Följ med en bit på vägen
Följ med en bit på vägen
Hej mina vänner
Stork-tråden på Kackelforum har hängt med ett tag och varit full av ovärderligt stöd och många fina tips.
Ett tag efter trådens start fick jag äntligen ett posititvt graviditetstest och lyckan var fullständig Jag ropade ut min glädje i en tråd här på Barnaväntan.
En vecka senare var missfallet ett faktum. Även då fanns ni där och stöttade och kom även med välbehövliga solskenshistorier om nya graviditeter månaden efter missfall...
Skulle ha lagts in på sjukhus i måndags (27/11) för en operation i vänster hand. För säkerhets skull tog jag ytterligare att graviditetstest trots de negativa testerna dagarna innan.
Testet glömde jag bort men då jag tittade var där två streck... Testade igen med digital variant och displayen visade ett fint plus.
Maken och jag befinner oss nu i förvirring. Lyckan glimtar till men hålls ganska effektivt tillbaka av det som hände nyligen.
Någon kanske tycker att jag är galen som skriver såhär tidigt om detta efter förra missödet. Finns ju inga garantier att det inte upprepas. Dock, många av er har följt mig och maken på vår resa denna höst och om vi snällt får be vill vi gärna ha fortsatt sällskap på denna vingliga väg.
Våra hållpunkt i tillvaron är nu måndag 11/12 då vi skall på ett tidigt ultraljud för att se om det finns något hjärta som slår. Innan dess vågar vi knappt andas ens.
Mina tankar går också till de på forumet som har olika erfarenheter av problem med att få de barn man önskar. Att ha svårigheter gällande fertilitet är ett sorgearbete med flera dimensioner. Missfall har benämnts ”Lilla sorgen” men även utebliven graviditet är en sorg i sig.
Så kära vänner, om ni vill och orkar, följ med en bit till på vägen. Oron blir lättare att bära om man inte är ensam
Kram från Nancy
(Finns ett märkligt sammanträffande med mina graviditeter: både dessa två gånger och då jag väntade Leia har de positiva testen föregåtts av kontraströntgen samma månad. Om denna undersökning haft effekt tre ggr av tre hos en kvinna som annars har svårt att bli gravid borde det kanske undersökas i större skala… )
Stork-tråden på Kackelforum har hängt med ett tag och varit full av ovärderligt stöd och många fina tips.
Ett tag efter trådens start fick jag äntligen ett posititvt graviditetstest och lyckan var fullständig Jag ropade ut min glädje i en tråd här på Barnaväntan.
En vecka senare var missfallet ett faktum. Även då fanns ni där och stöttade och kom även med välbehövliga solskenshistorier om nya graviditeter månaden efter missfall...
Skulle ha lagts in på sjukhus i måndags (27/11) för en operation i vänster hand. För säkerhets skull tog jag ytterligare att graviditetstest trots de negativa testerna dagarna innan.
Testet glömde jag bort men då jag tittade var där två streck... Testade igen med digital variant och displayen visade ett fint plus.
Maken och jag befinner oss nu i förvirring. Lyckan glimtar till men hålls ganska effektivt tillbaka av det som hände nyligen.
Någon kanske tycker att jag är galen som skriver såhär tidigt om detta efter förra missödet. Finns ju inga garantier att det inte upprepas. Dock, många av er har följt mig och maken på vår resa denna höst och om vi snällt får be vill vi gärna ha fortsatt sällskap på denna vingliga väg.
Våra hållpunkt i tillvaron är nu måndag 11/12 då vi skall på ett tidigt ultraljud för att se om det finns något hjärta som slår. Innan dess vågar vi knappt andas ens.
Mina tankar går också till de på forumet som har olika erfarenheter av problem med att få de barn man önskar. Att ha svårigheter gällande fertilitet är ett sorgearbete med flera dimensioner. Missfall har benämnts ”Lilla sorgen” men även utebliven graviditet är en sorg i sig.
Så kära vänner, om ni vill och orkar, följ med en bit till på vägen. Oron blir lättare att bära om man inte är ensam
Kram från Nancy
(Finns ett märkligt sammanträffande med mina graviditeter: både dessa två gånger och då jag väntade Leia har de positiva testen föregåtts av kontraströntgen samma månad. Om denna undersökning haft effekt tre ggr av tre hos en kvinna som annars har svårt att bli gravid borde det kanske undersökas i större skala… )
Åh kära Nancy!
Vilken glädje att få starta norgonen men denna underbara nyhet! Jag gråter glädjetårar för er skull och önskar att jag snart får följa dig....Jag förstår att du är supernervös inför ul men försök slappna av. Lättare sagt än gjort men det vi har fått lära du, jag och många andra är ju att naturen har sin gång hur mycket vi än vill annat....
Tusen goa morgonkramar
Åsa
Vilken glädje att få starta norgonen men denna underbara nyhet! Jag gråter glädjetårar för er skull och önskar att jag snart får följa dig....Jag förstår att du är supernervös inför ul men försök slappna av. Lättare sagt än gjort men det vi har fått lära du, jag och många andra är ju att naturen har sin gång hur mycket vi än vill annat....
Tusen goa morgonkramar
Åsa
Dotter född 051107. Kurad vid 6 månader
Son född 080314. Kurad vid 5 månader
Son född 080314. Kurad vid 5 månader
Underbara nyheter och vi följer dig gärna på vägen. Se det ljusa så länge du kan. Blir det mörkt så blir det det ändå.
Vet inte vilken barnmorska du går till, men som vi pratade om tidigare så kan jag varmt rekommendera Barnmorskegruppen 031-150555 där de verkligen tar extra hänsyn - i alla fall - men också i extra individuella fall. Är du intresserad så ring och beskriv din historia. Hör av dig till mig om du vill ha mer information.
Min barnmorska därifrån följer mig per telefon, och när vi är uppe, fast jag inte längre är skriven i Västra Götaland (med berätta inte det för någon )
Kram
Vet inte vilken barnmorska du går till, men som vi pratade om tidigare så kan jag varmt rekommendera Barnmorskegruppen 031-150555 där de verkligen tar extra hänsyn - i alla fall - men också i extra individuella fall. Är du intresserad så ring och beskriv din historia. Hör av dig till mig om du vill ha mer information.
Min barnmorska därifrån följer mig per telefon, och när vi är uppe, fast jag inte längre är skriven i Västra Götaland (med berätta inte det för någon )
Kram
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Vi känner inte varandra, men jag går gärna med dig på vägen. Även om den känns smal & slirig just nu så hoppas och tror jag att den snart blir rak & bred som den värsta Autobahn! Och fram tills dess får du stötta dig på alla goda tankar som riktas mot dig och din familj här på forumet!
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!
Re: Följ med en bit på vägen
Åh, så glad jag blir Nancy Hormonstinn som jag är, flödar tårarna när jag läser det du skrivit Nu MÅSTE det gå vägen denna gång, men jag förstår verkligen den oro OCH glädje du känner samtidigt, jag hoppas dagarna till UL kommer att rusa fram
Som förälder oroar man sig ständigt, och det är väl underbart om vi kan stötta och hjälpa varandra genom alla olika "faser" av föräldraskapet Jag har precis som du alltid berättat när jag blivit med barn, tidigt, och de två gånger som det inte gått bra, har det varit skönt att människor runtomkring mig vetat varför jag mått dåligt och varit ledsen, och alla gånger det gått bra har de kunnat dela min glädje
Jag tycker du är en enastånede människa som delar med dig av dina erfarenheter, det kräver styrka och kraft att kunna göra det
Många lyckatill-kramar och ett stort GRATTIS
Mia
Men så här ÄR det ju med barn, Nancy; först oroar man sig de första 12 veckorna, sen oroar man sig för förlossningen, sen är det de första månaderna och sen är det barndomen, tonåren...Nancy skrev: Någon kanske tycker att jag är galen som skriver såhär tidigt om detta efter förra missödet. Finns ju inga garantier att det inte upprepas.
Som förälder oroar man sig ständigt, och det är väl underbart om vi kan stötta och hjälpa varandra genom alla olika "faser" av föräldraskapet Jag har precis som du alltid berättat när jag blivit med barn, tidigt, och de två gånger som det inte gått bra, har det varit skönt att människor runtomkring mig vetat varför jag mått dåligt och varit ledsen, och alla gånger det gått bra har de kunnat dela min glädje
Jag tycker du är en enastånede människa som delar med dig av dina erfarenheter, det kräver styrka och kraft att kunna göra det
Många lyckatill-kramar och ett stort GRATTIS
Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Så här många människor som skickar ljus åt Nancy-hållet; det bara MÅSTE gå bra - kom igen, fler folk till tråden!
Jag tänker ju på dig och din lilla medpassagerare mest hela tiden nu - och hoppas precis som alla andra att du mitt i oron kan unna dig lite glädje också.
"Sancta Maria, mater Dei, ora pro nobis peccatoribus..."
Skall nu spela lite juloratorium till din lill*
"Jauchzet, Frohlocket.."
Jag tänker ju på dig och din lilla medpassagerare mest hela tiden nu - och hoppas precis som alla andra att du mitt i oron kan unna dig lite glädje också.
"Sancta Maria, mater Dei, ora pro nobis peccatoribus..."
Skall nu spela lite juloratorium till din lill*
"Jauchzet, Frohlocket.."