Hjälp! Varför gör han så?

[Loppan82]

Hej,
En kväll för ca tre veckor sedan tog mjölken slut när jag ammade min då ca 4v gamla pojke. Det fanns verkligen inte någonting kvar efter att han ätit non-stop i över fem timmar. Jag kämpade så länge det bara gick, men när han bara gallskrek och sparkade, var jag tvungen att plocka fram ersättningen som jag för säkerhets skull hade hemma. Han tog snällt flaskan och slukade nästan 200ml. Nästa kväll var det samma sak och jag fick igen ta till flaskan mot min vilja. Detta blev naturligtvis en ond cirkel och det började plötsligt även dagtid bli lite ont om mjölk. Han sover otroligt bra på nätterna 6+5h och då håller brösten på att spricka och en massa mjölk läcker ut, så jag började istället stiga upp och pumpa brösten toma ett par gånger under natten och gav den mjölken åt honom på kvällen. Jag har dock alltid låtit honom somna till bröstet och gett flaskan lite tidigare istället. Produktionen ökade igen och jag har inte behövt ta till ersätting efter det. Detta har fungerat utmärkt, ända tills för ca 1v sedan.

På natten, morgonen och efter att han sovit sin långa dagssömn mitt på dagen, fungerar amningen bra och han tar snällt bröstet. Däremot har amningen övriga tider på dygnet blivit mycket stressfylld för oss båda. Han blir helt hysterisk när jag erbjuder honom bröstet, trots att han är vrålhungrig. Det behöver bara röra i läpparna på honom så gallskriker han. Det har inen betydelse var och i vilken ställning jag ammar eller vilka ljud som finns i bakgrunden. Jag blir tvungen att lägga honom platt på rygg, lägger jag honom på sida eller försöker svänga hans huvud åt rätt håll blir han ännu argare. Sedan får jag "hänga" över honom så att han får bröset i munnen, samtidigt som jag klämmer ut mjölk så att han får smak på den. Detta låter helknäpt, och är säkert en ganska rolig syn, men efter 1 veckas kämpande kan jag konstatera att detta är enda sättet att få honom att börja suga. När han sedan väl tagit bröstet är det inga problem längre, jag får svänga på honom och lägga mig själv bekvämare och han äter duktigt ändå. Men när det är dags att byta bröst går vi igenom samma sak igen. Jag vill verkligen inte att amningen skall vara någonting stressfyllt för varken honom eller mig, men jag vet inte heller vad jag skall göra. Att flaskan är lättare att suga ur och att det är den han vill ha, har naturligtvis slagit mig, men jag vill inte ge efter. Men sen igen så fungerar ju amningen hur bra som helst ibland och att få honom att ta flaskan på kvällen är inte heller problemfritt. Sambon tittar ibland på mig som om jag misshandlar vår lilla älskling när jag försöker få honom att äta och är övertygad om att han inte vill ha mat. Jag är däremot övertygad om att det inte är det som är problemet, han är definitivt hungrig och vill ha mat. Så väl känner jag hans signaler vid det här laget och ett spädbarn som inte är hungrigt äter väl inte 150-200ml när det äntligen accepterar flaskan? Han är nu 8 veckor gammal, växer otroligt fort och ökar med ca 450g i veckan. Det är dock främst på längden han växer, viktmässigt är han just under den normala kurvan, så även det gör att jag är övertygad om att han verkligen behöver den mjölk jag "pinar" i honom.

Det känns så fruktansvärt att se min, annars så glada och nöjda lilla pojke, så frustrerad över någonting som borde vara en mysig stund. Snälla, har någon nån aning om vad som är problemet och vad jag kan göra åt det?

[Lua]

Hej!

Välkommen!

Har du Barnaboken? Använder du Standardmodellen? Om inte så tycker jag att du ska läsa den klistrade tråden om Standardmodellen här ovan.

Jag har egentligen inte något annat bra svar eftersom jag inte kunnat amma mina barn förutom några droppar första dagarna. Tänk bara på att det viktiga är att de får mat! Hur de får den är mindre viktigt. Kanske kan du pumpa ut om det är själva bröstmjölken som du vill ge honom. Och jag tycker du ska glömma allt "ammning är mer än bara mat" som du har hört. Jag är absolut övertygad om att mina barn, som är uppfödda på flaska har fått all den närhet och anknytning de någonsin behöver. Matstunderna är visserligen många och utgör stor del av dagen men det finns mycket övrig tid att mötas och vara nära.


Om de mer tekniska detaljerna ber jag någon kunnig ammare svara

Kramar från Lua.

[Fjällfolket]

Hej Loppan82, och välkommen till forumet!

hmmm...det är en trasslig situation ni hamnat i, och ingen mår bra av den.

Jag vill fråga som Lua:
Har du läst om standardmodellen...

Den finns här
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=26

Jag har ammat mina, och det går att få ordning på det mesta - MEN:

Det viktiga är INTE var maten kommer ifrån, det viktiga är att lilla barnet blir MÄTT

Läs, och hojta igen, vi finns här

/Fjällmor

[Loppan82]

Tack för svaren!

Ja, jag har läst standardmodellen. och även försökjt tillämpa den, men dock inte riktigt lyckats. Jag kanske invigde modellen i ett för sent skede(?) eftersom vi redan hade skapat våra egna rutiner då och han var inte villig att rubba dem. Han sover nätter från 20-07 med endast en matning, två kortare (1h) pass på förmiddagen och mot kvällen och 2-3h mitt på dagen. Där emellan äter han så gott som hela tiden. Efter morgonmålet och efter dagssömnen är han pigg och social och den tiden brukar vi ägna åt aktivt umgänge och bad o.dyl. Vid själva amningstillfällena följer jag standardmodellen, med bröstbyten, skötning o.s.v. Allt har löpt problemfritt fram tills nu. Det viktigaste är absolut att barnet får mat, men som jag nämnde så blir han ibland hysterisk även av flaskan. Så att övergå till enbart den löser inte problemet. Och oavsett flaska eller bröst så äter han duktigt när han väl börjat, så mat får han, men jag vill inte utsätta stackaren för fullständig panik varje gång det är dags att äta. Min fråga var närmare bestämt om någon känner igen det och har en aning om VARFÖR han gör så här?

[annawahlgren]

Det enkla svaret är nog förvirring, skulle jag tro

Små barn är betjänta av enkelhet och struktur - enkla rutiner. Ger du alltså flaska så försök servera flaska vid samma tidpunkt / samma mål, någorlunda, och inte hatta mellan olika mål.

Att man - lilla han - ibland ska matas liggande på rygg med mamma över sig droppandes ut mjölk, kan nog tänkas åstadkomma en del förvirring det med Det var ju liksom inte så det var tänkt, om man säger. Motsatsen till enkelhet, alltså. Naturen tänkte sig det enklare

Små barn som skriker, oavsett skäl, varken diar eller tar flaskan särskilt bra (eller alls). De måste lugnas först. (Och kanske lugnas igen, gång på gång på gång.)

Fem minuters paus - vila från den inte så roliga verksamheten - eller bara två, kan göra all skillnad för lilla barnet. (Och för mamma.)

Läs tråden om mycket små mattrasslare och se om du inte hittar lösnngen på problemet

Men som alltid duger det inte med att "testa" och "pröva" någon gång eller två, utan det är vad man tror på som ska genomföras, metodiskt, i en attityd av sälvklarhet och genomföras under åtminstone tre dygn, innan man utvärderar.

[Augusti06]

Hej!

Min son började också krångla med att ta bröstet när han var 8 veckor. Efter att ha frågat runt i vänskapskretsen upptäckte jag att det var många andra som upplevt ungefär samma sak just vid 8 veckor. Fick då höra att "Jaha, om han gör sådär kan det säkert bero på att han testar dig." För mig kändes den beskrivningen som mitt i prick. Istället för att känna panik när han inte tog bröstet så tänkte jag "oj oj oj, lille älskling du aaanar inte vad mycket tålamod jag har, testa mig så mycket du vill, jag är 30 år äldre än du och har oceaner av tålamod". Sen försökte jag igen, tog en paus, försökte igen, paus osv osv. Efter några dagar slutade han upp.

Hoppas att det blir bättre!

[annawahlgren]

Välkommen är du, Loppan82

Skulle jag verkligen också ha sagt

Fick då höra att "Jaha, om han gör sådär kan det säkert bero på att han testar dig." För mig kändes den beskrivningen som mitt i prick.

Hm - en bebis som drog sitt första andetag för två månader sedan sätter igång och testar sin omgivning Redo till maktkamp, eller vad Ska visa vem som vinner Han mot mamma, ja jäklar

Ack, kära Augusti06 - tyckte du att "den beskrivningen kändes som mitt i prick" , då är det här inte rätt forum för dig, är jag rädd

Är det något jag, och, vågar jag påstå, de forumister som rör sig här, INTE tror på, så är det tvåmånadersbebisars talanger i trots- och testningsbranschen.

[Augusti06]

Nej, det kan mycket väl hända att det inte alls var ett test. Men det gjorde mig lugnad att tänka att jag med hjälp av tålamod kunde visa att han skulle äta, så det kanske var det lugnet som i slutändan hjälpte.

[TinaT]

Hej

Känner igen mig i dina amningsproblem. Min första son hade stora probelm att suga och vi fick kämpa mycket för att få till det. Det gick till slut! Jag har också testat de mest konstiga ställningar för att sonen skulle ta tag. En period ville han bara suga på höger bröst (har opererat det vänstra så det ger inte lika mycket mjölk). Då fick jag lägga honom till bröstet som om det vore höger bröst men med benen ut i armhålan och lura honom och se då sög han fint.

Jag tror också att lugn är a och o för att matningen ska funka oavsett bröst eller flaska. Men själv är jag ingen särskilt lugn person och blev oerhört stressad av sonens skrik och svårighet att suga. Men det gick ändå och nur är han glad och nöjd två-åring.

Det mest konkreta råd jag skulle vilja ge är att testa att mjölka ut lite innan du lägger ditt barn till bröstet (för hand eller med pump) så att mjölken kommer direkt och han inte behöver vänta på utdrivningen. Andas sedan djupt och lägg till som vanligt i en bekväm ställning för er båda.

Lycka till!

Tina

[Fjällfolket]

Hej igen!

Jag skriver som hastigast nu, men ändå:

Har du kollat så det inte är torsk...

Annars säger jag som Anna - barn är betjänta av enkelhet, läs tråden om små matningstrasslare här

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7776

/Fjällmor

[annawahlgren]

- - så kanske var det lugnet som i slutändan hjälpte.

Det var det säkerligen!

Förlåt att jag överreagerade en smula. För det gjorde jag. Jag lider av en skyll-inte-på-barnen-allergi, om man säger och den gör mig stundom onödigt stingslig

[Augusti06]

Jag var lite väl slarvig i mitt inlägg nu när jag läser det i efterhand. Någon maktkamp var vi verkligen inte med om, men det lät så. När amningstrasslet hände fick jag väldigt många råd som jag inte alls kunde ta till mig (allt från att han skulle vara sjuk eller ha, håll i er nu, "kolik" ). Hade råkat kryssa i att jag var under 13 år när jag blev medlem här och kunde aldrig logga in för att fråga er alla om detta när det pågick. Hittade inte några bra svar någonstans och kände mig maktlös. Så när jag fick höra av min barnmorska (AW-fantast för övrigt) detta med "test" så blev jag så GLAD. Äntligen något som jag kunde göra för min son! Nu var det dags för mig att finnas där för honom! Blev lugnad av detta (som sagt) och då kunde lillkillen och jag tillsammans ta oss ur en ond cirkel.

Men det där strulet känns så himla längesen nu. Flera veckor ju

(inte meningen att knycka din tråd Loppan82)

[annawahlgren]