william och Jespers tvillingpappa frågar

[möken]

Hjälp!
Första schemanatten var helt ok, efterföljande hyfsad men sen har det blivit värre och värre så inatt har vi inte sovit så mycket.
Vi nattade William 18:45 följd av Jesper kl 19:00, redan kl23 var det dags för William att vakna och dra med sig Jesper.
Personligen tror jag att min fru gjorde fel som tog upp William i detta skede då han inte bör ha vaknat av hunger, men hon tar tyvärr upp barnen vid minsta ljud.
Efter mat somnade dock bägge om fint, men runt kl 2 var det dags igen.
William skulle trilskas med flaskan men det gick bra vid bröstet.
Men vid läggning vägrade han somna utan låg i sin säng och pratade och skrattade.
Tillslut tog jag honom i famnen och då kom panikskriken pga övertrötthet, efter några minuters kämpande somnade han.
Jespers tur då, samma resa med lite skrik, gå runt och guppa och hyssja och skymma sikten tills han somnade.
Nu var klockan 0400.
Frun la sej på soffan och jag hann inte somna om i sängen förrns William började sprattla och låta (04:45) och jag försökte låta honom hållas, men tillslut testade jag nappen och snutte over ansiktet.
Snutten är bra men jag vågar inte lämna honom så så när han lugnat ner sig tog jag bort den, men då piggna han till igen.
Tillslut tog jag en kuddeöver mitt huvud och försökte sova men han sprattla och lät tills frun kom in i sovrummet och tog upp han i vår säng för lite tutte (dock mest teöst, ingen hunger).
Somnade en sväng, men 06:15 var det bara gå upp då barnen vaknade igen.

Frun min tvivlar på allt med schemat eftersom nätterna blivit sämre, men jag tror det beroe på för snabba upplyft, för ljust i rummet tex.
Nu ska barnen tydligen få sova tills dom vaknar själva istället för väckas efter 45 minuter så jag vet inte vad jag ska tro.

[SaraMilana]

Hej!

Jag känner att ni förmedlar väldigt otydliga budskap till barnen. Ni måste bestämma er för en - gemensam - strategi.

Har ni läst Barnaboken? Den är ju grunden till allt vi pratar om här inne. Den kan kännas tung att ta sig igenom med många ord och många sidor, men man kan läsa ett par kapitel i taget som handlar om den åldern barnet befinner sig i just nu. Jag använder den just så, som en uppslagsbok. Det är när man är påläst och förstår varför som man hittar till Attityden och kan leverera självklara svar till barnets frågor.

Dagens hemläxa är att både du och din fru läser Säkerrhet är trygghet. Resonera tillsammans kring detta så bollar vi vidare sen.

[möken]

Hej.
Igår läste jag ikapp i boken, samt hemläxan frun kämpar fortfarande med boken.
Nu kan man inte redigera sina inlägg tyvärr, och detta jag skriver skulle eg. Inte skrivas men...
Min fru är fn sjukskriven pga depression och stress, hon klarar inte av närbarnen gråter, vågar inte vara ensam med dom och som ni då förstår mår hon inte alltid så bra.
Ibland är hon alltså så rädd för att barnen ska skrika så hon gör det som är säkrast för stunden, tex lyfter upp i sängen och ammar vid minsta pip.
Jag vill alltså försöka se till att vi bägge inte går under för detta sliter såklart på mig också.
Citera helst inte detta för jag kommer nog be någon moderator editera eller ta bort denna info om någon dag för min frus skull.

[Dumlekolan]

Hej,


jag hoppas att din fru får hjälp, av kurator, psykolog på bvc eller liknande, så att hon kan komma tillbaka till sig själv, hittar orken o kraften och få må gott, tillsammans med dej och era små prinsar

Gotlandskram

[lgh140]

Jag funderar på om ni har möjlighet att dela på er så du kan ta hand om "skriket" utan att behöva ta hand om din frus reaktioner samtidigt. Jag vet hur tufft det kan vara med två små och kan inte föreställa mig hur det blir att ta dem själv. Min spontana tanke är att köra på mycket mat, aktiv vakentid och sedan sova på det utan att ni ska känna er stressade över att följa ett exakt schema. Standardmodellen handlar ju (som jag har förstått det) om att tillfredsställa barnens behov sådär lite i förväg och därmed ge dem förutsättningarna att sova, växa, må bra och utvecklas. Hitta rutinerna och framförallt attityden så kommer det andra allteftersom tänker jag. Känner ni sen att något blivit snett så finns alltid shn-kuren mina tjejer har (om jag får säga det själv ) blivit rätt fint standardmodellerade men de skriker fortfarande vid läggdags och vaknar för tidigt på morgonen. Jag vet dock av erfarenhet att det kan vara betydligt värre (kurade min son vid 8 mån) och påminner hela tiden mig själv om hur bra det faktiskt går. Det är lätt att läsa barnaboken och andra trådar här på forumet och känna att jag måste göra något fel eftersom allt inte sitter klockrent. Hm, nu blev det mycket babbel här.. Fortsätt läsa barnaboken om och om igen och lita även till din egen kunskap om era barn. Ock så finns ju vi här för att peppa och svara på frågor

Ta hand om varandra!

[Ylvispylvis]

Hej!

Starkt av dig att kämpa på, vilken kärlek du visar!!! =D>

Behåll lugnet! Lyckligtvis klarar både barn och vuxna mer än man tror. Fridas råd är bra tycker jag, att utse dig till Lugna Ledaren för familjeskutan så länge det behövs.

Försök få din fru att göra något hon brukar tycka om. När ni läser Barnaboken så försök framför allt ta till er den enkelhet och Attityd av Självklarhet Anna beskriver. Säkert det svåraste som finns just nu men förmodligen också det viktigaste.

Stor kram!

[SaraMilana]

Här kommer en stor kram!

Jag tänker lite högt här angående barnskrik. Jättejobbigt att lyssna på, stressnivåerna skjuter i höjden på nolltid. Särskilt när man är ensam med två barn som skriker samtidigt, man har ju liksom bara två armar (jag har noll erfarenhet av tvillingar, men en nyfödd och en supertrotsare är inte alltid en kul kombi heller ).

Men jag tänker såhär. Om mitt barn har fått mat så det sprutar ut öronen på henne, är skönt trött i kroppen efter ett gympapass på golvet (på mage), fått frisk luft i lungorna och har deltagit (passivt) i mina viktiga uppgifter i vardagen - ja, då kan jag inte göra så mycket mer för henne när det är sovdags. Alla behov är tillfredställda. Skriker hon då så ser jag det mest som svordomar, att hon är förbannad för att hon inte somnar på en gång fast hon är så trött. Jag vet precis hur det känns, när man ligger där och inte kan somna.

Skulle mitt barn vakna på natten eller mitt i långluren och skrika tänker jag likadant. Alla behov är tillfredställda. Jag kan inte tillföra något genom att ta upp henne, det enda jag kan göra är att hjälpa henne att somna om om det behövs. Visst skulle hon kanske somna om lättare av en slurk mat, men hon behöver det inte.

Vägen till nöjda barn går oftast genom magen. Många här inne har börjat införa riktig mat runt 3,5 månad. Jag har börjat vid 3 månader med båda mina barn och när vi kom upp lite i portionsstorlek inföll det stora Lugnet. Sömnen föll på plats, skarvandet upphörde, de satte hela nätter och de blev små livsnjutare. Det är något jag varmt rekommenderar alla som kan tänkas lyssna!

[TorsMamma]

Hej,

Jag fyller på lite här du har massa råd ang. mat, rutiner, läsning m.m. Det är också nyckeln för båda, att läsa boken! Jobba förebyggande är nyckeln.

Jag har också MYCKET svårt för höga ljud, skrik m.m. och lösningen för oss var faktiskt att jag fick vid läggning gå en promenad på 15-30 min för att helt enkelt slippa höra. En annan sak var att min man fick ha sonen i vårt sovrum sova där och jag sov i sonens rum som då var gästrum och MED ÖRONPROPPAR!! Jag sover än idag med öronproppar och min man går upp på natten för att ta hand om eventuella uppvak eller andra frågor. Detta är inte nödvändigtvis mammans jobb.

Så än idag sover jag i sovrummet med öronproppar, ögonbindel för att om jag blir väckt är det kört, då sover jag inte mera den natten. 8)

Det min man också gjorde med mig en gång när sonen var 2 mån och jag hänge över sängen och buffade och gjorde allt i min makt för att få TYST på sonen var att han tog in mig på toaletten tog fram klockan och visade. Det tog 16 sekunder!!! Så blev sonen tyst och gav ifrån sig en STOR suck! (nu rekommenderar jag inte detta till alla, men det kan vara bra ibland att få skrik i ett perspektiv. Man dör inte av att skrika någon IFRÅN sig 16 sek för att sen hitta lite lugn från en ängslig mamma som hänger över en till varje pris)

Så jag berättar en historia,

Tänk dig att du är på restaurant och äter, kyparen kommer och tar er beställning, serverar maten, kommer och frågar om allt är bra, kommer och frågar om ni vill ha mera att dricka, kommer och stryker vid bordet för att försäkra sig om att ni inte behöver något, kommer och cirkulerar, frågar igen om allt är bra, fyller på glasen som inte är tomma, stryker igen vid bordet, frågar om ni vill ha efterrätt långt innan ni ens tänkt på det osv... Ja du änger med va? En ängslig kypare på restaurangen orsakar mera stress och grinighet än man vill ha, ni ville ju bara sitta och prata, ha en kväll ute för er själva osv... Sån var jag med min son!!

Jag ville så gärna få allt rätt, hade höga krav på mig själv, slippa skrik för SM barn skriker ju inte osv... Sen skrev jag här på forum och förändringen började! Till saken hör att sonen hade det de flesta kallar för "kolik" men egentligen var han faktiskt aldrig mätt kom jag fram till med hjälp av Anna! Jag skulle ju liksom amma till varje pris, och mina bröst hängde inte med i all stress.

Jag hoppas ni hittar lite tips från min resa för jag vet hur jobbigt det kan vara!

Kramar på er!

Skicka mig bara ett PM om du vill jag tar bort något så gör jag det! (inkl. mitt eget inlägg så klart! )

[möken]

Jättetack för era uppmuntringar och goda råd.
Ang terapi så tog det väldigt lång tid att få hjälp, och hittils bara två träffar som inte gett något.
Om man ser på våra barn med "nyktra" ögon är dom nog eg. Väldigt snälla, det är inte så mycket skrik en normal dag, William skriker dock varje dag vid kvällsnattningen, och efter nattmålet, Jesper nån gång efter nattmål och inför nattning. Nu menar jag alltså typ panikskriker, mindre gnäll får man ju ta.
Men det som är jobbigt är att såfort man ska nånstans ska det hysteriskrikas av att jacka/overall ska på, när man sätts i babyskydden etc, även när man läggs i vagnen (sova i den gör dom ju alla dagpass så dom borde vara trygga med den).
Har justerat schemat lite till idag och sen gjort smärre efterjusteringar allt eftersom, dagen har gått bra (förutom vanliga skriken inför nattningen).

Men hur länge ska dom trixa med matningen nu? Svårt att få i dom mat när dom ska stirra på allt runtomkring hela tiden, även om man börjar mata så fort dom vaknar så hinner dom inte klart innan dom börjar böka.

Har även börjat ge mosad banan vid ena målet men tror vi ger för lite åt gången eller för sakta för dom brukar bli griniga efter en stund, eller kan detvara något annat som spökar?

[lgh140]

Jag matade direkt vid uppvak och sedan igen innan de skulle sova i nån månad tror jag. Det kan fortfarande strula ibland men går oftast bra. Med mat gäller det att vara snabb Jag brukar låta en gnaga på en bit knäckebröd eller en riskaka medn jag matar den andra. Sen när den värsta hungern är stillad går set bra att mata båda samtidigt. Att låta dem plocka med maten eller med en sked eller liknande brukar hjälpa när de surnar till

[SaraMilana]

Åh, jag känner att jag bara måste rekommendera mina absoluta favoritsida här på forumet: Mer mat åt småfolket!

[möken]

Åh, jag känner att jag bara måste rekommendera mina absoluta favoritsida här på forumet: Mer mat åt småfolket!

Matnyttig tråd, tack för tipset :thumbsup:

[Ylvispylvis]

Hej!

Hur går det för er?

Nyfiken i en strut...

[möken]

Hej.
Vi ger smakportion en ggr om dagen nu, men det är bara Jesper som gillar det än sålänge, William gör grimaser och kräkljud så han är nog inte redo.

Annars har det varit mycket skrik och matvägran sedan sist, fram tills igår då dom helt plötsligt började äta mycket bättre igen (blev 17 veckor igår också).
William sover längre nattpass nu, men inte så långa som schemat, Jesper vill fortfarande vakna på natten.
För några dagar sedan hade vi en nattlig fight om det, frun och jag (jag ville vagga honom till sömn, hon ville amma) så för husfridens skull får hon väl göra på sitt sätt en stund till.
Som det känns nu är nog den största utmaningen att få dom att ha längre nätter utan att bli övertrötta på dagarna, antar att vi får ge fler korta lurar och hålla dom vakna mer, vi har försökt ha godmorgon kl6, 45 min sömn på förmiddagen, 2 timmar sömn 1030-1230 och sen 1,5 eller 2 timmar på eftermiddagen för att avsluta med natt kl19 men dom brukar inte palla att vara vakna tills 19 som det är nu.

[Ylvispylvis]

Härligt med en liten rapport!! Och bra jobbat! :thumbsup:

Skönt att de äter bättre igen och roligt med lite smakisar! =D> Hoppas det håller i sig! [-o< Det verkar ju onekligen som om Jesper är den hungrigaste av de två! När ger ni smakisen?

Jag är absolut ingen schema-expert men vid 3-4 månader läser jag i kompendiet att sömnbehovet är 15,5 h. Nu när killarna börjar bli större kan ni ju fundera på hur ni verkligen skulle VILJA ha det, om ni får drömma fritt (vilket ni kommer kunna göra i framtiden!)? Vill ni ha 11 h natt och vakna redan kl. 6? Väcker ni dem då? Är de väldigt trötta eller hur länge orkar de vara vakna dagtid? Jag kan inte riktigt rekonstruera ert schema i huvudet, hur ser det ut mer i detalj (vaken, mat, lurar)?

Om det är tufft att vara vaken kan ni pröva att ge dem en minilur (5 eller 20 min) ungefär mitt i sista vakenpasset. Särskilt som långluren ligger så pass tidigt som 10.30 kanske de skulle behöva det för att inte bli övertrötta till nattningen? I kompendiet finns ett "klassiskt" 3-månadersschema, som funkar för många barn som ni skulle kunna fundera på:

3 månader:
**********
(15,5 tim sömn / 8,5 tim vaken)
Nytt schema med 30 min mindre sovtid och 12 tim natt!

Exempel på schema vid 3 mån:
07.00 Mat, umgänge, mat, passiv social delaktighet
08.45 Sova 45 min
09.30 Mat (kl 11), Social delaktighet, umgänge
11.30 Sova 2 tim
13.30 Mat, Social delaktighet, umgänge
15.30 Sova 45 min
16.15 Mat, umgänge (Nattslurk 18.30)
19.00 Godnatt!
04.00 Nattmål

Vill ni vakna 06 är det ju bara att justera, även om 19-07 sägs vara en omtyckt nattid för många bebisar. Vi har 18.30-06.30 så det går också bra.

Angående nattsömnen var vi just på övernattning hos goda vänner och jag kan inte understryka nog hur extremt viktigt det är att det är BECKMÖRKT i sovrummet för de små. Min son har inte vaknat på natten på länge, men nu var det en liten ljusstrimma som lyckades ta sig in i fönsterkanten (pga slarv av mig!) och han somnade dåligt och vaknade sedan 3-4 ggr den natten!!! Så där kan ni tjäna några timmars nattsömn om ni slarvat med det hittills (det är lätt hänt för man tror ju inte att så lite ljus kan göra något...men det gör det).

Hur ser vakentiden ut, klarar de sig lite bättre utan "underhållning" nu, tycker du?

Det vore som sagt intressant att se schemat (eller önskeschemat om det känns ouppnåeligt just nu!) och fundera lite tillsammans! :-k

Kämpa på! =D>

Kram!