Klängighet och osäkerhet

[Novas mamma]

Har läst många trådar i ämnet "mammighet och 8-mån ångest" men det är ett par saker jag inte blir klok på.
När hon kryper och jag pysslar med något blir hon ibland helt förtvivlad. Kryper fram och sliter i byxbenet samt storgråter.
Ibland tar jag upp henne till "mitt" (nöjd 2 min vill ner sedan & allt börjar om)men oftast sätter jag mig hos henne och är passiv. Det fungerade bra fram tills ett par dagar sedan då hon bara sitter kvar och inte kryper iväg. Det spelar ingen roll hur länge jag sitter (20-30min) hon kravlar runt i knät och är nöjd. Sjäv kan jag ju inte göra någonting men är det rätt att jag ska vänta ut henne oavsett tid?
Jag har också läst att man ska nonchalera gnället och "belöna" när de är tysta men det känns inte rät att låtsas som om hon är osynlig när hon kryper efter och drar i mitt ben
Vad är rätt väg - nonchalera eller sitta och odla tålamodet
När jag duschar på morgonen är hon numera tokledsen - dunkar med de små händerna på duschdörren och illtjuter! jag duschar klart men det är inte speciellt kul - sedan sitter jag på golvet med en "klängbaby" och det tar upp till 10-15 min innan hon blir lugn igen. Samtidigt är det ju något jag anser nödvändigt för mig (hur luktar man anars ) så ska jag nonchalera detta beteende Hur bör jag agera när jag kommer ut

[anna]

Hej!

Jag tror inte du ska sitta så mycket med henne. Det är nog bättre att satsa hårdare på att ta med henne i det du gör.

Morgonduschen t.ex. Hon är ju en säker sittare, varför inte ta med henne in i duschen? Då kan hon sitta och plaska på golvet medan du duschar! Jag tror hon skulle tycka det var jättekul!
Om du inte vill det, får du när du kommer ut ur duschen, agera som om allt är toppenbra! Glad, entusiastisk flyttar du er vidare till nästa punkt på dagen. Sätter du dig med henne direkt när du kommer från duschen, bekräftar du ju hennes oro att något är väldigt fel med att du duschar.

kram anna

[anna]

Hej!

Jag tror inte du ska sitta så mycket med henne. Det är nog bättre att satsa hårdare på att ta med henne i det du gör.

Morgonduschen t.ex. Hon är ju en säker sittare, varför inte ta med henne in i duschen? Då kan hon sitta och plaska på golvet medan du duschar! Jag tror hon skulle tycka det var jättekul!
Om du inte vill det, får du när du kommer ut ur duschen, agera som om allt är toppenbra! Glad, entusiastisk flyttar du er vidare till nästa punkt på dagen. Sätter du dig med henne direkt när du kommer från duschen, bekräftar du ju hennes oro att något är väldigt fel med att du duschar.

kram anna

[anna]

Vad hände, det blev dubbelt!

kram anna

[F'lippas mamma]

Oj, vad jag känner igen mig! Inga svar tyvärr men är mycket intresserad av tips!

Filippa kryper sen knappt två veckor och blev väldigt nöjd av det men vill helst ha mig på golvet eller sittandes stilla. Då kan hon leka glatt hur länge som helst. Men om jag försöker röra mig och göra något hemma är det värre. Jag kan verkligen inte gå många meter utan att hon blir helt utom sig och kommer krypande efter och reser sig upp mot mina ben... Leker titt-ut vilket är kul för stunden men går jag utom synhåll blir det ändå stora tjut. Tar upp henne till det jag håller på med men om man behöver röra sig fram och tillbaka, tex packa väska när vi ska gå ut eller plocka ihop är det svårt att ta med henne utan att bära. Pratar högt om vad jag gör och låtsat som ingenting funkar inte heller. Duscha med henne på golvet betyder också tjut. Sitter jag på golvet klänger hon, kryper över mig och rör sig högst en meter bort. Pappa duger inte lika bra som vanligt heller men ok om jag inte finns tillgänglig. Är osäker på om det är åttamånaders ångest redan, hon är ju bara 7 månader och en vecka, men det låter som det i alla fall.

[annawahlgren]

Tack, anna

Underskatta aldrig mutans betydelse

Ha en sockerfri fullkornsskorpa i beredskap eller ett dito smörgåskex (gärna Digestive) eller en äppelhalva (om ett par tänder föreligger) och stick till henne, som till en liten hund, när hon kommer och klänger på benet. Utnyttja sekunden hon tar den till att flytta på dig lite. Klänger hon efter, så hämta mutan och ge henne igen. Ta inte upp.

Inför duschen skulle du rentav kunna kosta på dig att muta med en glasstrut... som räcker lite längre och är kolossalt intressant

Ta upp henne till social delaktighet när hon INTE gnölar och var verkligt beslutsam - det är ett arbete som ska utföras, ingen tröstande underhållning. Sätt saker i händerna på henne, be att få dem (ta dem), tacka så mycket och kör nästa. Jobba på länge, helst så länge att hon faktiskt tröttnar på vad det nu är du håller på med Med tillräckligt god arbetsinsats (som du genomfört envist som en åsna) och tillräckligt lång arbetstid, leker hon förträffligt i rena lättnaden på golvet sedan. Ge henne en outforskad kökslåda t ex. Utan att invänta godkännande nickningar. Bara sådär i förbifarten.

Sitta på golvet till barnets disposition är ibland den enda vettiga "lösningen" när det gäller en liten åttamånadersångestare. Och då får man sitta. Det kan bli flera gånger om dagen och det kan handla om en halvtimme i stöten Det får man leva med. Man kan ju trots allt läsa tidningen. Jag brukar ta med mig necessären och sminka mig (och barnet ); förfelar aldrig sitt glädjande syfte. (Obs! Gäller även små herrar...) Poängen är och förblir att man ska invänta att barnet rör sig bort från en. Till slut. Då pilar man syrax iväg själv men "ersätter" sig då med någon ball pryl (eller ätbar muta), som av en händelse droppad där man satt.