alltid världens utbrott efter middagslur!!!

[Gäst]

Hej,
jag måste fråga er en sak. Lillkillen 16 månader har numera för vana att vara MYCKET ledsen och arg efter middagslurarna. Han sover bra och äter bra (numera!), men jag tror att den starka reaktionen kan bero på lågt blodsocker.
Tex idag:
han vaknar efter promenad i stan. Han är lite ledsen när han vaknar 14.30, hade ätit (lite) lunch 11, får lite mandarin (några klyftor, inte tillräckligt antagligen). Sen börjar ledsnaden, han är helt förstörd och vill inte sitta i vagn & inte bli buren. Jag går med en gallskrikande bananunge tvärs över hela stadsdelen för att hämta storebror på dagis och gå hem. Inget funkar, inget resolut snack, ingen avledning, inget lugnande snack, ingen tystnad, ingen tutte, ingen liten mackbit...Han är helt enkelt upp och ner. Väl hemma i lugnet får han en pepparkaka, och då släpper det lite. Sen kan han äta mellanmål och så släpper det helt. Men utbrottet höll på säkert i 45 minuter. Det verkar bli värre när vi är ute nånstans. I helgen hände samma sak på ett fik, skulle äta semla när det var dags att vakna. Jag fick trycka in en halv sockerbit innan det tvärt slutade inför stirrande cafégäster.
Det är bara efter middagsvilan han har det så här jobbigt. Hur kan vi hjälpa honom?? Jag kan tillägga att ledsnaden går snabbare över med pappa också.
"Förtrotsen" verkar ju komma mer runt 18 månader, så det kan väl inte vara det?
Storebror fick ibland utbrott efter sovisen, då fick man läsa saga och smyga in banan under tiden. Då brukade det släppa. Det är därför jag tror att det har nåt med blodsockret att göra.

Annars hur go unge som helst, men som sagt en känslig en!

Vad tror ni? Måste man snabbt in med en pepparkaka så fort han vaknar??? Man ska väl inte behöva vara i hemmets lugna vrå exakt VARJE eftermiddag???

Jag är jättetacksam för svar från er kloka! Det är inget kul att vara så ledsen varje dag!

[Isobel]

Man kan ju ta med små äpplebitar i en påse eller banan och en liten sked, när man går utanför hemmets väggar.
Dessutom så är det lite nyttigare och ger lite mer mättnad än sockerbitar och pepparkaka

[annawahlgren]

Men om han har ätit lite lunch, eller ordentlig lunch, kl 11, är det ju dags för nästa mål kl 14.30 Varför ska han leva på några mandarinklyftor En balja filmjölk eller så med två bananer vore väl det minsta man kan begära

[Gäst]

Absolut absolut ,
problemet är att när det blir så där tokigt för honom, "vaknar på fel sida", så går det inte att börja med det. Äppelbitar och dyl kan man bara glömma i det läget. Dessa uppochnervända gånger på slutet, när vi har varit ute när han vaknat, har "det söta" varit det enda, och jag menar enda, som går att peta ner. Och efter två bett på en pepparkaka vänder det ju, då får han mellanmål. Han äter aldrig mer än motsvarande en mandarin och en liten macka till mellis, har aldrig varit mellanmålskonsument av stora mått.

Själva grundfrågan är: varför får han såna "uppvakningsattacker" NU plötsligt och hur kan vi undvika dem??

Tack!
mvh Åsa

[annawahlgren]

Skulle behöva se det här lilla barnet i aktion...

Det kan säkert vara så att din blodsockerteori stämmer, och även att det kan vara lite förtrots på gång eftersom pappa funkar "bättre", och även att han bär sig åt som sin bror på sin tid ev någon grumlig anledning (blodsockergen ).

Spontant tycker jag dock att det verkar stressigt, det hela. Han verkar inte vilja ut förrän han har vaknat ordentligt och det kan väl sägas om de flesta av oss. Eller också behöver han sova färdigt (vaknar han själv ).

Kan man tänka sig att lösgöra en halvtimme innan ni ska iväg, så han också kan få saga och banan

[Gäst]

Du kan ju ge honom något sött innan han ska sova så håller nog effekten i sig tills uppvaknandet - om det är blodsockret....

Jag vet inte, men jag hade heller inte varit så glad av att vakna upp på fik eller stadsvandringar och möta världen så direkt efter sömnen. Särskilt inte under 30-årskrisen ! Som kan likställas med 18-månadersåldern han är inne i just nu. Så det kanse hade varit skönt för alla att ta luren ochuppvaket hemma för att se om det blir bättre när han vaknar upp i kända rum. Då har du ju svaret där och själva 18-månaderskrisen brukar gå över på ett par månader så ni kommer inte behöva vara hemma hela livet ! Läs om åldern i Barnaboken och reflektera!

[Tina-Stina]

Hej!
Tycker också att det är svårt med maten, när man är ute på stan och de små grynen vaknar..
Jag matar alltid rejält ( el. så gott det går) innan vi åker, sedan när hon vaknar har jag alltid med frukt, osötade kex (ex smörgåsrån) Brukar fungera.
Problemet med att ge sött är ju att den lille/lilla får insulinpåslag som gör kroppen orolig, Dvs "blodsockertoppar" som snabbt sjunker, och så blir det gnälligt igen. Förrädiskt värre!
Jämna mellanrum mellan mattider hjälper här!
Hoppas att det löser sig för er!
Mvh Tina-Stina

[Gäst]

Hej,
tack för alla era svar!
Men han sover alltid i vagnen eftersom han sover avgjort bäst där på dagarna, och vaknar oftast upp på vår gård, sen direkt in och äta mellanmål. Stadsvandringarna är undantag!!! Men jag tror vi ska undvika det helt ett tag, precis som ni råder.
Och det där med socker....alltså vi pratar om två bett på en pepparkaka innan han får riktig mellis så insulinet är det nog ingen fara med .
Vi kör på rutinerna och trycker in lite päron innan luren, tror jag!
Kram på er alla,
Åsa