄNK OM det inte funkar ändå . Kan man försöka igen senare eller är ni så bombis på att det funkar, att vår trötta pojke tar det till sig, att jag kan ta det det som ett betryggande svar , koppla av och göra det jag ska? Jag känner mig inte helt lugnad av att "han är trött, klart att han vill sova" Vilka är de vanligaste misstagen som föräldrar brukar göra när de kör SHN-kuren?Jag log stort
när du, Anna, skrev om barnsängar. Att de verkar som gjorda för att gå ur! Det är nästan fascinerande hur snabbt det kan ske. Från liggande, upp, ur sängen och så hopp och le och spring ! Jo, den erfarenheten har vi här hemma, så spjälsängen lär komma fram igen, annars kan jag nog glömma familjens sömnlycka. När vi tänkte att han skulle sluta att sova hos oss, tyckte vi att spjälsängen var liten, så vi har en utdragbar säng till honom. Men jag kollade igår, madrassen till spjälsängen är längre än gossen, så han får lov att få plats i den.På återhörande hoppas jag,
Många hälsningar från Linnea
Hej Linnea
Visst finns det föräldrar (inte barn!) som misslyckats med kuren!
Kuren är en process, och ingen trollformel som man strör över barnet och VIPS! så sover det, utan det kräver tålamod, konsekvens, bakslag, funderingar... Men om du väljer att hela tiden ha MÅLET, den goda sömnen, för ögonen, inte grubbla på gårdagen, DÅ har du världens chans att lyckas!
Mina barn, som aldrig kurats tack vare standardmodellen, har också sina frågestunder i samband med sömnen! Det kan tjutas, vrålas, hulkas och vara rent bedrövligt, men jag VET att det inte är fara å färde, jag VET att deras frågor kräver lugnande svar av mig (eller min gube ) och jag VET att de inte mår dåligt!
Men så är det med mycket som gäller barn; maten t ex, är ett mycket kärt ämne för dem att ifrågasätta, men aldrig skulle vi ju drömma om att strunta i att ge dem mat för det, eller hur?!?
Och senare kommer frågor kring det mesta som går att fråga, och hela tiden måste vi som föräldrar ge barnen betryggande svar, vara lugna och säkra! Vi vet ju, och vår uppgift är att leda och lära!
Sömnen är inget undantag
Så visst - bakslag kommer att komma, du kommer att undra om du gör rätt, men om du hela tiden har fokus framåt, ser allt som en lång process, som kräver underhåll och tålmodighet, så kommer du att ge din pojke det både han och ni så väl behöver nu; en god sammanhängande, frigjord sömn, trygg och lugn!
Han kommer att älska sin spjälsäng! Jag lovar! I sinom tid
Kram Mia
Visst finns det föräldrar (inte barn!) som misslyckats med kuren!
Kuren är en process, och ingen trollformel som man strör över barnet och VIPS! så sover det, utan det kräver tålamod, konsekvens, bakslag, funderingar... Men om du väljer att hela tiden ha MÅLET, den goda sömnen, för ögonen, inte grubbla på gårdagen, DÅ har du världens chans att lyckas!
Mina barn, som aldrig kurats tack vare standardmodellen, har också sina frågestunder i samband med sömnen! Det kan tjutas, vrålas, hulkas och vara rent bedrövligt, men jag VET att det inte är fara å färde, jag VET att deras frågor kräver lugnande svar av mig (eller min gube
) och jag VET att de inte mår dåligt!Men så är det med mycket som gäller barn; maten t ex, är ett mycket kärt ämne för dem att ifrågasätta, men aldrig skulle vi ju drömma om att strunta i att ge dem mat för det, eller hur?!?
Och senare kommer frågor kring det mesta som går att fråga, och hela tiden måste vi som föräldrar ge barnen betryggande svar, vara lugna och säkra! Vi vet ju, och vår uppgift är att leda och lära!
Sömnen är inget undantag
Så visst - bakslag kommer att komma, du kommer att undra om du gör rätt, men om du hela tiden har fokus framåt, ser allt som en lång process, som kräver underhåll och tålmodighet, så kommer du att ge din pojke det både han och ni så väl behöver nu; en god sammanhängande, frigjord sömn, trygg och lugn!
Han kommer att älska sin spjälsäng! Jag lovar! I sinom tid
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, miar 70 Läs och lär, LinnéaG 
LinnéaG skrev: --- TÄNK OM det inte funkar ändå
Två frågor till dig:
Har du läst introduktionen här på sidan: "Tänker du kura ditt barn? LÄS DETTA FÖRST" Har du tagit körkort Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej igen! Tack o tack. Ni är så snabba på att svara och det värmer!
Jag läser på de stunder jag har, och jag lär. Jag har läggning åt det oroliga hållet, så mitt största jobb är att få bort det och hitta rätt attityd innan jag kör igång med kuren här hemma.
För mig är det ett stort tankesprång
att föreställa mig att han lägger sig, ligger stilla och somnar, eftersom han nu klättrar på mig i flera timmar innan han uttröttad somnar.Men ge mig någon vecka eller två, så är jag nog klar. Jag är inte bara orolig av mig, jag är seg och envis också, och det hjälper. Jag fann information om SHN i början på denna veckan, såklart att jag inte är färdigförberedd än. Men jag har börjat känna förtröstan inför att en lösning finns i sikte, och vanmäktigheten får gradvis stryka på foten.
Tack igen för era reflektioner och er uppmuntran! Jag återkommer.
Många hälsningar LinneaG
Det låter alldeles lysande! Med den inställningen kan det inte gå fel! Och ett tips är att du surfar runt här, det finns multum att läsa, och kolla gärna i genom gamla trådar! Och fråga såklart, om du har nån funderingLinnéaG skrev:Men ge mig någon vecka eller två, så är jag nog klar. Jag är inte bara orolig av mig, jag är seg och envis också, och det hjälper. Jag fann information om SHN i början på denna veckan, såklart att jag inte är färdigförberedd än. Men jag har börjat känna förtröstan inför att en lösning finns i sikte, och vanmäktigheten får gradvis stryka på foten.
Kram!!!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
HannaMaria
- Inlägg: 293
- Blev medlem: sön 22 jan 2006, 09:08
- Ort: Finland
Jag vill bara uppmuntra dig att köra shn kuren! Jag har också läggning åt det oroliga hållet om man säger så. Storebror blev kurad tre ggr eftersom jag var för "orolig". Gör inte samma misstag som jag. Tveka inte! Det fungerar. Er lilleman kommer att få börja sova hur skönt och gott som helst. Och ni försås också! Lillasyster blev ordetnligt kurad vid 4 mån. Nu är det otroligt skönt att ha 2 under 2 år, och att få lägga dem kl. 19.30 och återse dem igen kl 7 på morgonen, då alla är utvilade!Jag har läggning åt det oroliga hållet, så mitt största jobb är att få bort det och hitta rätt attityd innan jag kör igång med kuren här hemma.
Lycka till! Och kör helhjärtat då du gör det. Inte förrän du är helt bombsäker! Inga försök, eller prova på, det går inte. Det ska vara ordenligt från början!
Och när du väl har gjort det kommer du att fundera, vad var det jag egentligen var orolig för..."
Hör av dig hur det går!!
Mamma till vårt lilla busfrö (16.10.05), underbar liten tös(17.12.06), lillprinsen (05.08.08 ) och prinsessan (20.9.2010)
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Hej igen!
Tack Anna för ditt PS. Det är ju precis det som är min grej. Jag måste få bort alla fjolliga tramstvivel innan jag startar. Jag är på gång!
Och nu några praktiska frågor, som jag hoppas någon har något att säga om.
Två år och tre månader, vilket är det totala sömnbehovet? Går det bra med 11 eller 12 timmars sömn på natten? Eller är tolv bättre?
Och nu en koll om jag har fattat det hela rätt enligt "sova-boken": Med stora barn som i detta fallet gör man precis likadant som med minisar, förutom att man bara solfjädrar i stället för att buffa? Och att man går ut efter tio sekunder även om barnet inte är avspänt och tungt i kroppen?
Och de enda gångerna, om alls, som jag går in igen är om gossen skriker och skriker och skriker UPP sig? För... ett är säkert, lilleman kommer stå upp och (förmodligen nyfiket) undra vad som händer, han kommer säkert klättra en del, möjligen lägga sig och leka med spjälorna (som plötsligt finns runtom), ropa och även prata med sig själv. Så länge han tycks nöjd, även om han inte ligger ner, ska jag alltså bara låta honom vara, eller ramsa, eller ge honom beskedet igen?
Jo, och jag kommer nog inte kunna ha min man till hjälp på nätterna pga hans arbetstider. Så jag lär köra alla fyra nätterna själv, och det fantastiska uppvaknandet också. Det går väl?
Jag tror det var alla frågor jag hade just nu. Tack alla ni som läser och svarar. Ni hjälper mig (oss) mycket.
Kram från Linnea
Tack Anna för ditt PS. Det är ju precis det som är min grej. Jag måste få bort alla fjolliga tramstvivel innan jag startar. Jag är på gång!
Och nu några praktiska frågor, som jag hoppas någon har något att säga om.
Två år och tre månader, vilket är det totala sömnbehovet? Går det bra med 11 eller 12 timmars sömn på natten? Eller är tolv bättre?
Och nu en koll om jag har fattat det hela rätt enligt "sova-boken": Med stora barn som i detta fallet gör man precis likadant som med minisar, förutom att man bara solfjädrar i stället för att buffa? Och att man går ut efter tio sekunder även om barnet inte är avspänt och tungt i kroppen?
Och de enda gångerna, om alls, som jag går in igen är om gossen skriker och skriker och skriker UPP sig? För... ett är säkert, lilleman kommer stå upp och (förmodligen nyfiket) undra vad som händer, han kommer säkert klättra en del, möjligen lägga sig och leka med spjälorna (som plötsligt finns runtom), ropa och även prata med sig själv. Så länge han tycks nöjd, även om han inte ligger ner, ska jag alltså bara låta honom vara, eller ramsa, eller ge honom beskedet igen?
Jo, och jag kommer nog inte kunna ha min man till hjälp på nätterna pga hans arbetstider. Så jag lär köra alla fyra nätterna själv, och det fantastiska uppvaknandet också. Det går väl?
Jag tror det var alla frågor jag hade just nu. Tack alla ni som läser och svarar. Ni hjälper mig (oss) mycket.
Kram från Linnea
Hej Linnea!
Jag har 11-timmars nätter till mina barn (20-7) och det passar oss jättebra! Så utgå från vad som passar ER familj, och gör schema efter det!
Ja, man solfjädrar större barn, första kvällen tar det betydligt längre tid än 10 sekunder - då får du fjädra tills han blir lugn! Men sen ska solfjädern bara markera läggningen, inte bli ett sov-verktyg!
Ramsa ska du göra när du känner att du måste gå in - då ramsar du! Ge honom alltid en chans att själv ta hand om insomnandet! Och vad han gör i sängen är hans business, du ger honom möjligheten att sova, men sova åt honom kan du inte Undantaget är bekräftelseramsan, som är det sista som ska följa gossen in i sömnen, de första 3-4 kvällarna!
Visst kan du köra alla nätter själv, se bara till att du har möjligheten att få vila dagtid!
Hoppas det var till någon hjälp
Kram Mia
Jag har 11-timmars nätter till mina barn (20-7) och det passar oss jättebra! Så utgå från vad som passar ER familj, och gör schema efter det! Ja, man solfjädrar större barn, första kvällen tar det betydligt längre tid än 10 sekunder - då får du fjädra tills han blir lugn! Men sen ska solfjädern bara markera läggningen, inte bli ett sov-verktyg! Ramsa ska du göra när du känner att du måste gå in - då ramsar du! Ge honom alltid en chans att själv ta hand om insomnandet! Och vad han gör i sängen är hans business, du ger honom möjligheten att sova, men sova åt honom kan du inte Undantaget är bekräftelseramsan, som är det sista som ska följa gossen in i sömnen, de första 3-4 kvällarna! Visst kan du köra alla nätter själv, se bara till att du har möjligheten att få vila dagtid! Hoppas det var till någon hjälp
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej! Igen
Voj, voj.
Ja, så var jag då redo att börja denna afton.
I torsdag så satte vi ihop spjälsängen i lekrummet, och han tyckte den var så fin ! På kvällen ville han sova där och jag tänkte, varför inte?, och vi mörklade rumet. Jag testade en liten rövare. Jag skrattade honnom i säng (genom att jaga honom, han älskar det), la på täcke, klappade om honom och pussisar och så. Sen sa jag god natt och ramsade mig ut ur rummet. Först blev han tyst en sekund och undrade nog vad jag gjorde, bara gick så där, eller? Sen stod han upp och började ropa: Mamma du ska jaga dej! (Betyder mej) Jag vill INTE sova! Garaget, jag vill leka med garaget! Jag överröstade honom med ramsan, och till min förvåning stillade han sig 8-[ efter någon minut. Strax la han sig ner och småpratade lite, jag lullade förbi utanför och sa bekräftelseramsa. Efter 45 minuter sov han. Oj, tänkte jag, sover han VERKLIGEN? Sen sov han hela natten, vilket han brukar göra sedan en tid tillbaka.
Och nu har han varit två nätter hos mormor och morfar, och kom hem tidigare idag. Jag var inställd på att köra på riktigt idag. I torsdags var ju det enda jag gjorde att säga gonatt snabbare och lämna rummet.
Ja, och så skulle jag solfjädra honom. Där sprack planen . Han skriker högt, SLÄPP MIG, jag ska ligga stilla själv, (vilket jag vet att han inte kommer att göra). Vid tillfällen då han varit som en elvisp i sängen bredvid mig har jag hållit honom stadigt i min famn (inte stenhårt så att han inte kan röra sig, men bestämt), och han gillar inte det 
. På så vis har jag "lyckats" få honom att, efter några omgångar, bli stilla för han vill ligga stilla själv. Kanske var det därför som han direkt protesterade mot solfjädringen. Jag känner att jag hellre skjuter på SHN någon dag och rådfrågar er här. Eller så duger det kanske så som det blev idag ändå?
Jag känner att när han så tydligt deklarerar med ord, tonfall och kropp, att han inte vill bli fasthållen, så blir det som ett övergrepp att göra det. Jag minns själv hur det var när jag blev fasthållen av någon vuxen som tyckte det var ett kul sätt att "leka" på, hålla fast ett svagt, underlägset barn. Aaaah! Aarg!
I alla fall så gjorde jag saken kort i kväll, ramsade mig ut och ramsade mig bort. Han ropade på pappa, som jobbar, på mig, om att hålla handen. Då ramsade jag igen, för gud vad jag ville gå in och hålla honom i handen ! Strax var han lugnare och började fråga Vad gör du mamma? Jag vill ha jordgubbar , sen kom snickarboa på tal, och han sjöng lille katt, jag vill leka med kossorna, jag älskar dig mamma (och det har han inte sagt förut, ja, gissa om jag blev svag och ville springa in och pussa honom och dansa en svängom! ), jag vill inte sova nu!
När han började komma igång rejält, ramsade jag bestämt, men skulle jag låtit bli? Ja, så har han ropat mamma ibland och gråtit, då har jag ramsat lugnande, och det har funkat ibland direkt, ibland efter 6-8 ramsor, och så har jag bekräftat på det. När jag gått förbi utanför rummet har jag sagt en bekräftelseramsa också.
Nu har det gått snart två timmar, och han ligger i sängen och pillar på spjälorna. Han är tyst och somnar nog snart.
Ja men, ,vad ska jag göra tycker ni?
Solfjädring känns helt klart helt FEL. Och grejen är att han ju varit lugn, nöjd och glad mesta tiden. Men jag tänker :två timmar, då fattas det sömn i morgon
. Men ni som är erfarna säger kanske att det är så i början, och att han snart lär sig att somna på kortare tid. Jag uppfattar honom som trygg (inte frågande), så kanske ska det ge sig??? Han kanske inte har kommit på att det är tråkigt att vara trött men ändå vaken, själv, i ett mörkt rum och att man lika gott kan sova.
Oh, jag hoppas någon orkat läsa allt detta, och har nogot att säga. Nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall.
Linnea
Voj, voj.
Ja, så var jag då redo att börja denna afton.
I torsdag så satte vi ihop spjälsängen i lekrummet, och han tyckte den var så fin
! På kvällen ville han sova där och jag tänkte, varför inte?, och vi mörklade rumet. Jag testade en liten rövare. Jag skrattade honnom i säng (genom att jaga honom, han älskar det), la på täcke, klappade om honom och pussisar och så. Sen sa jag god natt och ramsade mig ut ur rummet. Först blev han tyst en sekund och undrade nog vad jag gjorde, bara gick så där, eller? Sen stod han upp och började ropa: Mamma du ska jaga dej! (Betyder mej) Jag vill INTE sova! Garaget, jag vill leka med garaget! Jag överröstade honom med ramsan, och till min förvåning stillade han sig 8-[ efter någon minut. Strax la han sig ner och småpratade lite, jag lullade förbi utanför och sa bekräftelseramsa. Efter 45 minuter sov han. Oj, tänkte jag, sover han VERKLIGEN? Sen sov han hela natten, vilket han brukar göra sedan en tid tillbaka. Och nu har han varit två nätter hos mormor och morfar, och kom hem tidigare idag. Jag var inställd på att köra på riktigt idag. I torsdags var ju det enda jag gjorde att säga gonatt snabbare och lämna rummet.
Ja, och så skulle jag solfjädra honom. Där sprack planen
. Han skriker högt, SLÄPP MIG, jag ska ligga stilla själv, (vilket jag vet att han inte kommer att göra). Vid tillfällen då han varit som en elvisp i sängen bredvid mig har jag hållit honom stadigt i min famn (inte stenhårt så att han inte kan röra sig, men bestämt), och han gillar inte det . På så vis har jag "lyckats" få honom att, efter några omgångar, bli stilla för han vill ligga stilla själv. Kanske var det därför som han direkt protesterade mot solfjädringen. Jag känner att jag hellre skjuter på SHN någon dag och rådfrågar er här. Eller så duger det kanske så som det blev idag ändå?Jag känner att när han så tydligt deklarerar med ord, tonfall och kropp, att han inte vill bli fasthållen, så blir det som ett övergrepp att göra det. Jag minns själv hur det var när jag blev fasthållen av någon vuxen som tyckte det var ett kul sätt att "leka" på, hålla fast ett svagt, underlägset barn. Aaaah! Aarg!
I alla fall så gjorde jag saken kort i kväll, ramsade mig ut och ramsade mig bort. Han ropade på pappa, som jobbar, på mig, om att hålla handen. Då ramsade jag igen, för gud vad jag ville gå in och hålla honom i handen
! Strax var han lugnare och började fråga Vad gör du mamma? Jag vill ha jordgubbar , sen kom snickarboa på tal, och han sjöng lille katt, jag vill leka med kossorna, jag älskar dig mamma (och det har han inte sagt förut, ja, gissa om jag blev svag och ville springa in och pussa honom och dansa en svängom! ), jag vill inte sova nu!När han började komma igång rejält, ramsade jag bestämt, men skulle jag låtit bli? Ja, så har han ropat mamma ibland och gråtit, då har jag ramsat lugnande, och det har funkat ibland direkt, ibland efter 6-8 ramsor, och så har jag bekräftat på det. När jag gått förbi utanför rummet har jag sagt en bekräftelseramsa också.
Nu har det gått snart två timmar, och han ligger i sängen och pillar på spjälorna. Han är tyst och somnar nog snart.
Ja men,
,vad ska jag göra tycker ni? Solfjädring känns helt klart helt FEL. Och grejen är att han ju varit lugn, nöjd och glad mesta tiden. Men jag tänker :två timmar, då fattas det sömn i morgon
. Men ni som är erfarna säger kanske att det är så i början, och att han snart lär sig att somna på kortare tid. Jag uppfattar honom som trygg (inte frågande), så kanske ska det ge sig??? Han kanske inte har kommit på att det är tråkigt att vara trött men ändå vaken, själv, i ett mörkt rum och att man lika gott kan sova.Oh, jag hoppas någon orkat läsa allt detta, och har nogot att säga. Nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall.
Linnea