Vissa barn hoppar över krypperioden, kanske hasar sig fram på rumpan en tid för att direkt resa sig upp och börja gå.
Hur påverkar detta barnets neurologiska utveckling? Jag tippar att det kan vara svårt att få barnet att krypa, när det väl har lärt sig att gå, så hur kompenserar man den uteblivna krypperioden?
Om krypning uteblir?
Om krypning uteblir?
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.En svår fråga, och en som kan vara livsfarlig att svara på.
Innan jag svarar måste jag påminna om:
Jag svarar inte av personlig tycken, men svarar utfra vad IAHP har kommit fram till genom 50 år av erfarenhet.
Jag kan inte bevisa det jag svarar, heller inte visa till sted på Internet där "bevis" finnas.
IAHP menar at krypandet och kravlandet är viktig därför att de er två av stegen människan måste genom i sin neurologiska utveckling. Synet (samsynet) utvecklas t.ex. genom krypandet, och de två hjärnanhalvorna "samorganiseras" genom krypandet i korsmönster. IAHP menar det är stor risk för läs- och skrivproblem om barnet inte får tilläckligt av krypandet (korsmönsteret). IAHP menar också at hjärnor som inte har fått detta korsmönster tillräckligt, är oorganiserte och mer kaotiska.
Jag har mött människors, hvis mödrar påstår att de aldri kröp som barn, som har ser ut till att ha klarat sig bra här i livet. De läser och har utbildat sig, och ser inte ut till å "fattas" något, om du förstår vad jag menar. Om de har haft svårigheter på vägen vet jag ju förstås inte.
Personlig vill jag göra en liten sammenlikning...
Det finns familjer med barn som har sömnproblem och de har på toppen inga rutiner i familjen heller. De väljer att inte göra något åt det, och barnen växer upp, och familjen klarar sig genom vardagen, om än med svårigheter och kaos. Men de klarar alltså det de måste ändå. Möjligen hade de klarat sig bättre och klarat mer om de hadde användt SHN och schemaläggning, men detta vet vi inget om, och får heller inte veta.
Andra familjer kör standardmodellen och organiserar sin tid, och har således ett optimalt familjliv, där saker går på skenar, utan problem och man har även tid och ork att ta itu med saker de andra familjene inte har möjligheter till, och de får mycket glädje av det. Dessa familjer klarar av mycket mer än just det de måste.
Var detta svar nog, tycker du?
Innan jag svarar måste jag påminna om:
Jag svarar inte av personlig tycken, men svarar utfra vad IAHP har kommit fram till genom 50 år av erfarenhet.
Jag kan inte bevisa det jag svarar, heller inte visa till sted på Internet där "bevis" finnas.
IAHP menar at krypandet och kravlandet är viktig därför att de er två av stegen människan måste genom i sin neurologiska utveckling. Synet (samsynet) utvecklas t.ex. genom krypandet, och de två hjärnanhalvorna "samorganiseras" genom krypandet i korsmönster. IAHP menar det är stor risk för läs- och skrivproblem om barnet inte får tilläckligt av krypandet (korsmönsteret). IAHP menar också at hjärnor som inte har fått detta korsmönster tillräckligt, är oorganiserte och mer kaotiska.
Jag har mött människors, hvis mödrar påstår att de aldri kröp som barn, som har ser ut till att ha klarat sig bra här i livet. De läser och har utbildat sig, och ser inte ut till å "fattas" något, om du förstår vad jag menar. Om de har haft svårigheter på vägen vet jag ju förstås inte.
Personlig vill jag göra en liten sammenlikning...
Det finns familjer med barn som har sömnproblem och de har på toppen inga rutiner i familjen heller. De väljer att inte göra något åt det, och barnen växer upp, och familjen klarar sig genom vardagen, om än med svårigheter och kaos. Men de klarar alltså det de måste ändå. Möjligen hade de klarat sig bättre och klarat mer om de hadde användt SHN och schemaläggning, men detta vet vi inget om, och får heller inte veta.
Andra familjer kör standardmodellen och organiserar sin tid, och har således ett optimalt familjliv, där saker går på skenar, utan problem och man har även tid och ork att ta itu med saker de andra familjene inte har möjligheter till, och de får mycket glädje av det. Dessa familjer klarar av mycket mer än just det de måste.
Var detta svar nog, tycker du?
Det här är ju riktigt intressant eftersom det här är ju inget som ens pratas om på varken BVC eller i de sk föräldragrupperna.
Tvärtom tycker jag att man nästan framhäver de barn som snabbt går från att krypa till att gå, alternativt som Kit beskriver från att hasa till att gå.
Är detta inte "godkänd" kunskap bland läkarkåren eftersom det inte är vetenskapligt förankrat?
Linda
Tvärtom tycker jag att man nästan framhäver de barn som snabbt går från att krypa till att gå, alternativt som Kit beskriver från att hasa till att gå.
Är detta inte "godkänd" kunskap bland läkarkåren eftersom det inte är vetenskapligt förankrat?
Linda
Vega 050416 Malte 070109 Oskar 100923
Malte 070109 Oskar 100923Tja, fysioterapeuter har vetat om sambandet mellan manglande krypning och läs- och skrivproblem en stund, men man har hatt svårt för att förstå varför och därigenom bevisa att det är så. Och då kan man ju inte gå ut med nån rekomendation till föräldrarna. Det är vel också därför det inte talas om varken på BVC eller bland föräldrar. Det är ju svårt att mena något om något man inte har fått veta om...
IAHP bygger sin behandling av hjärnskadda barn på kunnskaper om hur f r i s k a barn utvecklar sig. Med bl.a. krypning får man så dessa hjärnskadda barns hjärnor att ta igen tapt utveckling, och således sätt fart på hjärnutvecklingsprosessen. Det säger mig att krypning med all tydlighet är viktig för utveclingen av barns hjärnor, och då behöver jag för egen del inte mer bevis.
Att vara tidig på att gå säger inget mer än att barnet är tidig på att gå. Det säger inget om detta barns framtidiga förmågar att gå, eller att detta barn kommer att vara tidig på andra saker än just gåendet.
Nu vet du, och andra här på forumet som har följt kryp-trådarna och läst februarikrönikan, att någon menar att krypandet är viktigare än att bara vara förstadiet till att kunna gå. Ni väljer själv vad ni vill göra med denna kunnskapen i förhållandet till era barn. Det kan ju hända att detta jag skriver inte stämmer alls, och då har ju barnet krupit alldeles för mycket i onödan. Men ingen annan fara har skett. Alltså är det en liten innsats att göra för att försöka få en stor vinst.
Men jag skulle inte chansat på at detta kanske inte stämmer. Så länge kryping är gratis och ofarligt, och med detta lilla "kanske det stämmer" i bakhuvudet, så hadde jag haft min bebis på mage på golvet atskilliga timmar om dagen.
Utan att veta alt detta hadde jag min femåring på mage på golvet då hon var bebis. Och motorisk, språklig och på andra mätbara sätt har hon legat före sina jämnåriga i utveckling. Hela tiden. (Som IAHP säger; Kids who start ahead, stay ahead).
Min sjuåring hade inget samsyn, men efter et halvår med krypning (och annat) så hade hennes syn förbädrat sig så det var svårt att tro. I dag är hon bland de bästa läsarna i sin klass.
Mina egna erfarenheter är så glädliga att jag gärna vill dela med mig av kunnskapen med andra. Och jag fryder mig över att ni tycker detta är intressant!
IAHP bygger sin behandling av hjärnskadda barn på kunnskaper om hur f r i s k a barn utvecklar sig. Med bl.a. krypning får man så dessa hjärnskadda barns hjärnor att ta igen tapt utveckling, och således sätt fart på hjärnutvecklingsprosessen. Det säger mig att krypning med all tydlighet är viktig för utveclingen av barns hjärnor, och då behöver jag för egen del inte mer bevis.
Att vara tidig på att gå säger inget mer än att barnet är tidig på att gå. Det säger inget om detta barns framtidiga förmågar att gå, eller att detta barn kommer att vara tidig på andra saker än just gåendet.
Nu vet du, och andra här på forumet som har följt kryp-trådarna och läst februarikrönikan, att någon menar att krypandet är viktigare än att bara vara förstadiet till att kunna gå. Ni väljer själv vad ni vill göra med denna kunnskapen i förhållandet till era barn. Det kan ju hända att detta jag skriver inte stämmer alls, och då har ju barnet krupit alldeles för mycket i onödan. Men ingen annan fara har skett. Alltså är det en liten innsats att göra för att försöka få en stor vinst.
Men jag skulle inte chansat på at detta kanske inte stämmer. Så länge kryping är gratis och ofarligt, och med detta lilla "kanske det stämmer" i bakhuvudet, så hadde jag haft min bebis på mage på golvet atskilliga timmar om dagen.
Utan att veta alt detta hadde jag min femåring på mage på golvet då hon var bebis. Och motorisk, språklig och på andra mätbara sätt har hon legat före sina jämnåriga i utveckling. Hela tiden. (Som IAHP säger; Kids who start ahead, stay ahead).
Min sjuåring hade inget samsyn, men efter et halvår med krypning (och annat) så hade hennes syn förbädrat sig så det var svårt att tro. I dag är hon bland de bästa läsarna i sin klass.
Mina egna erfarenheter är så glädliga att jag gärna vill dela med mig av kunnskapen med andra. Och jag fryder mig över att ni tycker detta är intressant!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, Hege Du är en klippa och en synnerligen erfaren sådan Jag har förstått att det nu pratas väldigt mycket på diverse BVC om hur viktigt det är att "magträna" små barn. "Ni glömmer väl inte att magträna 
" får föräldrarna höra. "Flera gånger om dagen måste ni magträna barnet 
"Nu är ju "magträning" det naturligaste av allt, dvs om barnet får ligga på mage, vilket små barn är gjorda för, så sköter de sin "träning" själva. Men i och med att man på allmänt dekret lagt dem på rygg, måste man alltså "träna" dem i det som borde vara det naturligaste av allt.
Det hela började med plattskallen, efter vad jag har förstått. En kosmetiskt iögonenfallande "biverkning" av ryggläget var ju att de små barnen lätt fick såkallad plattskalle, vilket inte ser så vackert ut och som INTE går tillbaka efter sex månader. Då började både föräldrar och s k experter reagera, för så skulle det ju inte se ut
Det uppfanns en särskild sorts kudde som medgav en grop för bakhuvudet och som skulle motverka utplattandet av lilla skallen 
Men sedan, tror jag, kom också vissa andra insikter i fokus - nämligen att detta naturvidriga ryggläge möjligen förhindrade, försvårade och försenade den motoriska utvecklingen, med vilken alla de fem sinnena är förbundna.Så nu ska det "magtränas".
Herre milde, säger jag bara, lägg ungen på magen från början så tar naturen hand om resten
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
På "mitt" BVC pratas det inget om magträning, inte heller något om att magläge är viktigt eller varför
Vi har alltid varit noga med magläge, men jag upplever nog att vi ständigt magtränar Vega
Antagligen har vi slarvat ändå eftersom det stundtals har varit väldigt trögt..
Linda
Vi har alltid varit noga med magläge, men jag upplever nog att vi ständigt magtränar Vega
Antagligen har vi slarvat ändå eftersom det stundtals har varit väldigt trögt..Linda
Vega 050416 Malte 070109 Oskar 100923
Malte 070109 Oskar 100923Den magträning man talar om på BVC är tyvärr inte den magträningen vi talar om här. Tyvärr. Jag hade inget häller önskat än att BVCs personal visste om hur viktig magläget och krypningen är för den n e u r o l o g i s k a utvecklingen. BVC pratar om magträning i syfte att gynna den m u s k u l ä r a utvecklingen, att bebisen ska stryka sina musklar i nacke och mellan axelbladen så att han ska orka krypa så smått. Och Anna har helt rätt, detta måste tränsas därför att mammor lägger sina barn på rygg även när de är vakna.
Men ni, ni på detta forumet, ni magtränar inte era barn! Lika lite som ni sovtränar era barn. Barnet har behov av sövn, därfor hjälper ni era barn till att sova godt och trygt, det blir en del av det dagliga livet. Och ni vet att barnet har behov av magläge och så småningom krypning, därför hjälper ni och lägger tilretta för magläget. Det ska också bli en del av livet. Om mamma förbereder middag, så ligger lillen på golvet i köket och pludrar. Social delaktighet, han ligger bara på golvet i stället för att sitta i en stol eller bäras på armen. Detta är inte träning, detta er förbereding för middag! Mamma finns där, mamma pratar med lillen, och lillen "svarar". Han är inte rädd eller ledsen, för han är där han är van att vara, på mage med mamma i närheten. Om man gör detta med magläget till något som inte kan hända utenom trän-tiderna, då blir det inget naturligt, men något man måste göra för att bli färdig med det, och äntligen kan ta barnet upp från golvet. Följer ni mig här? Ha bebisen med överalt, även på badet, men ha golven så rena att bebisen kan ligga där. Städ i kök och gör mat, sköt tvätt och gör det som måste göras, och ha bebisen med. På mage. På golvet. På det sättet blir det ingen träning av det, og timmarna den lille tilbringer på golvet kommer att rulla på. BVC talade om 15 minuter pr. dag för mig då min femåring var bebis. Det är a l t f ö r lite. Men om golvet blir bebisens fasta plats, där han känner sig trygg, lika trygg som i egen säng, då ger ni bebisen en gåva som det kommer bli svårt att övergå r e s t e n a v h a n s l i v ! Hjärnan är i en aktiv period, och en period där utvecklingen går supersnabbt just mellan födselen och ett år. Använd denna period på et klokt sätt, och det som er billigast, lättast och har mest effekt är: Magläget!! Ni kan inte se det, men varje timme på golvet på mage är en magnifik investering i lillens hjärna. Ni kommer att se det sen. När era barn visar sig bli båda kloka och smarta. Och före sina jämnåriga i utveckling. IAHP har tusenvis av slika barn i sina arkiver. Och jag har en egen här hemma.
Men ni, ni på detta forumet, ni magtränar inte era barn! Lika lite som ni sovtränar era barn. Barnet har behov av sövn, därfor hjälper ni era barn till att sova godt och trygt, det blir en del av det dagliga livet. Och ni vet att barnet har behov av magläge och så småningom krypning, därför hjälper ni och lägger tilretta för magläget. Det ska också bli en del av livet. Om mamma förbereder middag, så ligger lillen på golvet i köket och pludrar. Social delaktighet, han ligger bara på golvet i stället för att sitta i en stol eller bäras på armen. Detta är inte träning, detta er förbereding för middag! Mamma finns där, mamma pratar med lillen, och lillen "svarar". Han är inte rädd eller ledsen, för han är där han är van att vara, på mage med mamma i närheten. Om man gör detta med magläget till något som inte kan hända utenom trän-tiderna, då blir det inget naturligt, men något man måste göra för att bli färdig med det, och äntligen kan ta barnet upp från golvet. Följer ni mig här? Ha bebisen med överalt, även på badet, men ha golven så rena att bebisen kan ligga där. Städ i kök och gör mat, sköt tvätt och gör det som måste göras, och ha bebisen med. På mage. På golvet. På det sättet blir det ingen träning av det, og timmarna den lille tilbringer på golvet kommer att rulla på. BVC talade om 15 minuter pr. dag för mig då min femåring var bebis. Det är a l t f ö r lite. Men om golvet blir bebisens fasta plats, där han känner sig trygg, lika trygg som i egen säng, då ger ni bebisen en gåva som det kommer bli svårt att övergå r e s t e n a v h a n s l i v ! Hjärnan är i en aktiv period, och en period där utvecklingen går supersnabbt just mellan födselen och ett år. Använd denna period på et klokt sätt, och det som er billigast, lättast och har mest effekt är: Magläget!! Ni kan inte se det, men varje timme på golvet på mage är en magnifik investering i lillens hjärna. Ni kommer att se det sen. När era barn visar sig bli båda kloka och smarta. Och före sina jämnåriga i utveckling. IAHP har tusenvis av slika barn i sina arkiver. Och jag har en egen här hemma.
Kit - här är vad IAHP själv svarar generellt på din fråga:
Tjock skrift är mödrar som frågar, tunn skrift är IAHPs svar.
As an infant we put our child in a walker and he learned to walk very early. I barely remember whether he crawled on his belly or crept on his hands and knees at all. He was up walking and nearly running before his first birthday. At first I thought this was a good thing, now I'm not so sure.
Those early developmental stages of crawling and creeping are absolutely essential for good neurological growth in every infant. Not only do these stages provide the foundation for physical coordination and balance in later years, but they also promote the development of convergence, which results in depth perception. Children who may have already experienced some oxygen deprivation in utero may not have enough opportunity to crawl and creep or may not use what opportunity they do have effectively. They may spend their infancy rolling instead of crawling, or scooting instead of creeping. This is because they do not have the coordination to perform these more sophisticated functions. Later, when we evaluate these children as eight- or ten- or fifteen-year-olds with reading or learning problems, we find that although they may walk and run well they can not crawl or creep correctly. Incredibly, some of these youngsters do not know how to crawl at all.
If missing the early stages of crawling and creeping, or not doing enough of either, helps to explain my son's present learning problems, what should he do now?
Crawl and creep. Fortunately the brain is so constructed that it is possible to go back to vital stages that were missed in development and make them up by accomplishing them now. In the past forty years, thousands of school-age children have gone back to crawling and creeping. Equipped with knee pads and the determination to get well, they have logged miles of both crawling and creeping. By doing so, they have improved their visual convergence and their laterality. Their reading often improves dramatically, as does their writing. Their coordination, balance, speech, and manual function often change markedly as well.
Tjock skrift är mödrar som frågar, tunn skrift är IAHPs svar.
As an infant we put our child in a walker and he learned to walk very early. I barely remember whether he crawled on his belly or crept on his hands and knees at all. He was up walking and nearly running before his first birthday. At first I thought this was a good thing, now I'm not so sure.
Those early developmental stages of crawling and creeping are absolutely essential for good neurological growth in every infant. Not only do these stages provide the foundation for physical coordination and balance in later years, but they also promote the development of convergence, which results in depth perception. Children who may have already experienced some oxygen deprivation in utero may not have enough opportunity to crawl and creep or may not use what opportunity they do have effectively. They may spend their infancy rolling instead of crawling, or scooting instead of creeping. This is because they do not have the coordination to perform these more sophisticated functions. Later, when we evaluate these children as eight- or ten- or fifteen-year-olds with reading or learning problems, we find that although they may walk and run well they can not crawl or creep correctly. Incredibly, some of these youngsters do not know how to crawl at all.
If missing the early stages of crawling and creeping, or not doing enough of either, helps to explain my son's present learning problems, what should he do now?
Crawl and creep. Fortunately the brain is so constructed that it is possible to go back to vital stages that were missed in development and make them up by accomplishing them now. In the past forty years, thousands of school-age children have gone back to crawling and creeping. Equipped with knee pads and the determination to get well, they have logged miles of both crawling and creeping. By doing so, they have improved their visual convergence and their laterality. Their reading often improves dramatically, as does their writing. Their coordination, balance, speech, and manual function often change markedly as well.
Det var just detta, som föranledde min fråga, det som även LindaVega pekar på, att det oftast uttrycks som om det vore en bravad, att barnet börjar gå direkt. Som om "...det här barnet behövde inte krypet utan började gå direkt".Hege skrev: Att vara tidig på att gå säger inget mer än att barnet är tidig på att gå.
Det kan ju vara direkt felaktigt och så ledsamt att denna kunskap inte ges till föräldrar, där annan information finns att få. Eget ansvar har man alltid, förstås, men det är inte lätt att ställa frågor om man inte vet vad man ska fråga om, om jag säger så.
En annan tanke, som jag har angående behovet av krypning i korsmönsterrörelse, är om crawl i vattten på något sätt i världen kan kompensera krypning på golv? Det är samma korsmönsterrörelser, men förvisso med sträckta ben.
Tack, rara Hege, för dina informativa svar och tack för inklistringen från IAHP:s hemsida. Var finns det att läsa där?
Nu har jag skrivit flera långa svar om detta och allesammans har försvunnit med den sega kolan som denna dator tycks vara invaderad av. Nu Submit!
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.