frustrerad 9månaders

[Rica]

Hej alla! Skrev nyl. ett inlägg om hosta och nattvak gällande våran Olle 9 månader! Nu har hostan så gott som gett med sej ÄNTLIGEN!! kvar är bara lite rassel och pling då och då. Nätterna är utan hostattacker sen tre nätter tillbaka!

I stället vaknade liten älskling vid tre, låg och knorrade hyfsat nöjd en stund och jag låtsades inte om att jag hörde . Sen förstod jag att han fastnat med benen utanför spjälorna och lade honom utan prat tillrätta i sängen igen och la mej själv men då kom STORA gråtattacken . Han skrek så att han i det närmaste blev hysterisk (och såklart kom hostan igen),hela familjen vaknade och Olle han skrek .

Jag sa min godnattramsa och klappade lilla huvudet men då varvade han upp ännu mer.När han skrikit´ett bra tag stod varken jag, pappa eller syskon ut längre utan jag tog upp honom och han fortsatte att gallskrika och liksom kasta sej bakåt hårt i min famn . Det dröjde några minuter innan han tystnade och lugnade sej. Sen vandrade vi runt i huset en stund men han var liksom på helspänn hela tiden och så fort vi närmade oss sovrummet- där det var lite mörkt blev han ledsen igen .

Efter ett tag la jag ner honom men då började han skrika rejält igen , tystnade nån sekund för att ta nya tag och skrika igen. Sammantaget kanske vi höll på 1,5 timmar . Han somnade själv i sängen efter ett tag men jag kände då och känner nu inför en ny natt. Gjorde jag rätt!? Somnade han uppgiven och rädd , skulle jag ha tagit upp honom igen efter att ha lagt honom andra gången eller skrämmer jag honom för sängen då!? Han som sedan långt tillbaka sover prydliga nätter (förutom under hostperioden som varit) .

Tycker även att han senaste veckan blivit förändrad- otålig, gråter mycket och känns missnöjd och frustrerad. Är nöjd en kort stúnd och vänder sen på en femöring och gnäller och skriker .Är det åttamånadersångesten!? Hur ska man i såna fall bemöta missnöjet över tillvaron . Han vill inte bli buren speciellt mycket utan stretar och ska åt en massa håll när man har honom i famnen och det ska vara nåt nytt hela tiden. Hur göra på natten om han vaknar sådär igen!? Det kändes som att han var rädd och otrygg- hade så gärna velat ha honom i sängen och sovit med honom men det hade ju inte löst nåt och han hade antagligen inte velat ,haft ro att ligga still själv. Hur hjälpa liten Olle!?

[hjhelena]

Tycker absolut det låter som åttamånadersångest och den blir inte bättre av att du bekräftar vargarna = tar upp ur sängen. Lugna i sängen med de verktyg de har. Ta fram stora bössan o skräm vargarna på flykten. Läs på igen t ex krönikan om safari här på hemsidan samt om åttamånadersångesten i BB.

Kram H

[hjhelena]

Läste krönikan igen, den beskriver så bra och ta inte åt dig illa för det där kämpar vi med alla. Men det blir inte bättre av att ta upp, det tröstar inte. Barnet ska vara tryggt och det ska kunna vara det i sin säng, det är vårt jobb.

Läs krönikan, den peppar!

Kram H

Ett utdrag:

Men ... Säg nu att han inte alls bär sig åt så där ... I stället för att stå skjutklar och beredd, precis där utanför ditt tält, kliver han nu in och sätter ifrån sig bössan innanför tältöppningen och kommer bort till dig. Han tycker synd om dig som är så rädd att tårarna trillar. Så han föreslår tröstande: "Jag kan ligga en stund hos dig, om du vill! Jag kan ligga hos dig och klappa dig lite!" Hm, tänker du, något förvirrad. Det var väl snällt, men... Skulle det göra dig lugnare? Inte mycket! Lejonen ryter ju där utanför! Tre stycken! Fast han vet väl vad han gör, menar du för dig själv, han är ju guide och allting. Så du föreställer dig vad som kan hända: han ligger ytterst, och då blir det honom det instörtande rytande lejonet tar först. Det innebär ju ett visst skydd för dig. Men det finns ju två lejon till! Du kommer inte undan! Nej, du tycker inte alls det verkar vara någon bra idé.

"Vi kan dansa lite", föreslår han då och brer ut armarna för att ta dig i famn i en sakta vals. "Blir inte det skönt?" Nja, det vet du ju inte riktigt om du tror. Du har ingen större lust att sätta ner fötterna på marken bland spindlar och skorpioner för att dansa med honom, och dessutom förstår du inte hur ni två dansandes omkring i tältet skulle avhålla de vrålande lejonen från att gå till livsfarlig attack vilket ögonblick som helst. Han håller ju inte ens i bössan!

"Men ska vi ta en kopp te, då?" tycker guiden. "En liten möggås, kanse?" Nu börjar han tala babyspråk också. "Kulle det inte maka gott med lite te och möggås?" Han ler så rart och lägger huvudet på sned. Han vill verkligen göra allt för att du ska ha det riktigt trevligt där i tältet. I djungeln. I natten. Med lejonen rytande utanför.

Då är det något som brister inom dig. Du känner att du snart inte kan vara så väldigt civiliserad längre. Du har betalat dyra pengar för den här resan och vill vara garanterad den säkerhet du blivit utlovad. Dessutom ska du upp klockan sex i morgon bitti och skåda fåglar. Du behöver sova! Och du behöver kunna sova lugnt! Är det inte hans jobb att hålla vakt, så att du kan göra det? Så nu rinner tålamodet på dig och du säger ifrån med rejält stora bokstäver. "Ta bössan och ställ dig på din post! Spring inte här och stör mig! Jag vill sova! Du ska bara precis sköta ditt jobb! Se till att jag kan sova lugnt och låt mig vara i fred!"

Vad gör nu vakten? Börjar gråta? "Tycker du inte om mig längre? Jag trodde du tyckte om mig ..."

Kanske det ... I alla händelser tystnade lejonen...

Grundprincipen för Sova hela natten-kuren är att de små barnen ska lugnas där de ligger. Deras skrik är frågor: "Kommer vargen och tar mig nu?" Svaret, i ögonblicklig handling, ska vara betryggande: "Jag bevakar dina intressen. Jag ser till att vargen inte kommer åt dig. Du kan sova lugnt. Du kan känna dig fullkomligt säker. Jag står emellan dig och vargen."