Helt ur gängorna efter att sovit 12 /natt i snart ett år...

[Jempa12345]

Hej,
Vi har en dotter som vi kurade för snart ett år sedan, när hon var 8 månader. Hon har svarat otroligt bra på "kurningen" och sovit 12h/natt och somnat utan protest. En dröm.Tills för 2 månader sedan. Nu är det helt upp och ner och hon blir skogstokig om vi ramsar. Hon skriker helt hysteriskt och står upp i sängen om vi går ut ur rummet när vi lagt henne. Vi måste vara inne hos henne när hon somnar och absolut inte ramsa, för då blir det ännu värre. Vaknar hon på natten går det inte heller att ramsa utan det förvärrar bara situationen (inte alla nätter hon vaknar dock). Hon har tidigare sovit 19:30-07:30 men nu vaknar hon alltid mellan 06:00 och 06:30 och det är omöjligt att få henne att somna om.

Vad ska vi göra?! Vi vet ju att detta är en kanonbra metod som funkar superbra, men vi har fastnat i vad vi ska göra eftersom det inte går att ramsa. (Har läst lite olika trådar i forumet, men får lite dubbla budskap om man ska ramsa eller inte och hur man gör med så gamla barn som 19 månader).

Snälla hjälp oss så vi kommer tillbaka till normala former igen! Stort tack på förhand!

[TorsMamma]

Hej,

Hur ser era dagar ut nu för tiden? Mat, sömn, social delaktighet m.m.?

jag kommer att flytta er till säkra sovare med fnurra och läs gärna där inne är mitt råd.

[Jempa12345]

Hej.
Tack för svaret!

Vi håller samma tider varje dag:
Välling 07:30
Mellanmål 10:00
Lunch 12:00
Sova 13:00-14:30
Mellanmål 15:30
Middag 17:30
Välling 19:15
Godnatt 19:30

Ingenting har vi ändrat på senaste halvåret, och innan det var det i stort sett samma fast med ytterligare ett sovpass. Märkligt att sömnen strular så... (Om hon sovit dåligt flera nätter har vi även råkat ut för nattskräck, men endast ett fåtal gånger)

[klockan]

Hej jempa,

tänker att er dotter förmodligen brakat rätt in i förtrotsen och DET brukar märkas . Har själv fått mina fiskar varma på den fronten med sonen som är bra precis ett år äldre än din tjej. Jag känner igen det ff a på det du beskriver om hur läggningarna "spårat" ur och att hon vaknar om nätterna och att man tänker att ramsan inte gör ngn nytta...

Inne på forumet finns MÅNGA bra trådar om förtrotsen, denna period som inträder när barnet är ca 1.5 år och är en slags övning inför den "riktiga" trotsen. Handfallen står man, chockad blir man och jag tänker att samma känslor förmodligen virrar runt i den lilla oxå. Så, handfast styrning/ledning och håll i, håll ut är mitt bästa tips! :thumbsup: För oss började det för lite mer än ett år sen, nu är han i trotsen och den är hittills MKT lättare att hantera än FÖRtrotsen upplever jag, förmodligen för att jag har fortbildat mig så mkt inom detta område sen han började "krisa".

Jag kan berätta lite om hur/vad vi gjorde för att underlätta för vår son när det var som värst och jag ska även berätta om vårt kanske största misstag...

Börjar med det då 8) . Jag tänkte oxå som du att "ramsan" inte hade ngn funktion, att han var för gammal/för stor för att kunna/vilja ta den till sig. Istället så fick han vråla på bäst han ville. Och det gjorde han! Såklart . Han växlade perioder då han vrålade under olika tider: ibland vid läggning, ibland mitt i natten, ibland tidiga morgnar. Ja, så där höll vi på. Han tystnade ju alltid av sig själv efter 10-15 min eftersom att han visste vad som gällde ("egentligen"), men eg var det ju inte så schysst av oss heller att bara lämna honom där , tänker på "Safarin" i SHN-boken som ju på ett tydligt sätt beskriver betydelsen av att man som förälder ger sig till känna därute...

Iallafall...till slut så kände jag att näe, detta funkar inte/känns inte bra. Hans "vrålningar" kom ca 3-4 kvällar/nätter i veckan när det var som mest intensivt. Så tillslut bestämde jag mig för att sätta in ramsan igen. Men jag körde enbart m pangramsa, dvs enbart x4 och sen lämnade jag honom och stöttade m h a husljd. I början blev han skitsur och sa typ "Näe näe näe" när jag ramsade, sen ganska omgående så accepterade han och tystnade och så var det bra med det.

Vaknade gjorde han ändå , men att man snabbt kunde vara på plats och lugna och få honom att komma till ro av sig själv igen kändes ju fantastiskt. Detta var i slutet av förra sommaren jag började och han ropar fortfarande ngn natt då och då, men tar pangramsan jättebra och nöjer sig med det ist för en massa springande ut och in och att man själv ska sitta/ligga med honom inne i rummet (inget vi nånsin sysslat med, men jag vet många föräldrar som lätt hamnar i den rollen när barnen är i den här åldern).

Så, att återinföra ramsan, men endast ge en pangramsa och ev stötta med husljud efteråt är mitt hetaste tips! Ramsan är GULD, det kraftfullaste verktyget ever.Bara det att man får modifiera hur man använder den i takt med att barnet växer tänker jag.

Detta kan vara en orolig ålder som sagt, det är lätt att leta fel hos sig själv och det man gör, jag tror att man får tänka att så länge man gör sitt bästa så måste nog utvecklingen få ha sin gång. Ert schema ser jätetfint ut, och i kombo med mkt utevistelse samt social delaktighet så finns inte så mkt mer att tillföra. Vi har kört hårt på detta, inte så strukturerat avs social delaktighet kanske, men bjudit till och hoppat på tåget om han själv velat vara med och laga mat, vika tvätt, handla, duka fram etc etc. Ganska mkt jobb men helt klart värt det! Och folk häpnar när de sen ser vad ens "lilla barn" faktiskt kan och barnet i fråga blir väldigt tillfreds och lugn av att få känna att han/hon har en uppgift/får vara med istället för att bara bli bortmotat eftersom det går så mkt fortare om man som vuxen gör det som ska göras 8) (självrannsakan... ).

I Barnaboken finns SÅ mkt klokt skrivet om förtrotsen och trotsen (börja läs och förbereda dig redan nu) och jag älskar även det AW skrivit om olika personligheter , det har hjälpt mig mkt eftersom olika slags personer "kräver" olika slags bemötande i jobbiga faser.

Den här tråden http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=13298

har varit och är fortfarande den mest peppande jag vet utifrån min sons förtrotsande och trotsande som till stor del satt sig på sömnen, dvs han tar ut /berabetar mkt när han sover.

Vi kortade även ner hans lunchlur iom att han fyllde 2 år, vi drog först ner till 60 min och sen till 45 min och det svarade han bra på direkt. Kring 2 år kan det blir lite väl mkt med 90 min sömn på dagen om man sover 12 tim på natten.

Att lägga 30 minuter tidigare på kvällen har oxå varit en framgångsfaktor under de perioder då läggningarna varit det som strulat mest. Först hade vi en period då han låg och sjöng/snackade i ca 1 timme innan han somnade och sen kom då vrålperioden (samma som du beskriver). I ert fall hade jag bara ramsat mig ut, helt sonika och sen, om protesterna inte tystande så hade jag dragit av en pangramsa, kanske med hyfsat bestämd röst för att visa vad som gällde 8) Det är ju oxå det fina med ramsan, att man kan variera röstläget beroende på vad man vill framföra.

Att hålla sig utanför rummet.Än en ggn. Det är superlätt att man hamnar i "skabaragåinengång"-fällan och sen så "kräver" barnet att man MINSANN ska komma in. När han/hon egentligen klarar sig hur bra som helst på egen hand (med ev stöttning utifrån såklart ).Sköt kommunikationen från utsidan. Är det skarpt läge (t ex sjukdom el rädsla/lessenhet) kommer du/ni att höra detta och då råder inget tvivel om att man går in och lugnar på plats såklart!

Jag fick rådet härinne att läsa om kapitlet om 8-månadersångesten i BB eftersom förtrotsen har viss likhet med denna utvecklingsfas. Tyckte det stämde mkt bra överens och gav mig mkt bra verktyg att bemöta min son på ff a på dagtid.

Avseende tidiga morgnar kan väckarklocka vara bra att införa. Finns mkt tips här på forumet om hur man då går till väga.

Kom ihåg att se tiden an, för oss är det fortfarande i rörelse/process, men inte alls lika dramatiskt som innan polletten trillade ner hos oss och vi hade hittat de strategier som passade oss. Vid förändringar/när man inför nytt tycker jag att det är bra att ha 7-10 dgr som måttstock innan man utvärderar

Blev ett långt inlägg, men jag kände bara spontant att jag ville dela med mig av vår resa (som sagt pågår den fortfarande) och jag hoppas att du/ni kan hitta nåt som hjälper er vidare!

Varma hälsningar!

[Jempa12345]

Stort tack för ditt svar! Känner verkligen igen mig:-)

Nu har vi kört ramsa i tre kvällar och det går lite sådär, men bättre hela tiden. Första natten var hon superarg och skrek ilsket i 45 min. Andra natten tyst på 2 minuter efter ramsa X4 och igår (tredje kvällen) tog det ca 10 minuter. Varje kväll ramsar vi, fast att hon verkligen inte gillar den. Hon har även vaknat några gånger på nätterna men somnat om själv efter ett par minuter (utan ramsa).

Det problem som kvarstår är dock mornarna. Hon vaknar ca en timme för tidigt och är rätt glad och nöjd och framförallt superpigg. Förstår inte hur vi ska få henne att sova längre! Men vi tar inte upp henne förrän det är dags, så hon kanske fattar tillslut...

Tack igen för hjälp och peppning!
Ni som svara här på forumet är guld värda!

[klockan]

Men då verkar ni ju vara på rätt väg då! Det tar ngr dgr som sagt, men eftersom du kurat känner du ju till vikten av att tänka långsiktigt :thumbsup: och att styra skutan med säker hand.


Jag ska inte tjata utan upprepar bara tipset om väckarklockan . Vi valde att inte introducera den utan väntade ut vår son och efter ett par veckor var de tidiga morgnarna ett minne blott, så det tänket funkade för oss, men märker ni att det blir ohållbart så vet du att det finns trix att tillgå!

Du är ju själv minst lika mkt guld värd , lovar att det är ngn därute som känner igen sig och som oxå får hjälp av den här tråden :thumbsup: .

Lycka till!