Vilken diskussion det blev här! Wow!
Kalaskakan!
Vad skönt att höra att du upplevt ungefär samma sak! Jag började nästan tro att vi gjorde nåt fel eller att Bebis var konstig som inte kunde somna efter bus... Tova är för det mesta nöjd (förutom vid sövningarna då...) och skrattar mycket på dagarna ändå. Och jag har märkt att det ABSOLUT är bra att hon är på bra humör när hon ska läggas - men tokbuset har verkligen bara givit motsatt resultat...
TorpSara!
Nja... Jag vet inte. Läggningarna är nog inte sååååå ledsna längre. Efter kvällens läggning (också låååång, 29 minuter) så tror jag faktiskt att hon håller på att testar oss. I eftermiddags ville jag bara att hon skulle somna, jag var själv trött och behövde vila, vi lade henne lite för sent och hon var jättetrött, så kanske gick vi in för tidigt.
Ikväll lyssnade jag istället noga och jag tolkade det som om hon provade massor av olika skrik för att se vilket som skulle få oss att komma
. Jag tolkade dock inget som sammanbrott utan höll mig till ramsan utanför dörren. Musiken var på och jag satte dessutom igång symaskinen...
Ikväll pratade hon, skrek till och grät lite, tystnade, pratade igen och provade ett nytt skrik och fortsatte så... Hon är rätt skicklig och kan låta väldigt ledsen, men ikväll vara det bara 5-10 sekunder åt gången, så jag klarade av att hålla mig utanför dörren *stolt*.
Jag tror vi följer Mias råd den här gången. Fortsätter som vi gjort (för att inte heller förvirra för mycket) och försöker backa mer så kanske det löser sig snart!
Stort VARMT (typ 38 graders) tack till alla!
MEN jag vet att många har svårt att få till de här riktiga gapskratten (främst med mindre barn), och att det känns konstlat. Då brukar jag säga att det är MYCKET bättre med ett nöjt barn, som kanske bara småler, än att man ska göra nåt som inte känns bra!
mööh eeh vad menar du, sova? Jag? Nu? Me-mee-meen vi hade ju SÅ roligt" varpå han övergår till arg och de läggningarna ylar han gärna längre.
