Lilla F som har blivit stor

[tjugohundraelvabebis]

Lilla F föddes hastigt och lustigt flera veckor för tidigt under hösten 2011.
Har haft så otroligt mycket hjälp av er på forumet, för inte har det varit lätt.

Det började med mjölkproteinallergi. Sedan blev listan längre.
Glutenintolerans, spannmålsallergi, soja, baljväxter, nötter, banan, ägg mm.
Många veckor på sjukhus. Lunginflammationer som avlöser varandra.
Körtlar i magen som reagerar på minsta lilla förkylning vilket resulterar i många kräkor. Undernärd pojke som vid sjukdom tappar massor i vikt och väger ca 7 kg till sina 96 cm. Ätstörningar har han dessutom fått sedan han blivit medveten om att mycket av det man kan äta kan han bli väldigt sjuk av.

Som ni förstår har det här påverkat sömnen. För att få sova något alls, för att kunna hålla koll etc så har han sovit nästan varje natt i vår säng.
När vi köpte en ny säng till honom sov han hela natten i sitt rum, två gånger. Sedan blev han sjuk och så var vi tillbaka i stora sängen.

Dagis har varit svårt. Men vår ekonomi har inte tillåtit att någon av oss är hemma. Nu går det bättre, och efter att ha bråkat massor med kostchefen i kommunen funkar det till 90% med maten.

Nu ska 3 bli 1.5 och F ska få två hus att bo i. Det blir långsam inskolning med siktet inställt på 3-3 då jag inte vill ha vv på ett sådant litet barn.

Men F enligt sig själv STOR. Önskar sig skridskor i julklapp, är lika stark som Pippi, kan packa väskan själv och han vet precis när klockan är sovdags genom att titta på den digitala termometern.

Jag tycker att vi har varit ganska förskonade från trots. Men det kanske handlar om att jag hanterar det annorlunda mot många andra föräldrar. På förskolan säger de att han har ett fruktansvärt humör och är väldigt krävande. Pappa råkar ibland hamna i skottlinjen och kan få ta rejäla smällar, men aldrig någonsin att han gjort något sådant mot mig.

För att få någon ro på kvällarna önskar jag ta tag i sömnen. Eget rum. Egen säng och regelbundna sovtider.
Det är redan kolsvart i rummet, kvällsrutinerna är desamma.
Men resten då? Vet knappt var jag ska börja.
Vad jag vet är att om jag verkligen tappar tålamodet, säger med bestämd och hård röst att NU ÄR DET SOVDAGS FÖR ALLA BARN. DE BARN SOM INTE SOVER KAN STÄLLA SIG I HALLEN OCH STÅ VAKT RILLS I MORGON BITTI SÅ ATT MAMMA FÅR SOVA GOTT!

Ja, då sover han hela natten igenom, bjuder på sovmorgon och vaknar på ett strålande humör.
Men det känns inte okej att behöva bli förbannad. För han vet att det inte är något tomt hot. Sover han inte ställer jag honom vid dörren i hallen, ger honom en puss, släcker ner och går och lägger mig.

Väckarklocka? Ska jag införa det?

[TorsMamma]

Hej och välkommen,

Jag tycker du skall läsa SHN boken och kura honom storstilat som man kurar stora barn. Inför väckarklocka, lägg honom i tid varje kväll, julafton som nyårsafton. kanske kan man få 30 min extra men det är allt.

Läs också om trotsbarnet i barnaboken, det är värt mycket tycker jag, samt kapitlet fostran om man så vill. Han är i trotsen och kräver att ni nu börjar fostra honom. 8)

Där skriver också Anna så fint att den otrevlighet man besparar sig själv förpassar man till barnet. Så i vissa fall måste man faktiskt vara lite lätt otrevlig å barnetsvägnar, samt öka sociala delaktiheten och ha fasta rutiner.

Så börja med att läsa så tar vi fram en strategi efter det.

Sen sätter ni er ner och förklarar att hädanefter kommer saker att gå till på följande sätt..... och allt på natten besvaras med ramsor. Han kan själv gå upp och stänga av väckarklockan om ni så vill.