Skeptisk make...

[Gäst]

maskros, det var JAG som skrev att jag var sur, för jag tycker du ska argumentera i sakfrågan och inte uttrycka dig så dömande om en person du inte känner. Jag reagerade på dina ord att mannen ifråga skulle sakna hjärta, vara korkad, borde lämnas etc etc. Här tycker vi ju alla som du så du behöver absolut inte känna dig trängd på något sätt! Låt oss fortsätta debatten istället!

Jag har ju börjat jobba nu, och är på ett sånt där typiskt IT-företag med många i 30-40-årsåldern med akademiska utbildningar, höga löner och fina villor I stort sett alla har småbarn. I stort sett har sina små på dagis och det redan vid 1-1,5 år. Var finns prioriteringen? Allvarligt, många tänker inte ens TANKEN att det skulle vara möjligt att göra annorlunda. Lurade? Vi?

Kram på er!

[TinasDag]

Allvarligt, många tänker inte ens TANKEN att det skulle vara möjligt att göra annorlunda. Lurade? Vi?

Idag träffade jag en gullig mamma med två små i sandlådan (2,5 år och 7 mån). Det visade sig att hon var förskolelärare så jag passade på att fråga VAD HON TYCKTE i frågan
Hon sa "du kommer få samma svar oavsett hur många förskolelärare du frågar. Vänta tills barnet är 3 år. Visst, vissa kanske kan börja vid 2,5 men det är BARA POSITIVT ATT VÄNTA. Barnen mår bättre hemma. Se bara på mig, min äldste har inte börjat än, även om jag vissa dagar önskade att jag hade några timmars "avlastning" med dagis . Men det är värt det att vara hemma. Du kan fråga min mamma som är barnpsykolog också, hon säger samma sak."
Så var det med den saken! Maken var riktigt förvånad men verkade faktiskt börja tänka i nya banor..
Kram

[Krisse]

Hej TinasDag!

Jag vill bara ge dig ett exempel ur verkliga livet.
Vare sig jag eller min äldre bror har gått på dagis utan började lekis vid 6 års ålder. Mina föräldrar är skilda och vi bodde hos min mamma som jobbade på hotell. Dem pusslade men fick ihop det tack vare barnvakter och kompisar.

Vi har alltid fått följa med mamma på allt, handling, tvättstugan, restaurangbesök, resor etc och pga av detta så lärde hon oss hur vi skulle uppföra oss i olika sammanhang. Hon berättar nu i efterhand att det var jätteroligt att ha med oss och aldrig några problem, hon fick även mycket beröm att vi var så "lätta" att ha med.
Dock fick hon utstå mycket kritik att vi inte var på dagis för hur skulle vi kunna klara oss....men hon stod på sig.

Både jag och min bror har det gått "bra" för. Vi mår båda bra, klarade skolan galant och har yrken som kräver att man är mycket utåtriktad, har hand om personal och eget ansvar. Så det där att man lär sig att umgås med andra tror jag inte man lär sig bäst på dagis utan i verkliga livet där man faktiskt sedan spendera resten av livet.

Lycka till!
Kram