Hej

!
Själv skulle jag akta mig för att förhandla om det mesta av det du nämner - i vardagslag. Däremot skulle jag GÄRNA förhandla om det i ett gemensamt familjeråd eller veckomöte, eller vad man tycker blir bra. Dvs ett möte där ni går igenom vad för gemensamma regler som gäller i familjen, vilka uppgifter ni har att sköta - tillsammans och var för sig - och där olika frågor kan luftas.
Det rent basala kanske man inte just vill ifrågasätta och förhandla om alls. Tycker jag. Och till det skulle jag personligen räkna läggtider. En 6-åring behöver fortfarande 12 tim natt (även om jag vet att de 6-åringar som får det idag kanske är lätträknade). Och precis som tänderna ska borstas, utan att man just ifrågasätter den saken, så tycker jag också sovningen är en sådan rutin. Om man inte själv bjuder in till diskussion i frågan så uppstår sällan några frågor från barnen, är i alla fall MIN erfarenhet.
Men övrigt kan man förstås diskutera. Och förhandla fram och tillbaka till man når en bra uppgörelse för alla parter. Och sedan behöver inte så mycket diskussion uppstå i vardagslag, för då har ju alla varit med och bestämt vad som gäller just hos er. Inte sant. Kan man ju då också påminna om, om det råkar glömmas bort. Tycker man nu inte att det verkar vettigt om 6-åringen anser 1 timma framför datorn är lämplig tid, följt av 1 timma framför tv:n, kan man ju förhandla fram alternativ som lika mycket tv- eller datortid som man haft utetid under dagen. Eller så. Vuxen är man ju, och kan fundera ut vettiga riktlinjer för sig själv att ha med sig i förhandlingen. Och fråga och lyssna kan man. Och låta det funderas fram och tillbaka. Så lär man barnet den förmågan också.
Vad gäller glass - läs gärna den här länken:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18769
Istället för det där "men", som liksom bara gör att man hör "NEJ!" i stora bokstäver, kan man mycket enkelt istället svara: "Ja! Vilken bra idé! Det ska vi ha på lördag \:D/ Mums! Vilken sort vill DU ha?" Jag vågar nästan lova att du får en annan reaktion från sonen då
