Vilka konsekvenser för en 6-årig som..

mamma63 · Inlägg av **mamma63** » mån 18 maj 2009, 20:19

Hej,
Sonen fyller 6 i augusti. Oftast på morgonen vägrar han att klä på sig när vi ska iväg, torts att jag har talat om det i förväg vilken tid som gäller. Han storgråter och frågar, snälla snälla mamma, varför måste vi gå nu?

Hur ska jag tackla det? Hur mycket ska man förklara? Vilka konsekvenser kan vara lämpliga?

Jag har också läst att man ska gå i pakt med barnet. Men jag vet inte riktigt hur man gör det t.ex när det gäller att säga nej till glass på en måndag, eller att det inte blir någon ny leksak varje gång vi går till stormarknaden.

Tack för svar

blomman · Inlägg av **blomman** » mån 18 maj 2009, 22:49

Hej!

Det är för sent för mig att svara ingående, men här kommer en tråd om att börja en mening med Ja ( gå i pakt, förstå barnets känsla)

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... sc&start=0

Börja läsa den och se vad du tycker!
MVH Blomman

mamma63 · Inlägg av **mamma63** » tis 02 jun 2009, 18:52

Tack för tipset. Jag brukar också köra enligt den metoden. Men jag undrar fortfarande hur man gör t.ex när han inte vill göra sig i ordning på morgonen. Ska jag dra iväg honom i pyjamas?

Eller när han vägrar att följa med till tvättstugan, ska jag bära ner honom 3 trp. ?

Tacksam för fler tips

blomman · Inlägg av **blomman** » ons 03 jun 2009, 10:41

Hej igen!

Att förbereda som du gör är jättebra. Vilken tid man ska gå och att man ska vara påklädd då. En klocka kanske kan vara ännu bättre för att tydliggöra?
Se till att han är utsövd (lägger sig i tid på kvällen) och att ni har tillräckligt med tid på morgonen, så ni slipper stress. Sen kan du ju sätta klockan och ge honom det egna ansvaret att klä sig.

Men sen undrar jag, varför gråter han? Varför vill han inte gå?
Har han fullt upp att leka? Eller vill han inte gå till skolan (förskoleklass?)
En 6-åring kan ofta sätta ord på saker om man tar ett litet lugnt samtal med dem. Det är en tillgång för oss som föräldrar nä'r de börjar bli så stora att de kan det!

Att ta honom i bruk redan på morgonen kan vara en idé. Hjälpas åt att fixa frukost, han kan få ansvar för vissa delar i frukosten (eller hela vissa dagar)

När det gäller tvättstugan så kan det ju vara så att man helt enkelt inte kan bära ner allting som ska dit och MÅSTE ha hjälp.
Nej, du ska inte bära ner honom, men du kan behöva honom och stå på dig i det. "det går inte utan dig.." Han behövs!

/Blomman

mamma63 · Inlägg av **mamma63** » ons 03 jun 2009, 12:33

Vi brukar ha gott om tid på morgonen, så han hinner att leka och titta på TV innan vi ska iväg. Jag talar alltid om i förväg vilken tid vi måste gå, och ställer äggklockan också.
Han säger ofta att han vill vara ledig och vara hemma med mig, eller att han vill fotsätta titta på barnprogram.
Då svarar jag att jag förstår det och att jag skulle också vilja vara hemma med honom, men att jag måste till jobbet. Då börjar han gråta och säger "snälla, snälla mamma, kan du inte ta ledigt idag?"

Då förklarar jag för honom igen varför vi måste gå. Detta kan pågå i 15 till 30 minuter.

blomman · Inlägg av **blomman** » tor 04 jun 2009, 10:11

Då så, då har vi felsökt alla omständigheter runt omkring, som tid etc.
Min Mira hade en kort period i förskoleklassen där hon också frågade om hon verkligen skulle till skolan. Inte så ledset, men ändå.
För att utesluta att det verkligen inte är något i skolan som gör att han inte vill dit, så kan du ju vara med nån dag i skola, prata med lärare etc.
Men är det inget, utan mer en fråga, då kan du ju bara svara på den.
Precis som du gör:
"Jag skulle jättegärna vilja vara hemma jag med, men nu måste du till skolan, jag till jobbet, men SEN efteråt då ses vi! Vad ska vi göra då tycker du?"

Att det tar så lång tid, kan du kanske jobba bort genom att vara självklar och övertygande! Gå i pakt, för du förstår också det här sköna med att vara ledig, MEN stå på dig, ge svar på hans fråga. Håll dig saklig och konkret.

Om han har väldigt svårt att slita sig från TV:n så kanske han inte ska titta på den på morgonen? Du kan ju ta ledningen som vuxen och inse att det fungerar bättre utan TV.

Hittade min gamla tråd i ämnet, från 2006 (evigheter sen känns det som

)
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=#41480

Gav det här nånting, tror du?

mamma63 · Inlägg av **mamma63** » mån 08 jun 2009, 14:34

Tack ännu en gång för ditt råd. Han börjar på förskolan till hösten, så han går fortfarande på dagis, och där har han inga problem alls.

En annan grej som han motsätter sig är när han ska vara med och hjälpa till med sysslor hemma. Då får man svaret att han är så trött. Ska det bli konsekvenser som t.ex att han inte får spela dataspel den dagen?

blomman · Inlägg av **blomman** » mån 08 jun 2009, 17:30

Hej!

Ang. att hjälpas ÅT (inte hjälpa till, det är bara att gästspela i någon annans värld), så får du tänka dig att du ska förmedla att du BEHÖVER honom.
Att inte få spela dataspel för att man inte tvättade t.ex är ett straff, och av straff lär vi oss ingenting.
Om du inte tvättade vad händer då? Det finns inga rena kläder att ta på sig!!
Samma för honom. Det han gör ska vara viktigt och behövas göras. Om han inte gör det så är konsekvensen att man klarar sig sämre!
Har man ansvar för frukosten och den inte kommer på bordet, då blir konsekvensen att folk får gå hungriga.
Det ska ligga riktigt ansvar bakom, och han ska verkligen känna att han behövs (alltför få barn får känna det idag).

Om han känner sig trött, säger han, gå i pakt med honom. Berätta att du också är såå himla trött, men det här måste ju göras (laga mat, handla, diska). Om ni gör det som ska göras tillsammans går det fortare och sen kan ni.. (valfritt, något kul!) Vi vuxna gillar inte heller alltid allt som måste göras, men vi vet att vi behövs, och det är skönt att känna det. Barnen behöver också få känna den känslan!

Försök att låta honom vara delaktig i så mycket som möjligt. Ska det handlas, dela upp handlingslistan mellan er t.ex. Både små och stora saker spelar roll, och när man är delaktig så står man inte utanför, man samarbetar och kämpar för en gemensam sak! Det stärker familjegemenskapen! Och ger trygghet, man vet att man fyller en plats i livet.

Rapportera gärna vidare!
Kram Blomman

blomman · Inlägg av **blomman** » mån 08 jun 2009, 21:27

Vet du, jag tänkte på dig förut. Vi skulle städa bilen, jag och båda barnen. Felix, som är sju, ooorkaaade bara inte

. Han var såå trött (så där som man bara blir när det är nåt tråkigt, aldrig när man ska hoppa studsmatta i två timmar med en kompis..).
Han har precis börjat prata mycket om delar. 1/2, 1/3, 1/4 etc.
Så jag sa att om han inte var med så skulle ju jobbet gå 1/3 långsammare, eftersom jag och Mira då bara var 2/3. Sen frågade jag om han ville dammsuga, torka med trasa eller plocka skräp i en påse. Då masade han sig upp och valde dammsugaren.
Nu skulle man kunna tro att han skulle vara lång/sam och sur, men han arbetade på, var supernogrann och glad hela tiden!
Och vilken NÖJD unge jag hade sen, kan jag säga! Han var sprudlande glad hela kvällen! Han BEHÖVDES!
Så stå på dig att du behöver din son. Inte för att "annars får du inte..", utan för att du klarar dig sämre utan honom!
/Blomman