Hej,
Har försökt följa Barnaboken när vår 2.5 åring bits, men det blir ingen bättring. Det verkar som att hon har perioder då det blir värre och pratar man om det så händer det ofta. Jag vet inte vad vi ska göra för jag tycker vi har följt de råd som finns i Barnaboken.
/Lintott
Bitande 2.5 åring
-
Therese
Vi har fångat upp lilla käken, hållt ögonkontakten med barnet o sagt: MAN BITS INTE, DET GÖR ONT! MAN FÅR BARA PUSSAS! I ganska stora ord så de förstår att det är totalförbjudet.
Vi har nog upprepat detta 153ggr (minst) sedan vår 2,5-åring var i 1-årsåldern. När hon var så liten så visste hon ju inte hur man uppförde sej o att det gör ont när man bits, hon hade bara kul helt enkelt. Men om hon bits nu när hon är 2,5år (vilket händer, men det är sällan) så gör hon det för att hon känner vanmakt på nåt sätt. Tex när hon inte får storasyster dit hon vill, o då gäller det att agera i tid, innan hon kommit till "bitstadiet". Upprepas det gång på gång så är det dax att göra nåt annat o då är det du som tar kommandot, -Nu måste våra blommor ha vatten, annars dör dom!
Sen tror jag inte man ska prata så mkt om det hela, varken MED henne eller med andra INFÖR henne. Man tar det i allvarlig ton när det händer, sen är det ur världen för den gången.
Så fundera på hur det är med vanmakten, hur ser en situation ut när hon bits?
Vi har nog upprepat detta 153ggr (minst) sedan vår 2,5-åring var i 1-årsåldern. När hon var så liten så visste hon ju inte hur man uppförde sej o att det gör ont när man bits, hon hade bara kul helt enkelt. Men om hon bits nu när hon är 2,5år (vilket händer, men det är sällan) så gör hon det för att hon känner vanmakt på nåt sätt. Tex när hon inte får storasyster dit hon vill, o då gäller det att agera i tid, innan hon kommit till "bitstadiet". Upprepas det gång på gång så är det dax att göra nåt annat o då är det du som tar kommandot, -Nu måste våra blommor ha vatten, annars dör dom!
Sen tror jag inte man ska prata så mkt om det hela, varken MED henne eller med andra INFÖR henne. Man tar det i allvarlig ton när det händer, sen är det ur världen för den gången.
Så fundera på hur det är med vanmakten, hur ser en situation ut när hon bits?
Tack för tipsen! Vi får väl helt enkelt kämpa på... Det är inte så ofta hon bits men det blir ofta en stor grej när det har hänt på dagis eftersom hon dels får tillsägelser när det händer så klart men att det också tas upp när vi hämtar henne. När Lintotten bits är det ofta när någon kompis tar någon sak, eller när hon blir arg på oss av diverse anledningar. Hon är ganska verbal och vi försöker säga att hon ska säga ifrån istället för att bitas.
Fjällfina
-
Therese
Kan du inte säga till på dagis att de INTE ska ta upp det inför henne när ni hämtar? En lapp, ett telsamtal eller att nån avleder henne så ni kan få en minut utanför hennes öron. Jag kan tänka mej att hon känner skam över detta o det kan säkert fungera som en "sjävuppfyllande profetia", -Dom säger att jag bits, så då gör jag väl det då. 
Sen kan jag ju fundera över varför ni överhuvud taget måste få veta samma dag? Det är väl deras problem att lösa som dessutom är utbildade för att ta hand om små barn, eller vad menar dom att ni ska göra åt det? Gjort är ju gjort? Det kan väl tas upp i ett utvecklingssamtal tex?!
Kan du inte dela ut tipsen till dagis? Det funkar ju inte särskillt bra om ni kör en variant hemma o det är en annan (hårdare) på dagis!
Säg att det är så NI vill jobba med det hela, o det borde väl dom respektera, eller
Att hon är verbal, betyder inte att hon kan styra sina impulser. Hon kan säkert uttrycka sej med ord som få andra (jag har själv en flicka som tyvärr varit alldeles för tidig med talet o det intellektuella, o hon lider av för höga krav den stackaren
)
Det är känslor som väller upp genom henne som hon inte kan styra, därför är det SÅ viktigt att personalen är MED direkt o genom handling visar att det inte är ok, samt visar hur man gör ISTÄLLET.
Förlåt om jag eldade upp mej lite, men jag tycker bara att om man jobbar med barn så borde man kunna SE o lösa ett sånt här problem, även om det tar lite tid. Så på med attityden, är hon på dagis när det händer är det ju inte så mkt ni kan göra åt det, det är deras sak,eller hur?!
Mvh Therese
Sen kan jag ju fundera över varför ni överhuvud taget måste få veta samma dag? Det är väl deras problem att lösa som dessutom är utbildade för att ta hand om små barn, eller vad menar dom att ni ska göra åt det? Gjort är ju gjort? Det kan väl tas upp i ett utvecklingssamtal tex?!
Kan du inte dela ut tipsen till dagis? Det funkar ju inte särskillt bra om ni kör en variant hemma o det är en annan (hårdare) på dagis!
Säg att det är så NI vill jobba med det hela, o det borde väl dom respektera, eller
Att hon är verbal, betyder inte att hon kan styra sina impulser. Hon kan säkert uttrycka sej med ord som få andra (jag har själv en flicka som tyvärr varit alldeles för tidig med talet o det intellektuella, o hon lider av för höga krav den stackaren
)Det är känslor som väller upp genom henne som hon inte kan styra, därför är det SÅ viktigt att personalen är MED direkt o genom handling visar att det inte är ok, samt visar hur man gör ISTÄLLET.
Förlåt om jag eldade upp mej lite, men jag tycker bara att om man jobbar med barn så borde man kunna SE o lösa ett sånt här problem, även om det tar lite tid. Så på med attityden, är hon på dagis när det händer är det ju inte så mkt ni kan göra åt det, det är deras sak,eller hur?!
Mvh Therese