klängig, på dåligt humör, ledsen

[ellen05]

Ja i ca en veckas tid har tjejen varit på dåligt humör. Hon har ledsna perioder under dagen och är extremt klängig. Hon som annars kunnat sysselsätta sig på golvet nästan hur länge som helst vill nu bara upp i famnen hela tiden. Om jag gör något i köket har hon varit nöjd med att få vara med mej i det jag gör. Men nu fungerar inte det heller längre. Att sitta i matstolen och få hjälpa till med att skära grönsaker och dyl, som annars varit en hit - gör henne bara ledsen. Likaså med att hänga upp och ta ner tvätten - nu blir hon bara ledsen då hon får ett plagg.
Ibland kan hon också bryta ihop om hon blir skrämd av något ljud el dyl. då kan hon vara leden kanska länge.

Då hon är i famnen vill hon snabbt ner och så fort jag lägger ner henne vill hon upp igen. Enda som gör att hon är nöjd på golvet är om jag ligger brevid och gör ingenting. Läser jag en tidning, blir hon ledsen osv. Men ligger jag och gör ingenting kan hon bra leka nöjd själv en lång stund. Antar att detta är bara en period som snabbt går om men jag tar iallafall gärna emot tips på hur jag bäst kan agera då det är såhär!

Lite bakgrund: Hon sover bra, vaknar för tidigt på morgonen men är glad och nöjd. Sover två daglurar som fungerar bra. Äter bra. Vi har två pass med socialdelaktighet under dagen som nu fungerar dåligt pga hon blir ledsen då vi arbetar. (Vi siktar på 30min/pass med arbete) Ensamleken fungerar bra - hon leker ca 45min varje morgon.

Kram från oss

ps då jag nu skrivit det här känns det som om hon har en del symptom som Tom, visst var det lille Tom, som var utbränd.. Men hon sover ju bra - och har gjort det långa tider...

[/LO]

Hej
Jag tror att din tjej har kommit in i åttamånadersångest. Liten aning sent, kan tyckas, men det är inte ovanligt.
Hon blir helt plötsligt en egen individ. Hon trodde tidigare att hon var ett med resten av världen. Nu har hon insett att hon inte är det. Det är en omvälvande upplevelse och insikt. Det kan skaka om en liten rejält.
Då är det viktigt att allt är som det brukar. Att hon behövs som vanligt att livet flyter på och att mamma (och pappa) vet hur saker och ting ska vara och inte också ifrågasätter omgivningen.

Låt henne vara med lite mer om det verkar som om hon vill (behöver) det, men rädda henne inte från golvet. Gå istället ner till hennes nivå och ge henne din tid en stund. Om du vill ta upp henne så gör det när hon är lugn.

Det kan ta ett tag, men hon kommer igenom det.

/LO