Vår lilla har sovit utan problem i flera månader. Vi har för en dryg vecka sen övergått till bara en daglur (på 1 1/2 tim) och samtidigt förlängt natten från 11 1/2 till 12 timmar. (Hon är 14 månader.) Nu har hon börjat vakna jättetidigt, vilket inte har hänt sen vi kurade klart nån gång i mars - april. Eftersom jag själv är väldigt lättväckt och "svåromsomnad" brukar jag sova med öronproppar 8) , och varje morgon när jag tar ut dem vid 6.30-tiden hör jag lillan ligga och babbla - glad, tack och lov! Lillans morgon är kl 7.00. Inatt sov jag utan proppar för att kolla hur tidigt hon egentligen vaknar (maken hör ju inget mindre än skrik, förstås...
) - 4.30 hörde jag henne första gången! Svårt dock att veta om hon var vaken. Vid 5.15 var hon definitivt vaken och jag gav jag en kort ramsa som gjorde henne tyst en liten stund, innan hon började babbla igen, lite senare fick hon en kort ramsa till och vid 6.30 gick jag in och solfjädrade, först efter det somnade hon om, och vi väckte henne 7.20. Morgon är det egentligen kl 7. De tidiga morgnarna gör henne så trött att hon nästan somnar med huvudet i lunchtallriken! Är det att vi ändrat nattens längd som spökar? Eller schemaändringen över huvud taget? Hon är lite förkyld också. Gjorde jag rätt i morse? Det är svårt att veta vad man ska göra när hon är vaken och glad, hon ber ju inte direkt om hjälp. Men jag kan ju inte bara låta henne vara vaken varenda morgon?
