Idag har jag varit med som utställare på en bröllopsmässa.
Det var 2 visningar av brud/festklänningar, och däribland små barn som skulle vara näbbar.
En liten kille i minifrack i värsta 3-årsåldern totalvägrade och kastade sig i golvet, Det blev inget med honom, han slapp både 1:a och 2:a visningen.
En liten flicka som nyss lärt sig gå tultade bedårande fram i sin rosa långklänning, men en av det större tjejerna hon höll i handen, gick för fort, och hon stöp i backen. Glad ändå, upp igen!
En flicka i 4-års åldern bröt ihop för hon tyckte de andra näbbarna hade finare klänningar, ville knappt vara med, men mutades.
Inför 2:a visningen orkade inte minitjejen, hon skulle sova middag.
På andra visningen fick den ledsna flickan en annan klänning, som en ljuv sagofé såg hon ut, och sken kapp med sina paljetter!
Det är kul med barn!
Man kan inte direkt regissera dom inför en sån här sak, men frågan är väl om dom EGENTLIGEN tycker det är lika kul som föräldrarna... 8)
Jo, förstås, 5-6-års flickorna, i de vackraste prinsessklänningarna...för dem var det nog ett himmelrike
kram anna