Jag anmälde Storprinsen till en friidrottsgrupp som är särskilt för förståndshandikappade. Man skulle iofs kunna säga att han inte är kvalificerad dit eftersom han inte har något begåvningshandikapp, men personen som jag talade med på kansliet trodde att det kanske kunde vara bra att börja där när jag berättade om hans diagnos (högfungerande autism).
Storprinsen har ett stort behov av att röra sig och har varit ute på många joggingrundor med sina föräldrar

(Lite Doman-inspirerat!). Han har ett bra klipp i steget, om jag får säga det själv
Friidrottsgruppen håller till i en inomhusträningsanläggning och allt där var bara kanon! Det var i huvudsak äldre tonåringar som höll på att träna där när vi kom dit och Prinsen höll på att dåna av förtjusning när han såg på tjejerna som tränade stavhopp: "Det DÄR vill jag också göra!".
Själva träningspasset gick till så att barnen (som var uppskattningsvis 7-13 år gamla) fick springa 4 varv som uppvärmning. Sedan hade de lite fler löpträningsmoment och längdhopp. Det var ganska olika nivå på barnen rent motoriskt, men alla kämpade på otroligt bra.
Jag satt på en läktare, långt ifrån hela tiden och behövde inte ingripa en enda gång! Storprinsen var så fokuserad och klarade av att vänta på sin tur och stå i kö hur bra som helst. Det var en 100 %-ig positiv upplevelse!
För mig blev det också enormt tydligt hur mycket "mitt emellan" min son är. Egentligen för duktig för den grupp som han nu hamnade i, men kanske i behov av lite mer stöd än vad som ges i en "vanlig" grupp.
Nu kommer vi att låta honom gå där resten av terminen och sedan får helt enkelt tränaren avgöra om det skulle gå att flytta honom till en "vanlig" grupp. Han får känna sig duktig och det är jätteviktigt för honom, tror jag.
Så, nu har jag berättat, Hege!
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!