SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Barnavårdsforum. Standardmodellen och andra råd och dåd i Barnabokens anda
Skriv svar
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Veckan som gått har verkligen varit skit. Bokstavligt talat. Hela familjen har varit magsjuk i omgångar sen förra fredagen och för att avsluta veckan satte jag in en spiral och blödde så mkt att jag fortfarande är helt matt... Puh! Nu ser jag fram emot bättre och framförallt ljusare tider!

Inte helt förvånande har det varit si och så med sömnen. De enda som har sovit hyfsat är pappan och storebror. Tidiga uppvak har varit ett problem länge men med så fjuttiga mängder mat i magen har det blivit betydligt högre skrik i samband med uppvaken. Jag har en plan och tänkte att jul- och nyårsveckan var en bra tid att rätta till alla små knutar :) Med storebror har det alltid blivit bättre när vi skärpt till oss lite extra med rutinerna så nu kör vi på det. Korta, klara svar på frågor, konsekvens med verktygandet och fasta tider. Tror hela familjen behöver det för att komma på rätt spår igen och kunna njuta av allt annat. Schemat justeras lite:

6:30 ammas, flaska runt 7:30
7:00 ensamlek
8:15-9 sova
10:00 mat
11:15-13:15 sova
13:30 ammas + mellis
15:15-16 sova
16:30 mat
18:15 nattslurk
18:30 Godnatt!

Spännande att se hur de klarar av att vänta på maten på förmiddagen, hittills har de inte varit så värst glada över sånt men nu är de ju stora och behöver öva sig ;) Tänkte även återupptäcka husljud och damma av enya och salif keita (klassiskt är inte min grej riktigt) för att backa några mil med vagningen vid läggning. Mina barn verkar vara den sorten som blir arga som bin när de ska sova men jag vet ju att det går att fixa, storebror sjunger och pratar glatt om han inte somnar direkt ;)

Trots sjukdomar har vi det fint. Elvira har äntligen börjat skratta på riktigt - lycka för mammahjärtat! Båda tjejerna är numera hejare på att hasa sig bakåt och snurra på stället. Ska bli kul att se när de kommer på knepet att ta sig framåt :)

God jul till er alla, tack för att ni finns!
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Känner mig uppgiven och lite smått värdelös just nu... Nätterna från ca 3 och framåt har tagit jättekliv bakåt och jag kan inte riktigt se vad jag har gjort fel eftersom jag trodde jag visste vad jag gjorde. Skriver ner det och hoppas jag ser klarare då.

Runt 4 mån började nattmålet skjutas fram mer och mer. Ofta vaknades det först vid 4-5 och med en morgon som började 6 störde det aptiten när jag ammade då. Tog alltså bort sista nattmålet och visst tog det lite längre tid men tjejerna somnade om och verkade inte superhungriga vid 6 ändå. Tidiga uppvak hade vi haft sen 3-3,5 mån ungefär även om de nyss fått nattamat och att jag tog bort nattmålet verkade inte göra det värre första veckan iaf. Vid uppvak som de inte fixade själva vagnade jag. Allteftersom uppvaken blev "värre", dvs de skrek högre och fick svårare att somna om, försökte jag hålla igen på vagningen och låta ramsan ta över. Kanske heltokigt men erfarenheten från storebror är att för mkt verktygande brukar få motsatt effekt.

Nu är vi nyligen tillfrisknade från en dryg veckas magsjuka. Tjejerna har inte kräkts så mycket men varit väldigt lösa i magen och haft dålig aptit. Då de kissade dåligt gick jag tillbaka till att amma på natten i några dagar för att de skulle få i sig vätska. Elvira kräktes dock upp det mesta och de vaknade ändå tidigare. Nu när jag har slutat amma på natten igen har det verkligen eskalerat och de är i princip vakna från 3 till "väckning" 6:30. Kanske har jag med detta gett olika besked och det är därför det är helt galet nu? Hör ju såklart matvargarna flåsa runt husknuten men jag har svårt att se att de skulle vara hungriga. De ammas och äter även en portion gröt var till lunch, grönsaksmos till middag och lite fruktmos som påfyllning efter "mellanmålet". Mina erbjudanden om mer tackas det bestämt nej till.

Borde jag kanske flytta över till kurforum istället? Känns ju inte som nån liten mini-SM-kur det här även om det bara är mellan ca 3-6:30 som det är galet. Det är riktigt förbannade och trött-uppgivna skrik jag får och inget verktygande rår på dem men det känns inte bra att avvakta när det håller på så länge. Behöver nog stöttning i detta.
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Jag för en egen liten diskussion här ;) Tänker att det kanske kommer nån som kan ha nytta av mitt svammel :-P

Tydligen har det börjat redan vid 1-tiden de senaste dagarna, hm.. Inser ju dock att vi har två val, antingen fortsätta konsekvent eller börja mata vid uppvak igen (och det är inte ett alternativ förutom när man har vätskebrist). Vill nog minnas att det var runt 3-4 mån som det spårade ur ordentligt med Ville också och att följa honom slutade ju i kaos #-o så jag peppar mig själv lite och tar gärna emot erfarenheter och råd om ni har.
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av videunge »

Hej på dig

Jag är lite trög känner jag. (har jobbat tre nätter i rad... :roll: )
Räknar jag rätt om det är 5-6månaders vi pratar om? Ammar du före maten eller efter? Ibland kan det vara bra att börja med riktiga maten och liksom köra amningen som måltidsdryck.

Om det är svårt att få dom att vänta på maten på fm kanske välling kan vara deras grej? eller gröt och sen mat som lunch. Nu bara spånar jag. småttingar i den åldern kan vara rätt hungriga typer. :lol:

Sen skulle jag rekommendera att läsa avsnittet safarin ur SHN. Jag citerar det här nedan.
Safarin. En allegori


Tänk dig att du är ute på safari. Du har drömt om att resa på safari i flera år. Och nu är du där!

Du befinner dig långt borta i ingenmansland. Redan första dagen nu har du fått se en mängd vilda djur. I morgon ska det bli fågelskådning i ottan.

Ni är ett litet sällskap som brinner för storslagna naturupplevelser.

Och guiden verkar fantastisk. En riktig eldsjäl, kunnig och säker. Du hyser totalt förtroende för honom. Till sin hjälp har han både tältbärare, matlagare, stigfinnare och allt man kan önska. Ett strålande arrangemang, det hela!

Från första stund har du känt dig betryggande professionellt omhändertagen.

Resan var inte billig men värd vartenda öre. Det här kommer att överträffa dina vildaste förväntningar!

Ni slår läger, och natten faller. Du njuter en god middag vid lägerelden. Samtalet är uppspelt. Ni har till och med fått se ett livs levande lejon i dag. En stor hanne låg lojt utsträckt i solen, alldeles där ni var.

Tänk att få uppleva detta! Dina reskamrater är lika entusiastiska som du.

Nu får du ett eget tält att övernatta i därute i bushen. Det finns enmanstält för dem som reser ensamma, och det uppskattar du. Du vill gärna vara i fred och slippa bli störd. Du sover mycket bättre då.

Guiden förser dig med filt och kudde och önskar dig god natt. Innan han går, ger han dig förtroligt ett varningens ord:

”Det är bra om du håller dig uppe på britsen i natt. Det kan ju komma skorpioner och lite otäcka spindlar här."

Du kravlar dig hastigt upp på britsen och skulle gärna dra upp fötterna till hakan, om du kunde.

Men inte vara nervös nu, förmanar du dig själv. Dagen har varit lång och omtumlande, tusentals intryck har bombarderat ditt arma huvud, och nu är du trött. Det ska bli underbart att sova!

Du ligger där i mörkret, anar lägereldens sken någonstans där ute och lyssnar till kakofonin av djungelns alla ljud. Ögonlocken blir tunga.

Men vad var det? Vad var det för ljud? Var det inte ett lejon som röt? Alldeles utanför tältduken?

Du sätter dig käpprak upp på britsen. Det är ett lejon där utanför! Du hörde ett rytande! Och där – där var det igen! Ett lejon ryter i natten precis utanför ditt tält!

Hjärtat bultar. Du stirrar skräckslaget i mörkret mot ingången till tältet. Den är ju alldeles mjuk, bara en vanlig tältdörr, den ger inget skydd. Du ser framför dig i fasa hur lejonet slår upp den hur lätt som helst och kastar sig över dig i mörkret.

Gode Gud, där var rytandet igen! Var det inte ännu närmare nu? Ditt hjärta slår så att du knappt kan höra dina egna förskräckta tankar.

Du försöker ta dig samman. Du måste göra någonting. Men vad? Du ligger ensam i ett ynkligt tält ute på savannen och har inte en chans, om lejonet anfaller.

Där var rytandet igen! Nu dryper kallsvetten om dig.

Du skriker inte. Du är en vuxen människa, och även om du väl aldrig har varit så rädd i hela ditt liv, vill du försöka uppföra dig civiliserat.

Du harklar dig nervöst.

"Hoho!” ylar du försiktigt mot tältdörren. ”Är det någon där? Hohoo...?"

Och vilken obeskrivlig lättnad! Tältdörren öppnas en aning, och i det svaga skenet från lägerelden kan du se en gevärspipa stickas in genom tältöppningen. Och vem håller i bössan? Guiden, den härliga, trygga, underbara guiden!

Nu ser du honom tydligt, och ingen syn kunde gjort dig gladare.

"Ingen fara", säger han och ler betryggande. "Jag är här. Jag håller vakt. Du kan sova fullkomligt lugnt."

Å, du skulle gärna rusa upp och kasta dig om halsen på honom, så lättad är du! Men så var det ju det här med skorpionerna ...

”Jag tyckte jag hörde ett lejon”, hasplar du ur dig.

”Det finns inga lejon som vågar sig hit”, försäkrar guiden. ”Och skulle de komma på den idén, tar jag hand om dem, var så säker.”

Han går. Tältdörren faller på plats. Du lägger dig ner igen, lugnad. Hjärtat sjunker tillbaka från halsgropen till sin vanliga plats, och nu somnar du verkligen gott.

Men - vad var det? Nu hörde du det igen!

Du sätter dig upp på britsen med ett ryck, klarvaken. Hjärtat slår som en stångjärnshammare. Nu hör du flera lejon! Det är minst tre lejon som ryter! Du har ett på varje sida om tältet och ett bakom dig - det kan du svära på!

Hur länge har du sovit? Det vet du inte. Om det ändå vore en mardröm alltsammans, men det är det inte. Du kan riktigt se hur lejonen smyger runt ditt tält och kastar sina hotfulla skuggor över tältduken. Och du hör dem från alla håll! Deras rytanden omgärdar dig i den svarta djungelnatten.

Febrilt försöker du lugna ner dig. Svetten dryper, hjärtat bultar. Du måste försöka tänka…

Guiden sa ju att han skulle hålla vakt. Han sa att du kunde sova lugnt. Skulle det komma några lejon, skulle han ta hand om dem. Det lovade han.

Men tänk om han inte är kvar, då? Guiden måste väl sova någon gång han också? Tänk om han inte hör lejonen? Han kanske har en dam härute i djungeln någonstans och ligger och sover hos henne, långt borta i ett avskilt tält?

Han har säkert inte en aning om att du svävar i livsfara!

Nu ryter lejonen ohyggligt. Du är övertygad om att ett av dem, eller två, eller alla tre på en gång, kommer att kasta sig över tältet vilket ögonblick som helst, slita sönder det och sätta sina blodtörstiga käftar i dig. De kommer att slita dig i stycken!

"Hoho", kvider du igen, och nu låter du precis så vettskrämd och olycklig som du är. "Hoho... Är det någon där? Hohoooo…?”

Törs du hoppas på samma underbara syn som förra gången? Nej, du vågar inte tro det! Lejonen vrålar i natten. Kan guiden höra dig ens, även om han skulle stå alldeles utanför?

Kanske har de tagit honom också?

Men tack, gode Gud! Han är där!

Bösspipan sticks in genom tältöppningen, och guiden följer efter. Stor och trygg står han där med geväret i handen i ett fast grepp.

"Ingen fara”, betygar han. "Jag är här. Du kan vara alldeles lugn.”

Å, du skulle kunna falla på knä i rena lycksaliga tacksamheten, om det inte vore för alla spindlarna och skorpionerna.

Rädd är du fortfarande, men låter inte lejonens rytanden lite mer avlägsna nu? Kanske inbillade du dig bara att de var så nära? Kanske var de inte alls framme vid tältet? I djungelnattens mörker är det svårt att bedöma avstånd, det förstår du också. Och skuggorna på tältduken… Kanske var det bara lägereldens uppflammande lågor du såg?

Men nej, förnuftet förmår inte riktigt övertyga dig. Du är fortfarande så rädd att du knappt kan andas.

”De låter väldigt nära”, pressar du fram.

Guiden ser din oro. Han ställer ifrån sig geväret och kommer närmare.

”Vi är flera som håller vakt därute”, försäkrar han. ”Här sätts inga safarideltagares dyra liv på spel, inte!”

Det låter ju bra… Du lägger dig ner igen på din smala brits och försöker svälja undan klumpen i halsen.

Guiden ser bekymrad ut.

”Stackare”, säger han och kommer ännu lite närmare. ”Blev du så rädd? Men du behöver inte vara rädd. Jag är ju här! Jag är hos dig.”

Det är just det, tänker du medan klumpen i halsen växer. Guiden står inte skjutklar och beredd utanför tältet. Han är här hos dig. Han har ställt ifrån sig bössan borta vid tältdörren utom räckhåll. Han står vid din brits och tittar på dig i stället för att hålla vakt.

Det gör dig inte mindre rädd, precis.

Nu börjar du känna dig osäker. Den här professionella guiden, han som utstrålar en sådan trygghet, han som är säkerheten personifierad - han står nu bara där och hänger framför dig och ser orolig ut.

Och nu hör du lejonen igen! De är här! De invaderar lägret! Du kan höra dem alla tre! Och de kommer närmare och närmare…!

Du stirrar skräckslaget på guiden. Hör han inte? Varför gör han ingenting?

Nu håller hjärtat på att stanna i bröstet på dig, så rädd är du.

”Men kära nån”, säger guiden medlidsamt. ”Är du så rädd? Jag tycker så synd om dig!”

Nu kommer han ända fram till dig, där du ligger stel på britsen med paniken krypande i nerverna.

Tröstande lägger han huvudet på sned:

"Jag kan ligga en stund hos dig, om du vill. Jag kan ligga och klappa på dig lite!"

Klappa på dig? I din skräck och fasa vet du varken ut eller in. Det var väl snällt, men... Lejonen ryter ju där utanför! Tre stycken! Du hör dem nästan lika öronbedövande tydligt som om de vore inne i tältet.

Hur kan han tro att de skulle försvinna av att han låg och klappade på dig?

Du försöker intala dig sans. Han måste ju veta vad han gör, guide som han är, erfaren safariledare och djungelkännare. Vad skulle hända om ditt ynkligare jag tog emot hans erbjudande om att ligga hos dig en stund och klappa på dig lite?

Då vore det han som låg ytterst, närmast tältdörren. Då blev det honom det första instörtande lejonet tog först. Det skulle ju innebära ett visst skydd för dig.

Men bara tillfälligt! Det finns ju två lejon till! Står ett och glufsar i sig guiden och lämnar dig i fred, är de två andra fortfarande hungriga. Du skulle bli ett lätt byte för dem. Din sista stund vore kommen, om än något fördröjd.

Nej, du tycker inte alls det verkar vara någon bra idé!

Guiden ser bekymrad ut. Så lyser han upp och kommer med ett nytt förslag:

"Vi kan dansa lite! Visst vore väl det lugnande och skönt?”

Och så brer han inbjudande ut armarna som för att ta dig i famnen till en sakta vals.

Lugnande och skönt? Det vet du inte om du tror. Du tycker inte att det verkar särskilt lugnande att sätta ner fötterna bland giftiga spindlar och skorpioner och börja dansa vals med guiden. Dessutom förstår du inte hur ni två, dansandes omkring därinne i tältet, skulle kunna avhålla de livsfarliga lejonen från att gå till attack vilket ögonblick som helst.

Nej, du tycker inte det heller verkar vara någon bra idé.

"Men ska vi ta en kopp te, då?” föreslår guiden. ”Vi kan fika lite, du och jag! Det vore väl mysigt? Vill du ha en liten möggås, kanse?"

Nu börjar han prata babyspråk också ... "Kulle det inte maka gott med lite te och möggås?"

Guiden, mannen i vars händer du har lagt ditt liv och din säkerhet, ler så ömt och rart mot dig. Han tycks verkligen vilja göra allt för att du ska ha det riktigt mysigt där i tältet.

På savannen.

I natten.

Med lejonen rytande utanför.

Vad ska du tro? Håller du på att förlora förståndet? Här befinner du dig i omedelbar livsfara, och där står han och gullar med dig som om du vore en barnunge på mammas bröst!

I den stunden är det ett lejon som ryter till så nära att du skulle kunna sträcka ut handen och få den avbiten. Ditt blod fryser till is. Du inser att lejonet nu har avancerat till just den plats där guiden borde stått på vakt.

Då är det något som brister inom dig.

”Ut och skjut!” vrålar du och ger upp alla ambitioner på att uppföra dig civiliserat. ”Jag har betalat dyra pengar för den här resan och vill vara garanterad den säkerhet jag har blivit utlovad. Dessutom ska jag upp klockan sex i morgon bitti och skåda fåglar. Jag behöver sova! Och jag behöver sova lugnt! Spring inte här och stör mig! Du ska bara precis sköta ditt jobb. Ställ dig på din post och låt mig vara i fred! Ut och håll vakt, människa!”

”Tycker du inte om mig?” säger guiden.

”Va?”

Du tror inte dina öron. Och apropå öron – nu hör du plötsligt inga lejon längre.

”Jag trodde du tyckte om mig”, säger guiden.

Han ser ut som om han tyckte att du kunde bry dig om honom i stället för en massa lejon och allt vad det är som du är så rädd för. Du kunde gott tycka synd om honom, rentav, för att du är så dum mot honom. Efter allt vad han har försökt göra för dig så skriker du bara åt honom!

”Vad har det med saken att göra?” utbrister du. ”Det här handlar väl inte om känslor! Det här handlar om att jag vill kunna sova lugnt, och då ska lejonen bort härifrån.”

”Här finns inga lejon”, säger guiden trumpet. ”I alla fall inga farliga. I alla fall inga farliga som kommer särskilt nära. I alla fall inga farliga som kommer särskilt nära som man behöver vara rädd för. I alla fall inga farliga som kommer särskilt nära som man behöver vara rädd för som skulle kunna äta upp en. I alla fall inga…”

”Prata inte så mycket”, avbryter du. ”Övertyga mig.”

Du börjar undra om inte guiden och hans medhjälpare, som skulle fungera som en pålitlig vaktstyrka här ute i natten, har seriösa problem i arbetet.

Trodde de verkligen att gullande, duttande, klappande, tröstande, dansande, pratande och pratande – och te och möggås – kunde garantera safarideltagarnas säkerhet?

Guiden förstår vinken, till slut. Han tar sin bössa och går. Äntligen! Tältdörren faller ljudlöst igen efter honom, och du känner frid.

Lejonen har tystnat. Skönt är det, för nu är du dödstrött. Det är inte många timmar kvar tills du ska upp och skåda fåglar. Då gäller det att orka med.

Inte bara orka med, förresten. Njuta!

Det är enastående naturupplevelser du har kommit hit för, inte cirkusnätter som den här.

Du lägger dig tillrätta på britsen, väl medveten om att det när som helst kan komma ett nytt, hotfullt rytande ur djungelnatten och skrämma slag på dig. Men nu vågar du förlita dig på att guiden står på vakt med bössan laddad.

Du tänker sova lugnt! Han kommer inte att hänga här inne mer och prata känslor.

Men vad nu? Var det ett skott som avlossades?

Eller var det något annat du hörde, något av alla de hundratals safarinattens läten som du inte känner ännu?

Eller var det bara inbillning…?

Hur som helst ska du få sova nu i lugn och ro, och det ska bli alldeles underbart skönt!
Kram och god jul
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Stort tack Videunge! Hade inte väntat mig nåt svar förrän efter julhelgen :) Safarin har jag alltid i bakhuvudet när det krånglar på nätterna, då tar jag det som pepp att fortsätta vakta vargar men inte klistra min närvaro på se små.

God fortsättning!
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av SaraMilana »

Min tanke är att det kan ta ett litet tag innan man är på banan igen efter sjukdom. Särskilt magsjuka när alla reserver töms.

Jag själv skulle nog mata på ännu mer och se tiden an. Men det är jag det, jag har aldrig kurat och jag skulle nog dra mig för det eftersom jag inte är så insatt.

Jag skulle ge riktig mat till varje mål (utom kanske kvällsslurken om jag ammade). Och så skulle jag börja med skedmaten och avsluta med amning/ersättning, utom kanske på morgonen då jag nog skulle göra tvärt om. Sen tycker jag själv att det är viktigt med mycket fett i maten (även till mig själv), så i puréer och gröt har jag i en rejäl klick smör, så stor att jag nästan skäms om nån ser mig. ;) Blir det bara fruktpure till ett mål så har jag i kokosfett som är smaklöst, jag tänker att det är godare så.

Sover de fortfarande i vagn? Börjar det bli trångt?

Hoppas att ni har haft en fin jul! Kram! :heart:
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Tack SaraMilana! Om mina barn sov 22-7 skulle jag nog inte heller kura men nu börjar jag tröttna på att behöva lägga mig 20 för att orka med på dagarna :roll: :wink:

Jo, visst är jag kanske för hård.. Storebror fick både mat i överflöd och samma rutiner varje dag men ändå sov vi uselt. Det som gjorde hela skillnaden var min attityd så jag ser nog mest till den i min längtan efter att få sova :oops: Nu när tjejerna har ätit sina vanliga mängder och sovit som de brukar på dagar och kvällar i några dagar tyckte jag det kändes fel att amma på natten också (särskilt som det inte leder till färre uppvak).

Med maten gör jag så att jag ammar till frukost eftersom jag inte hinner eller orkar sanera tjejerna då. Har provat att ge välling men de är inte särskilt hungriga så då ammar jag istället :) Till lunch äter de faktiskt mer mat om jag ammar först och eftersom de inte vill amma alls på kvällen så passar jag på efter långluren med skedmat som påfyllning. Smör och olja får de också i galna mängder ;)

Inatt gick det faktiskt mycket bättre och även om de höll igång (de turas om och är sällan båda samtidigt) från 1 så somnade de faktiskt om mellan varven :thumbsup:
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av SaraMilana »

Det jag menade var att eftersom jag aldrig kurat är jag nog lite "rädd" för det. Kanske vore det en bra lösning för er, det känns ju som att de borde klara hela nätter på matintaget även om de inte sover utan uppvak självmant.

Jag har begåvats med barn som gärna sover på natten, men har fått kämpa desto mer med dagarna istället.... ;) Undrar egentligen varför det är så? I många fall verkar det vara det ena eller det andra som fungerar mindre bra.

Jag är superimponerad av ditt jobb med tjejerna!!

:heart:
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Jag som tycker att mina barn sover rätt bra på dagen undrar ibland vad jag hade tyckt om de sovit finfint på natten - kanske hade jag då varit tokig på skarvarna :lol:

Jag kör vidare på samma spår och hoppas de snart sover natten lång. Och ja, vi har bytt till spjälsängarna nu :)
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Idag är mina små hjärtan 5 mån. Otroligt!! Råkade se mig själv i spegeln när jag bar på mina bebisar och insåg vad stora de har blivit. Dagen till ära har jag även läst igenom min tråd - så upplyftande att få alla framsteg svart på vitt! "Problemen" avlöser ju varandra men vilken skillnad det är idag bara jämfört med några veckor tillbaka :shock:

Vi är nu helt återhämtade efter magsjukan och tjejerna äter som hästar. Mat till lunch och middag och gröt till mellis. Lova äter även välling på kvällen medan Elvira numera bara vill ha tutten då. De delar på en storebrorsportion ungefär + frukt till efterrätt. Ammar mest för att det är mysigt och för att de ska få i sig vätska och nyttigheter. Nu inser jag att det är dags att införa riktig frukost också men drar mig för det - det tar ju sån TID och det har vi inte gott om på morgonen ;)

Sover gör de ca 18:30-4 i sina sängar, efter det börjar uppvaken fram till 6:30. Vi körde på som i en kur, dvs snabba handfasta (buffning/solfjäder) första natten och därefter ramsan. När den hade satt sig avvaktade vi mer och mer innan ingripande. Efter 4 blir det pangramsa direkt och sedan inget mer (utom husljud/musik om det krisar). Nu somnar de oftast om rätt snabbt efter det och när de vaknar igen efter en timme eller så pangramsar jag igen. Först runt 6 kan det spåra ur ibland. De två senaste nätterna har det varit max 2 uppvak på hela natten där vi har behövt ramsa. Nu är det bara jag som inte kan sova - får nog be pappan kura mig ;)

Båda mina frön skrattar härligt och går upp på alla fyra när de ligger på mage. Nån korsvirke ålning ser dock inte ut att vara på g men de hasar sig bakåt rätt snabbt nu. Vi föräldrar är smått chockade eftersom storebror lärde sig åla, krypa och gå först vid 11 mån. Just nu är livet härligt!!
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Telefonen rättar mig så orden blir lite tokiga #-o , men ni kan nog gissa vad jag menar
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
Flora
Inlägg: 60
Blev medlem: mån 29 nov 2010, 19:03

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av Flora »

Bravo!!! =D>
Vad härligt att läsa hur bra ni har det och vilket fint jobb du har gjort den senaste 5 månder! Ibland är det bra att läsa hur det var i början - man inser att allt gå över om man bara har rätt attituden (även om man inte alltid se det direkt)
Haha ja det blir svart när barn börjar att sova bättre och man själv nu ligger vaken :) jag lyssnar på ljudböcker på ipod och sen sover jag om när jag lyssnar...

Kram Flora
Mamma till
princessan föddes 15.6.2010 - SHN Dec 2010
lillebror föddes 14.8.2013
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av Irmasmamma »

Vad härligt ni verkar ha det, heja er!! :D \:D/ :heart:

Korsvirke-ålning skulle jag gärna vilja se prov på, haha! :lol: :wink:

:heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
Ylvispylvis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 815
Blev medlem: mån 25 feb 2013, 11:04

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av Ylvispylvis »

Hurra!! =D>

Läste just ikapp här och blir så imponerad igen av dig!! =D> Vilken resning ur attitydträsket (nytt ord? :lol: ) du har gjort :thumbsup:! Och vilken resa sen, det är ju fantastiskt! Bra kämpat! =D>

Känner igen mycket, särskilt det där med att hasa bakåt och snurra lite...och de ljuva skratten, vad gör man inte för att få höra dem?! :lol: :wink:

Kram!

:heart:
S 2013-08-20, SM från början
J 2015-07-23, varför överge ett vinnande koncept?
Tvillingar i magen bf 2018-10-02
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: SM med tvillingar och en storebror på 1,5 år

Inlägg av lgh140 »

Tack alla!!!

Dagarna går och framstegen kommer, dock med snigelfart ;) Vi fortsätter konsekvent behandla tidiga uppvak på samma sätt - ramsa! Musik har vi som sista utväg eftersom det hittills inte har haft nån större effekt, antagligen eftersom IPaden har en begränsad maxvolym. Elvira sover dock oftast (tror vi, inte alltid lätt att höra vem som håller igång) hela nätter, trots att hon är den som är "minst" i maten. Lova vaknar oftast inte förrän efter 6 numera så det går framåt :) Inte mycket vi kan göra förutom att mata på och krypträna dagtid samt att mörklägga och vara konsekventa nattetid. Eller har jag missat nåt?

När vi ändå håller på och sliter med tidiga uppvak passade vi på att ändra natten till 19-07. Tanken är att tjejerna snart ska flytta in i storebrors rum och då känns det lättast att ha samma tider. Så nu inväntar vi bara att nätterna ska sitta lite bättre. Annars behåller vi 12-45-2-45 ett tag till. 3-4-månadersschemat har bara suttit perfekt ett par veckor och förutom Lovas tidiga morgnar skarvas det minimalt. Lunchluren blir dock lite tokig pga att vi hämtar storebror på förskolan 11:30. Luren ligger 11:45-13:45 och vi går hemifrån ca 11:15. Första dagarna gick det jättebra och tjejerna började inte slumra till förrän på hemvägen. Sista veckan har de istället börjat somna redan på väg till förskolan vilket innebär att de vaknar när jag lyfter över dem i sina liggvagnar när vi kommer hem. Jag får mig en längre utskällning innan de somnar om. Sen sover de dock bra och den extra halvtimmen sömn verkar de behöva just nu så jag stressar inte upp mig över det. Hela familjen är som i förstadiet till sjukdom och är riktiga tröttisar.

Någon som vet nån tvillingvagn som är tillräckligt bred för att de ska kunna sova på mage även nu under vintern med tjocka åkpåsar? Är på ständig jakt så vi inte ska vara låsta till hemmet när det är dags för långlur.
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
Skriv svar

Återgå till "Späda barn och små (nyfödd till 1år)"