Hege skrev: Orkar ni lite hjärnutvecklings-gnäll i denna tråden...?
För det är (sorgligt nog) inte bara utvecklingen av motoriken som hindras av detta vagnsittande. Det är ju det som STYR motoriken, själva kontrollcenteret, kroppens dator, som går skadelidande här.
Hjärnan är ju inte ferdigutvecklad när vi föds, utveklingen pågår ju för fullt innan vi börjar skolan. Och det som behövs är intryck från de fem sinnen , och mengder av korsvis rörelse, som åstadkommer vid ålning, krypning, gående och löpandet.
Sinnenintrycken får hjärncellerna att växa, och bli mogna och ... om ni vill, smarta.
Den korsvisa rörelsen samordnar de två hjärnhalvorna. Hjärncellerna kan vara så stora och mogna de vill, men det är så att högra hjärnhalva styr vänstra öga, öra, ja hela den vänstra delen av kroppen, och vice versa fär den vänstra hjärnhalvan/högra delen av kroppen. Är de två hjärnhalvorna inte samkörda, ja då är heller inte ögonen samkörda. Eller öronen, armarne eller resten av kroppen för den delen.
Samordning av hjärnhalvorna kommer inte av sig själv. Samordningen, ko-ordineringnen utvecklas när barnet rör sig i korsvist mönster.
Numera finns ryggläget, babygympa (på rygg), babysitters, gåstolar och annat som förhindrar och stör den viktiga korsvisa rörelsen och utvecklandet av hjärnhalvornas samordning.
Inte samordnat syn kan ge problem med djupseende och givetvis problem när man ska se de små bokstavene och läsa.
Inte samordnat hörsel på de båda öronen kan leda till problem med att sortera ljud. Höra alla ljud på samma gång, och lika högt. Det igen kan mycket väl leda till koncentrationssvårigheter.
Läs- och koncentrationsvårigheter, lyder det bekannt? Fråga vilken lärare som helst.
Så ni ska veta att jag blir rädd när jag ser alla dessa stora barn i vagnar. För jag vet at deres föräldrar inte vet detta. Det här är neurosaker på hög nivå, mycket få föräldrar har denna kunskap.
Och mer som föräldrar inte har är tid. Det tar tid för små att gå själva, det är bekvämt och säkert att ha dem i vagnarna. Även för dagispersonal, det är ju altför få personal på altför många barn. Jag ser det som en tänkbar förklaring på att alla dessa barn sitter i vagnar.
Och vi har aldrig hatt såna mängder av läs- och koncentrationssvårigheter hos barn som vi har i dag.
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
• I affären?
• Vid läggdags?
• Hemma hos andra?
• Vid matbordet?
• I samspel med barn utanför familjen?
Angående tips om balans så finns olika bra övningar i Ylva Ellnebys bok ”Barns rätt till leken” tror det var den i alla fall. Det finns på engelska en bok: ”How to teach your baby to be physically superb” för barn 0-6 år av Glenn Doman (grundaren av IAHP) mfl, som är mycket intressant. Ett tips där som jag kommer att tänka på är att lära sitt barn att simma.
Några rader:
”Swimming benefits mobility; mobility benefits swimming. This fact extends through each stage of brain-development…Swimming is important to mobility and brain-development because it rapidly develops respiration…enhanced respiration develops language quickly as well…Swimming is a basic, very important, human function that goes hand in hand with every step of child development discussed in this book.
(De har faktiskt en bok som heter How to teach your baby swim också.)
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09
There´s a place in heaven for women who help other women...
Hej Ewa:
Datorn har varit alldeles tokig och internet har bara kopplat ner hela tiden så jag har inte kunnat svara er
Tack för länkern om Eye Q, har inte förstått innan vad det handlat om, men nu vet jag Verkar ju kanon. SKa höra med hälsokost vad de rekommenderar och sedan beställa på nätet
AW:s septemberkrönika hade jag läst innan, men inte reflekterat nåt vidare över den , men nu när behovet finns där så ser jag vikten av krypningen och ålningen. Hur länge kan egentligen vara tillräckligt länge att krypa och åla???? Bara för att barnen gick tidigt så betyder ju inte det att de kröp under kortare period än andra barn. Tycker det är hur många som helst som är över 8-9 månader innan det börjar ta sig fram över huvudtaget Finns ett par nere på Öppet hus (typ kyrkans barntimme fast jag är med) som är 9-11 månader och de bara sitter. Antingen på en filt eller i mammas knä.
Jag har inte gått där nere så länge än så jag har inte velat "lägga mig i" ang magläge, men det kommer 8)
Det fanns jättemycket matnyttigt att läsa om i dina svar ochjag tackar ödmjukast
Mata:
Du lägger dig inte i i negativ bemärkelse iaf:) Alla inlägg är välkomna!!
I affären pratas det konstant hela tiden och det ska fingras och grejas på allt. Hon kan fråga om exakt samma sak 4-5 gånger efter varandra ochjag svarar. Är precis som hon inte kan fokusera på att lyssna på svaret Annars hjälper hon till att plocka i och ur varor och hon brukar köra sinegna lilla vagn. Inget ovanligt alls att det halkas och snubblas ett par tre gånger i affären också.
Läggdags går jättebra. Sitter i soffan och tittar på Bolibompa med en halv flaska välling och sedan är det kiss på toan och bums i säng. Då ska jag alltid varje kväll prata om att när bebisen kommer (väntar smått i maj) så ska hon hjälpa till att hämta papper och vagna när bebisen ska sova. Det ska sägas likadant varje kväll och absolut inte hoppas över Har provat ett par gånger med att prata om andra saker innan läggdags,men icke sa nicke
Hos andra beror det lite på vart vi är. Hos mormor är det ett evigt tjattrande hos gamlafarmor är hon LIVRÄDD för deras lille hund, hos sina kusiner som är pojkar är hon utanför och utstött, hos sin kusin som är en flicka och nästan lika gammal så går det kanon. Hon leker inte med någon utan vid dem istället, med undantag för hennes flickkusin där det är lite mer "riktiga" lekar. Hon kommer ofta ofta fram till oss för att söka bekräftelse och vill nog helst sitta vid de vuxna. Hpn verkar inte ha något stort behöv av andra förutom att hon älskar att åka ner till Öppet hus
Vid matbordet tjattras det hela tiden och hon glömmer ofta bort att äta för att det är så mycket som ska avhandlas. Hon äter numera bättre efter att jag stoppat alla godasker under veckorna Hon välter ofta ofta ut glaset eller tappar ner gafflar och knivar etc. Så det är likadant där som nån annanstans. Jag har alltid varit klumpig med och är väl fortfarande, så lita kommer nog från mig med.
Ska se om jag hittar Ellnebys bok på bibblan
Tack för tipsen och intresset
mvh Rebecca
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
beccisen skrev:Hur länge kan egentligen vara tillräckligt länge att krypa och åla???? Bara för att barnen gick tidigt så betyder ju inte det att de kröp under kortare period än andra barn. Tycker det är hur många som helst som är över 8-9 månader innan det börjar ta sig fram över huvudtaget Finns ett par nere på Öppet hus (typ kyrkans barntimme fast jag är med) som är 9-11 månader och de bara sitter. Antingen på en filt eller i mammas knä.
Jag är ingalunda någon expert i ämnet, så exakt hur länge eller just vad man ska gå på kan jag inte säga, mer än att hänvisa till IAHP-forumet, för många bra trådar, varav kanske någon kan ge dig lite riktlinjer. Min lilla skelar en smula, så vi har kört extra mycket krypning och ålning av den anledningen.
Att sedan jämföra sig med dagens barn är ju, sorgligt nog, inte nödvändigtvis så givande. Om man tillbringar största delen av sin tid i 1) babysitter, 2) mammas knä, 3) bärsele eller sjal 4) vagn 5) som en sköldpadda på rygg så blir ju också utvecklingen därefter. Och precis som Hege skrev i citatet och Anna i krönikan så handlar det ju inte bara om den FYSISKA utvecklingen - motoriken - utan om hjärnans utveckling också. Så det är bra sorgligt att det inte pratas högre och mer om detta så att dagens föräldrar inser vikten av att låta barnen träna och jobba på mage.
Hon äter numera bättre efter att jag stoppat alla godasker under veckorna Härligt att läsa =P~
Tror också du kommer få fler råd här framöver, så fortsätt gärna rapportera här!
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
Hej!
vill bara kommentera om det du skriver om hur din dotter är i vardagssitutationer!
Det låter rätt normalt tycker jag (med min ringa erfarenhet)! Min tjej kan också fråga samma sak många gånger. Jag tror inte hon gör det för att hon inte hör. Jag har inte funderat så värst på det faktiskt.
Läggdags låter ju också bra. Jag tycker inte det låter som någon "skadlig" rutin att fråga om bebisen. Det är klart att det är intressant!
Vår tjej är också livrädd för alla hundar. Man får bära henne om de är lösa.
Jag vet inte exakt hur det är hos dagmamman med andra barn. Hon har fått lov att byta nyligen och där finns en äldre tjej. Med henne märkte jag att hon gärna lekte. Pojkarna var rätt ointressanta. Andra barn som är "nya", som hon alltså inte känner, tar det rätt lång tid innan de ev. leker med varandra och inte bara bredvid. Det kommer mer och mer tycker jag.
Matsituationen låter också bekant. Förutom det där med att hon är rätt klumpig och har dålig balans.
Har ni kollat synen förresten? Hon kanske har något brytningsfel som gör att det är svårt att bedöma avstånd? Hursomhelst tycker jag också Eye-Q är en bra idé. Min tjej gillar de vanliga kapslarna skarpt. Först köpte jag tuggisar och de är ju som godis. Men de vanliga går fint. Jag köpte på Bodystore på internet.
Angående lillebror så kan jag säga att här tyckte jag förtrotsen var värre än den riktiga trotsen som vi är i nu... En del sängdumpningar blev det, vilket togs emot med lättnad.
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
He he du har nog missförstått mig lite ang svaren på de frågorna. De var som sagt endast svar på Matas frågor ang hur hon beter sig i olika situationer. Det var inget som jag klagade över eller som jag anser vara konstigt beteende eller "onormalt" Ex hur hon reagera hos andra personer så är det så olika att jag tog ett par exempel bara.
Kan och ska även min lille kille 18 mån äta Eye Q??? Eller är det bara till stora flickan?? Jag tror att det blit tuggisar här med så blir det nästan som godis Tackar för namnet på hemsidan.
Vi har inte kollat synen på henne, men det kanske vi borde. Hon verkar iofs inte ha något problem vid TV:n eller när vi tittar i böcker eller när hon målar. Jag ska höra när vi är på BVC nästa gång. Ska snart dit. Tack för tipset
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
Min fråga om hur det är hos andra och i affären var om hon river de ställena med. Du förstår jag har en dotter som snart är 5 som äter som din (dvs allt hamnar överallt, jag säger bara "ris"... ). River hemmet sönder och samman. Idag lyckades hon krossa glaset på vedugnen. (nytt kostar 1500:-!).
Det är oftast rätt okej nuförtiden dock, det var värre tidigare...
I denna situation kan man ju göra en hel del, arbeta med sina egna attityder för att göra så mycket som möjligt för att vissa saker undviks osv. Men för att hjälpa på bästa sätt så är det ju bäst man vet vad som funkar och vad som inte funkar. Att vara "konsekvent" med en som spiller för att han inte har riktig balans funkar ju så klart inte. Och en som inte är mogen nog att man kan förvänta vissa saker, är inte betjänt av någon förvisning osv.
Nu babblar jag lite löst, förstår ni vad jag menar?
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09
There´s a place in heaven for women who help other women...
Jag tycker den unga damen kan börja läsa. Hon verkar vara en smart unge, som bland annat inte ger sig innan hon har forskat på hur saker och ting sitter i hop. De allra flesta forskare har kvar sin barnsliga nyfikenhet (tack och lov), och de fleste hade sönder saker i sin barndom. Hur annars ska man få reda på hur en lampa ser ut inuti??
Jag har snabbt läst genom tråden, och är överväldigat över hur många goda råd du har fått! Vilken vilja och vilket önska om att hjälpa finns det inte här inne!
Jag håller med om att det kan röra sig om konvergeringsproblem hos lilla damen. Det du beskriver om klumpighet och svårigheter vid matbordet är inte alls något nytt när det kommer till just problem med djupseendet. Om vi själv skulle försöka att vara "vindögda" en dag, så skulle vi också vara klumpiga, och spilla ut dryck och tappa gafflar i golvet.
För inte att tala om hur frustrerade vi skulle blitt!!
När man ser dubbelt, så blir hjärnan så trött av att kompensera och sätta in säkerhetstilltak, och om det även skulle finnas andra problem i avdelningen för sinnenmottak (dubbel hörsel, kanske? Överkänslighet i huden?), så är det ungefär allt hjärnan orkar med. Kontrollera sig när man är trött och det strular?? Hur många av oss kan med handen på hjärtat si att vi alltid klarar av att kontrollera oss när vi är utslitna? Själv skriker jag åt mina barn om jag har gått hela morgonen utan glasögon. Dom har lärt sig nu, och det händer de kommer med glasögonen till mig. Eller öronpropparna. Min hjärna tar in alla ljud, tyvärr. Och blir trött.
Tecken på att man inte konvergerar som man ska:
Klumpighet. Tydligt problem med att bedömma höjd enbart med synen (klättrar ner för trottoarkantar, snublar i dörtrösklar som har samma färg som golvet). Går med hela foten platt ner i golvet, rullar inte från häl till tå när man går. Går som vi gör mörker och på hal is: Med hela fotesulan ner på én gång. Svårigheter med att äta med gaffel, träffer inte maten, spiller ut dryck. Svårigheter med att gå i trappor, klamrar sig till räcket.
Men nu var det ju läsandet jag egentlig skulle skriva om. Läsning med konvergeringsproblem är SVÅRT. Så om du börjar nu, så har du en unge som kan läsa innan skoldags. Då har hon en sak mindre att konsentrera sig på när hon börjar skolan.
Här klipper jag in en god start på läsandet, och roligt är det också:
Jag ska snabbt försöka förklara hur Glenn Domans läring går till.
För lilla Gustav är det roligt att han känner bokstaven G, för det är "hans" bokstav. Den har han ett förhållende till, och det tycker han om. Men bara bokstaven, det kan ju bli lite fattigt, vad om han kjände ordet GUSTAV? Och ordet MAMMA och ordet PAPPA? Ville det inte strax bli lite roligara än bara bokstaven G? Han behöver inte alls lära bokstavene U, S, T, A, V, M och P för att lära känne dessa orden. Om man skulle lära en så liten pjokk alla dessa bokstäver, DÅ ville han bli trött, och inte tycke alls att det var rolig. Först en massa jobb innen man kan läsa tre ord! Skulle jag inte vilja orka.
Men om mamma nu tar en bit kartong, säg 15 cm X 40 cm, och med tjock röd tusj, och minst 10 cm höga boksäver textar hon så: Gustav Och på två andra textar hon mamma og pappa (På baksidan i ett av hörnen skriver hon vad som står på framsidan. Detta gör hon för att hon själv ska veta vad det är hon visar Gustav).
Sen sätter hon Gustav på golvet framför sig
Så säger mamma med glad och spännande röst; Gustav, nu ska jag visa dig något spännande!
Och så säger hon: Här står det GUSTAV! medan hon håller upp Gustav-kortet. Mamma kan nu se Gustavs ögon, och hon kan se att han kastar en blick på ordet Gustav. När han har gjort det, så snabbt som attan byter mamma kort, och säger med munter röst: Här står det mamma! Gustav tittar nu på mamma-kortet, och blixtsnabbt byter mamma til pappa-kortet och säger: Här står det pappa!
Så blandar mamma om lite på korten och lägger bort dom. Det hela har tatt mellan 5 och 10 sekunder, och om Gustav är som dom flesta andra barn, så ropar han "MEEER!! Jag vill se mer!"
Kloka mamma säger då att vi skal se mer sen, nu ska vi pyssla/ut och gå/laga lunch/ringa till farmor eller vad det nu är man skal göra. På det sättet håller hon Gustav "hungrig" på mer läsing, och när det är dags igen om några timmar, då är Gustav med på noterna, för nu vet han vad som kommer: Han skal få se Gustav, mamma och pappa.
Men nei, för kloka mamma har blandat korten, och denna gång är det pappa som kommer först. Sen kommer mamma, och sen kommer Gustav. Det tar 5 till 8 sekunder kanske. (Mamma begynner bli van med att visa kort nu...)
Sista läslektionen kommer innan middag, och igen kommer korten i oväntat ordning. Det är lite av överraskningsmoment i det hela, och Gustav vet aldrig vilken ordning orden kommer.
Det här gör Gustav och mamma varje dag tre gånger om dagen, och efter fyra-fem dagar har han sätt varje ord 12-15 gånger och nu har Gustavs hjärna för evigt och alltid lagrat dessa tre ord.
Om mamma vill, så kan hon nu hålle upp mamma-kortet och Gustav-kortet och lurigt fråga sin son: Jag undrar, var står det Gustav? Gustav vill utan tvekan titta på kortet där det står Gustav, eller så vill han sträcka ut handen och röra vid det kortet där det står Gustav. Mamma har sine små antäckningar på baksidan, så hon vet direkt om han tittar eller pekar på riktig kort. Massa beröm om gustav tittar på riktig kort, om han råkar titta på fel kort, så säger mamma (med glad röst): "Här står det mamma". Och så håller hon upp Gustav-kortet og säger fortfarande med glad röst: "HÄR står det Gustav". Han har löst et problem fel, men vad så? Sånt händer, och man gör inte större väsen av det.
Och vad är det Gustav gör när han på mammas frågan väljer att titta på ett av korten? Gissar han, eller läser han? Jag vill hålla en knapp på att han läser. Glenn Domans definition av att läsa, är att man ser ett ord, känner igen det och förstår vad det betyder. Jag bruker säga att visst kan jag läsa finska, men jag förstår inte vad de finska orden jag läser betyder. Gustav ser nu ordet Gustav, han känner igen det, och han förstår vad det betyder. Han läser.
Gustav själv har sett dessa tre ord under fem dagar, säg 15 gånger. Det har tatt genomsnittlig tre kanske fyra sekunder varje gång (Mamma gick nemligen redan den andra dager från att säga Här står det Gustav, till att bara säga Gustav när hon visade Gustavkortet).
Sammanlagt har Gustav sätt dessa ord mindre än en minut, och dom är redan lagrad i hans hjärna tills han dör. Han kommer att känna igen orden Gustav, Mamma och Pappa var än han ser dom hädanefter. Det eneste som betinger är att skriftstorleken är stor, synet hans är ennu inte utvecklad så att han kan läsa så liten skrift som du läser just nu.
Om mamma nu tycker att detta är lika rolig som sin son, själv om hon har haft litt mer jobb än bara en minut, så vill hon kanske fortsätta ut över dessa tre ord. Då lagar hon kanske på samma sätt orden storebror, leksaksbil, Bolibompa eller några andra ord Gustav kan tänkas tycka var roliga att se. Långa ord är inte svårare enn korta ord, men mamma behöver kanske litt längre kort att skriva på.
Dag nummer 5 åker Gustav ut, och ersätts med Bolibompa. Det vet inte Gustav innan han ser ordet komma i en läslektion, och han blir förvånad (och glad). Dag nummer 6 är det dags för mamma att pensioneras och in kommer ordet storebror. Och så fortsätter det. Varje ords livslängd är 5 dagar (mamma skriver datum bak på korten så hon kan hålla ordning). Då och då löser hon och Gustav problem, mamma fråger "Var står det..." Och gustav tittar eller peker. Mamma får sin bekräftan att gustav verkligen läser, och Gustav har ingen aning om att at mamma testar honom i smyg. Mamma ber aldrig Gustav om att läsa högt "Vad står det här?", så Gustav känner aldrig någon press på att han måste prestera. Vad han beträffer, så leker han och mamma en rolig lek, och det är BARA roligt. Mamma tar aldrig fram läskorten när hon eller Gustav inte är på humör, hon tar dom bara fram när humöret och stänmningen är på topp. Gustav får aldrig leka cirkushäst, mamma skryter inte till andra om vad hennes som kan, och ber Gustav visa upp sina läsfärdigheter.
Gustavs läslektioner är så korta att han inte tröttnar, och så korta för att han, som är en travel ung man, inte skal störas för mycket i det han håller på med. Mamma respekterar detta.
På detta sättet som mamma och Gustav lär Gustav läskonsten, så håller man sig til Glenn Domans motto, som genomsyrar all läring till små barn: Gör läringen till en lek, och bring leken in i läringen. Detta är win-win för båda Gustav och mamma
Nja hon river väl inte de ställena precis utan det är lugnare där, men det beror nog mer på att hon känner sig säkrare i sitt eget hem och att jag har mer koll hos andra och i affären.
Just med maten är det ganska ok tycker jag, visst ligger det utanför en hel del och att mjölken spills ut ett pår ggr/vecka, men det stör mig inte så mycket. Däremot trillar hon av stolen flera flera gånder i veckan och det blir man ju lite konfunderad över. Hon KAN absolut INTE sitta still och med hennes brist på koncentration, balans eller bara klumpighet eller vad det nu är så slutar det ofta inte så bra.
Hur vet man när hon är mogen nog att klara av vissa saker??? Vad kan man kräva av en 3,5 åring??? Ska hon kunna gå lugnt ut till bilen när jag säger till henne det???? Ska hon kunna sitta och äta vid bordet utan att klättra halvt om halvt upp på bordet och flytta på sig precis HELA tiden???? Hon äter ju däremot så det är inte det som är problemet. Man blir ju bara nervös själv och är rädd att omgivningen ska tycka att det är något "fel" på henne som aldrig kan vara still.
Hur menar du att attityden kan hjälpa i dessa situationer??? HUr ska jag tänka??? Vad kan jag göra för att hjälpa henne????
Jag förbereder henne för vad som ska hända i de alldra flesta situationer. Ex: -Nu ska vi gå ur bilen och det är bilar på parkeringen så du måste hålla mamma i handen/hålla i vagnen/ stå vid bilen. -Nu ska vi måla med vattenfärger och då måste man vara lugn och försiktig och lyssna på mamma hur man gör. -Nu ska vi in i affären och det är mycket folk och vagnar så du behöver lyssna på mamma och hålla dig vid vagnen så du inte kommer bort.
Självklart visar jag även hur man ska göra och upprepar vad jag sagt tidigare. Jag berömmer hela tiden när hon lyssnar och "gör som jag säger".
Detta lät ju helt knas. Precis som om jag ska dressera en hund Hoppas du förstår hur jag menar.
mvh Rebecca
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
Ja visst är det ett helt underbart forum Jag har fått så många bra råd och tips att jag inte riktigt vet vart jag ska börja
Jo nog är hon intelligen lilla damen Hon lyckas klura ut de mest komplicerade grejer ibland och har ett minne av högsta kvalitet
Tror nog att det kan vara en god idé att prova lite läsning faktiskt och hon brukar redan säga... -Där står Nellie, när hon ser sitt namn. Så hon är kanske hungrig på att lära sig läsa och hon brukar säga att hon ska skriva och när jag skriver så säger hon alltid att där står det och det och det.....
Kan man på något sätt kolla om hon har problem med djupseendet??? Hon brukar snubbla över trösklar och ofta ofta över våra slipers ute. Hon går in i dörrkarmar och i saker flera flera gånger varje dag. Det kanske har något med synen att göra??? Däremot har hon inga problem i trappor eller trottoarkanter el liknande vad jag har märkt iaf
Jag ska kolla stilen lite mer på hennes gång under de närmaste dagarna.
Hon låg i säte när hon föddes (kejsarsnitt) och hade så gjort i minst 6 veckor. Hennes höfter var dislokerade och honfick "ligga groda" i flera veckor. Hon är röntgad två gånger och bedömd på hennes gång och det ska vara ok enl läkarna. Jag ska med lillkillen på läkarbesök 1 aril så jag tänkte fråga läkaren ang hennes gång då med.
Nu är det ju inte så att hon trillar hela tiden och vinglar när hon går, men jag har aldrig sett någon som varit så snubblig och klumpig och som trillar så mycket så nog blir jag orolig.
Tack för bra tips
mvh Rebecca
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
Rita ett litet ansikte på din pekfingertopp. Sätt dig på golvet med barnet framför dig. Visa henne fingeransiktet, och beretta att ni ska leka en lek. Det gäller för barnet att inte släppa fingeransiktet ur syne. Klarar hon se på lilla fingeransiktet helt till du säger till, så får en belöning. Det gäller att ha hennes samarbete här.
Sen håller du upp fingeret fram för henne, på ca. 50 cm avstånd från hennes ögon. Be henne hålla ögonen på fingeransiktet HELA TIDEN. Hela tiden, anners ingen belöning. Nu för du sakta fingeret mot hennes näsrygg. Inte nästipp, men området mitt mellan ögonen.
Håll koll på hennes ögon hele tiden. Nu ska det bildas en triangel mellan hennes ögon och fingeransiktet. Den triangelen ska bli mindre och mindre eftersom fingeret ditt närmar sig näsryggen. När du kommer helt fram, ska hennes ögon i prinsip vara i var sin innerögonvrå, som om hon försöker titta på sin egen näsrygg.
Men; följande kan hända. Någon gång på fingerets väg mot hennes näsrygg, så kan det ena ögat "glida ut", och därmed förstöra triangelen. Det sker i så fall utan att hon gör det själv, och hon vill inte ens veta att det händer. Om det händer, notera på vilken avstånd från ögonen det hände. 20 cm? 5 cm? Och vilket öga var det?
Det är viktig att barnet är helt med på detta, att hon inte skapar sig, och skojar till det hela. Därför tanken om en premie om hon gör detta ordentlig.
Nu har jag testat henne och det funkade alldeles utmärkt efter muta med salta pinnar till middagsfilmen:)
Det högra ögat åket ut till "normalläge" igen 10 cm ifrån näsryggen. Det vänstra hålls kvar i "skelande" läge vad jag kan uppfatta.
Jag testade ett flertal gånger och det var likadant alla gångerna. Från början trodde jag att det var som hon tappade "koncentrationen" och skulle tramsa mot mig, men efter mutan med salta pinnar så var det likadant och då tramsade hon inte
Vad betyder detta????
Kram Rebecca
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
& Lilltufsan född feb -06 
Jag återkommer imorgon... Tack tack för din stora hjälp
Verkar ju kanon. SKa höra med hälsokost vad de rekommenderar och sedan beställa på nätet 
I affären pratas det konstant hela tiden och det ska fingras och grejas på allt. Hon kan fråga om exakt samma sak 4-5 gånger efter varandra ochjag svarar. Är precis som hon inte kan fokusera på att lyssna på svaret 
Hon välter ofta ofta ut glaset eller tappar ner gafflar och knivar etc. Så det är likadant där som nån annanstans. Jag har alltid varit klumpig med och är väl fortfarande, så lita kommer nog från mig med.
Det vänstra hålls kvar i "skelande" läge vad jag kan uppfatta.