Varför är någon ledsen? Tolkning

[kärringen]

Idag när vi var ute och gick, så började lilla madame att tjorva. Hon skulle inte gå inte sitta i vagnen utan bäras. Jaha, jag sa att du får sitta i vagnen om du inte vill gå, nej det skulle hon inte, jätte arg. Nåväl, tog loss hennes hand från min tröja, och började att gå utan att märka att hon greppat vagnen. Så hon for ju i backen, ingen större fara men hon var ju så arg. Hur som helst, det lugnar sig och vi börjar gå igen. Varpå storebror ska hjälpa att putta upp vagnen, men eftersom han hänger i den så blir det jättetungt i uppförsbacken. Så jag säger att om du hjälper så måste du putta, annars kan du lika gärna släppa för jag orkar inte dra upp dig med. Arg som ett bi far han iväg, "jag skulle hjälpa" (han trodde jag sa till honom för att han bara använde en hand, nå det redde vi ut). När vi kommit till vårt mål, så deklarerade han att han inte skulle stanna länge. Och dessutom att jag inte får slå hans lillasyster
När jag la ihop ett och ett insåg jag att han gått i egna tankar när hon ramlade, och att han inte såg vad som hänt. Utan om man slår någon så blir denne ledsen, så det måste vara det jag gjort.... Nu vet jag att han aldrig har sett mig slå henne, eftersom jag aldrig har gjort det. Jag slår ju ingen av mina barn. Det är just det som är frustrerande, hur ska man egentligen bemöta sånt här. Det är ju klart, att nog klipper barnen till varandra, även om det är sällsynt. Och visst kan han uppfatta att om jag håller tag i hans armar och markerar, nog har han bemött det som om det vore ett slag, och blir väldigt kränkt.

När den äldre pojken var sex år, var vi på lassa, lillebror låg inne med brutet ben. Jätte kul tyckte storebror, med lassa alltså. Så kul att han sa "mamma nästa gång du slår mig blodig, kan vi väl åka hit", med glädje i rösten. jag svarade att men har jag någon gång slagit dig blodig. Var på han sa "nä, men om du skulle göra det". Det stod en mycket fundersam sköterska bredvid....

Fundersam över tolkningar, skapandet av egna sanningar eller vad man ska kalla det.

Någon tanke någon

[annawahlgren]

Så jag säger att om du hjälper så måste du putta, annars kan du lika gärna släppa för jag orkar inte dra upp dig med. Arg som ett bi far han iväg, "jag skulle hjälpa"

"Tack älskling", kan man säga, "håll så här, med båda händerna."

Ordspöket kommer så gärna farande. Försök hejda det "...annars kan du lika gärna släppa för jag orkar inte dra upp dig med" - vad är det för sura uppstötningar Klart han blir både ledsen och arg.

"Jag skulle hjälpa" - säger det inte allt Jag skulle, om och när skadan (min) redan var skedd, ta honom i famnen och säga förlåt för att jag missförstod. Inte "reda ut" i stor stil.

Ja, mycket kan man få höra (och andra) som kan få öronen att trilla av och man kan ju inte gärna ställa sig och förklara för omvärlden att egentligen så är det inte så ALLS, som det låter... Du har aldrig slagit någon blodig eller slagit alls, vet du och borde han veta att du aldrig skulle göra heller - MEN för honom har inte ordet "slå" sin fulla, eller samma, betydelse som för dig. Att lillasyster slog sig - det kan inte vara så lätt att begripa hur det gick till. Vagnen slog henne? Marken slog henne? Du slog henne? I små barns värld slår inte folk sig själva, om man säger

Du skiver: "jag sa att du får sitta i vagnen om du inte vill gå, nej det skulle hon inte, jätte arg". I stället för att blanda in negationer kan du vnda på steken ibland. Fråga i stället för att tala om "Nej, bär dig gör jag inte, älskling, det orkar jag inte, du är ju en STOR flicka nu. Så hur tycker du vi ska göra?" Var hennes bästa vän i världen och lär dig intresserat invänta svaret, som du noga överväger och tar på allvar

"skapandet av egna sanningar " gör sannerligen vi vuxna oss skyldiga till minst lika mycket som de små barnen. Det är inte alltid vår sanning är den enda.

[kärringen]

Ojsan, det jag skrev försvann...

Tack för svaret anna!

Nu ska jag ta om det...

Ifråga om blodincidenten, idag skrattar vi åt den jag och sonen Han minns det mycket väl.

Barnvagnsdagen
Jo, jag var precis så där hemsk och otrevlig den dagen, och det får jag stå för
Men jag måste få reda ut, redde ut. Med det menade jag att jag förklarade vad jag menade för honom så han var "nöjd" (snälla, missförstå inte nöjd), att ta honom i famnen när han känner sig kränkt bör man låta bli. Han älskar att kramas, men inte om han känner sig kränkt. Där ser jag en tydlig skillnad på mina barn, de som inte har autism vill gärna ha en kram i en sådan situation. Han blir ännu mer kränkt! Så jag kanske gjorde ett taskigt ordval när jag valde redde ut....

Man strävar ju efter att vara sina barns bäste vän, men det finns ju de dagar när man ser ut så här ,

Det är väl så att det finns inte bara en sanning till en händelse, sanningen är ju det man upplever, och vi upplever ju saker olika...

[annawahlgren]