Dagis/inte dagis... vad finns det för alternativ??

[_lill]

Min lilla tjej är 10, månader. Jag har precis börjat jobba 3 dagar i veckan och min man jobbar 2 dagar. Det fungerar utmärkt för oss, men tyvärr räcker f-dagarna endast till slutet av sommaren. Det är alltså tänkt att hon ska börja på dagis (eller hon dagmamma om vi har turen att hitta någon vi får förtroende för och som har plats) när hon är ca 17 månader. Men.... ju mer jag läser och funderar desto mer känner jag att det här med dagis känns inte riktigt rätt, eller iaf inte så tidigt!! Måna säger ju att de vill att deras ettåringae ska få börja på dagis för att de har problem med att stimulera dem hemma, men antingen har vi AW att tacka el så har vi bara turen att ha fått en "enkel" liten tjej för hon uppskattar det lilla i tillvaron, såsom att hjälpa mamma och pappa att städa, gå och handla, tvätta osv.... jag känner alltså inte alls att hon behöver mer stimulans än vad hon får!

Genom mitt jobb möter jag många förskolelärare och deras dagisbarn och igår när jag var ute på en förskola träffade jag en liten kille på ca 2 år. Han var alldeles ifrån sig av sorg. Han grät och ropade på mamma och pappa. Det var nära att jag också började gråta. Är det så här min lilla Iris ska ha det? Min lilla kavata tjej som nästan aldrig är ledsen, ska hon få tro att mamma och pappa har lämnat henne? Är det verkligen såhär det ÄR för småbarn på dagis??? Eller var det ett extremfall?

Problemet är att jag inte vet hur vi ska få ekonomin att gå ihop utan att vi jobbar båda två. Tyvärr pendlar vi också båda två (jag långt) och vi hade OM det blir dagis tänkt pussla så att hon får gå ca 8-14.30. Inte jättelånga dagar, men ändå, det är många timmar för en ettåring.

Ni som är hemma - hur GÖR ni? Om ni jobbar hemifrån, vad jobbar ni med? Eller har ni rika män så att ni klarar er på en lön? Jag har funderat och funderat men vi klarar oss verkligen inte på en lön och vi bor redan i lgh så vi kan inte flytta till mindre. Jag kan iofs tänka mig att säga upp mig från mitt jobb, men jag känner att då måste jag dra in pengar på något annat sätt. Hade varit roligt att göra ngt där jag kan ha med min min dotter om dagarna. Några tips? Vore roligt att höra hur ni gör /tänker osv.

[SusanD]

Vi har våra barn hemma tack vare att vi bor billigt i ett litet hus på landet. Visserligen har vi två bilar men det är ett måste för annars blir en av oss helt strandsatt.

Nu har vi barn som kommit ganska tätt och så har vi verkligen snålat med föräldrardagarna så därför har det fungerat att låta barnen vara kvar hemma. När jag är hemma har vi, i vår kommun, ett vårdnadsbidrag på 3000 kr och sen jobbar jag som hundinstruktör på söndagar och drar då in ca 3-4000 kr per månad. Min sambo har då jobbat full tid, pendlat och varit borta tre dagar i veckan med skaplig lön, jobbat hemifrån två dagar i veckan.

Sen veckohandlar vi, försöker snåla där det går. Roar oss kungligt men så billigt vi kan.

Så gör och har vi gjort för att kunna ha barnen hemma så länge som möjligt.

Kram Susan

[_lill]

Det var inte mycket aktivitet på det här forumet...

Tack Susan för din berättelse, det låter som ni har ett toppenarrangemang!

Tyvärr finns det inte vårdnadsbidrag i vår kommun och varken jag eller min man har möjlighet att jobba hemifrån. Vi bor redan i lgh och har bara en bil, men tyvärr är vi båda lågavlönade akademiker med höga studielån

...så jag har nog förlikat mig vid tanken på förskola, bara vi håller dagarna så korta som möjligt.

Vore roligt att höra hur andra arrangerat sin vardag....!

[/LO]

Hej
Vera är nu fem år. Hon började hos sin dagmamma när hon var 1 år. Vi gjorde vad som passade oss, just då. Hon gick tre dagar i veckan 9-14. Första halvåret jobbade jag 60% och maken 70%. Nästa termin bytte vi. Efter det har vi jobbat 80 % var.
Vera har gått 6 timmar om dagen, varje dag. Eftersom vi har möjlighet att styra våra dagar själva båda två så jobbade vi 60 % en vecka och 100 % nästa. Alltså, en av oss lämnade och hämtade en hel vecka. Den som hade kort vecka var också ansvarig för VAB om det behövdes.

Vi funderar en hel del fram och tillbaka, men det lutar åt att vi kommer att göra samma sak med IVar. Han börjar till hösten tillsammans med Vera hos samma dagmamma. Troligen igen 5 timmar per dag, tre dagar i veckan första året.

Visst funderar jag mycket på om man borde lösa det på något annat sätt. Men jag är ingen hemmamamma, inte maken heller.

Och jag är övertygad om att vi valt rätt när vi valde dagmamma. De är i hemmiljö. Får göra mycket som tillhör vardagen och det blir som en extrafamilj.

/LO

[Ewa]

Det var inte mycket aktivitet på det här forumet...

Nej ibland mindre. Ibland mer. Vi har haft sådana här trådar uppe förr. Men kanske inte alla ligger här inne. En del ligger nog på Kackel också.

Nåväl, vi har snålat med dagarna så att fp räckte tills minsta var 2,5 drygt. Vi har nu lite kvar som vi sparar för att maken ska kunna gå ner i arbetstid så småningom. Jag bor ju i samma kommun som Susan (även om jag inte bor alls lika billigt ), och har haft vårdnadsbidrag i 7 mån. Men som nu tagit slut. Och som vi inte skulle klarat oss på. Så därtill har jag jobbat kvällar och helger och alltså pusslat vår tid så. Det har fungerat alldeles strålande. Så kan man skiftarbeta/ha flex kan man ju ordna tjänsterna riktigt bra. Jag hade tänkt gå tillbaka till mitt ord. jobb om jag kunnat få igenom att jobba 50% förlagt på 10 tim x 2 dgr, och maken skulle ha jobbat 80% på 3 dgr. Finns ju olika varianter här, men det är ju ett alternativ att föreslå och diskutera fram. Det gick inte mitt jobb med på, tyvärr, så nu har jag blivit student igen. Distanspluggar halvtid, jobbar extra kvällar och helger och på så vis klarar vi vardagen fram till hösten, då minsta kommer att få börja på 15 tim/vecka, ca.