Böjer inte på knäna - Charlie Chaplin

[Milla - Maria]

Hej!
Vi har en en dotter som heter Maria och är nu 17månader. Maria är en mycket verbal liten tjej (redan från födseln) , men när det gäller den fysiska biten har vi kämpat från dag ett.
Det började med att när Maria föddes vägde hon 2562 gr och var 49 cm lång trots att jag gått över 4 dagar. Vi fick aldrig svar på varför, allt var normalt. I och med att hon var så liten så var hon svag på något sätt, hon ville inte ligga på mage några längre stunder så vi fick kämpa med det. När hon blev lite större så ville hon stå hela tiden om hon själv fick välja. Det slutade med att vi fick bygga en krypbana (tips från Hege) och locka med russin. Hon började åla när hon var drygt ett år men ville helst inte göra det utan var mycket nöjd att sitta still på rumpan (hon är extremt vig).
Maria började gå utan stöd när hon var ungefär 14 månader, hon såg exakt ut som Charlie Chaplin till en början - ut med fötterna och stela ben. När hon föll så var hon helt rak - precis som när ett träd fälls. Det var och är fortfarande jobbigt eftersom hon faller hårt på det sättet.

Maria har aldrig rest sig upp själv från liggande till sittande eller stående läge. Hon har aldrig själv intagit kryp possition, eller böjt på knäna för att sätta sig på huk (fast hon kan böja på knäna). Lovar att vi har kämpat mycket med det här men det är som hon inte känner sin kropp på något sätt.
Hon har dock börjat hoppa fram på rumpan efter det att hon börjat gå.
Vi har varit till BVC läkaren en gång men då var det för tidigt att säga något, nu ska vi snart gå igen med henne till en annan BVC läkare.

Jag skulle vilja höra om det är någon som har erfarenhet av liknande problem och vad ni gör/gjode åt dem?

Vi känner oss rätt så nere på grund av det här i och med att vad vi än testar så fungerar det inte. Det känns bara som att tiden går och vi inte får någon hjälp fast vi har meddelat läget till BVC från början. De svar vi får är bara ni får vänta tills hon är 18 månader innan så görs inget. Till hösten så ska Maria börja på dagis och det känns inte så roligt eftersom vi vet att hon säkert kommer bli nerdragen i och med att hon är så stel, så är det lätt att få omkull henne
Snälla hjälp oss med råd

[Hege]

Kära Milla - Maria

Ja, mycket här känner jag igen. Inte allt, men mycket. Jag känner även igen "vänta och se" attityden. Den tycker jag inget om.

Jag tycker det hörs ut som om din dotter skulle kunna ha nytta av IAHPs programmer. Och tanken tycks inte vara främmad för dig heller, du har ju redan införskaffat en krypbana!

Jag vet inte helt vad jag ska råda dig till, och inte kan jag säga mycket heller, jag har ju inte mött Maria. Men jag känner igen det att inte ta sig för när man ramlar, det att inte använda knäna, inget interesse för krypning, det att vara mycket vig (fast hos min dottar gallt det "fel väg", knäleddet böjde för långt åt fel håll).

Mycket av det vi sen gjorde på vårat program var ålning och krypning, så hämta gärna fram krypbanan igen. Organiserad. 40-50 gånger ner den banan om dagen. I korsmönster.

Ålning och krypning är aldrig fel. Även de friska barnen på IAHP ålar och kryper i timmar varje dag. Så låtsas som om du inte fattar att hon inte vill. Din attityd vill smitta av på henne, så om du går in för ålning med liv och lust, så kan det hända hon tycker det börjar bli roligt.

Beroende på hur mycket du vill sätta dig in i vad IAHP gör och står för, så kan jag hjälpa dig hitta litteratur som kan passa för er.

Kram, Hege

[Milla - Maria]

Hej Hege!

Tusen tack för att du tar dig tid att svara!
Det är så jobbigt det här och speciellt att det känns som man överdriver när man tar upp det här hos BVC. Vi förstår att våran tjej inte riktigt är med när det gäller det fysiska så jag förstår inte varför de inte lyssnar

Du får gärna rekommendera litteratur som skulle passa oss! Vi har letat själva men det närmaste vi har kommit är just den här siten.

Lovar att jag ska ta upp kryp träningen igen. Den fick komma i andra hand efter det att hon börjat gå, det kändes som om det var viktigt att hon fick öva balansen när hon gick. Nu är hon rätt duktig på att gå så det är nog verkligen läge att börja om men ålingen/krypningen.

PS. jag hoppade själv på rumpan, kröp med andra ord alrig. Har även en mycket nära vän som inte heller kröp och vi båda har haft mycket jobbigt med att både skriva och prata korrekt. Vi har dock klarat oss rätt hyggligt när det gäller karriären. Allt handlar inte om man kan stava eller prata korrekt men det skulle vara så mycket enklare om jag skulle ha sluppit mitt problem. Eftersom jag vet hur det är att leva med det här problemet så vill jag inte att min dotter ska behöva gå igenom samma sak.

Tusen tack som sagt

Kram Milla

[miar70]

Vill bara säga: vad BRA att du hittat hit, Milla, här kommer du att få konkret hjälp Fortsatt lycka till, jag är säker på att du fixar detta! Vilken tur att Maria fått DIG till mamma
Kram Mia

[Hege]

Kära dig

Ja, där så du det. Det skulle vara så mycket enklare. Så är det. Någon har lätt för att läsa, andra sträver häcken av sig. Varför är det så? IAHP menar att mycket av förklaringen kan ha med de olika stegen i spedbarnets neurologiska utveckling att göra. Går man stegen som det är menat att man ska, då går utvecklingen som den ska. Hoppar man över något, ja då blir det inte lika bra.

Det ÄR meningen att man ska åla innan man kryper, att man ska krypa innan man går, oavsett vad BVC får för sig att säga till föräldrana. Många barn kryper inte nu för tiden, det beror bland annat på sittmöbler för bebisar, gåstolar och annat som inte fanns när jag växte upp. (Tack och lov.) Och vi har aldrig sett så mycket läs- och skrivproblem som vi gör nu. Men fortsatt säger BVC att det inte gör något att barn inte kryper...
Som tur är går det utmärkt att backa bandet. Den ålning och krypning man hoppat över kan man ta igen.

Det kan också vara svårt att bli tatt på allvar på BVC när man kommer med sina bekymmer, och jag har ingen aning om varför. I IAHPs arkiver finns tjoca mapper på de 20.000 barnen som har fått hjälp där. På frågan där om vem som först mistänkte att det var något galt med barnet, så har 95% av dem "mor" som svar. Inte konstigt. Mor är expert på sitt barn, självklart vet hon om något är fel. Jag fattar inte varför BVC inte lyssnar då. (Mina tankar om BVC är som ni förstår inte särskillt höga. Det beror på att jag inte har erfart att det finns någon enhetlig linje i råden man får där. Det beror helt och hållet på vilken BVC tant man går till. Och då tappar jag förtroendet helt).

Jag rekomenderar följande litteratur, och nu hoppas jag du kan läsa på engelska. Det är inte svår engelska, man behöver inte vara expert.
Läsa först: "What To Do About Your Brain Injured Child" av Glenn Doman. Boken tar för sig hur IAHP kom till, och filosofien bakom, samt hur IAHP menar att de neurologiska utvecklingen ska gå, och hur man kan kopiera denna. Hur man genom att kopiera ett friskt barns neurologiske utveckling kan få hjärnan till att sätta igång en reparationsprocess, och en process som gör att man kan gå rundt eller bygga bro över skadan. Veldigt enkelt förklarat: Hur friska hjärnceller kan omprogrammeras och sen överta jobben till dom döda.
Viktig bok att läsa först för att FÖRSTÅ.

Sen läsa boken: "How smart is your baby" av Janet Doman och Glenn Doman. Denna boken viser hur neurologisk utveckling sker hos friska barn det första levnadsåret, och vad man kan göra för att påskynda, förbättra denna utveckling. Mycket bra förklart, men bilder och scheman, så man kan göra övningar i hemmet. Många av dessa övningar finns i program som IAHP utarbetar för hjärnskadade barn.


Jag vill poengtera att jag svarar i denna tråd på generellt grunlag. Jag varken kan eller vill ta ställning till hur det är med Maria, men om du ställer dina frågor på generellt vis, alltså inte direkte frågor om din dotter, så kan jag svara på lika generellt vis.

Jag hjälper gärna vidare om ni är intresserad.

Kram, Hege