... och det hade vi!
Vi har badat varje dag, njutit som små grisar i solen och helt enkelt haft det alldeles underbart!
Thailändarna är otroligt "barnvänliga" och alla har velat peta, hålla och hälsa på de små barnen. Helt plötsligt så var dottern på någons arm och förevisades något spännande. Ibland blev hon blyg och ibland bara fascinerad och glad.
Man kände sig aldrig ivägen med småbarnen, vilket man tyvärr kan känna här hemma... Att äta på restaurang varje dag med småbarn (en 1.5 och en 2 år) kan vara "påfrestande" då de inte vill sitta stilla, välja mat och sedan vänta snällt på den när det finns menyer, golv, kryddor etc. att utforska. Men inte var de ivägen fast de for runt på golvet mellan borden. Till skillnad mot hemma... Samma dag vi kom hem var vi in på systembolaget, ett av de få där man måste ta kölapp och säga vad man vill ha, och dottern såg direkt knappen för att trycka fram en lapp, vilket hon ville prova. En lapp kom. Hon nådde den precis men kunde inte nå tillräckligt för att kunna riva av den. Hur göra? jo, trycka en gång till för då kommer det en lapp till och då kommer man åt den första... och när man fått av den första så är det bara en lapp kvar som man då inte når att få av men trycker man på knappen igen så kommer det ju ytterligare en lapp som gör att man kommer åt den längst fram osv. När hon tryckt fram ca 6 lappar och maken var klar sa jag åt henne att vi får lämna lapparna uppe på maskinen - med tanke att de som kommer efter oss kan ta en lapp där - men fick en syrlig kommentar från en kassör att "ni får ta med och slänga de där lapparna" och med en tydlig min av att det var ett ytterst "ouppfostrat" barn som vi inte hade kontroll på
Alla tycker om barn i Thailand däremot, stora som små.
Och överallt var barnen med. I affärerna, på restaurangerna eller bara på trottoaren med föräldrar, vänner, familj etc.
Alltid med.
Något för oss att lära av....
Och man glömmer det aldrig. Det blir som ett smycke att bära med sig. I minnet gnistrar det här hemma också 
I tre veckor kommer jag att vara borta. Jag hoppas, ber om och förlitar mig på er alldeles underbart kärleksfulla bevakning här. Åter den 12 januari