Upplever svårt att vara gravid med en plutt hemma

[Kristin]

Hej på er!

Jag vet inte om jag är ovanligt gravid-gnällig eller om jag är "normal" , men jag upplever det rätt jobbigt att vara gravid (v. 33) OCH ha en super aktiv snart 2 år gammal son. Den här värmen hjälper ju inte till. Sover dåligt om natten gör jag också. Sussar alltid en stund då sonen tar middagslur.

Jag kan inte påstå att jag är direkt "stor", men det räcker till . Så fort sonen spurtar iväg får jag anstränga mig för att hänga med och då blir magen som en hård boll. Not nice! Jag tycker att det är ansträngande att bara ta hand om hans nattning . Sömnbristen på natten påverkar mitt humör på dagen i negativ riktning.

Jag har svårt att be om hjälp. Förra veckan kunde plutten vara på dagis på förmiddagen och det hjälpte mig mycket. Denna vecka är jag hos mina föräldrar (och bror) och låter de göra mycket, men känner inte att jag bara kan ligga på sofflocket. Fr o m nästa vecka har maken 3 v semester (funderar på att ta 4 för att underlätta för mig). Sedan får det bli fm-dagis fram till förlossningen.

Mina kära gravo-kollegor: överdriver jag eller är jag "normal" i min reaktion? Förra gången jag var gravid så såsade jag en hel del, framförallt kunde jag sätta mig NÄR JAG VILLE! Går inte denna gång av naturliga själ. Jag har svårt att låta maken få ta allt (heltidsarbete, plutt OCH hemsysslor) så jag gör en hel del ändå.

Hmmmm????

En gravo-trött och varm blivande tvåbarnsmor

[elin sofia]

Du är absolut inte ensam! Jag har också upplevt den här graviditeten som jobbigare än den första. Det värsta tycker jag har varit just upplevelsen av att inte orka leka och hänga med i sonens tempo. Mot slutet har min mage dessutom varit väldigt stor och öm, vilket även har gjort det svårt att bara sitta och gosa med honom. Får dåligt samvete... Och som du säger, värmen gör det ju inte lättare.

De sista veckorna har min man haft semester och jag har försökt att inte få dåligt samvete utan verkligen överlåtit allt på honom. Själv har jag mest legat i soffan.

Du gör rätt i att sova på dagen när sonen sover, jätteviktigt att man får sin sömn! Och försök att inte ha dåligt samvete för att du överlåter mycket på din man. Se bara till att du varje dag skrattar och skojar en liten stund tillsammans med din son. Det gör att allt det andra blir lättare att stå ut med, du blir gladare och får mindre dåligt samvete.

[A lie]

Känner så igen mig i det du skriver... Mest irriterande är att jag ibland blir "arg/irriterad" på Widar för att han är som barn är, det är ju inte han utan jag + maken som försatt mig i den här situationen... Men vi får väl blicka frammåt till nästa sommar då vi vältrimmade och slanka jagar två små som springer/kryper åt varsitt håll.. För som min mamma sa igår då jag klagade lite över hur mkt jag gått upp och hur orörlig jag är - du kommer inte att ha några problem att gå ner de där kilorna sedan när du ska jaga den där (nick åt Widar som glatt utfoskade såväl stand och sjö som picknickfilt en bit bort) och en till likadan..