Ointresserad av mat - två år

[SabinaC]

Hej!
Min lille son, snart två år, är knappast en matälskare, snarare tvärtom. Hans diet består numera mest av fiskpinnar, ketchup, glass (om han får), ngn leverpastejsmörgås ibland, en och annan köttbulle, och clementiner. Och det han äter av detta är inte mycket.
Jag ska erkänna att jag har ammat honom fram till nu, men inte fritt och bara lite morgon och kväll. Nu håller vi emellertid på att sluta. Lunch äter han på dagis, och där går det väl halvbra, men han är ju inte någon storätare där heller.
Till saken hör att han i höstas fick lite prover tagna, och där fann de bl.a. att han hade för låga järnvärden i sina depåer - blodvärdet var alltså inte dåligt, utan järndepåernas värden var dåliga. Därför är jag extra nojjig med att han ska äta ordentligt, vilket naturligtvis får rakt motsatt effekt.
Jag ber helt enkelt om tips och råd, och kanske ngn smaskig maträtt som jag inte har kommit på, för jag vet inte hur vi ska få bukt med det här. Nu blir det ibland så att om han totalvägrar sin mat vid måltiden så får han kanske lite smörgås med sig sedan när han gör ngt annat, vilket jag av princip inte tycker om egentligen, men i och med järnvärden och dålig viktuppgång så vågar jag inte riktigt låta honom vara utan mat till nästa måltid (speciellt på kvällen när det inte blir mat förrän nästa morgon).
Inte heller tror jag på teaterunderhållning för hans skull vid matbordet, även om jag misstänker att det skulle få honom att stanna kvar och äta i alla fall en liten stund längre. För även om han inte är någon storätare, så är det som om han har för mycket annat att göra så att han inte tycker att han har tid att sitta att äta, det är för ointressant på ngt sätt.
Som sagt, tips tas emot med yttersta tacksamhet, för ibland blir jag gråtfärdig när han inte äter, och det vill jag ju inte... (och det märker säkert sonen också).
Tack på förhand!

Sabina med Anton 030206

[Jennie + 2 sm]

Har en liten matvägrare hemma jag med och kan tyvärr inte tala om vad dil kille gillar.
Kevin gillar i allafall köttfärssås och grytor gjorda på grovrivna rotsaker
potatis
kålrot
palsternacka
jordärtskockor
lök
riv i matberedare och koka med buljong och lättstekt köttfärs

tipps för järndepåerna är fruktburkar med järn o c vitamin, dryvk med järn och c vitamin (semper) jättegoda drycker, o deserter yougurt mrd frukt järn o cvitamin

[Jennie + 2 sm]

välling o barngröt är det mycket järn i, när kevin ätit dåligt så ger vi han välling i stället.
ta det lugnt 2 åringqar gör så, kroppen blir tanigare och dom växer inte så fort längre.
lycka till.

[Susanne*]

Hej,
Jag rekommenderar dig att läsa kapitlet i Barnaboken "bekymmer - mat". Genomför det till punkt och pricka så vänder du trenden.

Som du själv skriver så får det ju rakt motsatt effekt att få mellanmål hela tiden och på det viset får du inte upp värdena.

Någon annan hade skrivit här på forumet att en läkare sade att "äta ska vara lika naturligt som att andas". För det är ju egentligen lika naturligt, och lika viktigt. Men tänk själv om någon stod framför dig och kontrollerade din andning hela tiden. Leder lätt till en låsning.

Mitt råd är att ni tar tag i detta nu. För i takt med åldern blir det svårare och kommer sedan att kunna användas som trots. Och dit vill man inte komma.

[SabinaC]

så här långt! Kan tillägga betr välling så tvärvägrar Anton att dricka det (äckligt, spottar ut) och barngröt är han inte heller så förtjust i, ibland går det ner, men oftast inte. Samma med vanlig havregrynsgröt, fast den har ju inte lika höga järnvärden som barngröten.
Sedan ska jag läsa kapitlet i Barnaboken igen, har gjort det innan men ska göra det igen. Jag inser förstås att när vi sitter och tittar på om han äter så gör han inte det (jämförelse med andning - mycket bra!), men hur mycket jag än vill låta bli så finner jag mig gång på gång sittande stirrandes på hans tallrik och hans eventuella ätande. Blir inte lättare av att BVC och dietisten där ringer varje månad och frågar (i alla välmening, men i alla fall) om hur det går. Det om något är stressande, och allt blir bara en ond cirkel. Han äter inte, jag blir nojjig, han går inte upp ordentligt i vikt och får dåliga järnvärden, BVC stressar, osv osv osv.
Annars sover han relativt bra (vilket inte var fallet innan men nu går det bättre), och han är pigg och aktiv på dagarna, både hemma och på dagis, så egentligen visar han inga tecken på att "väga för lite" eller vara s.k. "undernärd". Men att äta verkar han tycka vara oväsentligt i sammanhanget!

[anna71]

Min flicka på 2,5 år är också matvägrare, tycker det är dötrist helt enkelt att sitta och äta trots att hon är vrålhungrig. Hon gillar all mat men äter bara två tuggor och sen ska hon iväg och leka. Så jag berättar snövit för henne när vi äter. Stor dramatik med elaka häxor som trillar ned för stup och vargar och troll och hela baletten. Och då går maten ned utan problem. Vi har faktiskt jättekul och jag tycker att jag börjar bli riktigt bra på att berätta. Jag var också totalt mot teater vid bordet (dinner with a show) innan mamma kom på besök och visade hur effektivt det är, värt att pröva tycker jag!

Lillkillen kommer nog aldrig behöva sagor vid bordet. Han äter som en häst trots öroninflammation och halsfluss. Gud vad ungar ör olika!

hälsningar
Anna