Idag ÄNTLIGEN verkar plutten ha hämtat sig från den värsta delen av magsjukan. Han har varit dålig sedan i onsdags. Idag var första dagen vi fick i honom något annat än majsvälling (majsvällingen har han druckit i halverad mängd mot vad han brukar). Natten som var gick jag upp 01.30 och gav honom en liten flaska (110 ml) majsvälling "i sömnen", vilket fungerade jättebra
. Han har fortfarande ingen strålande aptit, men som sagt, idag fick han åtminstone i sig fast föda och det är ju ett framsteg.Min fråga:
Hur hanterar jag nu natten betr matning? Skall jag vänta tills han EVENTUELLT piper till (OM det nu är pga hunger som han piper. Det har jag ju faktiskt ingen aning om) eller skall jag fortsätta sätta klockan och gå upp och ge honom en flaska? Han har ju en RUSKIGT nedsatt hunger. Det här är en kille som i normala fall äter 1 vuxen portion gröt på kvällen och 2 små burkar barnmat till lunch
! Ni kan förstå att detta är helt nytt för oss...Jag fick rådet att inte stirra mig blint på millilitrar (vet att vätskeintaget är viktigt vid magsjuka) utan titta på hans allmäntillstånd och idag har han nästan varit precis som vanligt, en go och glad skit, men han äter ju MINIMALT
.Tänk om jag står där i natt och ev ramsar och så är han jättehungrig (som upplagt för att släppa in vargarna i natt
).Till saken hör att han fick ett "tokspel" i natt vid 04.30-tiden och svag som jag är när mina föräldrar bor i huset
så höll jag inte stilen utan mamma "fick" till slut ta upp honom och gav honom mat. Likväl blev han inte lugnare av det (han drack en liten flaska), utan jagade upp sig igen när hon skulle lägga honom i sängen (hon gick ned med honom till köket och gav mat). Det hela slutade med att jag tog in honom till mig och så fick han ligga på min mage och sova. Jag buffade non stop och han blev lugn så länge jag buffade. Till slut låg jag så obekvämt att jag lade honom brevid mig och då låg han och tittade piggt. Då tog jag in honom till sig, men då gick han igång igen! Fick då se att klockan var "God Morgon" (hade glömt bort klockan i all tumult), lugnade honom och tog upp honom. Vilken historia ! Har aldrig hänt förut .Självklart blir jag nu orolig att samma scenario kommer att upprepa sig i natt. Det är grymt påfrestande att ha mor och far i huset när sådant här händer. I och för sig, denna gång hade de nog liiite rätt, plutten lät inte riktigt som han brukar om han vaknar och börjar protestera (det vet de i och för sig inget om..). Vi fick alla uppfattningen att han hade ONT...
Kram
Kristin
och lika kul är det att bli tvungen att försvara sitt handlande... 
....