Min man går in till 100 procent för vår sons tennis. Sonen tycker det är roligt men vill ibland inte att pappa ska vara med överallt, hela tiden. Jag har försökt förklara det för min sambo men då tar han väldigt illa upp. Problemet är att han inte har nån egen "fritidssysselsättning" och nästan inga vänner, utan detta med sonens tennis har blivit viktigt för honom, då han knytit nya kontakter med vuxna och har fått en fin gemenskap i klubben.
Ett dilemma som ibland gör att sonen blir lessen och inte vågar säga till pappa att han vill vara ensam på träning/tävling. Dessutom blir han besviken/irriterad om sonen inte gör bra ifrån sig...
Vi har haft många, långa diskussioner om ämnet men det blir så svårt när han tar allt så personligt.
Jag lider med vår son.