Hej Maria!
Jag känner så väl igen mig i stressen du beskriver även om jag inte fick någon diagnos själv. Många gånger önskar jag att jag hade kunnat njuta mer av min lille när han var så pyttig som din är nu

. Men vi mammor är olika och vi gör det bästa vi kan utifrån vår egen situation! Så känn inte dåligt samvete för att du "inte njuter tillräckligt" utan tänk på att du är den bästa mamma lillen har, oavsett känslor

Anna skriver ju om "det överhettade kärlekskravet" och det stämmer så bra tycker jag. Bebisen behöver i första hand inte dina känslor av kärlek utan mer basala saker som mat, husrum och ett socialt sammanhang!
Det du ska göra är: Mata mycket, RAPA NOGA!!!, byt blöja och njut av hans sällskap. Däremellan får han sova så mycket han kan. Rapningstips ska finnas här på forumet, men förmodligen är buff i rumpan med bebisen på axeln det bästa för såna småttingar som din och jag sätter en liten peng på att det kan vara en anledning till bökande!! Eller har jag fel? Låt honom böka på, det tar vi inget extra för!
Med detta sagt kan jag bara ge råd utifrån hur jag skulle ha gjort (eller önskar att jag skulle ha gjort

) själv. Och rådet blir att faktiskt våga släppa klockan ett tag till och lita på din mammakunskap (du har ju dessutom fler barn som det tydligen blivit ordning på?!

). Det allra viktigaste för din kille nu är en så frisk, avspänd, lugn och trygg mamma som möjligt, skulle jag säga. Att köra stenhårt på SM redan från början kan vara nödvändigt i de fall som bebisen t.ex. skriker oavbrutet eller uppenbarligen inte är nöjd på något annat sätt men i andra fall tror jag det går bra att vänta ett tag med rutiner och schema. Kanske att jag skulle börja försöka få in schematänket lite smått vid 2 månader (när bebisen kanske börjar få behov av det mer tydligt), så att ni är på banan någorlunda vid 3 mån och kan införa 3-månadersschema. Eller helt enkelt när du känner att det är dags. Annars finns ju som sagt SHN att ta till vid 4 mån (eller när du börjat ge mer riktig mat).
Det är flera mammor här som har kört väldigt lösa tyglar de första månaderna och ändå kunnat styra upp det jättebra sedan med eller utan kurning. Så jag tycker inte alls att du ska tro att det är bråttom med någonting alls, du har ju ögon och öron och ser om din lille mår ok eller inte!!

Dessutom har du SM att ta till när du känner att det behövs och behöver inte famla i ovisshet utan kommer kunna styra upp tider och sånt när du vill och orkar.
Så ta det lugnt, slappna av och "ta ledigt" från prestationsångesten

8) , både när det gäller att vara perfekta mamman som njutningshetsen (lättare sagt än gjort, jag vet

)! Njut så mycket du kan för stunden. 1%, 7%, 48% eller kanske ibland 80%. Var mycket hud-mot-hud med lillen och dofta på hans lilla huvud. Gör något lite då och då för din egen skull som du tycker om och försök hitta saker att skratta åt (en komedi, sladdret på magen, lillens hårtufs, vadvetjag?).
Slutligen: jag såg nyligen "100-åringen..." på film och tänk så klokt citatet är egentligen: Det är som det är och det blir som det blir! 8)
Stor kram från mig och vi finns här närhelst du känner att du vill tjöta lite!
/Ylva
