Skelning?
Skelning?
Har läst lite nu om blinda barn som börjat se och tom läsa! och är hemskt nyfiken på om det finns något om barn som skelar, och hur man kan ev. träna bort det?
Mamma till Izabelle 040416 
Startade SHN-kur 23/10 -04 och sen dess sover Iza gott om natten.
Startade SHN-kur 23/10 -04 och sen dess sover Iza gott om natten.
En veldig bra fråga!! Och en viktig en.
För att mitt svar skal bli begripelig är det viktig att man är ense om en sak: Man ser inte med ögonen. Ögonen är en vektyg som hjärnan använder för att kunne se. Man ser med hjärnan. Hjärnan gör tolkningen av det bildet som ögonen sänder till hjärnan. Ögonen själv kan inte göra nån tolkning. Och et barn kan ha visuella problem som ligger i hjärnan, och inte i ögonen.
Ett av de mest genkänneliga problemen är en lätt-att-se-strabismus.
Ordet strabismus är den medisinske termen for skjelning. Detta problemet är mycket vanligt. En markerad strabismus är lätt att upptäcka, men en mycket liten strabismus kräver en noggrann undersökning. Oavsett om strabismusen är liten eller stor, så utgör den ett allvarligt synsproblem, i och med att barnet inte har ett fullvärdigt syn. För att ha ett fullvärdigt syn måste båda ögonen kunna konvergera på ett objekt man ser på.
Att konvergera ögonen är det man gör med ögonen när man skal titta på det som t.ex. finns rätt framför nästippen. Om du håller upp ditt pekfinger rätt foran näsan och så skal titta på fingret, så måste du kunna bringa ögonen samman, som om du gör en visuell triangel, högra ögon + vänstra ögon + fingret bildar en triangel. Om man inte bildar denna triangel, så ser man inte fingret tydligt. Man ser kanske TVÅ fingrar, och man ser lite suddigt. Om man nu sträcker på armen, så att fingret kommer 50 cm bort från ögonen och försöker se fingret utan att bilda denna triangel, så ser man fortfarande två fingrar. Om man nu ber maken som sitter två meter bort hålla upp sitt finger, så går det däremot bra att se den utan att man konvergerar med ögonen.
Så alltså, du skulle kunna se en fågel på himlen utan problem, eller et djur som springer 50 meter i från dig.
Men försök att skriva ett inlägg på forumet utan att konvergera, bilda denna triangel med ögonen. Försök läsa något. Försök göra VAD SOM HÄLST som kräver syn innanför 50 cm från ögonen utan att bilda denna triangel. Det går inget vidare, för det man ser är suddigt och dubbelt.
Ett barn med strabismus klarar inte av att konvergera ögonen. I många fall använder hjärnan till barn med strabismus bara det ena bildet som ögonen skickar till hjärnan. De två ögonen skickar ett bilde var, och hjärnan lägger så dessa två bilder perfekt på varann, så att det ser ut som bara ett bilde. I fall med strabismus, där hjärnan får två kanske helt olika bilder, uppstår det kaos när hjärnan skal lägga dessa på varann. Och kaos kan man inte ha, tänk om bildet skulle ge information när barnet skulle gå i en trapp? Det ville vore ett kaos av trappsteg, och barnet skulle kunna råka trå på att trappsteg som inte var där det såg ut att vara. Hos enskilda barn väljer hjärnan att släcka ner det ena bildet, rätt och slätt koppla bort bildet från det ena ögat. Då hade man inte kaos, men priset är dyrt; man får inget djuptseende. Andra barn får leva med synskaos, min dotter var en av dom. Hon hade en strabismus man bara kunde se med noggrann undersökning (eller den fingertesten jag beskriver nedanför). Hon kunde inte gå i trappor utan att klamra sig till räcket som om det gjällde livet (och det gjorde det ju också, ett felsteg överst i trappan kunde lett till bruten nacke i värsta fall). Hon kröp ner för trottoarkanten för att hon inte kunde bedöma höjden med bara ögonen, och hon var motorisk klumpig. Innan vi kom till IAHP var det ingen söm mistänkte att hon hade något visuellt problem. Hon fick behandling av fysioterapeut!
IAHP föreskrev krypning och kravling för min dotter. Mycket av det.
Bebisar utvecklar sin konvergering runt ett års ålder. Om man försöker låta en bebis titta på ett pekfinger som man sakta rör mot mellanrummet mellan bebisens ögon, och bebisen följer detta finger med ögonen, så ser man att på ett gett håll så glider bebisens ögon ut åt sidan. Bebisen klarar inte bilda triangelen på helt nära håll.
Teorien är att det er bebisens kravling och krypning som koordinerar hjärnhalvorna, som igen koordinerar ögonen sån at man till slut är i stand till att konvergera perfekt. Teorien är att bebisar måste krypa för att kunna konvergera. Teorien är att bebisar som inte får krypa, och krypa mycket går miste om nåt väsentligt i sin neurologiska utveckling.
IAHP har otalliga gånger visat att hjärnan kan backa bandet. Krypningen man gick miste om som bebis går att ta igen. Min dotter kröp många mil på vardagsrumsgolvet under ett år, och i dag har hon kun små visuella problem. Vi anar inte vilka dessa problem är rent praktisk, vi har inte sett några, men hennes ena öga glider ut två cm innan fingret träffar hennes näsrot, så hennes konvergering är inte helt perfekt. Men mycket, mycket bättre än innan hon började krypa.
Detta är information som för mig är lätt att skriva om för att jag vet så mycket om det. Men för er som läser om detta för första gång är det inte alls lika lätt. Så jag ber er, be mig utdjupa om det var något här som borde vara klarare förklarad av mig.
Och jag hoppas jag har klarad av att ge svar på frågan.
Kram, Hege
För att mitt svar skal bli begripelig är det viktig att man är ense om en sak: Man ser inte med ögonen. Ögonen är en vektyg som hjärnan använder för att kunne se. Man ser med hjärnan. Hjärnan gör tolkningen av det bildet som ögonen sänder till hjärnan. Ögonen själv kan inte göra nån tolkning. Och et barn kan ha visuella problem som ligger i hjärnan, och inte i ögonen.
Ett av de mest genkänneliga problemen är en lätt-att-se-strabismus.
Ordet strabismus är den medisinske termen for skjelning. Detta problemet är mycket vanligt. En markerad strabismus är lätt att upptäcka, men en mycket liten strabismus kräver en noggrann undersökning. Oavsett om strabismusen är liten eller stor, så utgör den ett allvarligt synsproblem, i och med att barnet inte har ett fullvärdigt syn. För att ha ett fullvärdigt syn måste båda ögonen kunna konvergera på ett objekt man ser på.
Att konvergera ögonen är det man gör med ögonen när man skal titta på det som t.ex. finns rätt framför nästippen. Om du håller upp ditt pekfinger rätt foran näsan och så skal titta på fingret, så måste du kunna bringa ögonen samman, som om du gör en visuell triangel, högra ögon + vänstra ögon + fingret bildar en triangel. Om man inte bildar denna triangel, så ser man inte fingret tydligt. Man ser kanske TVÅ fingrar, och man ser lite suddigt. Om man nu sträcker på armen, så att fingret kommer 50 cm bort från ögonen och försöker se fingret utan att bilda denna triangel, så ser man fortfarande två fingrar. Om man nu ber maken som sitter två meter bort hålla upp sitt finger, så går det däremot bra att se den utan att man konvergerar med ögonen.
Så alltså, du skulle kunna se en fågel på himlen utan problem, eller et djur som springer 50 meter i från dig.
Men försök att skriva ett inlägg på forumet utan att konvergera, bilda denna triangel med ögonen. Försök läsa något. Försök göra VAD SOM HÄLST som kräver syn innanför 50 cm från ögonen utan att bilda denna triangel. Det går inget vidare, för det man ser är suddigt och dubbelt.
Ett barn med strabismus klarar inte av att konvergera ögonen. I många fall använder hjärnan till barn med strabismus bara det ena bildet som ögonen skickar till hjärnan. De två ögonen skickar ett bilde var, och hjärnan lägger så dessa två bilder perfekt på varann, så att det ser ut som bara ett bilde. I fall med strabismus, där hjärnan får två kanske helt olika bilder, uppstår det kaos när hjärnan skal lägga dessa på varann. Och kaos kan man inte ha, tänk om bildet skulle ge information när barnet skulle gå i en trapp? Det ville vore ett kaos av trappsteg, och barnet skulle kunna råka trå på att trappsteg som inte var där det såg ut att vara. Hos enskilda barn väljer hjärnan att släcka ner det ena bildet, rätt och slätt koppla bort bildet från det ena ögat. Då hade man inte kaos, men priset är dyrt; man får inget djuptseende. Andra barn får leva med synskaos, min dotter var en av dom. Hon hade en strabismus man bara kunde se med noggrann undersökning (eller den fingertesten jag beskriver nedanför). Hon kunde inte gå i trappor utan att klamra sig till räcket som om det gjällde livet (och det gjorde det ju också, ett felsteg överst i trappan kunde lett till bruten nacke i värsta fall). Hon kröp ner för trottoarkanten för att hon inte kunde bedöma höjden med bara ögonen, och hon var motorisk klumpig. Innan vi kom till IAHP var det ingen söm mistänkte att hon hade något visuellt problem. Hon fick behandling av fysioterapeut!
IAHP föreskrev krypning och kravling för min dotter. Mycket av det.
Bebisar utvecklar sin konvergering runt ett års ålder. Om man försöker låta en bebis titta på ett pekfinger som man sakta rör mot mellanrummet mellan bebisens ögon, och bebisen följer detta finger med ögonen, så ser man att på ett gett håll så glider bebisens ögon ut åt sidan. Bebisen klarar inte bilda triangelen på helt nära håll.
Teorien är att det er bebisens kravling och krypning som koordinerar hjärnhalvorna, som igen koordinerar ögonen sån at man till slut är i stand till att konvergera perfekt. Teorien är att bebisar måste krypa för att kunna konvergera. Teorien är att bebisar som inte får krypa, och krypa mycket går miste om nåt väsentligt i sin neurologiska utveckling.
IAHP har otalliga gånger visat att hjärnan kan backa bandet. Krypningen man gick miste om som bebis går att ta igen. Min dotter kröp många mil på vardagsrumsgolvet under ett år, och i dag har hon kun små visuella problem. Vi anar inte vilka dessa problem är rent praktisk, vi har inte sett några, men hennes ena öga glider ut två cm innan fingret träffar hennes näsrot, så hennes konvergering är inte helt perfekt. Men mycket, mycket bättre än innan hon började krypa.
Detta är information som för mig är lätt att skriva om för att jag vet så mycket om det. Men för er som läser om detta för första gång är det inte alls lika lätt. Så jag ber er, be mig utdjupa om det var något här som borde vara klarare förklarad av mig.
Och jag hoppas jag har klarad av att ge svar på frågan.
Kram, Hege
Nu kanske jag är ute och cyklar... men skelning kan völ ändå bero på mer än en "feltränad" hjärna. Själv är jag opererad för just skelning. Inget som direkt syndes men jag hade svårt just med att få ihop ögonen ordentligt. Skelade 12-14 grader utåt med det ena ögat och lite med det andra också. Men i mitt fall så hette det att det berodde på för korta ögonmuskler på utsidan av ögat. Med en enkel operation så lossade de på musklerna och flyttade fästena lite. Idag har jag inga som helst problem av det.
Men gissa hur det var i början, ngn vecka efter operationen... kraftigt dubbelseende på alla avstånd. Åka bil var en ren mardröm och köra bil var inte ens att tänka på. Där kände jag verligen hur hjärnan fick jobba för att få ihop denna nya verklighet.
Men gissa hur det var i början, ngn vecka efter operationen... kraftigt dubbelseende på alla avstånd. Åka bil var en ren mardröm och köra bil var inte ens att tänka på. Där kände jag verligen hur hjärnan fick jobba för att få ihop denna nya verklighet.
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Jag tog en liten förhandsregel - och skrev att ett barn kan ha visuella problem som ligger i hjärnan, och inte i ögonen, istället för att vara kategorisk och säga att dom har.
Jag är inte helt hundra på denna fråga, men skal försöka förklara vad jag har uppfattat att IAHP mener om detta:
IAHP mener att man inte skal operera en strabismus därför att strabismusen är ett symptom på at något inte står rätt till i hjärnan. Korta muskler runt ögat kan komma av (menar de) at musklarne är "oanvände" i konvergeringen, därför att barnet inte kan konvergera, och att musklarna därför inte har fått utveckla sig som dom ska. På samma sätt som musklarna hos ett förlamad barn inte utvecklas som dom ska. IAHP berätter också att många strabismusopererade barn efter en tid går tillbaka till att ha strabismus igen, altså att verkningarna av operationen är kortlivad.
Jag hoppas detta inte skal hända för dig - och vill tillägga att jag inte har någon som hälst medisinsk utbildning. Jag svarar ut fra vad jag vet IAHP har för åsikter om olika saker.
Men personligen är jag voldsamt nyfiken att få höra mer om denna operation och inte minst om ditt syn före och efter. Hur gammal var du vid operationen, och hur gammal är du nu? Hur såg du före opreationen i förhållende till efter? Och hur snabbt hämtade hjärnan sig med hänsyn till synen, tog det mer än en vecka? Och hur har du det nu? Dina svar kan ju ge oss en inblick i hur barnen uten konvergering ser, dom har ju, i motsetning till dig, inget att sammanligna med.
Tack för ditt inspel, och jag hoppas du skriver mer!
Kram, Hege
Jag är inte helt hundra på denna fråga, men skal försöka förklara vad jag har uppfattat att IAHP mener om detta:
IAHP mener att man inte skal operera en strabismus därför att strabismusen är ett symptom på at något inte står rätt till i hjärnan. Korta muskler runt ögat kan komma av (menar de) at musklarne är "oanvände" i konvergeringen, därför att barnet inte kan konvergera, och att musklarna därför inte har fått utveckla sig som dom ska. På samma sätt som musklarna hos ett förlamad barn inte utvecklas som dom ska. IAHP berätter också att många strabismusopererade barn efter en tid går tillbaka till att ha strabismus igen, altså att verkningarna av operationen är kortlivad.
Jag hoppas detta inte skal hända för dig - och vill tillägga att jag inte har någon som hälst medisinsk utbildning. Jag svarar ut fra vad jag vet IAHP har för åsikter om olika saker.
Men personligen är jag voldsamt nyfiken att få höra mer om denna operation och inte minst om ditt syn före och efter. Hur gammal var du vid operationen, och hur gammal är du nu? Hur såg du före opreationen i förhållende till efter? Och hur snabbt hämtade hjärnan sig med hänsyn till synen, tog det mer än en vecka? Och hur har du det nu? Dina svar kan ju ge oss en inblick i hur barnen uten konvergering ser, dom har ju, i motsetning till dig, inget att sammanligna med.
Tack för ditt inspel, och jag hoppas du skriver mer!
Kram, Hege
Hej Hege (och alla andra naturligt vis). OK... jag är idag 27 år. Operationen utfördes för ungefär 2 år sedan, efter att ha haft glasögon och en massa "pekfingerövningar" över mig från tidig skolålder.Hege skrev:Men personligen är jag voldsamt nyfiken att få höra mer om denna operation och inte minst om ditt syn före och efter. Hur gammal var du vid operationen, och hur gammal är du nu? Hur såg du före opreationen i förhållende till efter? Och hur snabbt hämtade hjärnan sig med hänsyn till synen, tog det mer än en vecka? Och hur har du det nu? Dina svar kan ju ge oss en inblick i hur barnen uten konvergering ser, dom har ju, i motsetning till dig, inget att sammanligna med.
Glasögonen hjälper bara ögonen (eller hjärnan) att flytta ut bilden till den plats där ögat är... övningarna skulle väl stärka muskulaturen och kanske ta bort skelningen.. om jag hade gjort dem.
Innan operationen såg jag nog ganska mycket som alla andra men blev fort trött i ögonen. Blev trött när jag körde bil, blev trött när jag tittade på film. Alltså så trött att jag somnade. När jag läste så började det med att jag hade svårt att ha koll på vilken rad jag eg höll till därefter blev jag trött och somnade... Kunde även känna hur ögonen hoppade när jag började bli rejält trött... jag kämpade ihop bilden igen tills jag inte orkade längre och då hoppade bilderna isär igen. Detta hände nästan uteslutande när jag såg på TV.
Egentligen märker jag ingen större skillnad mellan före och efter operationen, jag har ju alltid sett bra ändå. Kanske blir jag inte lika trött som förut. Jag orkar se en hel film och jag orkar köra längre sträckor. Vad gäller läsandet så kan ja ginte riktigt svara på det eftersom jag inte har läst lika mycket i samma utsträckning som innan op. Problemet med bilderna som hoppar isär är faktiskt helt borta när jag tänker efter
Tror nog att jag hade ganska starka ögonmuskler i alla fall och det var nog det som gjorde att jag inte märkte så mycket av problemet. Den största delen av dagen så höll ju mina starka ögonmuskler bilden på plats av envishet kanske
Det var först när jag hamnade hos en ortoptist och hon "bedövade" ögonmusklerna och provcerade fram den eg skelningen som det syntes hur mycket det eg var.Efter operationen såg jag dubbelt lite drygt en vecka, kanske två. Men resultatet blev hela tiden bättre... bilderna gled ihop mer och mer tills jag hade samsyn igen.
Jag har inget minne av att jag någon gång direkt har upplevt dubbelseende eller problem med djupseendet. Problemet uppdagades när jag kom upp i skolåldern och började få huvudvärk av ansträngningen i skolan.
Däremot kan jag tänka mig att det är betydligt jobbigare om man har en så pass stor skelning att det verkligen syns. Att ögonen formligen pekar åt olika håll för då måste det vara betydligt svårare att få ihop bilderna till en. Och det är väl också då barnen får gå med lapp för ena ögat för att träna upp det svagare för att det inte ska sluta arbeta...
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Glömde en sak... jo visst är det så att det kan gå tillbaka (den informationen fick jag i samband med operationen) och det om ngt talar ju för att det iHAP säger är riktigt.
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Så bra, Isobel, att du kände du fick svar på frågan, och liw, jättebra tilbakamäldingar på synet ditt!
Det du beskriver är mycket vad IAHP berätter om ungdomar som har kommit til IAHP pga. läs- och skrivsvårigheter. Efter ett halvår av krypande och krälande, så har de kommit tilbaka, och berättat at bokstavene inte hoppar och dansar längre. Häpnande föräldrar har då stått i bakgrunden och sagt: "Men det har du aldrig sagt förut, att bokstavene dansade!?!" Och själklart inte, hur kunde ungdommen veta det? Vad han beträffade, så såg väl alla på samma sätt som han, eller??
Och vi andra kan också säga att vi vet litt om hur det känns att inte konvergera. När vi läser på sängen, och börjar bli trött, då glider bokstaver och linjer i hop, och det blir omöjligt att läsa vidare. Bara i en mardröm kan jag föreställa mig hur det måste vara att ha det på det sättet hela tiden.
Barn som inte kan konvergera blir också trötta, frukansvärt trött och irriterad. Det är för att hjärnan får konsentrera sig på synet precis hela tiden, och det blir man trött av, precis om du beskriver, liw.
Och föreställ dig nu att du har hörselsproblemer på samma sätt också, att du hör ljud mycket högere än andra, och att alla ljud drar sig i hop till ett kaos, därför att hjärnan inte kan "filtrera ut" de ljuden du för tilfället inte vill lyssna på och du får konsentrera dig på att stänga ut ljud precis hela tiden ? Så är vardagen för många mildt hjärnskadda barn (blant annat många med ADHD) utan att vi andra har en blekaste aning om varför de inte kan konsentrera sig eller uppföra sig... Ursäkta, nu spårade jag ut en LÅNG sväng här, men jag ville ta tilfället i akt och förklara hur trött och irriterad en hjärna kan bli av att handtera sinnesintryck som är så till de grader annorlunda än dom vi andra har.
Barn som går med lapp framför det ena ögat, gör det för att träna upp det svaka ögat, sags det. I verkligheten är det inget fel på ögat, det är inte svagare än det andra. Men som jag sa i mitt tidigare svar, hjärnan kan välja att "släcka ner" synsintrycket från det ena ögat för att synskaoset ska upphöra. Man kan ju väcka den synsbilden igen, så att kaoset kan komma tilbaka, för orsaken til kaoset är kvar: Barnet kan inte konvergera.
När fysioterapeuter nu rekomenderar krypning mot läs- och skrivsvårigheter, så har det med barnets syn att göra, koordineringen av de två hjärnhalvorna, inte med musklar och motorik.
Om jag skulle råka få ett barn med skjelning, så har jag inte minsta tvekan om vad jag skulle göra. Få barnet att krypa och krypa och krypa. Skulle det vara så att det inte hjalp för just mitt barn, så har jag iallafall inte gjort något farlig. Och jag skulle visst med mig själv att jag iallafall försökte. Den kjänslan är obetalbar.
Kram, Hege
Det du beskriver är mycket vad IAHP berätter om ungdomar som har kommit til IAHP pga. läs- och skrivsvårigheter. Efter ett halvår av krypande och krälande, så har de kommit tilbaka, och berättat at bokstavene inte hoppar och dansar längre. Häpnande föräldrar har då stått i bakgrunden och sagt: "Men det har du aldrig sagt förut, att bokstavene dansade!?!" Och själklart inte, hur kunde ungdommen veta det? Vad han beträffade, så såg väl alla på samma sätt som han, eller??
Och vi andra kan också säga att vi vet litt om hur det känns att inte konvergera. När vi läser på sängen, och börjar bli trött, då glider bokstaver och linjer i hop, och det blir omöjligt att läsa vidare. Bara i en mardröm kan jag föreställa mig hur det måste vara att ha det på det sättet hela tiden.
Barn som inte kan konvergera blir också trötta, frukansvärt trött och irriterad. Det är för att hjärnan får konsentrera sig på synet precis hela tiden, och det blir man trött av, precis om du beskriver, liw.
Och föreställ dig nu att du har hörselsproblemer på samma sätt också, att du hör ljud mycket högere än andra, och att alla ljud drar sig i hop till ett kaos, därför att hjärnan inte kan "filtrera ut" de ljuden du för tilfället inte vill lyssna på och du får konsentrera dig på att stänga ut ljud precis hela tiden ? Så är vardagen för många mildt hjärnskadda barn (blant annat många med ADHD) utan att vi andra har en blekaste aning om varför de inte kan konsentrera sig eller uppföra sig... Ursäkta, nu spårade jag ut en LÅNG sväng här, men jag ville ta tilfället i akt och förklara hur trött och irriterad en hjärna kan bli av att handtera sinnesintryck som är så till de grader annorlunda än dom vi andra har.
Barn som går med lapp framför det ena ögat, gör det för att träna upp det svaka ögat, sags det. I verkligheten är det inget fel på ögat, det är inte svagare än det andra. Men som jag sa i mitt tidigare svar, hjärnan kan välja att "släcka ner" synsintrycket från det ena ögat för att synskaoset ska upphöra. Man kan ju väcka den synsbilden igen, så att kaoset kan komma tilbaka, för orsaken til kaoset är kvar: Barnet kan inte konvergera.
När fysioterapeuter nu rekomenderar krypning mot läs- och skrivsvårigheter, så har det med barnets syn att göra, koordineringen av de två hjärnhalvorna, inte med musklar och motorik.
Om jag skulle råka få ett barn med skjelning, så har jag inte minsta tvekan om vad jag skulle göra. Få barnet att krypa och krypa och krypa. Skulle det vara så att det inte hjalp för just mitt barn, så har jag iallafall inte gjort något farlig. Och jag skulle visst med mig själv att jag iallafall försökte. Den kjänslan är obetalbar.
Kram, Hege
Det här är en kolossalt intressant tråd, som väcker frågor.
Om skelningen finns där redan vid födseln - eller är det så, Hege, att det är först vid 1 års ålder, som den kan bli tydlig? - betyder detta per automatik
att synen är sämre, på det ögat som skelar?
Jag hade tidigt i livet en lätt skelning på ena ögat. En läkare (inte neurolog, inte ens ögonläkare) sa att det skulle växa bort. Skulle det kunna vara så, att lösningen var
att låta mig krypa och krypa ofta och mycket???
Går det fortfarande vid 7 års ålder att träna bort en lätt skelning?
Om skelningen finns där redan vid födseln - eller är det så, Hege, att det är först vid 1 års ålder, som den kan bli tydlig? - betyder detta per automatik
att synen är sämre, på det ögat som skelar? Jag hade tidigt i livet en lätt skelning på ena ögat. En läkare (inte neurolog, inte ens ögonläkare) sa att det skulle växa bort. Skulle det kunna vara så, att lösningen var
att låta mig krypa och krypa ofta och mycket??? Går det fortfarande vid 7 års ålder att träna bort en lätt skelning? Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.Hej Kit
Jag är inte helt hundra här, men jag försöker.
Många barn har ju från födselen en lätt eller grav skelning. Och många blir av med den eftersom de växer till. Jag tror det har med krypandet att göra, att hjärnan får den koordinering som behövs för att skelningen ska upphöra.
Men synen är ju inte alls "färdig" när man föds, synen utvecklas ju mycket under första levnadsåret, och fortsätter utvecklas till åtta års ålder, sägar några, medan andre snackar om 15 år innan synen är färdig utvecklat.
IAHP menar att synen utvecklas i den takt barnet blir "utsatt" för saker att se på. Med andra ord, ett barn som får jättemånga synsintryck som baby utvecklar sitt syn snabbare än ett barn som inte får se så mycket.
Nu är det ju mycket runt om att titta på, vill nog många säga, hur kan det vara att några inte får se mycket? Men IAHP menar att det är i de olika stegen i synsutvecklingen som föräldrarna måste vara påpasseliga och erbjuda sånt som babyn faktisk kan se, och erbjuda MYCKET av det över en period. Nyfödda kan t.ex (säger IAHP) inte se mycket annat än ljus, och då behöver lysreflexen i ögat få pupillen att dra sig i hop ett visst antal gånger innan babyn är redo för nästa steg i synsutvecklingen. Om mammor med nyfödda bebisar läser detta, och känner att det vill dom pröva, så gör de omtränt så här:
Nyförlösta mamman väntar tills hon kommer hem från BB innan hon börjar, men väl hemma går hon med bebisen till fönstret minst femtio gånger om dagen. Dagsljuset som träffar bebisens ögon gör att den svarta pupillen som är ljuskänslig drar i hop sig för att minska den mängden ljus som kommer in i ögat. Det är vad mamma kan se. Det mamman inte ser, men som hon vet (eftersom hon har bestämt sig för att göra detta) är att den delen av hjärnan som tar i mot ljusintrycket, och som så sänder i väg besked till pupillen om att dra sig samman, och alltså kontrollerar pupillen, den delen av hjärnan får nu utvecklas reellt eftersom detta händer minst femtio gånger varje dag. Femtio gånger varje dag blir trehundraochfemtio gånger varje vecka. I tillägg kommer alla gånger slumpen bestämmer, varje gång babyn bärs förbi en lampa eller liknande, vilket är ofta, för mamma tar tillfället i akt, och svänger inom alla lampor på vägen när hon bär babyn nånstans. Mamma har nu sett till att babyn utsätts för synsintryck som babyn faktisk kan se, och babyns hjärna kan dra nytta av när det gäller utveckling.
En genomsnittsbaby kommer genom detta stadiet på en månad, mammas baby går genom dubbelt så snabbt, på en halv månad.
Mammas baby (som har sett mycket ljus i två veckor) kan nu se skuggar och omriss, kontraster alltså, och mamma börjar nu låta sin baby se mycket på kontrasterna svart och vitt. Hon har gjort i ordning en hörna i vardagsrummet med temat schack. Väggarna 1 1/2 meter utåt och uppåt är målat i schackrutor (hon har målat 20 cm x 20 cm stora rutor på plattor och ställt upp, barnasäkert förstås) och det finns mycket ljus riktat in mot hörnet, där även golvet är schackrutor. Här i hörnet är hon och babyn mycket under dagen. De leker och umgås. Mamma äter sin lunch här inne, och babyns hjärna får mycket synsintryck som är direkt riktad mot den delen av synen (hjärnan) som nu utvecklas, nämligen förmågan att se kontraster.
Genomsnittsbabyen går genom detta stadie på 1,5 månader, och med 1 månad i förra stadiet, så är genomsnittsbabyen 2,5 månader när hans syn är redo för nästa steg.
Vår baby med alla sina timmar (på mage!!) inne i sitt hörn går genom detta stadiet på två veckor, och med sina två veckor i förra stadie är han nu en månad gammal, och redan nu är han redo för stadie tre, som är förmågan att se detaljer.
Jag vill göra klart att vår baby är inte bättre på något sätt än andra babyer, han blev född med precis samma förutsätninger. Mens hans mamma har gett hans lilla hjärna en unik möjlighet, nämligen att få utveckla sig på en planlagt och tilrättalagt måte, och därigenom få utveckla sig optimalt.
Vår mamma börjar nu sätta upp detaljer på schackrutorna. En svart triangel på en vit ruta, en vit stjärna på en svart ruta, en svart anka på en vit ruta och så vidare. Hon använder limm som gör det möjligt att flytta runt på bilderna. Hon riktar babyns uppmärksamhet mot ankan, pekar och säger "Anka", och babyn tittar, för han kan nu se ankan. Det kunde han inte för en vecka sen. Det är mycket ljus i hörnet (som inte skinner rakt in i babyns ögon!) och han är tillräckligt nära, så han kan se. Han är en månad, men synen hans är nu redan så utvecklat att han kan se dealjerna. Om han inte visar någon interesse för att se, så är inte synen redo ännu, så då väntar mamma några dagar innan hon försöker igen.
I tillägg till det han ser när han är inne i sitt "hörn", så ser han på mammas knappar i hennes blus, smycken hon har runt halsen, så mamma vet att han nu kan se detaljer. Och under dagen visar hon saken för honom, så hans hjärna får nu mycket stimulans under denna period av synens utveckling.
Vår baby har legat mycket på mage (självklart!), och har ålat sig runt i sitt hörn länge allerede. Nu börjar han vid 4 månaders ålder å krypa på händer och knän, och därmed börjar hans djuptseende att utvecklas. Det kommer av att hjärnhalvorna vid krypning i korsmönster får koordinera sig, samtidigt som han tittar ned på golvet och de egna händerna när han kryper. Mycket syn utvecklas, eller rättare sagt, i hjärnan försiggår mycket utveckling som relaterar sig direkt till synen.
Vår baby kryper mycket av sig själv de nästa två månaderna, men han kryper också mycket som mamma har bestämt att han skal krypa. Hon sätter sig i andra änden av vardagsrummet, och han kommer krypande. Sen går hon i köket och ropar på honom, och han kommer krypande. Mamma sörjer för några hundra meter varje dag som hennes son annars inte hade krupit, och hon gör det med leken för ögat. Det är roligt, och hennes baby tycker det är roligt.
Våran mamma känner till hur babyns syn utvecklas, och har lagt tillrätta för detta, och utsatt sin som för saker som främjar hans syn. Nu vid sexmånaders ålder är hans syn like mycket utvecklat som en genomsnittsbaby på 12 månader.
Genomsnittsbabyns syn utvecklas också, även om deras mammor inte gör som våran mamma. Det tar bara lite längre tid.
Om det nu skulle vara sån att det i våran baby skulle vara något i hjärnan som inte sto riktig till, t.ex ett anlägg för skelning, så kan det mycket väl hända att mammas tillrättaläggning för optimal utveckling av hjärnan inom synen har "utvecklat bort" skelningen. Hjärnan har fått så mycket riktig stimuli att problemet med skelningen blev borta innan det ens fick visa sig. Det får mamma aldrig veta.
En skelning, menar IAHP, beror på att nåt är fel i hjärnan som har med kontrollen av ögonen att göra, och inte i själva ögat. Och IAHP menar att krypning utvecklar och organiserar hjärnan (gör något med orsaken) på ett sätt som gör att skelningen (symptomen) vill upphöra och försvinna helt. Och krypning vill hjälpa 7 åringar (det vill ta lite längre tid) och det vill hjälpa vuxna (det vill ta mycket längre tid). Hjärnan är i stand till att backa bandet, och ta igen där det gick fel första gången.
Blev du klokare av detta Kit? Det blev lite längre än jag hade planerad, och jag hoppas jag inte skrev mig bort på vägen…
Kram, Hege
Jag är inte helt hundra här, men jag försöker.
Många barn har ju från födselen en lätt eller grav skelning. Och många blir av med den eftersom de växer till. Jag tror det har med krypandet att göra, att hjärnan får den koordinering som behövs för att skelningen ska upphöra.
Men synen är ju inte alls "färdig" när man föds, synen utvecklas ju mycket under första levnadsåret, och fortsätter utvecklas till åtta års ålder, sägar några, medan andre snackar om 15 år innan synen är färdig utvecklat.
IAHP menar att synen utvecklas i den takt barnet blir "utsatt" för saker att se på. Med andra ord, ett barn som får jättemånga synsintryck som baby utvecklar sitt syn snabbare än ett barn som inte får se så mycket.
Nu är det ju mycket runt om att titta på, vill nog många säga, hur kan det vara att några inte får se mycket? Men IAHP menar att det är i de olika stegen i synsutvecklingen som föräldrarna måste vara påpasseliga och erbjuda sånt som babyn faktisk kan se, och erbjuda MYCKET av det över en period. Nyfödda kan t.ex (säger IAHP) inte se mycket annat än ljus, och då behöver lysreflexen i ögat få pupillen att dra sig i hop ett visst antal gånger innan babyn är redo för nästa steg i synsutvecklingen. Om mammor med nyfödda bebisar läser detta, och känner att det vill dom pröva, så gör de omtränt så här:
Nyförlösta mamman väntar tills hon kommer hem från BB innan hon börjar, men väl hemma går hon med bebisen till fönstret minst femtio gånger om dagen. Dagsljuset som träffar bebisens ögon gör att den svarta pupillen som är ljuskänslig drar i hop sig för att minska den mängden ljus som kommer in i ögat. Det är vad mamma kan se. Det mamman inte ser, men som hon vet (eftersom hon har bestämt sig för att göra detta) är att den delen av hjärnan som tar i mot ljusintrycket, och som så sänder i väg besked till pupillen om att dra sig samman, och alltså kontrollerar pupillen, den delen av hjärnan får nu utvecklas reellt eftersom detta händer minst femtio gånger varje dag. Femtio gånger varje dag blir trehundraochfemtio gånger varje vecka. I tillägg kommer alla gånger slumpen bestämmer, varje gång babyn bärs förbi en lampa eller liknande, vilket är ofta, för mamma tar tillfället i akt, och svänger inom alla lampor på vägen när hon bär babyn nånstans. Mamma har nu sett till att babyn utsätts för synsintryck som babyn faktisk kan se, och babyns hjärna kan dra nytta av när det gäller utveckling.
En genomsnittsbaby kommer genom detta stadiet på en månad, mammas baby går genom dubbelt så snabbt, på en halv månad.
Mammas baby (som har sett mycket ljus i två veckor) kan nu se skuggar och omriss, kontraster alltså, och mamma börjar nu låta sin baby se mycket på kontrasterna svart och vitt. Hon har gjort i ordning en hörna i vardagsrummet med temat schack. Väggarna 1 1/2 meter utåt och uppåt är målat i schackrutor (hon har målat 20 cm x 20 cm stora rutor på plattor och ställt upp, barnasäkert förstås) och det finns mycket ljus riktat in mot hörnet, där även golvet är schackrutor. Här i hörnet är hon och babyn mycket under dagen. De leker och umgås. Mamma äter sin lunch här inne, och babyns hjärna får mycket synsintryck som är direkt riktad mot den delen av synen (hjärnan) som nu utvecklas, nämligen förmågan att se kontraster.
Genomsnittsbabyen går genom detta stadie på 1,5 månader, och med 1 månad i förra stadiet, så är genomsnittsbabyen 2,5 månader när hans syn är redo för nästa steg.
Vår baby med alla sina timmar (på mage!!) inne i sitt hörn går genom detta stadiet på två veckor, och med sina två veckor i förra stadie är han nu en månad gammal, och redan nu är han redo för stadie tre, som är förmågan att se detaljer.
Jag vill göra klart att vår baby är inte bättre på något sätt än andra babyer, han blev född med precis samma förutsätninger. Mens hans mamma har gett hans lilla hjärna en unik möjlighet, nämligen att få utveckla sig på en planlagt och tilrättalagt måte, och därigenom få utveckla sig optimalt.
Vår mamma börjar nu sätta upp detaljer på schackrutorna. En svart triangel på en vit ruta, en vit stjärna på en svart ruta, en svart anka på en vit ruta och så vidare. Hon använder limm som gör det möjligt att flytta runt på bilderna. Hon riktar babyns uppmärksamhet mot ankan, pekar och säger "Anka", och babyn tittar, för han kan nu se ankan. Det kunde han inte för en vecka sen. Det är mycket ljus i hörnet (som inte skinner rakt in i babyns ögon!) och han är tillräckligt nära, så han kan se. Han är en månad, men synen hans är nu redan så utvecklat att han kan se dealjerna. Om han inte visar någon interesse för att se, så är inte synen redo ännu, så då väntar mamma några dagar innan hon försöker igen.
I tillägg till det han ser när han är inne i sitt "hörn", så ser han på mammas knappar i hennes blus, smycken hon har runt halsen, så mamma vet att han nu kan se detaljer. Och under dagen visar hon saken för honom, så hans hjärna får nu mycket stimulans under denna period av synens utveckling.
Vår baby har legat mycket på mage (självklart!), och har ålat sig runt i sitt hörn länge allerede. Nu börjar han vid 4 månaders ålder å krypa på händer och knän, och därmed börjar hans djuptseende att utvecklas. Det kommer av att hjärnhalvorna vid krypning i korsmönster får koordinera sig, samtidigt som han tittar ned på golvet och de egna händerna när han kryper. Mycket syn utvecklas, eller rättare sagt, i hjärnan försiggår mycket utveckling som relaterar sig direkt till synen.
Vår baby kryper mycket av sig själv de nästa två månaderna, men han kryper också mycket som mamma har bestämt att han skal krypa. Hon sätter sig i andra änden av vardagsrummet, och han kommer krypande. Sen går hon i köket och ropar på honom, och han kommer krypande. Mamma sörjer för några hundra meter varje dag som hennes son annars inte hade krupit, och hon gör det med leken för ögat. Det är roligt, och hennes baby tycker det är roligt.
Våran mamma känner till hur babyns syn utvecklas, och har lagt tillrätta för detta, och utsatt sin som för saker som främjar hans syn. Nu vid sexmånaders ålder är hans syn like mycket utvecklat som en genomsnittsbaby på 12 månader.
Genomsnittsbabyns syn utvecklas också, även om deras mammor inte gör som våran mamma. Det tar bara lite längre tid.
Om det nu skulle vara sån att det i våran baby skulle vara något i hjärnan som inte sto riktig till, t.ex ett anlägg för skelning, så kan det mycket väl hända att mammas tillrättaläggning för optimal utveckling av hjärnan inom synen har "utvecklat bort" skelningen. Hjärnan har fått så mycket riktig stimuli att problemet med skelningen blev borta innan det ens fick visa sig. Det får mamma aldrig veta.
En skelning, menar IAHP, beror på att nåt är fel i hjärnan som har med kontrollen av ögonen att göra, och inte i själva ögat. Och IAHP menar att krypning utvecklar och organiserar hjärnan (gör något med orsaken) på ett sätt som gör att skelningen (symptomen) vill upphöra och försvinna helt. Och krypning vill hjälpa 7 åringar (det vill ta lite längre tid) och det vill hjälpa vuxna (det vill ta mycket längre tid). Hjärnan är i stand till att backa bandet, och ta igen där det gick fel första gången.
Blev du klokare av detta Kit? Det blev lite längre än jag hade planerad, och jag hoppas jag inte skrev mig bort på vägen…
Kram, Hege
Senast redigerad av Kit den ons 30 nov 2005, 14:38, redigerad totalt 2 gång.
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.Tack, snälla Hege, för all denna intressanta information! Nu ska jag försöka att hålla i minnet att ingen fråga är för dum om ambitionen är att man vill lära sig något!
Så om jag hade tränats, bl a krupit, som baby och under de första åren hade skelningen kunnat rättats till och synen inte försämrats?
Även vuxna kan träna bort en skelning, skriver du, om än det tar väldigt lång tid, men 
om skelningen är borta, som i mitt fall, då 
finns det ingenting att träna bort. :-k fast synen är försämrad... kan man träna sig till förbättrad syn? Förstår du vad jag far efter?
Jag gjorde ett enkelt test i går kväll, när jag tittade på teve. Bilden har på senare tid blivit allt mer otydlig, om man säger så,
och jag har länge haft för avsikt att skaffa "riktiga" glasögon eftersom läsglasögonen inte längre räcker till.
Då provade jag att skela med vilje med det högra ögat, som har sämre syn och som inte längre skelar och då blev tevebilden tydlig 
Men jag blev snabbt trött i ögonmusklerna och kunde inte hålla kvar läget mer än någon sekund.
Vad betyder detta? :-s 
att jag skulle kunna träna upp min syn Va Säg [-o<
Så om jag hade tränats, bl a krupit, som baby och under de första åren hade skelningen kunnat rättats till och synen inte försämrats? Även vuxna kan träna bort en skelning, skriver du, om än det tar väldigt lång tid, men om skelningen är borta, som i mitt fall, då finns det ingenting att träna bort. :-k fast synen är försämrad... kan man träna sig till förbättrad syn? Förstår du vad jag far efter? Jag gjorde ett enkelt test i går kväll, när jag tittade på teve. Bilden har på senare tid blivit allt mer otydlig, om man säger så,
och jag har länge haft för avsikt att skaffa "riktiga" glasögon eftersom läsglasögonen inte längre räcker till.Då provade jag att skela med vilje med det högra ögat, som har sämre syn och som inte längre skelar
och då blev tevebilden tydlig Men jag blev snabbt trött i ögonmusklerna och kunde inte hålla kvar läget mer än någon sekund. Vad betyder detta? :-s att jag skulle kunna träna upp min syn Va Säg [-o< Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.Du ger mig jammen utfordringar, Kit!
Men jag får väl försöka denna med...
Om det inte är någon skada på själva ögat, så ligger orsaken til det "inte-optimala" synet i hjärnan. Det tycker jag låter vettigt, men jag är ju ingen expert på syn, så det kan ju hända att jag har fel.
I hjärnan så kan en "oorganisering" när det gjälder de två hjärnhalvornars samarbete med varann bidra till sämre syn, som du säger, i och med att ett perfekt syn är så beroende på perfekt samarbete de två hjärnhalvorna i mellan. Dålig koordinering mellan hjärnhalvorna kan fixas vid hjlp av krypning i korsmönster, det har IAHP hävdat i tiotals år, och har tusenvis av barn, och deres bättre seende som "bevis". Vuxna kan också hjälpas på detta vis, men deres hjärnor är inte mer så lättmottakelige som de små barnens, så här behövs det atskillig mer krypning innan resultaten kommer.
I hjärnan är det en fin balans av olika änmen, varav fätt av den riktiga typen är utomordentlig viktigt. Obalans i denna balansen kan föra til sämre syn. Tidigara i en krönika har Anna skrivet om en speciell fiskolja som har vist sig hjälpa barn med ADHD. Denna olja (Eye-Q heter den, finns i alla hälsokostaffärer) har en mycket positiv inn verkan på synet, den tilför nemligen detta viktiga fätt till båda hjärnan OCH ögat. I ögat behövs nämligen också detta fätt. Denna olja har en lite annorlunda sammansätning än andra fiskleveroljor, och för därför till dessa fantastiska resultat för barn med ADHD. Dessa barn läser och skriver plötsligen bättre efter att ha ätit oljen i några veckor och månader, och det beror på att oljen påverkar synet. Jeg själv äter denna oljen, och kunde efter två månader lägga bort min glasögon. Suddigheten, huvudverken och irritasjonen som jag tidigare kände efter bara 30 minuter utan mina glasögon är nu ett minne blott.
Jag kan inte säga ett skvatt om vad du borde göra med ditt syn, och om det kan tränas upp. Men jag kan ju säga litt om vad jag vet, vad IAHP säger, och hur fiskolja har fungerat på mitt syn, så kan du jo själv vurdera. Jag vet inte om jag själv skulle orkat börja krypa, för en vuxen är det tal om tre kilometer krypning om dagen, VARJE DAG. Då skulle jag nog häller svälgit lite olja först, och sett om det hjälpte...
Kram, Hege
Men jag får väl försöka denna med...
Om det inte är någon skada på själva ögat, så ligger orsaken til det "inte-optimala" synet i hjärnan. Det tycker jag låter vettigt, men jag är ju ingen expert på syn, så det kan ju hända att jag har fel.
I hjärnan så kan en "oorganisering" när det gjälder de två hjärnhalvornars samarbete med varann bidra till sämre syn, som du säger, i och med att ett perfekt syn är så beroende på perfekt samarbete de två hjärnhalvorna i mellan. Dålig koordinering mellan hjärnhalvorna kan fixas vid hjlp av krypning i korsmönster, det har IAHP hävdat i tiotals år, och har tusenvis av barn, och deres bättre seende som "bevis". Vuxna kan också hjälpas på detta vis, men deres hjärnor är inte mer så lättmottakelige som de små barnens, så här behövs det atskillig mer krypning innan resultaten kommer.
I hjärnan är det en fin balans av olika änmen, varav fätt av den riktiga typen är utomordentlig viktigt. Obalans i denna balansen kan föra til sämre syn. Tidigara i en krönika har Anna skrivet om en speciell fiskolja som har vist sig hjälpa barn med ADHD. Denna olja (Eye-Q heter den, finns i alla hälsokostaffärer) har en mycket positiv inn verkan på synet, den tilför nemligen detta viktiga fätt till båda hjärnan OCH ögat. I ögat behövs nämligen också detta fätt. Denna olja har en lite annorlunda sammansätning än andra fiskleveroljor, och för därför till dessa fantastiska resultat för barn med ADHD. Dessa barn läser och skriver plötsligen bättre efter att ha ätit oljen i några veckor och månader, och det beror på att oljen påverkar synet. Jeg själv äter denna oljen, och kunde efter två månader lägga bort min glasögon. Suddigheten, huvudverken och irritasjonen som jag tidigare kände efter bara 30 minuter utan mina glasögon är nu ett minne blott.
Jag kan inte säga ett skvatt om vad du borde göra med ditt syn, och om det kan tränas upp. Men jag kan ju säga litt om vad jag vet, vad IAHP säger, och hur fiskolja har fungerat på mitt syn, så kan du jo själv vurdera. Jag vet inte om jag själv skulle orkat börja krypa, för en vuxen är det tal om tre kilometer krypning om dagen, VARJE DAG. Då skulle jag nog häller svälgit lite olja först, och sett om det hjälpte...
Kram, Hege
Tack, Hege, för att du svarade på just den fråga som jag trots allt generade mig för att ställa; att vuxna genom krypning kunde träna sin syn.
Nog är det bedrövligt att ha kunskap om lösningen på ett problem, men avstå på grund av att... tja, det inte passar sig jag menar, var skulle man krypa i tre kilometer? Knappast på asfalt! Hursomhelst hade både handskar och knäskydd behövts.
Ändå tänker jag genast på någon bana, kanske en löparbana inomhus? Den går runt och runt, ja, där är en möjlighet. Men så ska man hyra banan....
Nog är det bedrövligt att ha kunskap om lösningen på ett problem, men avstå på grund av att... tja, det inte passar sig
jag menar, var skulle man krypa i tre kilometer? Knappast på asfalt! Hursomhelst hade både handskar och knäskydd behövts. Ändå tänker jag genast på någon bana, kanske en löparbana inomhus? Den går runt och runt, ja, där är en möjlighet. Men så ska man hyra banan....
Senast redigerad av Kit den mån 08 maj 2006, 12:48, redigerad totalt 1 gånger.
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.Hej Kit.
Jag svarar istället för Hege.
Korsmönstret hon pratar om är att du kryper korsvis och inte passgång. Alltså först höger hand och vänster ben sedan vänster hand och höger ben.
Eller har jag missat något?
/LO
Jag svarar istället för Hege.
Korsmönstret hon pratar om är att du kryper korsvis och inte passgång. Alltså först höger hand och vänster ben sedan vänster hand och höger ben.
Eller har jag missat något?
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum