Hej!
Tyvärr blev ultraljudet inte den glädjefyllda upplevelse som vi hade väntat. Barnmorskan upptäckte några cystor i bebisens huvud. Hon gav ingen information alls om vad detta kunde innebära utan menade att det inte är något farligt.
Efter att ha sökt på internet så hittar vi både skräckhistorier och glädjehistorier.
Om någon har upplevt detta, på gott och ont, och kan dela med sig av lite information så vore vi oerhört tacksamma.
På torsdag ska vi på ett nytt ultraljud och vi vill gärna ha mer information innan dess.
Mvh
//Dad
Hjälp! - cysta i babyns huvud upptäcktes vid ultra
.-
Therese
Usch vad jobbigt för er! Men nog måste det väl finnas nån som kan ge er lite mer kött på benen? Har du varit i kontakt med nån barnläkare? (Kanske helst på nåt sjukhus för de ser ju mycket av det mesta)
Det är oerhört jobbigt att gå helt ovetande, all energi går åt till att på egen hand försöka hitta en rimlig förklaring.
Så ligg på lite o be nån förklara.
Tänker på er!
Det är oerhört jobbigt att gå helt ovetande, all energi går åt till att på egen hand försöka hitta en rimlig förklaring.
Så ligg på lite o be nån förklara.
Tänker på er!
Hej!
Nu har ni hunnit gå på ert andra ultraljud och hoppas att ni har fått svar på alla era frågor!
Jag vill ändå dela med mig av vår erfarenhet då vi var med om precis detsamma.
Förväntansfulla for vi iväg på UL och när läkaren upptäckte cystan i Majas huvud så förbyttes glädjen mot en massa rädsla och oro. Vi fick vänta en stund och efter det som kändes som en evighet kom en specialistläkare och gjorde om ultraljudet. Hon konstaterade att det var en vätskefylld cysta som i sig var helt ofarlig och som brukar växa bort helt innan födelsen. Det som var anmärkningsvärt var att "det kan vara tecket på ett kromosomfel, t ex Downs Syndrom". Precis så sa läkaren och vår värld rasade samman.
Vi fick åka hem och fundera på om vi ville gå vidare med ytterligare fosterdiagnostik som t ex fostervattenprov för att ta reda på om allt stod "rätt till". Vi bestämde oss ganska snabbt för att gå vidare med moderkakeprov, vilket utfördes veckan därpå. 3 dagar senare fick vi beskedet att inga kromosomfel fanns och att vi väntade en flicka. Glädjen vi kände då går inte att beskriva, samtidigt så fanns oron för missfall efter ingreppet. För att göra en lång historia kort så slutade vår lyckligt.
Det finns ju inga rätt eller fel i hur man väljer att göra. Vissa skulle säkert inte gå vidare med ytterligare prover, medan för oss fanns bara det alternativet just då. Vi har båda tänkt på det här en del i efterhand och vi kan bara vara tacksamma för att allt gick bra.
Sköt om er och hoppas att det kan kännas bättre nu när ni vet att det finns andra som varit med om det.
Kram Ottilia och pappan.
Nu har ni hunnit gå på ert andra ultraljud och hoppas att ni har fått svar på alla era frågor!
Jag vill ändå dela med mig av vår erfarenhet då vi var med om precis detsamma.
Förväntansfulla for vi iväg på UL och när läkaren upptäckte cystan i Majas huvud så förbyttes glädjen mot en massa rädsla och oro. Vi fick vänta en stund och efter det som kändes som en evighet kom en specialistläkare och gjorde om ultraljudet. Hon konstaterade att det var en vätskefylld cysta som i sig var helt ofarlig och som brukar växa bort helt innan födelsen. Det som var anmärkningsvärt var att "det kan vara tecket på ett kromosomfel, t ex Downs Syndrom". Precis så sa läkaren och vår värld rasade samman.
Vi fick åka hem och fundera på om vi ville gå vidare med ytterligare fosterdiagnostik som t ex fostervattenprov för att ta reda på om allt stod "rätt till". Vi bestämde oss ganska snabbt för att gå vidare med moderkakeprov, vilket utfördes veckan därpå. 3 dagar senare fick vi beskedet att inga kromosomfel fanns och att vi väntade en flicka. Glädjen vi kände då går inte att beskriva, samtidigt så fanns oron för missfall efter ingreppet. För att göra en lång historia kort så slutade vår lyckligt.
Det finns ju inga rätt eller fel i hur man väljer att göra. Vissa skulle säkert inte gå vidare med ytterligare prover, medan för oss fanns bara det alternativet just då. Vi har båda tänkt på det här en del i efterhand och vi kan bara vara tacksamma för att allt gick bra.
Sköt om er och hoppas att det kan kännas bättre nu när ni vet att det finns andra som varit med om det.
Kram Ottilia och pappan.
Mamma till flicka född 040903.