Finns det något positivt med dagis för barn under tre år?

[PAKA01]

Jag har läst många av de inläggen när det gäller dagis. Många försöker sitt yttersta för att kunna vara hemma så länge som möjligt. I mitt fall så planerade jag att vara hemma länge med min dotter och snålade så mycket vi bara kunde med föräldrarpenningen.

Nu till hösten så har vi fått plats på dagis, vår dotter kommer då att vara 1år och 7månader. Pga av många faktorer ser det nu ut som hon ”måste” börja på dagis vid den tiden. Då undrar jag om det finns något positivt med dagis?? Eller är det endast en nödlösning? Vår dotter gillar att leka med andra barn, både när vi är med henne och själv. Hon verkar trygg i sig själv, och vinklar alltid glatt när vi lämnat henne till vår barnvakt som passar henne lite då och då.

Jag kan ibland ”inbilla” mig att hon nog skulle trivas på dagis några timmar varje dag!!? Hon kommer att gå på dagis mellan 09.00-14.30 (mån-tor och hemma fredagar) under den tiden så kommer hon att sova ungefär 2½-3 timmar av den tiden, så den faktiska tiden blir då max fyra timmar. Är även det för mycket för ett barn i den åldern?

[annawahlgren]

Ack, frågar du mig, så blir svaret att du utmanar ödet. Barnet är för litet. Det är en sak att "leka" med andra barn på frivillig basis, när man är så liten som hon, och att vinka hej då när det finns annan känd person (ett "centrum") som man känner sig hemma hos. Det är något helt annat att vid så pass späd ålder behöva rätta sig efter vad de vuxna anser nödvändigt.

Jag klappar en hund - jag gillar hundar. Det betyder inte att jag vill - eller, Gud förbjude, behöver - framleva mina (halva eller hela) dagar i en hundgård

[inger]

och då är det väl så.
I stället för att få dåligt samvete fråga dig vilken form av barnomsorg din dotter behöver.
Det är skillnad på dagis och dagis. Föräldrakooperativ är en form jag har positiv erfarenhet av och där man som förälder har mycket kontroll över verksamhet och personal.
En bra dagmamma svart eller vit kan vara ett annat bra alternativ. Betala svart till någon vän som ändå är hemma/föräldraledig med sitt barn.
Små barn behöver små sammanhang. Barnflickor finns väl knappast längre. Men den omsorgsformen gör att barnet i så fall kan vara kvar i hemmet.
Ska man ha dagis till ett litet barn och har att välja mellan syskon och småbarn tycker jag att man ska välja syskon.
Ett litet barn har mer utbyte av andra större barn än av jämnåriga.
Större barn anpassar sig till mindre.
Men mycket små barn leker inte med varandra utan bredvid varandra.

[Irisen]

Hej! Min dotter börja på dagis i april, fast nu är hon där knappt över sommaren, hon är 19 månader.
Jag är glatt överaskad, hon är glad när vi går dit på morgonen och hon är glad när jag hämtar henne, därimellan äter hon tre stora portioner mat på middan (hemma blir det max två) och sover två timmar efter middagen. Hon trivs , annars hade hon ju inte velat äta och sova. Dom har samma rutiner på dagis med mat och sömn som jag har här hemma, och små barn grupper.
Kolla upp dagis i din närhet och kanske du hittar ett som passar bra för er.
Jag tror att barn visst det kan trivas och må bra på dagis!
Kram Sara

[annawahlgren]

Som sagt. Små barn går med på allt som är nödvändigt för oss vuxna. Vad ska de annars göra?

Barn under tre år bygger upp sin hemhörighet och tillhörighet och plats här på jorden. De behöver sitt hem och sin "flock" tillgängliga. Berövar vi dem det, är det synd om "oss" - de ömma föräldrarna - som får dåligt samvete.

Tycker inte synd om dem. Tycker de ska lyssna till vad det det dåliga samvetet försöker säga, nämligen det som våra instinkter innerst inne vet. Barn under tre år behöver "flocken", boet och flockmedlemmarna, tillgängliga.

Det vet minsta råtta.

[Irisen]

Hej igen!
Jovisst behöver dom sin flock och bo tillgängligt. Fast jag tycker att boet finns ju alltid kvar, det är ju alltid dit man återvänder. Och flocken finns också tillgänglig även om jag inte syns eller är med hela tiden, händer det något så är jag ju där på studs. jag tycker det känns som att hon vet det, annars hade hon visat sig otrygg på dagiset.
Först och främst måste man äta och bo någonstans, det kan man inte utan pengar. Jag har inte dåligt samvete för att jag ser till att vi har dom basiska sakerna. Jag hade isåfall fått dåligt samvete ifall vi inte hade någonstans att bo och inget att äta.
Jag är positiv till dagis, det finns ju olika sorters dagis med. Dom flesta verkar vara bra.

[marie-d]

Hej!

Själv är jag jätteskeptisk till dagis även om jag tror att barnen ofta har roligt där.
Här där vi bor är småbarnsgrupperna på 15-17 barn (3 personal) och blandgrupperna på drygt 20 barn(3 personal) och jag tycker det är på tok för stora grupper och förstår inte att folk reagerar. En person ska ha koll på 5-6 1-2 åringar och tillgodose deras behov av värme, omtanke och skötsel.
Nu har jag min stora hemma eftersom jag är föräldraledig, så han har aldrig varit på dagis.
Arbetar själv som lärare och vet hur tight med resurser det är där och att det är svårt att hinna "se" alla barn. Barnen har enormt stort behov av att prata med en men man hinner inte alls i den utsträckning man skulle önska. När man äter med barnen kan 3-4 barn sitta och prata med en samtidigt utan att bry sig, bara för behovet är så stort. Barn får alldeles för lite vuxentid, tror jag.
Vi blir nog "tvungna" att lämna lilla vid 2 år och 4 månader om vi riktigt drar ur på dagarna och bara det känns lite jobbigt.
Ju längre vi har varit hemma med vår äldsta desto svårare har man att kunna lämna den yngsta tidigt på förskola.
Här där vi bor har alla sina tvååringar på förskolan när de är föräldralediga. Men man får bara ha dem 15 timmar, så det finns rätt många tillfällen att träffa andra barn.
Marie

[epona]

Håll i hattarna nu, men det finns tydligen undersökningar som visar att barn som börjar på dagis tidigt (vid ca ett års ålder) blir mer intelligenta!

Om man sen tror på det eller inte är upp till var och en. Själv bryr jag mig inte, men tycker det låter roligt. Misstror man påståendet eller undersökningen kan man kanske bortföklara det med att det är ett påhitt för att ursäkta tidig dagisstart?

[PAKA01]

Tack för alla svar. När jag skriver "MÅSTE" börja på dagis så är ju det egentligen en fråga om prioritet. Jag har rätt att vara tjänstledigt i 18 månader (vilket jag snart varit nu) samt att min kille är nyanställd och har svårt att ta ut fler pappadagar. Så visst kan man flytta till billigare boende, sluta jobba, sälja bilen mm. Allt går ju.!!!!

...Men som jag ser det så löser det egentligen problemet kortsiktligt. Dvs, att när barnet sen är 2½-3 år är pengarna slut och då så står man inför samma problem igen.!

Sätta barnet på dagis, ut och söka jobb, se till att barnet inte är på dagis för många timmar osv…

Mitt dåliga samvete maler mig dagarna igenom eftersom jag vet att hon skulle ha det bättre hemma hos mig än att gå på dagis. .. men jag tror även dåliga samvetet maler om man inte har en trygg framtid rent ekonomiskt.

Det jag egentligen var ute efter att fråga, var att om man lämnar sitt barn tre, fyra timmar om dagen, kan det vara så skadligt? Ingen förälder vill ju medvetet "skada" sitt barn!!!???

Det jag är emot gällande dagis så är det långa dagar, hög bullernivå, barn som inte blir sedda mm....

...Men tre timmars lek, aktiviteter, måltid, sångstund mm, kan det inte finnas något positivt i det? Jag förstår att min fråga förmodligen är provocerande!!! Men man kanske inte ska haka upp dig på "Dagis" är jätte dåligt”, utan kanske se helheten? …. som för oss, och kanske för andra föräldrar; Man får behålla jobbet och jobba färre timmar, vi vet att vi har boende, mat mm Ska det finnas dåligt samvete i det??

Tyvärr så har vi inte förmånen att ha föräldrar som kan passa vår dotter, eller andra vänner med barn.

[Kickan]

Hej
Min son var samma ålder som din dotter är när han började på dagis. Jag var väldigt tveksam och skeptisk till att han skulle börja på dagis och egentligen hade jag velat vara hemma med honom tills han fyllt 3 år, något som inte var ekonomiskt möjligt. Jag hade mycket dåligt samvete när jag lämnade honom där, särskilt efter att ha läst alla negativa inlägg här om att man inte ska lämna barn under tre på dagis.
Men dåligt samvete hade jag inte behöva haft för han har trivts fr första början på dagis, är aldrig ledsen då jag lämnar honom, tvärtom vill han gå dit. Han sprang t om dit på helgerna när det var stängt för han tyckte det var så roligt där. Dagiset är waldorf, litet och gemytligt.
Han har alltid varit en väldigt social kille som gillar o träffa folk.
Att bara vara hemma med mig hade nog varite enahanda i längden eftersom han inte har ngr syskon och alla andra barn i hans ålder är på dagis här. Han går ca 6,5 timme om dan fyra dar i veckan.

[elin sofia]

Säger som inger, det är skillnad på dagis och dagis. Om du känner dig tveksam, se till att du hittar ett dagis eller annat alternativ som du trivs med. Många dagis har väldigt stora barngrupper idag, men det finns de som inte har det, ofta privata eller föräldrakooperativ.

För visst kan dagis vara skadligt, om det är ett dåligt dagis... så det är viktigt att du hittar ett ställe som du är nöjd med och med personal du känner att du kan lita på. Sök här i forumet på andra trådar, jag vet att det tipsats tidigare om vad man bör titta efter när man letar dagis.

[annawahlgren]

Med jämna mellanrum kommer det "undersökningar" som visar att dagisbarn är mer intelligenta, får bättre betyg i skolan osv än barn till försoffade hemmafruar med papiljotter i håret som går och slafsar i förorten och fördummar sina barn (=samhällsparasiter, som de/vi kallades på 1960-talet).´Men man måste ha klart för sig att dagis är till för arbetsmarknaden, inte barnen. Det gällde att få ut kvinnorna (den dolda arbetskraften, som de/vi kallades på samma 60-tal inför den allomfattande daghemsutbyggnaden).

Skulle vi se till de små barnens intressen, skulle vi betrakta det som en total självklarhet att de behövde sin "flock", sin tillhörighet, etabletad och rotad ordentligt, tills de själva gav sig ut i världen för att upptäcka vad som fanns bortom bergen. Och det gör små barn under och mot slutet av trotsåldern, men aldrig på eget bevåg före tre år. Andra undersökningar (sic ) visar att en liten tvååring i frihet rör sig i en radie på högst 60 meter från sitt "centrum", sin (personligen ansvariga), medföljande/tillgängliga flockmedlem.

Men vi kan köra över dem och "undersöka" hur fantastiskt fint och bra de har det med hemmet stängt och föräldrarna otillgängliga.

Det dåliga samvetet - den instinktiva larmsignalen - låter sig inte köras över lika lätt

Herre milde, säger jag igen, som jag sagt i hela mitt vuxna liv och sagt offentligt och dragit på mig femtioelva fiender för, ska det vara så svårt att prioritera tre stackars enda år av sitt liv då man fått sitt efterlängtade lilla barn Som ett ansvar, en gåva, ett lån

Och vad gäller den där undersökningen om intelligentare dagisbarn ska jag bara surt be att få påpeka att mina barn, som samtliga haft en sketen hemmamamma som aldrig haft en arbetsplats i hela sitt liv utanför hemmet och aldrig skickat iväg barnen förrän de kunde gå själva, i alla bemärkelser, är utomordentligt intelligenta Första och äldsta ungen är två gånger om doktor i litteraturvetenskap och gästprofessor över hela världen. Många av er vet vad min (ende) son sysslar med - prisbelönt för det han gör över hela världen. Hans systrar i övrigt skäms sannerligen inte för sig heller.

Barn behöver inte djungelns lag, om än i liten skala. De behöver få söka sig ut själva, i sin egen takt, efter sin egen mognad Som INTE kan, eller ska, forceras fram.

Vad lever vi för Vad tjänar vi pengar för Vad jobbar vi för Vad får vi barn för

Allt, allt är en fråga om prioritering. För att kunna prioritera måste man som människa, hur man än lever och var man än lever och i vilken tid man än lever, ställa sig frågorna ovan. Och alla vet svaren. Egentligen. Det brukar visa sig vid olika katastrofer, om inte annat. Vad är det som är viktigast då

Som sagt - minsta råtta sköter den här saken bättre än vi.

[Fjällfolket]

Hej!

Huruvida man är tvungen eller inte tillhör vuxenvärlden. Barnet (det lilla) och dess väl och ve borde ha en större plats i denna vuxenvärld.

Klistrar in en länk där jag skrivit om Dagisfunderingar, ord på vägen OM man av nöd är tvungen -

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7373

Lycka till
/Fjällmor

[Irisen]

Varför ser du det så i bara svart eller vitt?? Så som dagisen var i början stämmer inte in på hur de är nu. Har du egen erfarenhet av dagis? Saker och ting förändras, så som det var när du var ung är det inte längre. Att stanna hemma med barnet tills det är tre, kräver att man hade fett med pengar innan man fick barn, eller en andra halva som jobbar in en någorlunda inkomst. I mitt fall finns inget av det. Då finns som enda val att arbeta och själv se till att livet funkar. Är det inte bättre då att göra situationen så bra som det går. Istället för att svartmåla dagis, och föräldrar som använder sej av dem, göra dagisen så bra som dom bara kan bli.
Hemmet stängs inte för att man ej vistas där dygnet runt, när jag var hemma så var vi ändå iväg på dagarna. Och jag är alltid tillgänglig även om någon annan passar henne, dagis eller mina föräldrar.
Min mormor är likadan när det gäller detta som du Anna, så innan min dotter började på dagis, var jag lika emot. Nu efteråt har jag ändrat mej, pga det blev så bra. Sara

[inger]

att dagis är enda alternativet numer för alla som behöver barnomsorg.
Förr var det möjligt med barnflicka trefamiljssystem och sist men inte minst kundemormödrar i större utsräckning ta hand om barn.
Tror att det är skönt för barn att vara kvar hemma även om föräldrar åker till jobb.
Min mamma drev kiosk och mack och vi hängde i kioskens personalrum och vissa tider kom barnflicka(som dock inte stod ut med mig men det är en annan historia).
Det här är inte så hemskt långt tillbaka i tiden 70-tal.
Minns det som en trygghet att vara hemma hela tiden även om barnflickan var dum.
Henne låste jag in i garderoben.