Sova hos mamma?

[Rica]

Hej allihopa ! Har för 11 dagar sen fått min tredje prins- lille olle!! Min fråga gäller det här med att sova i egen säng. Mina två andra killar har så gott som aldrig sovit med mej utan de har varit exemplariska sova hela natten barn i egen säng. Bägge har god nattsömn och varit enkla att lägga och sällan vaknat nattetid.
Nu till lilleman- det känns som att jag glömt hur man gör!! Han har redan från tiden på BB sovit hos mej- jag har blivit kejsarsnittad och hade så svårt att gå upp och ner ur sängen för att amma så det var praktiskt och såklart MYSIGT.N har detta följt med även här hemma- olle vill helst (på kvällarna) sitta i famnen hos pappa eller mej och sen när vi lägger oss efter amning etc lägger jag ner honom i hans säng men då skriker han tills vi tar upp honom och lägger honom hos oss. Sen sover han gott och vaknar och knorrar med ca. 2-3 timmars mellanrum och vill ha käk för att sedan lugnt somna om. På dagarna sover han gott ute i vagn eller i vagnsinsatsen på köksgolvet mitt bland oss andra.
Är detta OK under den sk. smekmånaden eller vänjer jag honom vid att inte sova själv, får honom att tro att det är farligt att sova själv?? Blir det svårt sen när man ska börja skaffa lite mer rutiner för jag vill ju att han ska sova lika gott som de andra pojkarna!!Hur gör man!!?? Måste oxå erkänna att det är så himla mysigt att ha honom där men vill såklart inte att det ska förstöra nåt längre fram.

[jennie27]

Hej!

Har själv samma erfarenhet då jag också blev snittad och var sjuk i havandeskapsförgiftning + svårt att få igång mjölkproduktionen och blev uppmanad att ha sonen hos mig redan på BB. Visst var det jättemysigt och funkade fint de första tre veckorna när han åt med fyratimmarsintervaller enligt examplarisk standardmodell. Efter månadsdagen började han dock "lägga till" mål, vakna ofta och efter 6 veckor med 1,5 timmes mellanrum och i samma veva kom första värmen och det blev för varmt för honom och ett outhärdligt småsnuttande som totalt demolerade vår sömn. Jag var ett vrak och beslöt mig för att nu skulle det bli struktur. Sedan 14 dagar sover nu lillkillen i vagn och får mat en gång per natt och livet börjar återvända.

Men visst saknar jag honom och tycker inte att vi "ses" tillräckligt nu när han både sover natt och alla sina dagslurar i vagnen. Jag hade honom med mig den första veckan i min säng under eftermiddagsluren när vi båda sov, men även det har jag tagit bort nu. Nu sover vi båda bättre och kan ha mystiden när han är vaken i stället.

Jag är både glad för tiden vi sov i hop samtidigt som jag vet att det blev extra jobbigt när han sedan skulle vänjas vid två saker samtidigt 1) sova ensam 2) ät en gång per natt. Mycket vagnande blev det i början. och är fortfarande periodvis.

Gör som du känner men jag ångrar inte att jag tog tag i saken och Vilhelm 8 veckor, nu sover i egen säng. Lycka till!
Jennie

[annawahlgren]

Tack, jennie27

Ja, visst kan man ha barnet hos sig om och när man faktiskt inte kan lyfta det för att ge mat hur lätt som helst, eller alls. Jag har haft sådana ryggproblem en gång att jag inte kunde ta upp barnet och fick följdaktligen se till att lilla ungen var hos mig hela tiden. Mig som låg där jag låg

Det intressanta är att vi då närmar oss social delaktighet Det var nämligen nödvändigt för MIG - respektive för DIG - att lilla barnet sov/låg hos mamma. Det var inget vi trodde var nödvändigt för lilla barnet. Barnet låg inte där för att barnet var hjälplöst utan oss, och/eller för att vi ville använda barnet som gosedjur. Barnet låg där för att vi skulle kunna ge mat, dvs borga för barnets överlevnad.

Sedan är det bara att inse att var sak har sin tid När det nödvändiga inte är nödvändigt längre, gäller det att se till vad som är bäst/enklast/riktigast och viktigast för alla. Och det ligger inte i barnets intressen att hjälplösflrklaras utan mammas ständiga, fysiska beskydd, det som bröts i och med födelsen och avklippandet av navelsträngen. Lika lite är mamma betjänt av att "fastna" i synen på barnet som hotat till livet utan evinnerlig tillgång till hennes bröst. Redan treveckorbarnet vänder sig alldeles för egen maskin utåt, mot världen utanför mamma. Då ska inte mamma vända barnet tillbaka