Bara mamma duger, mm.

[Datornörden]

Jag har problem med att få ordning på mitt ledarskap för vår äldsta dotter som är 3 år och 3 månader (och vi har en yngre dotter som är 1 år och 3 månader), stora och lilla A. Efter att ha läst och begrundat en del här så har jag förstått att jag hela tiden hamnar i fallgropen att jag vill resonera och förklara varför vi (eller varför vi inte) ska göra något. Två exempel

På kvällen så är det jag som badar och borstar tänderna på stora och lilla A. Det flyter på som det ska (inget ifrågasättande om tandborstningen), men på morgonen så blir det bara pannkaka för mig. Om min fru är hemma fast på annat ställe i huset och det är dags för tandborstning så säger jag tex: "Nu är det dags att borsta tänderna!". Resultatet blir att lilla A glatt knatar på till toaletten, men stora A protesterar och tycker "Jag vill att mamma ska borsta tänderna". Då har jag fallit in i att börja resonera med följd att det blir tjut och illvrål från stora A och sedan så börjar även lilla A tjuta och illvråla ikapp och jag blir superstressad...

Ett annat exempel kan vara när vi ska göra någon syssla tillsammans, tex städa toaletter. Lilla A är direkt med på noterna och plockar glatt diskborstar, disktrasor, toalettrengöringsmedel, såpa, ... och bär till toaletten och börjar jobba. Stora A ligger i soffan och säger "Jag vill inte städa toaletter, jag vill ligga och mysa", ibland också stortjut direkt när jag säger att det är dags att städa toaletter. Samma sak här, jag börjar försöka att resonera och förklara vilket bara leder till tjut och illvrål från stora A och sedan så blir det lätt så att även lilla A känner att något inte är som det ska och börjar tjuta och illvråla ikapp...

Det jag inte får kläm på är hur jag ska agera, dels för att undvika att situationen uppstår och dels hur jag kan göra ifall det ändå blir låsning. Hur möter man "Jag vill att mamma ska..."? Efter att ha läst en massa inlägg här så känns det som att stora A undrar vad som händer när hon gör så, men har hittills inte fått tillräckligt bra svar. Men vad är bra svar på hennes frågor? Att ta till humor har ju många skrivit är ett bra knep, men när det inte hjälper (eller misslyckas), vad gör man då?

[Ewa]

Hej!

Man kan vara behjälpt av att tänka att barn frågar i handling. Och att svaren därmed också bäst går in om även de sker i handling. Resonerande i all ära, men oftast stänger ungarna av öronen efter några meningar. Tänk istället att du i handling ska visa, leda, lära och hjälpa henne.

Hur gör man då det? Ja, exempelvis genom att vara så saklig och konkret som man kan. När det gäller just frågan kring vilken förälder som ska... så skulle jag inte lyssna så mycket på det örat. Utan se det som en fråga från barnet om just det går lika bra med pappa. Och visa i handling att det gör det. Här har vi två kapabla föräldrar som vet hur världen ser ut och vet att ta sig fram i den. Kanske ger följande tråd lite mer kött på benen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15565
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=176244

I exemplet med städningen - jag tycker det underlättar kolossalt om man inte som vuxen styr och ställer för mycket. Men somligt måste ju göras. Men istället för att barnet ställs inför faktum, kan man exempelvis ha ett litet familjeschema där arbetsuppgifter står (vi kör bilder så att alla i familjen kan "läsa" schemat). Då är det liksom inte en order från högsta ort, utan man kan låta barnet gå och titta vad som sker just idag, torsdag. Voila, 3-åringen upptäcker att det är "städa-toaletten-dag". "Aha - ska du städa toaletten eller handfatet?", kan man då glatt utbrista. Och ge barnet lite ansvar och eget val här i livet. Att få just ett par alternativ att välja mellan är betydligt trevligare än en uppmaning att göra en viss syssla. Istället att för som enda val ha att säga ja eller nej till något, så har man ett val VAD man ska göra. Små enkla samarbets"knep", om man så vill, som gör livet roligare.

Det innebär inte att det aldrig blir protester. Somligt SKA ifrågasättas, åtminstone någon gång, och somligt vill man styra över mer själv. Då kan man ju fundera på hur det blir då. Man sätter sig på en stol och gör ingenting. Själv heller. Och man kan fundera lite högt för sig själv om allt man skulle låta bli att göra idag... och efter en stund brukar man båda inse att det blir ju förstås lite trist att äta utan fat och bestick, att inte ha några rena kläder att ta på sig, att inte ha någon mat att stoppa i magen när man blir hungrig, eller vad man nu kommer fram till inte blir gjort om man inte hjälps åt här i livet. Och ibland kan man ju fundera kring om man får styra över att göra saker i annan ordning. "Ska vi ta disken eller badrummet först?" Alla får välja, men jobbet behöver göras oavsett. Är det konkreta budskapet.

Glad midsommar

[Datornörden]

Tack för ett utförligt svar!

Ska läsa igenom de länkade trådarna och jobba med hemläxan, så får vi se om jag återkommer med mer frågor.

[TorsMamma]

Jag vill bara sticka in med en liten sak som är viktig hos oss.

FÖRBEREDELSE!

jag räknar ner typ,
5 min, sen borstar vi tänder och lägger oss.
4 min, tills vi borstar tänder och lägger oss.
3 min sen stängs TVn av och vi borstar tänder och lägger oss.
2 min kvar, sen borstar vi tänder och lägger oss.
1 min kvar, sen borstar vi tänder och lägger oss.

NU, stänger jag av tvn och vi borstar tänderna och lägger oss.

Så att räkna ner eller förbereda ordentligt med om en stund skall vi... osv. Detta är en jättenyckel för oss. Annars får jag svaret av sonen, Ja mamma, jag gör det STRAX. (vilket är en evighet i min värld )