Hej!
Vill börja med att säga att jag vet att man ska fortsätta skriva i sin gamla tråd men jag kan inte hitta min! Hur gör man?
Vi är nu inne på fjärde natten av en "omkurning". Vi var inte så noga vid vår första kur (ca 1,5 månad sen) och lyckades inte bli av med nappen ordentligt då. Nu, efter lite förebråelser härifrån och lite nya insikter (nappen är ett ofog!) så vill vi köra helt enligt boken!
Det har hittills gått relativt bra. För Tova har inte förändringen blivit särskilt stor, hon sov hyfsat innan, men nappen är borta, ramsan ändrad och lurarna något ändrade. Vi har tidigare inte heller varit så duktiga på att hålla igen på buffningarna. Både jag och mannen har svårt för att dottern gråter...
Nu har vi dock inte buffat öht sedan natt två. De senaste läggningarna (fyra stycken) har vi bara solfjädrat dottern lugn och sedan ramsat ut.
Så till frågan:
I Lathunden står att man bara ska solfjädra några sekunder och sedan gå ut. Bland verktygen står att man ska solfjädra bebis till lugn och sen gå ut... Vilket gäller i det här stadiet?
Vi har solfjädrat till lugn, ramsat ut och Tova har somnat direkt, vilket inneburit att hon inte hört ramsan så många gånger... Vi har inte behövt stå utanför dörren och ramsa in till en skrikande bebis. Har vi gjort fel?
Hon har vridit sig som en mask under våra händer och skrikit hysteriskt mellan 3 och 7 minuter och sedan abrupt lugnat sig innan vi gått ut. Jag tror att OM vi skulle gått ut hade hon fortsatt skrika och inte kunnat ta till sig ramsan och då finns risk att vi inte skulle klara att inte gå in igen...
Någon som kan hjälpa oss?
Tack på förhand!
Fjärde natten och solfjäderfråga
Fjärde natten och solfjäderfråga
Anna med Tova 070221
hej
Det du beskriver handlar om läggningar och inte uppvak eller hur? Hur har ni gjort vid uppvak?
annars lyssna av och påminna...ja du vet ju såklart:D
Buffandet och solfjädern ska ju egentligen bara bana väg för ramsan. För att betinga den med "ligga lugn och fin-reflexen". Kanske skulle hon inte bli tyst pang bom på ramsan, hon kanske måste ifrågasätta den ett par gånger först.
Lyssnar hon absolut inte på ramsan, och ni verkligen är säkra på det. Så "får" ni ju gå in igen, om det är superkris. Ett litet tips är ju att läsa mer fakta om betingade reflexer, och få lite mer kött på benen om ramsans funktion. Det tyckte jag ivf.
Jag är ju inte diplomerad kurare, men det var några tankar från mig.
Lycka till och heja att nappen är borta
Det du beskriver handlar om läggningar och inte uppvak eller hur? Hur har ni gjort vid uppvak?
Om ni använder solfjädern som ett krisverktyg , så solfjädra tills bebis är lugn och sömntung. Annars är det väl menat som en extra markering vid tillrättaläggandet. Solfjädra kort och sen ramsa ut, och få tystnad på ramsan...helst.I Lathunden står att man bara ska solfjädra några sekunder och sedan gå ut. Bland verktygen står att man ska solfjädra bebis till lugn och sen gå ut... Vilket gäller i det här stadiet?
annars lyssna av och påminna...ja du vet ju såklart:D Varför tror du att hon inte skulle kunna ta till sig ramsanJag tror att OM vi skulle gått ut hade hon fortsatt skrika och inte kunnat ta till sig ramsan och då finns risk att vi inte skulle klara att inte gå in igen...
Buffandet och solfjädern ska ju egentligen bara bana väg för ramsan. För att betinga den med "ligga lugn och fin-reflexen". Kanske skulle hon inte bli tyst pang bom på ramsan, hon kanske måste ifrågasätta den ett par gånger först. Lyssnar hon absolut inte på ramsan, och ni verkligen är säkra på det. Så "får" ni ju gå in igen, om det är superkris. Ett litet tips är ju att läsa mer fakta om betingade reflexer, och få lite mer kött på benen om ramsans funktion. Det tyckte jag ivf.
Jag är ju inte diplomerad kurare, men det var några tankar från mig.
Lycka till och heja att nappen är borta
Celeste 061208 -
Världens Bästa Barn
-Världens Bästa Barn
Hej Celeste och tack för ditt svar!
Jo, jag pratar om läggningar och inte uppvak. Vid uppvak på natten har det räckt att bara skicka en pangramsa. Hon somnar om på stört fram till 06 eller så (är bara 1 - 3 uppvak per natt), men sista timmen är svår (vi har godmorgon vid 07). Oftast måste vi solfjädra för att få henne så lugn att vi kan plocka upp henne...
Nu i eftermiddags gjorde jag bara en kort solfjäder och ramsade mig ut... Hon skrek hysteriskt stundtals, pratade ibland och satte sig tillslut upp och lekte med täcket efter ca 20 minuter. Jag ramsade på varannan minut och hon lyssnade ibland, men blev oftast mer ilsken. När hon satte sig, gick jag in lade tillrätta och solfjädrade 3 minuter till lugn, ramsade ut och hon somnade så fort jag lämnat rummet... tror jag...
Jag tror att ramsan inte tar vid läggningarna eftersom vi ramsat så pass lite än. Har ju bara behövts en gång vid varje kvällsläggning och nån gång varje natt... Dessutom har hon en tendens att skruva upp sig rätt lätt när hon är trött och än så länge har hon inte lyckats lugna ned sig själv vid en läggning. Hon skruvas dessutom ofta upp ytterligare av skrattet och kopplar inte att det kan vara sovdags när vi nyss busat.. Men, med en solfjäder tar det ju oftast bara några minuter att lugna henne.
Så, jag antar att vi ska jobba med att bara ge en kort solfjäder och sen ramsa på tills ramsan börjar ta? Är då enda sättet att låta henne skrika och ramsa tills hon lugnar ned sig?
Jo, jag pratar om läggningar och inte uppvak. Vid uppvak på natten har det räckt att bara skicka en pangramsa. Hon somnar om på stört fram till 06 eller så (är bara 1 - 3 uppvak per natt), men sista timmen är svår (vi har godmorgon vid 07). Oftast måste vi solfjädra för att få henne så lugn att vi kan plocka upp henne...
Nu i eftermiddags gjorde jag bara en kort solfjäder och ramsade mig ut... Hon skrek hysteriskt stundtals, pratade ibland och satte sig tillslut upp och lekte med täcket efter ca 20 minuter. Jag ramsade på varannan minut och hon lyssnade ibland, men blev oftast mer ilsken. När hon satte sig, gick jag in lade tillrätta och solfjädrade 3 minuter till lugn, ramsade ut och hon somnade så fort jag lämnat rummet... tror jag...
Jag tror att ramsan inte tar vid läggningarna eftersom vi ramsat så pass lite än. Har ju bara behövts en gång vid varje kvällsläggning och nån gång varje natt... Dessutom har hon en tendens att skruva upp sig rätt lätt när hon är trött och än så länge har hon inte lyckats lugna ned sig själv vid en läggning. Hon skruvas dessutom ofta upp ytterligare av skrattet och kopplar inte att det kan vara sovdags när vi nyss busat.. Men, med en solfjäder tar det ju oftast bara några minuter att lugna henne.
Så, jag antar att vi ska jobba med att bara ge en kort solfjäder och sen ramsa på tills ramsan börjar ta? Är då enda sättet att låta henne skrika och ramsa tills hon lugnar ned sig?
Anna med Tova 070221
Hej
Hinner bara svara snabbt, har lite bråttom iväg.
Varför skulle ni inte kunna hålla en lite längre solfjäder vid läggningen, men satsa på att göra den gradvis kortare?
Tar ramsan vid uppvak så tar den ju, har den givits när barnet i vaket lugnat tillstånd så finns det ingen anleding att den inte skulle sätta sig.
Enda risken är om ni stannar vid solfjädern och inte går vidare till ramsan om du förstår vad jag menar?
Men tar ramsan UTAN en solfjäder vid uppvak, så kan jag inte se att det är något problem ändå?
Kanske är jag svamlig nu, ropar på någon diplomerad att komma in o svara bättre månne?
Hinner bara svara snabbt, har lite bråttom iväg.
Varför skulle ni inte kunna hålla en lite längre solfjäder vid läggningen, men satsa på att göra den gradvis kortare?
Tar ramsan vid uppvak så tar den ju, har den givits när barnet i vaket lugnat tillstånd så finns det ingen anleding att den inte skulle sätta sig.
Enda risken är om ni stannar vid solfjädern och inte går vidare till ramsan om du förstår vad jag menar?
Men tar ramsan UTAN en solfjäder vid uppvak, så kan jag inte se att det är något problem ändå?
Kanske är jag svamlig nu, ropar på någon diplomerad att komma in o svara bättre månne?
Celeste 061208 -
Världens Bästa Barn
-Världens Bästa Barn
Usch!
Nu är det jobbigt!
Vi lade kl. 19 som vi brukar och jag solfjädrade kort (typ 3 sekunder och ramsade ut)... Hon blev lugn och tyst och jag tänkte: Wow!
Efter ca 20 minuter insåg jag att hon satt upp och lekte med sitt täcke... Sen dess har jag varit inne och lagt henne ned ca 15 gånger, lagt tillrätta, solfjädrat och ramsat ut.
Hur ska jag göra? Låta henne sitta tills hon lägger sig själv eller lägga henne och solfjädra henne sömntung?
Idag är kurens femte natt.
Tack på förhand!
Nu är det jobbigt!
Vi lade kl. 19 som vi brukar och jag solfjädrade kort (typ 3 sekunder och ramsade ut)... Hon blev lugn och tyst och jag tänkte: Wow!
Efter ca 20 minuter insåg jag att hon satt upp och lekte med sitt täcke... Sen dess har jag varit inne och lagt henne ned ca 15 gånger, lagt tillrätta, solfjädrat och ramsat ut.
Hur ska jag göra? Låta henne sitta tills hon lägger sig själv eller lägga henne och solfjädra henne sömntung?
Idag är kurens femte natt.
Tack på förhand!
Anna med Tova 070221
Hejsan!
Jag skulle låta henne vara, för egentligen ser du ju inte vad som händer inne hos henne. Eller hur?
Vad hon gör på sin "sovtid" är upp till henne, poletten kommer att trilla ner så småning om ghon kommer inte att sitta upp och lek med täcket varje kväll iframtiden!
//Malin
Jag skulle låta henne vara, för egentligen ser du ju inte vad som händer inne hos henne. Eller hur?
Vad hon gör på sin "sovtid" är upp till henne, poletten kommer att trilla ner så småning om ghon kommer inte att sitta upp och lek med täcket varje kväll iframtiden! //Malin
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
Hjälp...
Tack för ditt svar, Malin!
Jo, jag skulle nog gjort som du föreslog för allt gick åt h-vete...
Jag sitter nu och gråter och känner mig som världens sämsta kurare och världens sämsta mamma...
Till slut gick jag in och började solfjädra ordentligt, alltså länge och bestämt. Ska man solfjädra så? Jag håller henne liksom på plats hårt när hon försöker vända sig och så - är det rätt?
Men, hon lugnade sig inte utan bara skrek upp sig. Redan då var vi ju 50 minuter efter hennes vanliga sovtid, så hon började väl bli övertrött (då är hon omöjlig att söva, har varit sen 4 månaders ålder...).
Efter 10 minuters allt mer hysteriskt, ledset gråtande gav jag upp. Jag buffade och hon lugnade sig på två minuter. Jag ramsade ut, hon korvade runt 30 s i sängen och somnade sen...
Nu är jag orolig att jag lärt henne att "bara jag gråter tillräckligt länge och högt så kommer mamma och buffar mig..." . Dessutom känns det otroligt obehagligt att sluta en underbar dag med en "konflikt" av det här slaget. Jag håller fast henne och hon är superarg och ledsen. Jag blir ledsen och varken hon eller jag kan ju få god nattsömn av det...
Snälla hjälp mig innan jag ger upp...
Jo, jag skulle nog gjort som du föreslog för allt gick åt h-vete...
Jag sitter nu och gråter och känner mig som världens sämsta kurare och världens sämsta mamma...
Till slut gick jag in och började solfjädra ordentligt, alltså länge och bestämt. Ska man solfjädra så? Jag håller henne liksom på plats hårt när hon försöker vända sig och så - är det rätt?
Men, hon lugnade sig inte utan bara skrek upp sig. Redan då var vi ju 50 minuter efter hennes vanliga sovtid, så hon började väl bli övertrött (då är hon omöjlig att söva, har varit sen 4 månaders ålder...).
Efter 10 minuters allt mer hysteriskt, ledset gråtande gav jag upp. Jag buffade och hon lugnade sig på två minuter. Jag ramsade ut, hon korvade runt 30 s i sängen och somnade sen...
Nu är jag orolig att jag lärt henne att "bara jag gråter tillräckligt länge och högt så kommer mamma och buffar mig..." . Dessutom känns det otroligt obehagligt att sluta en underbar dag med en "konflikt" av det här slaget. Jag håller fast henne och hon är superarg och ledsen. Jag blir ledsen och varken hon eller jag kan ju få god nattsömn av det...
Snälla hjälp mig innan jag ger upp...
Anna med Tova 070221
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
GE UPP???? 
Nej, du det tycker jag inte... [-X
Du har ju precis lärt dig ALLT!!! På en och samma gång!
(så vad snackar jag om???)
JO! Du insåg ju efter en tid att du gjorde fel, såg till att lugna med de verktyg som finns till ditt förfogande.
MEN! Du vet ju också hur du INTE skall göra i fortsättningen. Bara "ledsna barn" verktygas! Och då har du ju ramsan.
Om hon väljer att sitta och prata i KOLMÖRKER (visst?) är väl det hennes privilegum, du mjölkar ju 17 kossor och buffar 10 andra hysteriska bebisar.
Annekdot...
När jag jobbat med (oftast är det detta...) killar som i IT världen gjort jordens miss på en server. Då tycker många att denna kan vi ju inte ha som tekniker på servrar mera...
Jag säger och GÖR alltid tvärt om!!! Dessa killar gör nämnligen INTE om samma misstag om de verkligen får chansen att först göra dem och sen "städa upp" efter sig.
Och det är bara "de bästa" jag vill ha i min grupp. Och de bästa är de med erfarenhet, och då även av misstagen!! DE gör ju inte om dem om man säger.
Tar jag in en ny som skall ersätta denna kille så är ju risken avsevärt mycket högre att även han gör samma misstag som den första.
Så, jag säger som jag säger till min son när livet är som jobbigast.
"byt ihop, och kom igen!"
Pepping, pepping!!!!
Nej, du det tycker jag inte... [-X
Du har ju precis lärt dig ALLT!!! På en och samma gång!(så vad snackar jag om???)
JO! Du insåg ju efter en tid att du gjorde fel, såg till att lugna med de verktyg som finns till ditt förfogande.
MEN! Du vet ju också hur du INTE skall göra i fortsättningen. Bara "ledsna barn" verktygas! Och då har du ju ramsan.
Om hon väljer att sitta och prata i KOLMÖRKER (visst?) är väl det hennes privilegum, du mjölkar ju 17 kossor och buffar 10 andra hysteriska bebisar.
Annekdot...
När jag jobbat med (oftast är det detta...) killar som i IT världen gjort jordens miss på en server. Då tycker många att denna kan vi ju inte ha som tekniker på servrar mera...
Jag säger och GÖR alltid tvärt om!!! Dessa killar gör nämnligen INTE om samma misstag om de verkligen får chansen att först göra dem och sen "städa upp" efter sig.
Och det är bara "de bästa" jag vill ha i min grupp. Och de bästa är de med erfarenhet, och då även av misstagen!! DE gör ju inte om dem om man säger.
Tar jag in en ny som skall ersätta denna kille så är ju risken avsevärt mycket högre att även han gör samma misstag som den första.
Så, jag säger som jag säger till min son när livet är som jobbigast.
"byt ihop, och kom igen!"
Pepping, pepping!!!!
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. Stort varmt tack, Tors mamma!
Det känns redan MYCKET bättre! Det är bara så jobbigt när bebis gråter under ens händer... Lääänge...
"Bara ledsna barn verktygas" - Wow! Den ska jag ta till mig - har nog faktiskt inte lärt mig just det förrän nu. Kanske går det att skriva in i Lathunden?
Tack också för peppingen - det värmde! Jag har brutit ihop (i pappans famn efter att Tova somnat, tack och lov) och kommer nu igen! Det är klart vi ska klara det här - båda jag, pappan och lilla älsklingen!
Och nej, jag kommer INTE göra det igen... Någonsin!
Det känns redan MYCKET bättre! Det är bara så jobbigt när bebis gråter under ens händer... Lääänge...
"Bara ledsna barn verktygas" - Wow! Den ska jag ta till mig - har nog faktiskt inte lärt mig just det förrän nu. Kanske går det att skriva in i Lathunden?
Tack också för peppingen - det värmde! Jag har brutit ihop (i pappans famn efter att Tova somnat, tack och lov) och kommer nu igen! Det är klart vi ska klara det här - båda jag, pappan och lilla älsklingen!
Och nej, jag kommer INTE göra det igen... Någonsin!
Anna med Tova 070221
Just det, min andra fråga:
Om man nu måste solfjädra, vid kris, ska man hålla fast barnet då? Jag måste ta i ganska rejält för att hålla Lill-T på plats, det känns nästan som ett övergrepp... Eller ska jag låta henne "leta" ställning och bara hålla händerna på henne när hon ålar runt?
Tack igen!
Om man nu måste solfjädra, vid kris, ska man hålla fast barnet då? Jag måste ta i ganska rejält för att hålla Lill-T på plats, det känns nästan som ett övergrepp... Eller ska jag låta henne "leta" ställning och bara hålla händerna på henne när hon ålar runt?
Tack igen!
Anna med Tova 070221
hejsan!
Solfjädern ska lära barnet att ligga still och avslappnat, så ja, hon ska hållas fast. MEN jag tycker inte att det finns något med en solfjäder som känns som övergrepp. När du solfjädrar så tänk på din andning och slappna av i din kropp och se det lite som en "meditation", att du ska överföra din kännsla av sömntung kropp till lillan så kommer det säkert att kännas bättre.
Lycka till!
//Malin
Solfjädern ska lära barnet att ligga still och avslappnat, så ja, hon ska hållas fast. MEN jag tycker inte att det finns något med en solfjäder som känns som övergrepp. När du solfjädrar så tänk på din andning och slappna av i din kropp och se det lite som en "meditation", att du ska överföra din kännsla av sömntung kropp till lillan så kommer det säkert att kännas bättre.
Lycka till!
//Malin
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
Tack Malin!
Jag var väl lite uppgiven igår... Och det kändes verkligen tokjobbigt! Nu känns det bättre och jag har bestämt mig för att jag avgör när det är kris och när jag kan använda vilka verktyg.
Självklart är det inte ett övergrepp, men både dotter och jag var sååååå trötta igår att det verkligen kändes så. Jag har försökt att slappna av och andas rätt, men inte lyckats än.
Nu när jag fått tillbaka min självkänsla gällande kuren så kommer säkert attityden med den!
Ett jättetack till alla som hjälpt mig de senaste dagarna!
Jag var väl lite uppgiven igår... Och det kändes verkligen tokjobbigt! Nu känns det bättre och jag har bestämt mig för att jag avgör när det är kris och när jag kan använda vilka verktyg.
Självklart är det inte ett övergrepp, men både dotter och jag var sååååå trötta igår att det verkligen kändes så. Jag har försökt att slappna av och andas rätt, men inte lyckats än.
Nu när jag fått tillbaka min självkänsla gällande kuren så kommer säkert attityden med den!
Ett jättetack till alla som hjälpt mig de senaste dagarna!
Anna med Tova 070221
Nu vet jag varken ut eller in...
Bebis före nappkuren: Somnade ca 18.45 och sov till 06.30, med 3-5 uppvak/natt. Var lätt att söva om. Sov sammanlagt 2.15 dagtid. Alla sövningar tog 2-10 minuter och var oftast utan gråt. Hade napp.
Jag tänkte att det vore skönt om bebis inte vaknade på nätterna och vi tog därför bort nappen och bestämde oss för en riktig kur enligt alla konstens regler (gjorde en minivariant för ca 2 månader sen).
De första fyra nätterna och dagarna gick bra. Hon somnade bara med hjälp av solfjäder och ramsa och vi kom ned på 2-4 minuters läggningar. Fjärde natten hade hon bara två uppvak och jag såg det som framsteg.
Men, efter femte kvällens katastrofala läggning (se ovan) har allt gått käpprätt åt skogen och vi mäktar visst inte med att vrida det rätt igen..
Se bebis efter sex dygns kurande:
Dagläggningarna tar ca 20-25 minuter av hysterisk gråt och vi går in och buffar henne tills hon nästan svimmar av utmattning. Kvällsläggningarna (2 st) har tagit ca en timme där sista halvtimmen varit detsamma - hysteriskt ledsen gråt... Igår kväll kunde jag inte ens få lugn på henne mha buffandet...
Inatt vaknade hon säkert 15-20 gånger och grät som om hela världen hade övergivit henne. (Jag gav upp skrivandet, så jag vet inte riktigt och jag lade mig i hennes rum eftersom jag inte orkade springa...)
Nu sitter jag här och känner mig förtvivlad. Vi skulle låtit det vara som det var, det var ju trots allt bara min nattsömn som blev lite störd... Just nu har jag svårt att tro på kuren och då är ju attityden helt borta och då är det ju klart att det inte går...
Vi måste ju ha gjort något fel? Kan katastrofläggningen vara hela orsaken? Hur ska jag kunna backa när hon är så ledsen att det skär i märg och ben? Har vi backat för dåligt? Hade hon för bra sömn innan, så att hon inte fick ramsan så många gånger i början?
Usch, usch, usch....
Jag förstår om jag får skäll och bannor nu, antar att jag är värd det. Men just nu behöver jag vägledning för att veta om vi ska backa till våra gamla rutiner eller om jag ska fortsätta och ihärda, trots alla bekymmer...
Tack igen för att ni finns!
Bebis före nappkuren: Somnade ca 18.45 och sov till 06.30, med 3-5 uppvak/natt. Var lätt att söva om. Sov sammanlagt 2.15 dagtid. Alla sövningar tog 2-10 minuter och var oftast utan gråt. Hade napp.
Jag tänkte att det vore skönt om bebis inte vaknade på nätterna och vi tog därför bort nappen och bestämde oss för en riktig kur enligt alla konstens regler (gjorde en minivariant för ca 2 månader sen).
De första fyra nätterna och dagarna gick bra. Hon somnade bara med hjälp av solfjäder och ramsa och vi kom ned på 2-4 minuters läggningar. Fjärde natten hade hon bara två uppvak och jag såg det som framsteg.
Men, efter femte kvällens katastrofala läggning (se ovan) har allt gått käpprätt åt skogen och vi mäktar visst inte med att vrida det rätt igen..
Se bebis efter sex dygns kurande:
Dagläggningarna tar ca 20-25 minuter av hysterisk gråt och vi går in och buffar henne tills hon nästan svimmar av utmattning. Kvällsläggningarna (2 st) har tagit ca en timme där sista halvtimmen varit detsamma - hysteriskt ledsen gråt... Igår kväll kunde jag inte ens få lugn på henne mha buffandet...
Inatt vaknade hon säkert 15-20 gånger och grät som om hela världen hade övergivit henne. (Jag gav upp skrivandet, så jag vet inte riktigt och jag lade mig i hennes rum eftersom jag inte orkade springa...)
Nu sitter jag här och känner mig förtvivlad. Vi skulle låtit det vara som det var, det var ju trots allt bara min nattsömn som blev lite störd... Just nu har jag svårt att tro på kuren och då är ju attityden helt borta och då är det ju klart att det inte går...
Vi måste ju ha gjort något fel? Kan katastrofläggningen vara hela orsaken? Hur ska jag kunna backa när hon är så ledsen att det skär i märg och ben? Har vi backat för dåligt? Hade hon för bra sömn innan, så att hon inte fick ramsan så många gånger i början?
Usch, usch, usch....
Jag förstår om jag får skäll och bannor nu, antar att jag är värd det. Men just nu behöver jag vägledning för att veta om vi ska backa till våra gamla rutiner eller om jag ska fortsätta och ihärda, trots alla bekymmer...
Tack igen för att ni finns!
Anna med Tova 070221