Jo, jag tycker att jag har haft massor med tålamod men hur mycket tålamod jag än har så sitter liksom aldrig daglurarna.
Så här är det;
Första luren efter ensamleken på morgonen - "åh så skönt att du kommer och vänder på mig åh så mysigt att sova" - sover 1 ½ timme -mamma väcker.
Andra luren, mitt på dagen, - "ska jag sova nu? de vet de sjutton om jag vill
? kan du inte vagna lite då? ok jag sover väl då! nu har jag vaknat, måste jag sova mer? ok då får du vagna i så fall!! eller dra i gång dammsugaren! 
- mamma väcker nästan aldrig.Tredje och sista luren på eftermiddagen; "NEEJJJ jag VÄGRAR sova, det är verkligen super synd om mig som måste sova, nu blir jag verkligen ARG och nu ledsen och nu JÄTTE ARG! MAMMA VAGNA!!" - somnar sen men de känns inge vidare i mamma hjärtat.
Och jag undrar, vad gör jag för fel. Jag tycker jag ger henne alla förutsättningar att sova skönt, proppis i magen, varit med och pysslat en massa med mig och lekt ensam, men inte då...
Och det där med vagningen, jag vet
man borde inte behöva ens vagna en sån stor liten tjej, det där med ramsan måste mamma ta tag i nu!Hon sover de två sista lurarna i vagnen och natten och morgonluren i sängen, inte kan väl de ha nåt med saken att göra, att hon skulle sova bättre i sängen?
Nä..vad tror ni?
