Allt detta skrikande

KS · Inlägg av KS » sön 22 jan 2006, 08:06

Suck. Det gick ju så bra i början. Nu, mitt i uppföljningsveckan har han vaknat två morgnar vid 5-tiden. I går skrek han i en och en halv timme och idag håller han på för fullt fortfarande nu (07:00). Ingenting tycks fungera. Ramsan svarar han inte alls på, solfjädern gör honom vansinnig och buffningen fungerar när man gör det, men så fort man slutar börjar han skrika igen. Vi försöker låta honom vara så mycket som möjligt, men det fungerar inte heller.
Detta är så jobbigt, vi vill bara ge upp och ta upp honom eller stoppa in nappen. Han har aldrig skrikit så här mycket i hela sitt liv. Han skriker när han ska somna, han skriker när han vaknar och är ovanligt gnällig när han är vaken också. Dagslurarna har inte fungerat bra, kanske beror det på det.
Vi kämpar och läser på, men just nu känns det tungt.
Vad ska man göra?

Inlägg av **annawahlgren** » sön 22 jan 2006, 20:17

Det finns egentligen bara två alternativ:

1. Ni ger upp och återgår till det som var. Och bestämmer er kanske för att genomföra kuren senare, eller inte alls.

2. Ni återgår till där ni spårade ur, blev osäkra och släppte in hela vargflocken. Man brukar få ta tag i ordningen via Lathunden från och med andra natten där. Det är då ramsan ska ta över. Men ska ni lyckas styra upp det hela, måste ni först och främst peppa er med total beslutsamhet och en mycket glad och bestämd, fullständigt tveklös attityd av självklarhet

Det är det som skjuter "vargen", som nu krälar i hans säng.

Du skriver: "Ramsan svarar han inte alls på, solfjädern gör honom vansinnig och buffningen fungerar när man gör det, men så fort man slutar börjar han skrika igen. Vi försöker låta honom vara så mycket som möjligt, men det fungerar inte heller." Här har ni lagt över ansvaret på lilla barnet och hoppas han ska ta hand om kuren åt er eller åtminstone hjälpa till, dvs bekräfta för er att ni gör rätt.

Det är inte lilla barnets sak

Och det är därför han blir "vansinnig". Han väntar på er säkra ledning, den som verkligen kunde jaga vargen på porten åt honom och därmed vara sant betryggande.

Han gillar att bli buffad därför att 1. det ÄR skönt men det är ett krisverktyg som inte ska gödslas bort som sövningsmetod, 2. ni lär honom att han inte kan/får/vågar somna/sova utan er fysiska närvaro och ert fysiska beskydd.

Vilket ju inte är särskilt sant

KS · Inlägg av KS » sön 22 jan 2006, 21:03

Ja, jo.

Inlägget skrev jag imorse, när Lucas fortfarande inte hade somnat och jag var väldigt trött. Lät kanske lite mer negativ än jag egentligen är. Behövde nog bara skriva av mig lite.
Somnar själv gör han. På kvällen tar det sällan mer än 10 min. Vi buffar honom aldrig till söms. Vad jag menade med att vi låter honom vara så mycket som möjligt är för att vi har märkt att vi mest stör om vi går in till honom, men också när vi ramsar.
Vi vill absolut inte ge upp. Ska läsa boken igen och starta om från natt 2. Och sluta gnälla....

A lie · Inlägg av **A lie** » sön 22 jan 2006, 21:35

Åh jag känner så väl igen mig i det du skriver. Låter presis som Widar var för några veckor sedan, förutom att daglurarna fungerade så...
Vill bara säga - ge inte upp utan kämpa på , det kommer att gå bättre snart bara ni hittar attityden till 100% och tror på det ni gör så kommer också sonen att göra det

Vill du ha lite mer inspiration och läsa om hur vi haft det och hur det gått får du gärna titta in i "min" tråd http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=4683

*lycka till*
Annelie