många "men" och mycket diskussioner

[mamma63]

Hej kära vänner,

Hur hantera alla diskussioner som uppstår så fort man föreslår något eller säger "nej". (Min Simon är 3 år och 9 månader nu)

Exempel,
mamma: dags att stänga av TV:n
Simon: MEN jag vill titta mer
mamma: jag vet älskning, men det är dags att sova
Simon: MEN jag vill………gnäll och gråt
mamma: jag vet älskning, du kan få titta mer imorgon
Simon: MEN jag vill titta mer NU

Samma diskussioner uppkommer i många andra sammanhang också (som ni förstår ).
Räcker det att förklara EN gång och sen ignorera honom när han börjar gapa och skrika, eller ska man försöka ännu mer?

[Susanne*]

Hej
Har en modell från september 2003 så jag förstår precis.

Så här tänker jag: Svara en gång som du beskriver (paktande etc) och beroende på så kanske nästa gång också men då "punktsättande". Efter det så gå vidare i livet och prata glatt om annat. Om inte annat så för dig själv. Inget mer ältande, ursäktande och förklarande.

[anna]

En till tanke.
Här brukar det bli NÅGOT bättre om man förvarnar om vad som ska komma. "Strax ska vi..." och vad det nu är. Efter ytterligare någon minut upprepar jag "Nu ska vi alldeles strax, om en liten, liten stund..."
Och så slutklämmen, efter ytterligare någon minut "NU är det dags!"
Funkar inte alltid, men oftast.

kram anna

[Susanne*]

Absolut Anna - den är så viktig i alla lägen. Så de vet vad som komma skall. Hör de gång en föreläsning där det jämfördes med att någon kom och avbröt vårt bak och sade "nu ska vi göra det" och vi fick då inte fortsätta. Då hade vi med protesterat.

Så förberedelser i alla lägen.

Kram

[blomman]

Äggklockan - min bästa vän!
Kör på den rätt mkt numera, funkar jättebra här iaf!

[annawahlgren]

Räcker det att förklara EN gång och sen ignorera honom när han börjar gapa och skrika, eller ska man försöka ännu mer?

Goda råd har utgått - läs och lyss och lär

Och så betänk var detta eviga MEN möjligen kommer ifrån

Med små barn bör man spara på orden. Och man bör definitivt avhålla sig ifrån att fika efter deras godkännande nickningar och bekräftelser på att man är så underbar, dvs att man gör så rätt som tycker att det är dags att stänga av TV:n (ska barnet stänga av helst själv, kanske och klappa händerna till beröm för mammas kloka beslut ) vilket ju lilla barnet självt inte alls tycker. Det är inte alls dags att stänga av.

Om du börjar helt milt med att slopa ordet MEN ur din egen vokabulär, ska du erfara två fenomen:

1. Det är svårt. Tungan formligen korvar sig i sitt begär att ca tusen gånger om dagen säga MEN. Kan du tukta den

2. Du börjar handla i stället för att prata, förklara evinnerligen och (än värre) ignorera. Du stänger av TV:n, om man säger "Slut! Sov så gott, lilla TV:n! Ses igen i morgon "