Socialt umgänge och ensamlek!?

[Jonatans_mamma]

Hej!

Nu har jag läst otroligt mycket här pa forumet och blivit helt biten av diverse AW-metoder

Jag har beställt Barnaboken fran Sverige, mamma skickar hit den. Men tills att jag far den, är det kanske nagon som kan ge mig lite tips om hur jag gestaltar ensamlek och hur min son kan hjälpa till i hemmet. Han blir 8 manader i morgon.
Han kan inte sitta länge utan att trilla, sa under ensamleken maste han ligga pa mage. Han kan heller inte krypa ännu. Ska han vara i sin säng?

Som det är nu hjälper han till med tvätten, tänder och släcker lampor, är med och hämtar posten. Igar hade jag honom i babybjörnen när jag dammsög men det fick jag ont i ryggen av sa det var nog ingen bra ide...
När han sitter utan problem finns det ju mer sysslor som man kan göra ihop kan jag tänka mig?

Det hade varit kul med lite nya ideer!
Kram Malin

[Fjällfolket]

Hej!

Jag hinner inte skriva just nu, men det finns en tipstråd (klistrad) om social delaktighet på Barnafostran! Titta där så länge...

/Fjällmor

[annawahlgren]

Välkommen är du

Ja, ensamleken lär han få bedriva på mage, och det behöver inte vara så märkvärdigt. Poängen är att han verkligen är ensam, för sig själv, och har några intressanta saker att undersöka, som t ex en annars aldrig presenterad besticklåda... med saker som inte sticks förstås. Och helst ska du kunna spionera på honom utan att han ser dig - det kan lära dig mycket. Och ensamleken, som kan starta med tio minuter bara, ska brytas när han är nöjd och glad eller åtminstone tyst.

Visst blir den sociala delaktigheten roligare och enklare när han kan sitta Tills dess får du hanka dig fram med nödlösningar, kånkande och golvliggande.

Missa inte att ofta lägga honom på mage också på golvet och på bordet (under uppsikt förstås) och utomhus.

[Jonatans_mamma]

Tack Anna

Egentligen har vi nog haft ensamlek hela tiden utan att den varit schemalagd. Han har legat pa en filt pa golvet (pa mage ända sedan han föddes ) och jag har varit nagon annanstans i lägenheten och fejat. Det har aldrig varit nagot problem innan. Han har grejat med sina saker och varit nöjd.

Nu, sedan ungefär tre veckor har han dock börjat med en ny sak; när jag inte är i rummet är han oftast ok och leker med sina saker. Men när jag kommer ska det börja gnällas. Jag uppfattar ljudet som gnäll i alla fall (kanske hans sett att försöka kommunicera???). Det känns som att han förväntar sig att jag ska räcka honom leksaker att titta pa. När mamma är där behöver man ju inte rulla tillbaks till mage för att fa tag i leksakerna, hon ger dem ju till mig om jag gnäller...

Förstar nu vad jag menar???? Lite svart att förklara...
Hur ska jag förhalla mig i denna situation? Ska jag helt ignorera gnället och vara upptagen med mina saker? Känner mig lite villradig... Vill ju tackla detta pa rätt sett!!!

Hade blivit jätteglad för svar,
Malin

[annawahlgren]

Inte svårt att förstå och inte ovanligt heller, om man säger... Sorgligt nog kan blotta åsynen av mamma, särskilt när man anfäktas av lite åttamånadersångest (läs gärna om den i Barnaboken), "påminna" en om att det nog säkert antagligen kanske möjligen är SYND om en

För mamma är den (i regel) som försöker undanröja alla besvikelser och även trösta - måhända i tid och otid... så fort något går den lilla älsklingen emot.

Så ta inget extra för det där gnället. Uppmärksamma det inte. På din väg förbi kan du "råka" släppa ner någonting intressant på golvet alldeles inom/utom räckhåll och sedan vänta på att nyfikenheten ska ta över. Men det gör den inte så länge du står och hänger över honom och väntar på hans "godkännande". Så gå till ditt - och ladda med allt möjligt förtroende för lilla barnet, som KAN

Prata gärna högt för dig själv om du vill överrösta gnället, vilket gör att han "tror" att du ändå inte hör.

Musik är inte heller fel Hög och glad.