För att göra en lång historia kort, Arvid slutade med blöja i april förra året. Funkade inte. Jag tog bort den för tidigt.
Nu, 1 Maj, tog vi bort den. Sakligt och bra sa vi bara att nu har vi kalsonger. Gick ju fint
han är ju stora karlen i princip inte kissat på sig alls sedan dess. Deklarerade att han inte ville ha blöjan på natten heller. Så då tog vi bort den då med. Han kan lätt hålla sig 12 timmar, ibland en halvtimme till då han säger att han inte är kissnödig när vi går upp. Men det där bajset. Vad är grejen? I början höll han sig hela tiden. Spänner hela kroppen emellanåt. Då fick han ont i magen. Säger emellanåt att han vill bajsa, varpå han går på toa (hjälper honom att ta av sig om han ber om det, annars fixar han det själv). Men nu har han börjat mer och mer att bajsa i kalsongerna. Säger det själv också. Att han skall bajsa i kalsongerna. Sista veckan har han bajsat 2-3 gånger om dan i kalsongerna. Ibland säger han att nu har han bajsat i kalsongen. Men att han skall bajsa lite till innan vi skall byta
Han tar av själv sen, vi slänger bajset i toan, han tar kalsongerna, lägger i tvätten, tvättar, hänger mm. En gång har bajset hamnat på toan. Han har alltid varit en person som inte gör någonting om han inte kan det helt så att säga. Han började inte gå ett steg hit eller dit, han gick som han aldrig gjort annat. Han vägrade cykla tills han kunde perfekt, allt är sådär. Antingen eller. Skall jag se det som så här också, att det är en del av hans personlighet och att det kommer när det kommer? ( Jag menar, inga skolbarn bajsar ju i kalsongerna
så jag är liksom inte orolig för att han är unik på det viset 
) Men gör jag nåt tokigt? Kan jag hjälpa honom på nåt annat vis?
Anna
Kan du hitta nån parallell till hur ni löste leksaksproblematiken? Typ göra stor sak av kalsonginköp eller nåt? Bara en tanke.
(utan att eg visa det men vad hjälper det.....