Liten rymmare

[AnnaH]

Våra minsta döttrar, 2,5 år och 11 månader sover middag tillsammans (i var sin spjälsäng förstås) mellan 12.00 och 13.30. 2,5-åringen brukar ägna 30-45 minuter åt att pyssla, sjunga och filosofera över livet i allmänhet och därefter somnar hon. Samtidigt snusar och sover minstingen i sängen bredvid utan problem .

Men på sistone nöjer sig inte 2,5-åringen med att ligga i sin säng och fifilura. När jag kikade in i rummet idag var hon i storasysters säng, på väg att krypa ner under täcket. Jag gick in och lyfte tillbaka henne till sin säng. Stor gråt och tandagnisslan . Skulle jag ha låtit henne vara? Hon störde ju inte sin lillasyster. Kanske tänkte hon ta sig sin middagslur i storasysters säng?

Efter ett par minuter var hon uppe ur sin säng igen, denna gång satt hon på golvet och lekte med sina och storasysters egenhändigt gjorda halsband. Där har hon ju inte så goda förutsättningar för att kunna somna, så jag lyfte tillbaka henne igen, under lika stora protester som tidigare. Hon lugnade sig rätt fort och efter det har det varit tyst därinne.

Vad är bäst, att se till att hon stannar i sin säng eller låta henne vara? Vem vet, hon kanske hade somnat i storasyster säng, skulle det ha varit så hemskt ? Eller så hade hon kanske hoppat tillbaka till sin säng när hon pysslat färdigt och lagt sig att sova? Vem vet, jag kanske borde odla lite mer tålamod och avvakta och se vad den lilla älsklingen tar sig för innan jag störtar in och stör, vad tror ni?

[/LO]

Hej
Hur har det gått? Jag är nyfiken på hur du har gjort.
Jag har ingen erfarenhet av syskon, så jag har lite svårt att ge något bra tips. Dessutom är min 2,5-åring inte så smidig så att hon ens kommit på att hon skulle kunna pröva att klättra ur sängen.

Men jag funderar som du - stör hon inte lillasyster (antar jag att du menar) så kanske inte du heller ska störa.

/LO

[AnnaH]

Hej LO/!

Lördagens och söndagens middagslurar var faktiskt riktigt lugna, hon somnade inom 30 minuter och var (mig veterligen ) kvar i sin säng hela tiden .

Idag var det heller inga stora bekymmer, hon pratade en hel del, protesterade lite grand till och från och hoppade även ur sängen en gång. Pappa la tillbaka henne utan ett ord och efter det var det lugnt. Men hon sov inte utan höll sig vaken hela sovpasset! När jag gick in för att väcka (ja lillasyster sov ju i alla fall ) så låg den lilla busungen i storasysters säng. Jag låtsades som att det regnade och tog som vanligt med båda tjejerna till köket för mellanmål.

Kan ju tillägga att hon dessutom har ramlat huvudstupa in i trotsåldern. Det kom verkligen som en blixt från klar himmel och jag håller som bäst på att ännu en gång lusläsa trotskapitlet i Barnaboken. Det är ju inte så länge sedan vår äldsta tjej var i samma fas i livet, men trotsbarn skiljer sig åt, det är en sak som är säker. Vi blev lite chockade både min man och jag för denna lilla tjej har fram tills nu varit lugnet själv, väldigt lätt att ha att göra med, glad, öppen och solig. Så vi hade nog inte räknat med detta utåtagerande, vansinnigt arga och förtvivlat ledsna trotsbeteende. Hon ifrågasätter det mesta och det är en hel massa "Jag vill inte!!!". Men jag hoppas och tror att vi kommer att landa även i detta då vi mer kommer på det klara med hur vi ska hantera hennes trotsutbrott.

Hur har ni det på trotsfronten hemma hos er? Våra tjejer är ju jämnåriga, så ni kanske också börjar märka att något är på gång?

Kram AnnaH

[/LO]

Jo då.
Vad bra att det funkar.

Här är vi också inne i trotsen. Inte så stora utbrott, men det märks stor skillnad mot för ett tag sedan.
Men vi försöker vara konsekventa och hålla saker och ting enkla och tydliga. Inte höra gnäll man ändå förstå så gott det går varför hon gör som och reagerar som hon gör. Kanske framför allt försöker vi ge henne tid att komma över sin frustration över vad det nu kan vara, utan att försöka släta över eller göra allt bra igen.
Låter enkelt, men det är det ju inte alltid.

/LO