Hans första bissing dök upp lagom till 6-månadersdagen. Sen dröjde det en månad till nr 2 poppade fram. Helt utan problem någon av dem! Han fyllde 7 månader i måndags förresten. Under veckan som gått sedan dess är även nr 3 o 4 på gång, framtänderna i överkäken, och nu är det inte så roligt längre. Det är jättesvullet och jätteömt och han har helt klart ont. Mest ont verkar det helt plötsligt göra vid sängdags! Dagtid sover han som han ska, aningen gnälligare och tröttare kanske, och äter som vanligt dessutom med god aptit.
Igår kväll var lite jobbig faktiskt. Sonen vägrade sova! Han var så trött så trött så ögonen gick i kors, men han kämpade sig vaken och höll sig vaken med lek och höga ljud. Försökte lägga honom ett par gånger men då blev han skogstokig. Min egen gissning är att han försökte vara uppe så länge som möjligt för att vara nära sin pappa. Sambon har varit arbetslös de senaste 5 månaderna och därmed har sonen vant sig vid att han är hemma. Senaste veckan har sambon varit iväg mycket, dels på intervjuer och dels på projekt för gamla arbetsgivaren (han fick gå eftersom företaget inte hade råd att ha kvar egen konstruktör, samtidigt hade de behov av honom så sambon har gjort ett antal kortare projekt för dem under tiden). Så de senaste dagarna har han varit iväg så gott som hela dagen och när han kommit hem har han antingen haft övning med brandkåren eller åkt och tränat en stund eller som igår åkt och hälsat på Albert.
Sonen var väldigt pappa-orienterad från det han kom hem vid 1835. Mammig med, men mest för att kolla så jag var där! Till slut fick plutten sitta i soffan med oss, bredvid pappa och lekte med knapparna på en kudde. Efter ett tag orkade han inte leka mer, utan sjönk ihop och lutade sig mot pappas med med kinden mot låret. Jättesöt! (Varför tog jag inte kort???) När jag tog honom i famnen blev han gnällig direkt och krumbuktade sig mot pappa! Så jag lämnade över honom och då blev sonen lugn igen. Sen fick sambon lägga honom vid 2045 och då äntligen somnade han direkt. Jag tror han tankade pappa igår kväll, men det är ju inte bra för sovandet. Det får absolut inte bli nån vana att vara uppe så länge!
Nu när jag sitter och skriver så anar jag att det är annat med: Har tyckt att lillkillen varit så trött dagtid, så han har fått sova så länge han velat. Ibland har han då sovit både 2 och 2,5 timmar i stötet! Samtidigt har han varit uppe desto längre efter en sådan mastodontlur och kvällsluren vid 17-1730tiden (45 min) har han rationaliserat bort själv. Han vill *inte* sova på kvällen längre. Vilket har gått jättebra fram till nu.
Det är så mycket på gång på en och samma gång helt plötsligt! Han sitter själv och leker på golvet, kan hoppa runt på rumpan och även ta sig kortare sträckor på rumpan, är allmänt vill-krypa-men-kan-inte-frustrerad. Igår kväll gjorde han dessutom en seriös ansats att försöka resa sig mot soffbordet!!!
Han pratar och babblar och har sagt både mamma och pappa flera gånger. Försöker hålla hans mattider (ca 0645, 1000, 1300, 1600 o 1900) men har låtit dagsömnen variera efter hans behov. Ibland sover han mer ibland mindre. Senaste veckan mer! Samtidigt mer krångel och gnöl inför nattningen, hur trött som helst men vill inte! Vill vara uppe och mysa (och vem skulle inte vilja det
). Funkar inte längre att klappa på rumpan och alltsammans är nog mitt eget fel, för jag har tyckt synd om sonen pga tänderna och tagit upp honom ganska snabbt när trött-gnölet i sängen övergått till gråt. Vill *inte* att han är ledsen i sängen! Även när han inte kommit till ro har jag tagit upp honom efter kanske 15-20 minuters trött-gnölande fram och tillbaka. Och då hittar jag oftast en överlycklig, guppande bebis i sängen som blir tokglad för att mamma kommer in och tar upp! = kan kanske också vara mitt fel som försökt lägga tidigare eftersom jag tyckt han varit så trött på kvällarna? Har ibland lagt strax efter 19 och då har han bara legat och pratat/trött-gnölat i mina ögon alldeles för länge. Går jag in och klappar rumpan blir han antingen skitsur eller börjar guppa överlycklig. Går jag ut när han guppar så blir han jättearg för det.
En annan sak, tycker mig märka att han blir nästan som speedad av kvällsvällingen! Istället för mätt och trött blir han mätt och pigg en kort stund efter vällingen! Så var det inte innan!
Hur ska jag göra? Vänta och se tiden an och ge honom lite utrymme för alla förändringarna som sker just nu eller ska jag sätta hårt mot hårt och kräva sömn direkt vid läggning, hur ledsen han än blir? (Vilket inte känns rätt i mitt mamma-hjärta, men jag är kanske för vek?). När han väl somnar (som igår, senast någonsin vid 2045) så sover han bra hela natten och vaknar pigg och glad vid 0630/0645.
Tacksam för råd!
men jag inbillade mig mellan raderna att du tyckte lite synd om unge herrn när du försökte hålla sovtiderna, men såklart menade jag inget illa 
, jag hoppas verkligen att turen vänder.
