Hej Tessan
Jag har så mycket tankar och funderingar, ska se om jag kan uttrycka mig enkelt....
Min stora började vid 4,4 år, feb 07 hade inget att jmf med tyckte inte att hon saknade kompisar, vi bor lite offside, men som tur är bor en jämnårig kompis "nära". Dagis 2 dgr i veckan, tror hon tyckte det var kul att ha "sitt" dagis att prata om, sökte för lillasyster till samma ställ och fick till min förvåning plats på hösten 07 då 3,2 år(lillebror kom jan 07).
Inskolning okt, har funkat kanon, tror iof att hon hade nöjt sig hemma till nu i höst.
Trots: Storasyster trotsade regält våren när ALLT hände, dagis, lillebror
Lillasyster har sin underbara trots NU
hon utvecklas, jag utvecklas
Det påtagliga som jag ser "där ute" bland andra familjer är just trotset, och ingen ser sambandet ALLA storasyskon är ju

och "det är så skönt att bara ha egentid med den lilla"

Jag vet att du tänker helt annorlunda.
Dagis: Ja, nu så här 1,5 år från min start som dagismamma är jag nog inte speciellt nöjd, inte när det gäller tänket "barnen måste gå på dagis för att få kompisar" Jag har skrivit det förrut, att gå på dagis genererar inte nödvändigtvis kompisar, MEN man träffar andra barn. Pedagogiken skiljer sig avsevärt från dagis till dagis på tjejernas avdelning är videon

väldigt populär just nu

behöver inte säga mer, det är en helt annan tråd.
Mitt liv som mamma tycker jag blev mycket "tråkigare" nu när tjejerna går på dagis, de går 3 dagar i veckan och när de är lediga vill jag att vi bara ska vara, innan hittade man på olika saker tillsammans.
Tjejerna tycker det är kanon, men de tycker det är lika roligt att åka hem och att vara hemma.
"De ÄLSKAR att vara hemma" är något vi borde säga oftare, det är det många kör till sitt försvar varför 2 åringarna går kvar när syskonet kommer "de älskar sitt dagis"
Svammel svammel, vet inte om du blev något klokare, men min erfarenhet.
Malin