Linda: Jag har förminskat tuttarna eftersom de var GIGANTISKA

, och alltför många mjölkkörtlar fick sätta livet till. Jag fick beskedet att det kanske skulle gå att amma ändå så jag har provat med alla tre men bara haft några få droppar. Hoppas verkligen att du får ordning på amningen! Det där att du känner dig lite stressad låter obra... Kan du få avlastning i helgen så att du kan amma som en galning, kanske?
Vi har då tillbringat natten på lassarettet med Isak!

I går morse fick han feber och igår på kvällen ringde jag distriktssköterskan här på vårdcentralen för att fråga om hon tyckte att jag skulle ge febernedsättande eller inte. Men eftersom han har sitt lilla hjärtfel så ville hon inte ge något råd utan bad oss ringa till lasarettet. Där tordes inte ens läkaren säga något utan vi fick prata med en barnläkare, som sa att vi skulle komma in akut eftersom han nog behövde antibiotika intravenöst!!
Vi åkte iväg och var framme vid 21. Barnläkaren kollade lite på honom och bestämde att han skulle läggas in! Jag var så förvånad. Hon sa att vissa typer av bakterier kan sätta sig på hjärtat och därför var det jätteviktigt att sätta in antibiotika snabbt. Stackars lille trollet mitt! De stack honom i handen och lät honom inte sova fast klockan var låååångt efter sängdags. De tog prover och gav honom antibiotika i nålen i handen. Han fick sova i en spjälsäng av metall - den såg ut som något skräckföremål från ett rumänskt barnhem - och dessutom på RYGG! Inte roligt alls, men klockan 02.30 när allt var klart så skulle han ha sovit på huvudet inne i en garderob

! På morgonen fick han en ny dos antibiotika och vi fick träffa en läkare som sa att vi skulle få fara hem.

Proverna visade inte på någon bakterie så förmodligen har han en vanlig virusinfektion. Vilken lättnad!
När jag stod och tittade på honom i natt där han låg i sin skräcksäng så tänkte jag på er, kära vänner.

Vi njuter väl tillräckligt av våra små?! Vi låter väl inte standardmodellen bli prestige utan den hjälp och vägledning som den ska vara?! Vi snusar väl ordentligt på fjuniga huvuden och pussar ömt på diverse små näsor?! Och vi ser väl till att älska de smås syskon och pappor också?
Han är så god, våran Isak.

Han ler mjukt mot alla som vill prata med honom. Men han skrämde oss inatt - hugaligen!
Kram från Lua.
