Armarna vid tillrättanläggandet - sover som en säl

[TinaT]

Hej

Min son 3 månader har börjat sova som en säl med armarna längs sidorna. Detta går väl bra när han väl sover men när han ska läggas far armarna ned direkt när jag ska räta ut benen. Hur ska man göra då vid buffning? Börja om med och upprepa tillrättaläggandet med armarna tills de ligger på plats? Jag har lagt upp, lagt upp, lagt upp osv men armarna bara far ner direkt. Någon som har liknande erfarenheter? Kan/bör man buffa med armarna nere längs sidorna eller blir det fel?

Tina

[carin73]

Här sover vi också säl. Jag lägger bara tillrätta huvudet numera. För lika fort som benen far ner raklånga, lika fort placerar han armarna längs sidorna. Det är väl skönt så bara.

Vad gäller buffandet vet jag inte. Måste du buffa mera? Om det skulle bli kris (=buffning) skulle jag nog buffa med armarna ner för det känns som om man behöver vara bläckfisk för att hålla ordning på alla ungens kroppsdelar annars. De börjar bli stora och starka, våra småttingar.

Varma hälsningar
Carin

[TinaT]

Tack för svar

Tror också att det är för att det känns skönt. Sonen har börjat med det sedan han blev mer rörlig så då väljer han ju själv att sova som känns skönast precis som vi.

Jag borde inte buffa, inser det, men sedan han blivit mer rörlig blir han arg och skriker när jag lägger honom. Tidigare hittade han sina fingrar (när armarna låg stilla vid huvudet) och han sög på dem och somnade själv lugnt och fint. Nattningen tog en halv minut. Nu tar det längre tid (ikväll 20 minuter med buffning av och till, vilket är jättelänge för mig och sonen) och är mycket stökigare. Händerna finns ju inte där att suga på - var tog de vägen frågar han sig....Vi har bytt till spjälsäng också i samma veva så jag kan inte vagna (inte för att jag gjorde det innan iofs, bara på natten när han vaknade för tidigt). Vet inte hur jag annars ska få honom lugn. Jag försöker föra hans händer till munnen för att han ska lära sig att lugna sig själv och buffar bara när han blir riktigt arg. Har försökt avstå från buffning men han bara skriker mer. Han har inte bara blivit starkare, han har också fått mer röstresurser

Känner mig så ambivalent hur jag ska göra när läggningen och nattsovandet nu börjar stöka till sig. Tidigare sov han fint på natten också men efter en resa och tidsomställningen har han vakna vid 1, 2 istället för som tidigare 3.30 eller tom 4.30 (natten börjar 19). På natten har jag lagt över honom i vagnen för då har inte ens buffningen funkat för att lugna och sedan lagt tillbaka honom i spjälsängen när han sovit en stund.

Vad göra? Är det för tidigt att införa ramsa (vid 3 månader ganska exakt). Eller bör jag fortsätta att buffa när det behövs och vänta med ramsa till 4 månader? Rädd att fastna i buffningsträsk (antar att det finns precis som för vagning)

Tina

[annawahlgren]

Jag borde inte buffa, inser det, men sedan han blivit mer rörlig blir han arg och skriker när jag lägger honom.

Hårt att säga, kanske - men har du någonsin tänkt på att han kanske blir störd av dig och dina onödiga ingripanden Kanske försöker han faktiskt säga: "Snälla mamma, GÅ och låt mig sova i fred!"

Han vet vad som gäller nu. Han tar sig friheten att lägga armarna längs sidorna, men du ska ha upp dem igen. Du tycker han borde suga på fingrarna och därför ska armarna ligga upp, men han tycker uppenbarligen inte alls att det känns nödvändigt. (Och om så vore - vad hindrar honom från att ta upp armarna igen, eller en av dem )

Det är en konst att lära sig låta små barn vara i fred. Det borde inte behöva vara det. Små barn KAN.

Mer förtroende för lilla älsklingen, alltså - och mer förtroende för dig själv Har han fått allt han behöver, och det har han ju - mat, mycket mat, mer mat och ännu mera mat, tillräckligt med vakentid enligt Standardmodellen och en lugn mor, som vet vad hon gör, då vet du också - borde veta - att du kan överlåta resten åt honom själv. Efter ett sakligt markerande tilrättaläggande med liten punktsättande solfjäder på några sekunder. Det är det hela.

Gå sedan direkt och gör annat

[TinaT]

Tusen tack för svar. Skrev precis ett långt inlägg med massor av frågor eftersom det bara har blivit än värre med nattsömnen och läggningen (hjälp!! från vagn til spjälsäng..) . Missade att jag hade fått svar (snurrig av trötthet).

Jag tar inte som kritik. Bara tacksam för stöd. Har synnerligen svårt att vara en lugn mor eftersom det inte finns mycket jag har mer svårt för än barnskrik och särskilt mitt eget barns...

Jag har verkligen försökt lämna honom ifred. Jag har lagt sonen, gett honom ett lätt tryck med solfjädern precis som du skriver och sedan gått ut. Har lyssnat utanför dörren. Han är lugn en kort stund men skriker sedan upp sig mer och mer.

Ska jag verkligen låta honom skrika så och skrika upp sig? Som jag skrev i det andra inlägget så är det enda som lugnar honom effektivt: att suga på nappen. Vagning funkar men tar tid (ofta mer än föreskrivna 2 minuter). Buffningen gör honom arg. Hur länge ska jag göra annat och avvakta med att ingripa?

Tina

[TinaT]

Glömde fråga hur jag ska göra på nätterna när han vaknar? Jag har avvaktat men han skriker upp sig då också och jag vill inte att han ska få mat innan det är dags. Samma besked med solfjäderna och avvakta? om det inte tar och han fortsätter att skrika - vad bör jag göra då?

Tina

[annawahlgren]

Ska jag verkligen låta honom skrika så och skrika upp sig?

Nej, det ska du inte, förstås. Egentligen ska man inte lägga små barn i spjälsäng innan sömnen sitter. I alla fall inte om man vill göra det enkelt för sig. Och då är effektiv vagning oslagbart.

Han är ju ännu lite för liten för att ramsas.

Nu klagar du över vagningen också, som du tydligen inte har fått till (se Lathunden och Verktygslådan) eftersom det enligt dig inte alls handlar om några två minuter, vilket det ska (högst). Man får träna med tyngd i vagnen. På barnet kan man inte träna, testa eller försöka. När man kommer så långt som till barnet, måste man veta exakt vad man gör och varför - och ATT det fungerar

Du klagar över buffningen också, som bara gör honom "arg". Och det är meningslöst att buffa eller överhuvudtaget ingripa när en liten unge är arg. En arg människa, stor eller liten, är sällan mottaglig för lugnande. Det är först när vederbörande ber om hjälp - börjar låta ledsen och trött - som hjälpen går hem.

Du skrev "precis ett långt inlägg med frågor" - var då? I en annan tråd? Starta inte nya trådar kring samma barn och samma bekymmer, är du snäll - det blir så svårt för oss som vill hjälpa att få bakgrunden då och se sammanhanget.

Om nappen är "det enda som lugnar honom effektivt" så ge honom nappen. Huvudsaken är att du känner att du kan göra något och tro på dig själv. Nappen kan du ta bort när sömnen sitter och du har fått kontroll och hamnat i den goda, lugna cirkel där förvirringen släppt, för gott. Han glömmer nappen på en natt sedan om bara du gör det.

Kanske hemfaller du åt den gängse ( ) uppfattningen att det gäller att få tyst på barnet till varje pris, och då är nappen en utmärkt propp. Om än tillfällig, för du kommer inte undan ändå att lära dig lugna effektivt, lära dig tolka barnets skrik - och små barn har inte så många andra sätt att uttrycka sig på än genom att skrika; frågan är vad de försöker säga - och ge de för barnet nöjaktiga svaren på alla miljoner frågor.

När små barn får sina frågor på ett för dem nöjaktigt sätt besvarade, reagerar de med lättnad. Det är dit du ska komma och dit kommer du förr eller senare, därför att det blir tvunget.

Tilläggas ska kanske det självklara: utan en mätt mage är det få, för att inte säga inga, så pass små barn som sover gott, tryggt och länge. Ge honom mera mat än du någonsin kan tro han behöver

[TinaT]

Återigen tack för svar

Jag kan bara be om ursäkt för att jag snurrade till det och skrev två inlägg. Inser och håller helt med om att så bör man inte göra. Kan bara förklara det med att jag inte tänker klart efter att ha sovit dåligt i två veckor och inget alls under de senaste tre nätterna.

Tidigare (innan sömnen började krångla) fungerade vagningen. Det tog inte ens minuter att lugna honom på natten och han sov fint vidare. Jag tror att hela problemet startade med att jag ville lägga sonen i sängen eftersom jag tyckte han blev mer rörlig och var orolig att han skulle ramla ur plus att resan störde de fina nätterna vi hade tidigare. Samtidigt blev jag osäker på om han fick tillräckligt med mat eftersom han vaknade så mycket när han låg i sängen. Jag har helt enkelt gjort den lille totalförvirrad genom mina olika budskap. Inte konstigt han inte sover...

Jag tog bort nappen på natten då han var runt 1 månad och han började då sova fint. Nu när han har fått nappen på nätterna igen sover han som en kratta.

Slutsatsen jag drar av hela sömnröran och de goda råden är helt enkelt att jag lägger honom i vagnen igen, proppmätt så klart, och vagnar om han vaknar. Utan napp. Håller tummarna för att det ska funka och att vi ska komma på banan igen.

Återkommer med rapport om några nätter.tack för stödet

[annawahlgren]

Bra, bra Det blir fint. Du låter underbart insiktsfull och klar, vilket är en BRAGD när man som du såsar i sömnbristtortyr.

Emotser rapport. Du kommer att se att du hamnar i en god cirkel, så fort du får korn på första lilla tråden, om man säger. Sedan ligger hela garnnystanet där och det är bara att rulla upp och njuta

[Fjällfolket]

Bra, bra Det blir fint. Du låter underbart insiktsfull och klar, vilket är en BRAGD när man som du såsar i sömnbristtortyr.

Instämmer!

Det här kommer gå så bra
/Fjällmor

[TinaT]

Hej

Önskar jag kunde rapportera att jag nu hade hela garnnystanet i min hand och att sonen sover bra, men jag lyckas inte hitta första tråden.

Vi har fastnat i ett sömnmönster som jag inte lyckas bryta och göra till en god cirkel. De senaste tre veckornas nätter har i stort sett ut så här (med mer eller mindre variation): natt kl 19, vaknat kl 23, 00.30, 1.30, 2.30, 4.30, 5.30 dvs var och varannan timme och ibland två gånger i timmen. Behöver väl inte sägas att vi mår mycket dåligt av detta. Får aldrig någon djupsömnsperiod själv. Min fina standardmodellkille håller på att kvalificera som ett kurbarn och jag ett psykfall – hjälp!

Dagarna ser ut så här ungefär (kan variera med en kvart hit och dit, ibland en halvtimme om natten varit särskilt dålig):

6-6.30 morgon och mat
8.30-10 sova
10-12 mat och vaken
12-13.30 sova
13.30-15.30 mat och vaken
15.30-16 sova
16-19 mat och vaken med en ”stödlur” ca 18 på 5 minuter
Det blir 11-11.5 timmars natt och 4 timmars dagslurar.

Mat: Sonen verkar inte bli riktigt mätt på amningen. Han har tidigare ätit 3 slurkar inom en timme men vill nu glupskt suga på båda brösten direkt, skriker och biter i brösten och verkar inte nöjd trots att han får båda brösten direkt. Sedan kräker han upp en massa efteråt och vill inte längre ha någon påfyllnadsslurk inom en timme. För att göra honom mer mätt har han börjat få smakportion på gröt (är uppe i 1.5 msk), detta ger jag nu vid 17 istället för som tidigare vid lunch. Igår fick han börja smaka på potatis vid lunch. På kvällen får han flaska efter amningen inför natten och tog igår kväll 180 ml efter att ha ammat! Problemet är att han egentligen inte tål ersättningen utan blir väldigt gasig och kanske vaknar han vissa gånger av detta snarare än hunger. Håller på at fasa in Nutramigen tillsammans med Nan för att minska på gasigheten. Vad kan jag göra annorlunda? Det tar ju tid att öka på smakportionerna eftersom jag vill vara försiktig med lilla magen.

Sovplats: Han sover i vagn men har på dagarna börjat vända sig från rygg till mage. Märker att han vill rulla detta på natten också men får inte plats att vända sig från mage till rygg. (Han läggs att sova på mage). Kanske dags för spjälsäng trots allt?

Vagning: Eftersom han vaknar efter en timme nästan exakt misstänker jag att han kanske somnar av vagnen i stället för sig själv. Jag har verkligen försökt backa på vagningen men han är lurig att läsa av plus att mitt tålamod inte är det bästa längre. Han kan skrika varje gång jag slutar dra så att jag drar en gång till och så somnar han mitt i ett skrik och vagningsdrag.

Det belv ett långt inlägg men jag ville ge en så fullständig bild som möjligt. Jag kan inte längre tänka klart vad jag bör ändra på för att vi ska komma ur denna sömnröra. Kan någon klok snälla hjälpa med råd?

Tina

[TinaT]

Kanske ska tilläggas att i går kväll somna han av sig själv utan ett endaste drag i vagnen vid läggningen för natten kl 19! Så han kan ju. Ska bara upprepa bedriften under natten då han vaknar till, men hur?

[annawahlgren]

Vräker han i sig 180 g efter amningen behöver han helt klart mer mat Rapa honom hej vilt och lägg på mage, så ska han inte behöva få problem med gaser. Men krånglar det ändå, byt sort på tillägget. Majsvälling kan vara det rätta. Pröva. Konsultera gärna Mat, mage och barnakropp, där de verkliga exerterna huserar

På mätt mage sover han bättre. Det är ju bara så. Han har vuxit sedan sist och behöver mer. Se inte tillbaka. Det som räckte då räcker inte nu; så är det bara. Gå vidare

Du behöver öva upp vagningstekniken. Du har fastnat i det beramade vagningsträsket. Han skriker dig till sig i stället för ifrån sig. Kolla iVerktygslådan och öva med tyngd i vagnen, utan barn! Som besked när han vaknar till kan du bara "slå ner" handtaget ett par gånger och sedan skaka lite fram och tillbaka, och GÅ. Vagna enbart vid verklig kris och sluta då omedelbart som han blir tyst. Skaka och gå, mycket mycket tidigare än du tycker verkar klokt

Det du gör, om och när du gör det, ska hela tiden förkortas och präglas av din trötta skalles tanke UT, inte in eller dit. UT och BORT!

Till de andra sjutton bebisarna, till exempel, som skriker som galningar i rummet intill. Som inte ens har fått den mat de behöver. Och ingenting annat heller. DE behöver hjälp - NU! Det gör inte din lilla älskling, som har fått allt han behöver med råge och utomordentligt väl kan ta hand om resten själv. Just därför

Se om du ine kan ordna så att han kan sova på mage i vagnen också. Han är van vid det nu och yycker att det ska vara så. När små älsklingar väl fått korn på magläget (vilket de borde fått från början) vill de gärna sova så, alla lurar.

[TinaT]

Tusen tack för svar

Jag läste det i går precis innan jag la mig och kände mig rejält stärkt inför den kommande natten.

Och vilken natt det blev Sonen somnade fint av sig själv efter att ha ätit sig proppandes mätt. Som vanligt vaknade lille sonen kl 1 (sov iofs mellan 19 och 1 så det var ganska bra jämfört med tidigare). Nu gäller det tänkte jag. Detta måste brytas. Han är ju mätt och ska kunna sova längre. Jag slog ned på handtaget och skakade precis som du sa. Jag kunde nästan märka hans förvåning i det mörka rummet. Vanudå, var är mitt sköna gung? Han skrek och jag avvaktade ett bra tag. Men han lugnade sig inte så jag hjälpte honom men backade så fort han lugnade sig. Han tog i igen men jag vankade och räknade för att inte gå tillbaka för snabbt. Så höll vi på ett tag men tiden gick och det kändes inte bra. Jag sprang in till min man och bad om moraliskt stöd. Han sa: det finns ju inget annat sätt, han måste lära sig somna om själv. Jag fortsatte en stund till med att vagna kort och sedan backa rejält. Och se, helt plötsligt trillade poletten ned på sonen. Aaha jag ska somna om och sova vidare av mig själv. Mutter, mutter, okej då. Och sedan somnade han Det tog 45 minuter totalt. Jag var helt förstummad. Det gick. Jag kunde knappt somna om för jag var så paff. Han fixade det!

Sonen vaknade sedan kl 3 igen och fick mat. Somnade om fint av sig själv. Sedan vaknade han igen kl 5. Jag tänkte: okej here we go again. Slog ned på handtaget, vagnade en gång och sedan svarade sonen: visst ja, det var sova jag skulle. Och somnade om av sig själv. Det tog inte ens 5 minuter. Morgonen började kl 6.18 vilket är helt ok (dagen börjar 6.30 hos oss).

Så nu känns det som vi har hittat första tråden - sonen och jag tillsammans. Känner att jag har självförtroende inför den kommande natten och det ska bli riktigt spännande att se vad som händer. Han har lagts proppmätt (drog i sig 150 ml efter amningen) och somnade fint själv. Håller tummarna för att det har vänt och ser framemot lugna nätter och glada, njutfulla dagar.

Återigen tusen tack för stödet. Det var precis vad jag behövde för att orka bryta.

[annawahlgren]