Nu har det dykt upp en liten sak och jag har lite huvudbry över hur jag ska hantera det...
Vår tidigare historia:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5179
Sedan detta har han sovit så fint. Något uppvak en timme för tidigt ungefär var 3:e dag men det har ju bara gått 3 veckor totalt och det blir allt mer sällan, så långt är allt underbart
Dock hade JAG ett återfall i natt

. Lillprinsen vaknade kl 02.00 för andra natten i rad och gnyr. Första natten tog det ca 30 min och en ramsa, sen var det inte mer med det. Nu ligger han och gnyr en par 5 min, tystnar 10 min, gnyr igen, tystnar, gnyr igen. Man hör att han inte är riktigt vaken. Efter 30 min gnyende/tystnad ger jag honom en ramsa när han ökar i volym. Han tar ramsan och tystnar snart. Sen börjar han igen 10 min senare. Jag smög in och petade över täcket och är tämligen säker på att han inte ens märkte att jag varit inne. Därmed tyckte jag att jag eliminerat alla moment som hindrar ett omsomnande. Ändå fortsätter han, upp och ner, upp och ner. Aldrig riktigt ledsen eller vaken för den delen. Ligger mest och gnölar, typ uäuäuäuäujujujuj... Jag ramsade efter 30 min, 50 min, 1h 15 min.
Efter 1h 45 min är jag vimmelkantig av trötthet och jag är så dum att jag tar upp honom till min säng. Vi hade en bekant på genomresa i vårt gästrum och jag såg dubbelt av trötthet (pga lite sömn i tisdags natt, dock inte pga sonen) så jag kände där i töcknet att jag bara ville få honom tyst.
Just det ja, en mycket förvånad och groggy liten pojke fann sig plötsligt i mammas säng

Han blev inte alls nöjd. Han var troligen dödstrött och jag väckte honom så han började helt sonika gallskrika. Jag försöker lugna honom på alla dumma vis men det slutar med att jag ammar honomi tron att han sedan ska somna

. Icke... Han övergår sedermera från att amma till att pilla i mammas näsa och kolla om håret sitter kvar när man drar i det

Trött som jag är bestämmer jag mig för att strunta i allt vad schema heter när det väl blir morgon. Till sist somnar vi både kl 04.40, 2h och 40 min efter första pipen...
Naturligtvis vaknar lilla älsklingen, inkörd på schemat som han börjar bli, punktligt kl 7 och tycker att mammas näsa nu är ännu intressantare.
Jag tar nu nya tag med attityd, även mammor måste få ha återfall
Frågan är, hur 17 hanterar jag man en sådan natt om den återkommer och vad kan det bero på, han har ju sovit strålande annars? Tänder kanske? Han var ju aldrig särskilt ledsen men det är klart jobbigt att han är vaken så länge! Jag vill inte heller sätta i öronproppar för jag vill kunna höra honom ifall det eskalerar och blir kris. I natt ska jag ladda och ha en bok så får sambon ta natten till lördag om det håller i sig.
Lite funderingar från er?
Mamma till en härlig liten Bastian, född juli 2005. Dessutom väntas ett litet skräp i slutet av april -07.