Argument och tankar

Emma80 · Inlägg av **Emma80** » lör 23 feb 2008, 18:31

Idag träffade jag en tjej som jobbar på dagis. Frågade henne lite allmänt om dagis och undrade vid vilken ålder hon tycker dagisdebuten ska ske (för att det är intressant att se hur de själva resonerar). Hon tyckte det var bäst när de är runt året (oj sa jag

) och skälet till det var att sen kan det ta flera månader av gråt vid lämning och hämtning, särskilt i tvåårsåldern. Intressant att göra tolkningen att det är tidigare start som krävs om det blir jobbigt, inte tvärtom

!

Vi har ju inte tänkt i dagisbanor och har inga planer på att göra det heller. Men min fundering är kring Emil som nu är 9 1/2 månad. Han blir nästan alltid på dåligt humör när det är stojigt runtomkring (även innan 8-månadersångesten). Kan då tänka mig att många tycker att han borde få komma till dagis och "tuffa till sig" och att vi gör honom en otjänst som mest är hemma i lugn och ro. Jag tänker ju att det är tur att vi resonerar som vi gör eftersom han uppenbarligen inte gillar när det är för mycket runtom. Jag stämplar honom inte i mina tankar som "känslig" eller "mammig".

Någon tanke kring detta svammel?
/Emma

cillus · Inlägg av **cillus** » lör 23 feb 2008, 20:53

En bekant till mig säger likadant om att inskolning är lättast kring året.
Lättast för vem? Personalen, föräldern eller barnet?

Ifall någon just poängterar detta så kan man ju kontra med att, vad har det för betydelse i dagissammanhang, då inskolningen tidsmässigt bara är en promille av deras dagisvistelse?

Jag har inte fått nöjet att någon säger till mig att mitt barn behöver dagis för att träffa kompisar, tuffa till sig eller liknande. Jag tror inte folk vågar eftersom jag är så bestämd i mina åsikter. 8) Det tycker jag är trist, för mina utlägg jag skulle dra då, skulle göra de alldeles svarslösa och stumma då tror jag!

Ewa · Inlägg av **Ewa** » lör 23 feb 2008, 20:58

En bekant till mig säger likadant om att inskolning är lättast kring året.
Lättast för vem? Personalen, föräldern eller barnet?

Personalen - om de nu resonerar så. Mina båda grannar (och flera bekanta) är förskollärare och alla är rörande eniga om att inga barn under 3 år egentligen skulle gå på dagis. DÅ först börjar de se att barnen faktiskt har ett utbyte av att vara där. Så olika det kan vara.

Susanne G · Inlägg av **Susanne G** » mån 25 feb 2008, 23:26

Hej!

Jag blir skitförbannad

rent ut sagt när jag hör sådant skitsnack. Precis som Cillus skriver, lättast för vem?

Den inställningen handlar BARA om att det underlättar för dem vuxna. Om barnet börjar på dagis när de är yngre (runt 1 år) och inte är lika ledsna som en 1 1/2 -åring så beror det ju bara på att dem inte har förstånd till det. För att de är så små helt enkelt. För att de inte begriper bättre. Om bara föräldrar förstod detta så kanske de tänkt annorlunda.

Jag har själv jobbat på dagis, det är rätt längesen ca 15 år

, och skolat in gråtande 12-18 månaders som gått och småsnyftat hela dagarna. Men visst det var värre för 1 1/2 -åringarna. Den erfarenheten önskar jag inte ngn.

Min dotter började på dagis när hon var 2 år 8 månader. Vi fick höra av en del att hon skulle ha svårt att komma in i gruppen och all möjlig annan dynga. Vi har självklart aldrig tagit åt oss av detta utan bara svarat lugnt hur vi vill ha det.

Det är konstigt det där. Lämnar man sitt barn tidigt på dagis blir man inte ifrågasatt men gör man ett annat val så har ALLA helt plötsligt rätt att uttala sig om en föräldrarkompetens. Jag har alltid valt att se det som ett dåligt samvete från deras sida. Tror det är där skon klämmer.

Min dotters fröknar har enbart uttalat sig positivt till sen dagisstart. De tycker oxå 3 år är en lagom ålder. Jag tror faktiskt de flesta som jobbar inom barnomsorgen förespråkar en senare dagisstart. De om några vet ju hur en dag där ser ut. Hur jobbigt det är för en liten.

Hur gick det då när vår tjej skulle skolas in? Detta barn som fick en sån sen dagisstart? Som bara varit på öppen förskola 1 ggn i livet?

Jo. Alla var ute på gården när vi kom dit första gången. Det är en stor trädörr ut. Ungen kastar upp den och halvskriker,
HEJ, NU ÄR JAG HÄR
(så var det med det)

Susanne

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 25 feb 2008, 23:33

Susanne G skrev: Hur gick det då när vår tjej skulle skolas in? Detta barn som fick en sån sen dagisstart? Som bara varit på öppen förskola 1 ggn i livet?

Jo. Alla var ute på gården när vi kom dit första gången. Det är en stor trädörr ut. Ungen kastar upp den och halvskriker,
HEJ, NU ÄR JAG HÄR
(så var det med det)

Susanne

Det roligaste jag läst på länge!! Så hoppas jag att Anton gör!

Emma80 · Inlägg av **Emma80** » tis 26 feb 2008, 08:30

Vilken skön inställning

8)

Ewa · Inlägg av **Ewa** » tis 26 feb 2008, 13:15

Underbart, SusanneG

8)

Susanne G · Inlägg av **Susanne G** » tis 26 feb 2008, 13:37

Ja, det är inte direkt ngn blyg viol vi har till barn.

Vi började preparera henne några dagar innan starten och talade om för henne att NU längtade ALLA på dagis efter henne. Alla barn och alla fröknar längtade tills hon skulle komma. Den taktiken funkade ju utmärkt.

De lustiga var att vi har aldrig nämnt för personalen att vi brukade säga så till henne för att peppra henne med positiva känslor. Personalen sa själva till henne att de längtat efter henne. De sa de varje förmiddag vi kom under de första veckorna, och säger det fortfarande ibland.
Jag blev varm i hela kroppen första ggn jag hörde det för jag såg på henne att det gjorde henne riktigt glad.

Och även om det inte alltid är sant till 100% så betyder det mkt att få höra det. Att ens egen roll i gruppen är viktig. Att det är sämre och tråkigare utan henne där.

Jenny H. Av det jag läst om din sköna kille så kommer han definitivt att göra så.

På nobeldagen hade de nobelfest på dagis. Alla barn skulle samlas i "stora salen" där det dracks champange (pommac). Alla barn fick ett diplom med en motivation. På tjejens stod det:
"För ditt glada och obekymrade sätt"

Susanne

Fd Medlem · Inlägg av **Fd Medlem** » fre 29 feb 2008, 17:29

Emma!

Man behöver inte härda barn på dagis för att de ska tuffa till sig! Det kommer ändå, förr eller senare! Och vad spelar det för roll om det kommer senare? Inte ett dugg!
Jag tar mig själv som levande exempel: Jag har inte gått en dag på dagis. Körde lådbil, bakade och lekte skola i sex års tid med mina mesiga kusiner hemma hos min ormrädda, hämmade, måttfulla, frireligiösa faster tills jag började förskolan.

Var jättekänslig och jättemammig och allt det där när jag var liten (är inte det ett barns förbannade rättighet???)
Men det höll inte i sig. Alls.
Jag må ha mina fel och brister, men jag formades inte av praktiska omständigheter när jag var liten. Jag fick såsa runt och dagdrömma och vara tillsammans med mina nära och kära. Senare i livet "kom jag ut" som värsta envisa, maktgalna, debattsugna snorkfröken. Helt ohämmad.

Jag är jätteglad att det fick ta sin tid. Att jag fick vara en känslig mespropp först.
Det här inlägget är naturligtvis skrivet med glimten i ögat, ville bara berätta hur livet som 30+ kan te sig för en som inte härdades i dagisstoj som barn, utan som fick lyssna på köksklockans stilla tickande under uppväxten.
Så no sweat, Emma! Ta det lugnt med Emil där hemma! Han kommer att bli HEEELT normal! Eller president i USA, vem vet?
Kram!

Puffis · Inlägg av **Puffis** » fre 29 feb 2008, 20:32

Eller president i USA, vem vet?

Nej HU, stackarn!